Have to take a day off
Jag tyar snart inte mer!
Dessa jävla helvetesnätter!
Gick till sängs strax före midnatt igår,
vände,vred mej,la kudde mellan knäna,
bytte till ryggläge,la mej på mage,tillbaka
till ena sidan,vred mej ännu mer och....
...typ kreverade.
Klockan 02.04 var jag "nästan" på väg ur
sängen men hejdade mej en stund för att
se om jag kanske iaf skulle kunna slumra till.
03.52 hade jag ena benet i golvet och kände
att en mugg kaffe skulle va riktigt jävla gott.
MEN,vem fan går upp så dax när man egentligen
inte vill bara för att lixom.
Så,jag låg kvar till 5.20 iaf.
Och nu har det hunnit bryggas ett antal liter kaffe
och solen skiner utanför!
Jag blir tokig,på riktigt.
För jag VILL JU INTE stoppa i mej en massa
konstiga grejer som man inte vet hur kroppen
reagerar på i en förlängning.
Måste väl till att börja med kanske införskaffa
ytterligare en golvfläkt,så jag kan ha en på vardera
sida sängen.
Vill inte ha kväll igen och definitivt inte natt.
Moment 22....HALLÅ!
Irritationströttman!!!
OMG!
OMG,OMG!
O M G......
Nu blir jag snart jävligt tokig på riktigaste
riktigt all over my body!
Ja jag VET att jag inte är ensam i mitt
kvinnliga kön och JA,JAG VET att det
finns mååånga fler som lider av precis
samma tillstånd som jag just nu och
som även kommer dit vad det lider.
Det hjälper dock inte mej ett jävla skit
för tillfället kan jag säja!
Natten som varit är en av dom segaste
jag nånsin upplevt.
Kröp ner PÅ täcket strax efter midnatt och
när klockan var halv 2 hade jag fortfarande
stirrig blick och kokhet kropp.
Sen fortsatte jag snurra tills klockan blev
halv fem...DÅ GICK JAG UPP!
Utvilad,jomenvisst...INTE!
Faktum är att jag bävar för just nätterna,
och inte fan vill jag stoppa i mej vare sej
östrogenpiller eller annat hittepåskit.
Det är INTE värt riskerna för det första,och
för det andra,har jag undvikit hormoner fram
tills nu så tänker jag absolut INTE ta ens ett
halvt mikrogram i fortsättningen heller.
SÅ,visst då skyll mej själv och rid ut alla
SÅ,visst då skyll mej själv och rid ut alla
värmestormar vetja!
Borde kanske döpa om bloggen till:
"KLIMAKTERIEVARELSEN BLOGGAR"
Så för att ni nu inte ska bli helt jävla less
och alldeles trötta på mej måste vi väl snacka
om nåt helt annat oxå.
Som att det är lördag och att jag idag tänkte
se om det går att traska runt i skogen utan
att bli överfallen av mygg och älgflugor.
MEN,jag hittar inte min mygghatt.
Jävla skit det oxå.
Att jag träffade "småkillarna"igår lättade iaf
upp lite granna efter att "Mellan" dragit hem
till sej.
Faktum är att det gör mycket gott med najs
sällskap faktiskt.
Ibland har man bara inte ork eller lust och det
har INTE ett skit att göra med om man tycker
om nån/några eller ej.
Man bara inte kan förmå sej,rättare sagt:
kroppen och knoppen pallar inte trycket.
Den här krabaten sov när jag kom.
Likaså hans storebror som oxå vilade middag!
Det dröjde iof inte så lång tid innan Lewi vaknade.
Och Wille med till Bjarkis glädje.
Wille & Co är hundvakt när Bjarkis matte rockar loss på Bråvallafestivalen.
Wille & Co är hundvakt när Bjarkis matte rockar loss på Bråvallafestivalen.
Den lilla konstnären ville måla lite och med min hjälp fyllde vi pappret.
En solglasögonbärande sol blev det bl.a!
Lewi fattade förstås ingenting av vårt skaparsnack,han låg mest och funderade.
Lite dubbelmysgos satt inte fel efter det ♥
Sen ville Wille fota oxå,så det ficka han förstås testa.
Desperata fredagsminen var ett faktum!
Och det fanns fler på lager oxå!
Fotade sen nån slags fjäril som satt på utsidan av rutan och halvdeppade.
Och Lewi visade sin söta underläpp för en gångs skull.
Inte lätt att INTE få bilderna halvsuddiga ens med tanke på hur han sprattlar.
Snabb hairmakeover på plutten som dessvärre inte gillade stilen!
Selfie utan selfiestick samt tack & hej för mej.
Och resten av kvällen spenderades till
och från i soffan med EM-fotboll som
sällskap och naturligtvis oxå lite svettig
halvslummer i ena hörnet.
Nästan så jag önskar mej lite fläckvis
vinterkyla emellanåt,det är så trångt i
frysen nämligen!
Lördagskram på er så hörs vi...nog! ♥
Ödets ironi som ett brev på posten
Posten ja,igår kom det visst bara en
telefonkatalog i brevinkastet.
Man får iof va glad så länge det inte
trillar in räkningar på sluttampen.
På skapligt gott humör trots senaste
(långa) tidens tröttma,bestämde jag
mej iaf för att göra det allra bästa av
dagen igår.
Tänkte att lite slapphet i solstolen med
radion bredvid kunde göra gott i själen.
Tog oxå med mej lite vatten och en skål
helt perfekt mogen mango skuren i bitar.
Satte mej tillrätta och rattade in en lagom trevlig radiokanal och skulle precis
sätta tänderna i en gyllengul slice.
DÅ...
...då uppenbarar sej det där helvetesmonstret bara nåra meter ifrån mej!
Fucking jävla självklart att dom JUST igår
började gräva upp trottoarerna för att lägga
fiber JUST vid mitt place!
Vilket satans oväsen och vilken jävla IRONI!
Så mycket för den sköna vilan och det goda
humöret jag utrustat mej med.
Inte ens radion på högsta volym kunde över-
rösta det skärande ljudet av en skopa som
hackar sönder asfalt.
Är det inte typiskt så säj!?
Jorå,och sen när solen försvann bakom hustaket,
DÅ försvann oxå oljudet.
Men då var det för sent att njuta av dagen ute för
min del.
Visst då,det var bara att fortsätta som jag avslutat
måndagen,nämligen halvt död och ännu en gnutta
tröttare inomhus.
Hur natten varit?
Det vill ni fan inte veta,och jag har heller varken ork
eller lust att prata om den heller.
Men en sak är säker iaf,och det är att den kan beskrivas
med ETT enda ord:
AVSKYVÄRD!
Nu onsdag och nya tag.
Ingen grävare men heller ingen sol!
Vilken sablans tur att kaffebryggar´n ALDRIG
sviker mej i såna lägen.
Faktiskt inte i nåra lägen alls om jag ska va ärlig.
Onsdagskram på er ♥
Jag önskar mej ett hus i skogen...eller en egen grotta!
Jag känner mej så jävla gnällig,och jag
är visst det oxå.
Förlåt då,men härinne FÅR jag vara det.
Det jag kan trösta mej själv med är att
det förhoppningsvis kommer bättre tider
vad det lider.(och snart dessutom,i bästa fall)
Som sagt,nu är jag inne på andra månaden
med jävligt och extremt dålig nattsömn.
(supervärre än vanligt alltså)
När man då inte fått ens en tiondel av den sömn
man behöver och dessutom blir påkallad upp-
märksamhet av en kissnödig fyrbenting vid
halvfemhugget var och varannan dag,då ÄR man
varken kaxig eller speciellt uppåt i pigghetssynpunkt.
MEN,det som gör mej mest förbannad OCH irro,är
det här satans jävla idiotiska bilrejsande runt midnatt.
Ja,jag VET att jag sagt det förut oxå,men det slutar
ju fan aldrig.
VARFÖR måste det börja börnas mitt i natten när det
stör folk som mest?
VA,VA,VA!!!!
Nu t.ex...lugnt och hur fridfullt somhelst,nu när jag
lixom vaknat till lite halvdant ur den ständiga tröttman!
Att en av "racerförarna" sen titulerar sej som XXX "Kardan"
gör ju knappast saken roligare.
Tvärtom...så inihelvete löjligt,även om det typ passar in.
Kardan som i kardanaxel,hur jävla idéfattigt är inte det!?
Hade ju varit lite skojsigare med t.ex XXX "nattgummi"
Hade ju varit lite skojsigare med t.ex XXX "nattgummi"
eller nåt.
Och SÅ töntig är JAG i mitt tänkande just nu!
Å andra sidan har jag en ursäkt för att hjärnan
verkligen är i obalans.
Nåväl,tisdag och solen skiner.
Får väl försöka hämta lite daglig kraft och
D-vitamin ute om ett tag då.
Tills dess kan vi njuta av en bild på en särdeles
tyst OCH timid syrénkvist.
Alla sätt är bra...utom dom dåliga!
När man ändå sover dåligt och toppar med sämre sömn än nånsin
Jag upprepar mej på många områden,
det VET jag.
Och just nu sen över en månad tillbaka
är jag inne i ett av dom promblemområdena
nämligen EXTREMT sömnlösa nätter.
Att jag lider av konstant värk är ju en sak,
det är lixom inget nytt,och att jag konstigt
nog tydligen blivit äldre och hamnat i den
s.k "undre övergångsåldern" blir då oxå
ett faktum som heter duga.
Men att uppepå dessa redan överjävligt trista
OCH sugande konstateranden oxå hamna i
nåt slags ingenmansland där sömnen lyser
ännu mer med sin frånvaro (som en 1000 wattare),
det känns INTE okej och tar som fan på dom
små krafter man har kvar.
Jävligt lätt att hitta glädje och ork till att företa
sej saker och ting.
Jävligt lätt att försöka se normal ut efter dagar,
veckor och satans många (oräkneliga) timmar
då man inte gjort annat än vridit sej i sängen
och efter max en halvtimme trott att det är
morgon igen.
NEJ,DET FUNKAR FAN INTE LÄNGRE!
Det absolut sista alternativet är ändå såna där
små piller som går under namnet "sömntabletter".
EN gång har jag testat det,vilket oxå blev den
absolut sista.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit SÅ pigg som
då jag svalt en sån.
Alla muskler i kroppen fick fnatt och utövade
hip hop helt okontrollerat och utan takt,för att
inte tala om hur det "kliade" inuti kroppen.
Kan den extrema "på-sista-tiden-sömnlösheten"
kanske bero på månen,eller är det dumt att ens
inbilla sej att den har nån somhelst inverkan
på sånt här?
Jag vet inte!
Det enda jag på riktigt vet är att jag bävar inför
varje kvälls sänggående.
Men som pojkdoktorn sa en gång:
KBT,testa KBT,det kan vara så att du
bara TROR att problemen finns!
Jomenellerhur,jag sätter ju tändstickor i
ögonen VARJE kväll för att det är kul,och
värken beror på att jag slår mej själv med
en påk 1000 ggr utan att ens veta om det.
Så är det nog:inbillning alltihopa,och sen
va det problemet löst.
ELLER INTE!
Siste maj kanske jag "ligger kvar" till 2 innan kaffet sätts på.
Klockan 2 på morronkvisten alltså!
Sluta tramsa dej för fan!
Jag kan inte påstå att jag är överdrivet
vidskeplig,även om vissa saker MÅSTE
göras på rätt sätt.
Som att INTE lägga nycklar på bord,inte
mäta händer inom familjen,inte gå på
A-brunnar och heller inte ställa nya skor
på bordet.
Hoppsansa,det blev visst en hel del där
ser jag nu!
Och när jag tänker efter så kan jag få andra
infall oxå ibland,som bara MÅSTE följas för
annars,annars....ja vaddå,vad händer?
Det vet man iof inte så därför gör man som
man säjer åt sej själv att göra.
Igårkväll t.ex,då fick jag BARA gå på insidan av såna här brunnslock!
Jag skötte mej förstås exemplariskt och hamnade efter nåra minuter här.
Där mötte jag upp "styrelsen" och sen traskade vi in till lokala krögaren
där bord reserverats till 18.00!
Hela da´n hade jag "sparat" mej inför denna räkmacka.Det enda som låg i magen
var lite frukostkvarg men iof desto mer kaffe.
Jävla dumt förfarande,jag vet,men ibland får jag som sagt infall och dom tar sej
som ni hör en hel del olika uttryck.
Är det inte brunnslock och annat trams,så är det "hålla-igen-och-spara-sej-larvet"!
När jag sen traskade hem,mätt,belåten och glad efter en trevlig kväll stod solen
ganska lågt borta i väst.Dofter av försommar spred sej upp i näsan och in i
medvetandet och jag fick såna där flashbacks från barndomen när man bara
hade nåra veckor kvar i skolan innan sommarlovet och allt bara låg orört framför
en med sol,bad och inte en dag med regn eller blåst.
Återvände dock jävligt snabbt till "verkligheten" när jag såg denna skylt.
Märkligt,den påminner om nåt bekant...eh!??
Visst fan,jag närmar mej ju den magiska mittenåldern.
(ofattbart eller hur)
Nästa siffra att uppenbara sej blev denna,vilket fick mej att tänka på fredagen den
trettonde...som ju är idag faktiskt.
Vad det anbelangar är jag inte ett skit vidskeplig,fredag som fredag lixom,det känns
lika gött vilket datum det än är.
MEN,för att kompensera ett udda nummer,för såna
hör egentligen inte till mina favoriter (bortsett från 19 då),
så dök påpassligt den finaste siffran av alla upp strax efter.
Nämligen:
Det kändes MER än bra inombords,att promenaden hem slutade lyckligt
OCH tursamt.Nummer 2 är som ni säkert redan vet min allra finaste och
bästa sifferkompis ♥
A-brunnen på gården hötte jag enkelt finger åt och trippade med lätta steg förbi.
Det hade ju varit ren KATASTROF att råka kliva på den sådär avslutningsvis,vem
vet,då hade jag med all säkerhet varit tvungen att gå baklänges upp i trappan för
att inte riskera nåt läskigt jävla trams.
Jag vidskeplig???
NÄE,inte överdrivet iaf!!!
Dagarna är skapligt bra,nätterna rent åt helvete (precis som vanligt)!!!
Underbara dagar har vi och jag njuter
som bara den ända in till solnedgången.
Sen kommer helvetet,för jag anar och
känner på mej att nätterna kommer bli
en enda stor vånda!
Jag vrider och vänder mej,hinner knappt
slumra till lite light innan jag tror att det
är dax att gå upp igen,men kan krasst
konstatera att klockan bara visar 02.14 och
sen fortsätter det så minst tre ggr i timmen
fram till femhugget.
Och DÅ...då kliver jag upp igen.
Att påstå att man nån jävla gång är utvilad
är ett understatement....verkligen!
Jag önskar SÅ att få en hel natts oavbruten
sömn,uten värk och UTAN att ögonlocken öppnas
minsta millimeter.
Inte konstigt kanske att man typ aldrig känner sej
i form eller ens har lust eller kan planera nåt in i
minsta detalj,jag VET ju fan aldrig HUR jag mår
rent kroppsligt.
Eller iof,det gör jag ju...nästan iaf!
Jag borde inte planera ett skit om man ska
va riktigt ärlig.
Såja,nu har vi gnällt färdigt för idag.
Positiv ska man ju vara,och vem vet,inatt kanske
jag får TVÅ blundar innan det är dax för ögona
och kroppen att skrika "HEJ"!
Men iaf,kvällarna har senaste tiden varit helt magiska.
Jag önskar varje gång att solen ska stanna i sitt läge
så jag bara kan sitta och typ frysa stunden så länge
jag själv önskar.
Eftermiddag på min balkong och den numera övergröna björken döljer solen
en liten stund!
en liten stund!
Lövverket är fantastiskt in i minsta detalj och jag älskar formen på bladen.
Sitter man som jag kvar in i det sista,så exploderar solen bakom träden innan
den sakta dalar borta i väst.
Då sjunker värmen ett par grader ganska snabbt,men fortfarande är det mer än
behagligt att sitta kvar i den ljumma kvällen i det som solen sista timmarna
värmt upp rejält.
Och avslutningsvis måste jag ju bara
inflika en bild på nya underverket,han
som fått namnet Lewi. ♥♥♥
Här ligger han skönt i babynestet jag sydde till honom i våras,och nog ser han
ut att tycka om det minsann.
Älskade gullunge ♥
Äggallergi och ungjävlar
Igår framåt kvällen när jag satt och
funderade på vad jag skulle servera
mej själv för mat,föll valet på omelett.
Rättare sagt nåt mellanting av omelett
och scrambled eggs.
Att förra äggätarförsöket resulterade i
en jävligt ond mage hade jag just då
både förträngt och glömt.
Visst då,jag åt mina ägg med lite gurka
och röd paprika,drack mitt vatten och
tyckte det smakade riktigt gott.
Sen tog det knappt en timme innan mag-
värken från yttre hönsfarmen satte in.
Hur fan kan man va så dum!?
Jag borde förstås ha låtit bli.
Jag borde förstås ha låtit bli.
Kände hur kräket satt i halsen och som
om en hel förbannad hönsgård pickade
runt i varenda del av tarmarna.
Soffläge och oj,aj,NEJ!
Framåt 23.30 tiden kändes det "något" bättre,
så jag bestämde mej för ryggläge i sängen.
Jomenvisstdå.....strax efter att jag lagt huvudet
tillrätta började grannen med sin fula vita volvo
som inte ens håller ihop,att GASA,tuta och börna
satan utanför.
Fram och tillbaka på autostradan.
Gasa ännu mer,bromsa som en jävla dåre så
det skrek i däcken och ekade mellan husen.
Varvade på tomgång i en evighet,och sådär fortsatte
det i säkert en hel förbannad timme.
Finns det överhuvudtaget ett uns av hjärnceller
hos "såna där",eller har dom okontrollerbara
ryckningar i armar och fötter som ALLTID ger
sej tillkänna framåt småtimmarna???
Vad respekt och hänsyn betyder vet dom iaf INTE!
Vad respekt och hänsyn betyder vet dom iaf INTE!
SÅ.JÄVLA.SYND!
Så jävla och oerhört synd,att gammeltanten inte
hade luftgeväret laddat en våning upp och kunde
skjuta prick inatt.
Men,jag VET var hen bor,så nästa gång kanske
tant tömmer däcken på luft.
Eller ännu bättre,tar BORT däcken från biljäveln
och säljer dom på svarta marknaden.
En annan kan ju handskas med både domkraft
och fälgkors om man säjer så.
Gasa först som gasar sist,eller hur det nu var.
Mvh:bittra äggallergikern!
Börjar det trist har det en tendens att fortsätta
Som om det inte var trist nog igår
med torftig lunch och allmän depp,
när jag så hade intagit den oexklusiva
lunchen och direkt ville brygga mej en
god mugg kaffe,DÅ....
...från ingenstans och utan förvarning
försvann strömmen!!!
Ameh på riktigt,hur jävla beroende är
man inte,både av el OCH kaffe som sagt!
Försökte luska reda på var felet låg,och
upptäckte sen att typ hela samhället drabbats.
Om man bara vetat NÄR strömmen skulle
återkomma,men att sen halv ett på dagen läsa
att tidigast 16.00,DÅ är felet troligen åtgärdat.
Vid senare uppdatering gick oxå att läsa,att
"någon" (klantig jävel) grävt av en kabel!
Okej,det kanske är lätt hänt,men nog fan bör
man som grävmaskinist ta reda på VAR viktiga
kablar och sånt ligger INNAN man dundrar ner
skopan i backen.
Vad kaffet beträffar blev jag räddad i abstinensnöden,
för "Stora" och Wille kom med en termos av den
ädla drycken så jag slapp dom värsta skakningarna
och efterföljande huvudvärk.
Wille åt sin medhavda mellis samtidigt som han sprang runt
med sin springcykel,och jag kunde njuta till fullo...nästan iaf.
Det var fan svinkalla vindar och inte alls varmt trots att jag (vi)
satt i solskenet.
Strax efter 14 kom så strömmen tillbaka och jag
kunde pusta ut igen.
I-landsproblem deluxe det där,man är ju så otroligt
beroende av el,faktiskt i det mesta man gör.
Jävla tur för han som grävde fel,att jag INTE hade
ett bak på gång.Då hade satan flugit i mej kan jag
tala om.Hade varit en glädje att få eftersöka den
klantgrävar´n och krävt kompensation.
Nu slapp jag det,och han slapp förvisso oxå en
skitdag med påhälsning av arg tant!
Tror ni jag drack mer kaffe än nånsin sen på em
och kvällen eller?
Dum fråga kräver iof ärligt svar,och det gjorde
jag ju förstås.
Imorse laddade jag en termos för säkerhets skull,
man kan ju aldrig veta lixom!
Upside down
Så jävla trist då,att jag inte har ett
skit att skriva om.
Iaf inget av värde eller som är det
minsta kul att läsa om.
Senaste dagarna har jag t.ex kräkts i
munnen så fort jag gått utanför dörren.
Det har luktat gammal matbespisning
och doften lixom tränger in i varje por
av kroppen.
Jag hatart,och slungas tillbaka i tiden
när man satt i matsalen och vägrade
äta upp den snuskigt äckliga leverstuvningen.
Jag minns så väl den gången jag fick sitta
kvar HELA matrasten,alla andra lämnade
borden och där satt jag och petade i riset
som simmade i den stinkande sörjan.
En lärarinna i klassen under mej spände
ögona i mej och sa:
"du sitter kvar tills du ätit upp,man MÅSTE
äta lite av allt och prova"!
Ameh vafan,jag kunde inte för mitt liv ta
dom där vidriga leverbitarna i min mun.
Den där spykänslan som växte sej större
och större och hulkningarna som kom
helt oförberett.
Hon stod kvar,hon bara stod där lärarinnan
med blicken fastnaglad i mej,märkbart irriterad
över att inte kunna gå direkt till lärarrummet med
och sin efterlängtade kopp kaffe.
"Det är väl inte så farligt sa hon".
"Du tar ett par bitar så jag ser att du försökt,
och sen kan du gå"!
DEN ångesten,den våndan och det äcklet jag
upplevde då får det att vända sej i magen på
mej nu med.
Efter 35 minuter ungefär,stoppade jag in en
leverbit (utan sås) i munnen,tog en stor klunk
mjölk och försökte svälja.
Jag hann inte ens få ner det halvvägs i strupen
innan jag fort som fan rusade ut på toaletten
och kräktes upp det.
Som jag hulkade och som jag grät.
Man KAN inte tvinga nån,rättare sagt man
SKA inte tvingas till nåt som är vedervärdigt.
Jag glömmer det aldrig,och jag glömmer heller
aldrig den lärarinnan,även om hon aldrig hade
min klass.(tack och lov)
Blir jag påmind av den händelsen när jag känner
doften i min trappuppgång?
Svar JA!
Svar JA!
Blir jag påmind av lärarinnan inte bara via dessa
lukter?
Svar JA,JA,JA.
Svar JA,JA,JA.
För ironin i det hela är att hon bor bara ett stenkast
bort härifrån,så jag ser henne både nu och då!!!
Ska jag vara helt ärlig ser jag bara en stor klump
leverstuvning,och hade jag inte haft mina "spärrar",
då hade jag varje gång gått fram och kräkts i hennes
ficka rakt upp och ner!
Och jag hade TVINGAT henne gå runt med spyan
inte bara en kvart utan minst en timme,enbart
får att man måste PROVA.
Prova för att det inte är så farligt.
Om det är äckligt,DET är en HELT annan sak!
Trauma,ett jävla mellanstadietrauma som
gör sej påmint,det är vad det är!
Är det april så ÄR det!
Med tanke på att bilen fick på sina
sommardäck igår,så kommer det
ju knappast som en chock att snön
vräker ner idag!!!
Eller det faktum att det faktiskt är
första april.
Vilket jävla skämt...på riktigt!
Nåja,snön är väl en sak,den försvinner
förvisso lika snabbt som den kom,värre
är det med mina bromsskivor bak på bilen.
Aj,aj,oj vilken förbannat trist syn!
Och dubbel-AJ och fan och helvete
för det kommer kosta sura pengar
att fixa skiten oxå!
Pengar som jag INTE har!
DET var iaf inget aprilskämt kan man
ju lugnt påstå.
Det är i såna här oförutsedda lägen jag högt
önskat att det skulle komma nån avlägsen icke
känd och jävligt rik Amerikasläkting på visit.
"Hello,ajm your relative and ajm SO glad to
say that there´s A LOT of money for you to get"!
Typ nåt sånt och sen är pissiga penningbekymmer
ett minne blott!
Men iaf,det lär ju aldrig hända eftersom ingen
av mina släktingar häromkring typ varit utanför
sockengränsen,än mindre landgränsen!!!
Jag hängde iaf med Wille ett tag igår,så jag får
leva på det,OCH idag ska jag dejta "Mellan". ♥
Vad bromsskivorna på bilen beträffar,så får
Vad bromsskivorna på bilen beträffar,så får
jag väl gott slicka på det spåriga stålet och
gråta en skvätt.
Nåt bättre vet jag inte just nu.
Nåt bättre vet jag inte just nu.
Inte mer än att det kunde varit värre...
...det kan det alltid.
Iaf oftast och det är ju en tröst i sej!
Iaf oftast och det är ju en tröst i sej!
Fredagskram på er ♥
Torsdags-Wille ♥♥♥
Who cares"
Fy faderullan vad allt känns tradigt.
Allt och allt kanske är att ta i förvisso,
men vissa delar är eländiga nu.
Orken tryter,humöret är under medelnivå
och nån inspiration finns det verkligen inte.
Jag får fan kämpa med mej själv för att
överhuvudtaget göra nåt vettigt.
Det blir bättre...tror jag,även om det just
för tillfället känns jävligt långt bort.
NÄR det sen (förhoppningsvis) kommer
en gnutta ljus nedsinglande,DÅ vet jag
exakt hur satans skönt det kommer kännas.
Och SOM jag längtar efter den da´n,tro mej.
Nu är det ju knappast så att jag är sur eller
jättetvär mot folk runtomkring mej,jag undviker
dom faktiskt till största delen.
Asocialt beteende har fått en extremt introvert
betydelse,for sure.
Jag har lixom inget behov av att dösnacka med
nån just nu,för det krävs så inihelvete med kraft
ATT göra det.Jag hummar,svarar på tal och så,men
samtidigt befinner jag mej i min egen bubbla.
("jag låtsas SÅ bra")
("jag låtsas SÅ bra")
En bubbla lika tjock som gummit på ett traktordäck.
Då kanske ni hajjar vidden av metaforen.
Nåväl,imorrn är det äntligen första april,och som
bekant får man luras lite då.
Vem vet,jag kanske drar ihop värsta solskenshistorian
enbart för att lätta upp stämningen.
Om jag sen avslutar med "april,april",det återstår att se.
Dagens lilla klappa-hårt-på-kinden-tanke:
"När det känns jobbigt,vänd andra kinden till"!
Och hjälper inte det,"vänd upp röven för den är större"!
"När det känns jobbigt,vänd andra kinden till"!
Och hjälper inte det,"vänd upp röven för den är större"!
Tjingeling!
Nattvandringens drottning
Just det,det är jag!
"Queen of fucking everything" och i synnerhet
av det mest onödiga i min ålder!
(kopieringsmaskinen ska INTE jobba mer)
Hade knappt hunnit vända mej tre
gånger i sängen efter att ha släckt
ner,så kände jag att syndafloden
fullkomligen sköljde över mej!
JAG.VILL.DELTA.LÄNGRE!
Försiktigt hasa benen över sängkanten
och famla sej ut till toan i mörkret.
Gud (om hans finns),är inte nådig.
VARFÖR ska han isf ALLTID
leka VVS´are på nätterna!??
När jag var "säkrad" och klar fanns det inte tillstymmelse till
trötthet nånstans,så jag funderade på en mugg kaffe men insåg
att tidningen inte hunnit komma.
Hade jag vetat att den skulle dimpa ner efter en kvart,då hade jag
fan laddat bryggar´n!
Jorå,runt trehugget låg jag sen åter
i sängen och konstaterade att det nog
var ett dumt val att överhuvudtaget
ha gått tillbaka till madrassen.
Kunde.inte.somna.om!
Vände och vred mej ett par timmar,räknade
både bilar,bussar,får och silverfiskar,men inte
hjälpte det,så strax efter 7 var jag uppe igen.
Det kommer bli en strålande onsdag....
Med värken från yttre världsrymden och ett
humör sämre än hela Afrikas gravida befolkning
lär det kännas som "a walk in da park".
Smooth,jag känner mej så jävla härlig att
det inte finns ord nog att beskriva tillståndet.
I övrigt är det okej,snart dax för lunch bestående
av lite grillad kyckling,lite grönsaker OCH en kaffe
som avslutning.
Det kunde ha varit värre... inte så mycket,men en aning iaf!
Superhemlig paradispost
Det finns tydligen ett paradis.
Frågan är bara VAD och HUR
gemene man definierar det.
Mitt paradis är här hemma,det jag
själv skapat och ser om.
Sen kan man ju alltid hitta lite alternativa
såna,om man typ åker på semester eller så.
Vad jag däremot INTE accepterar,är när andra
ska pracka på mej deras paradis och försöka
få mej att konvertera.
Jag har ingen lust att gå bland elefanter heller för den delen.
Numera knackar inte Jehovas vittnen på dörren,dom smyger
bara ner sin "paradisreklam" lite tyst i brevinkastet.
Möjligen är det så att dom inte vågar
komma in men ändå försöker få över
mej i sin gemenskap.
Jag är nog sen slutet på 80-talet "märkt"
som ganska omöjlig och oövertalbar sen
dom fick en sittning på två timmar i mitt
dåvarande hem.
Man skulle kunna säja att JAG inte släppte
ut som från det paradis jag då levde i.
Satan i gatan så irriterade dom va på mej då,
och nåra bra motargument hade dom inte heller.
SÅ,man kan ju undra varför dom fortsätter sitt
enträgna arbete!?
Foldern ovan ska jag använda som färgpapper
när jag målar.En massa olika kluttar på och
"deras" paradis försvinner i intet.
Tack och hej,bättre lycka nån annanstans!
Tråkig jävla husesyn
Ibland (läs:ofta här),får man helt helt
enkelt ställa upp så "folk" kan skena
runt i lägenheten och glo.
Idag var det dax igen,värden plus två
gubbar SAMT värdens fru irrade runt med
papper,pennor och ögon som höll på
att ploppa ur skallen på dom.
Jomenvisst då,det ska ju byggas nya (fräscha)
lägenheter i markplan serrni,och då MÅSTE
man kolla upp gamla ritningar från anno 1967
då huset byggdes.
Kolla upp och fylla i det som inte finns ditritat,
d.v.s ventilation etc etc.
Vore ju kul,för att inte säja JÄVLIGT kul om
det kunde uppdateras lite här oxå.
Eller näe,det funkar ju inte!
Kan man inte underhålla det mest primära
såsom avlopp och "skitsaker",då ska en fan
inte räkna med nåra större utsvävningar precis.
Dom nya lägenheterna däremot,oj oj OJ,dom
kommer INTE bli billiga i hyra.No,NO!
Det ska ingå uteplatser förstår ni,samt på den tredje
en aningen upphöjd balkong!(pissigt läge men iaf)
Fint skare va!
Fint skare va!
Men som sagt,det går ju att lägga krutet på nya
projekt,men INTE på dom trofasta hyresgäster
som ALLTID skött typ ALLT själva men dock
ICKE blivit premierade på nåt sätt!
Tack som fan lixom,det är slut med det tramset nu,
en jävla gång för alla.
Nya lägenheter,NYA regler för redan boende!
SÅ.FÅR.DET.BLI!
Punkt........
Men iaf,nu har dom efter en timmes rundvandring
och faktiskt jävligt mycket insmajlande prat från
speciellt en,lämnat den sjunkande lyan en våning
upp.(d.v.s min)
Hoppas KARMAN hoppar in och gör sitt i nyproduceringen,
för då är jag den första att säja:
skratta bakom ryggen går ju,men att sen kvävas av det
skratta bakom ryggen går ju,men att sen kvävas av det
i slutändan är ju inte lika kul.
(men rättvist,tro mej)
Ha en fin fredag kära ni,själv ska jag
göra kantarellpaj och ta fram kristallkulan,
samt sjunga högt:
"BOOM A BUMEBUMERANG".....Ha,ha,ha,HAAA!
"BOOM A BUMEBUMERANG".....Ha,ha,ha,HAAA!
Högst oväntat men ack så väldoftande...tror jag!
Jag hade ju en helt orörd och oplanerad
lördag igår,där jag såsade runt i sköna
oömma kläder och bara myste.
Förvisso fick jag byta om och agera sopgubbe
UTAN helgtillägg,eftersom grannen inte behagat
stänga locket på soptunnan.
Det är iof inte första gången jag plockar allt från
dambindor till gamla matrester och annat skit
från gräsmattan,men igår tog det fanimej stopp.
Hur fan kan man va så jävla bekväm att man
inte kollar i tunnan tre centimeter bredvid,ifall
det möjligtvis finns mer utrymme där???
NEJ DÅ,man slänger i den första och skiter
NEJ DÅ,man slänger i den första och skiter
fullkomligt i om den redan ÄR full,varpå
locket då står på glänt och bara signalerar
till byns alla skator att:
"HÄR ÄR DET FEST,KOM OCH RIV SATAN"!
Jag vet inte HUR många ggr jag vänligt men
bestämt påpekat detta,men det verkar som
att budskapet inte går fram.Dom skiter iaf
i det eftersom det tydligen är jobbigt att
flytta armen nåra centimeter till nästa tunna!
Sent på kvällen då hundarna skulle ut blev det
knappast roligare,Cindy agerade nämligen eftersökshund
drog med nosen på HELA gräsmattan....
....ända tills hon då hittade en kraftig köttbit att
sätta tänderna i.
En som skatorna tydligen lämnat i ren förskräckelse
då husets ordningsvakt (d.v.s jag) dök upp med
arga schasrop och dra åt helveteskrik!
DÅ FICK JAG NOG!
Lite sans hade jag kvar (tur för grannen),för det
Lite sans hade jag kvar (tur för grannen),för det
var sent på kvällen och jag ville inte väcka alla
i området.SÅ,jag skrev en upplysningslapp och
klistrade väl synligt på porten.
T.o.m ett barn skulle förstå innebörden,som varken
var elak ELLER med fula ord,så man kan ju hoppas
att det blir bättring framöver.
I annat fall slänger jag tbk skiten in i deras brevinkast
om det upprepas!
Nåväl,det blev ju en lång historia (om puckon) och
inte det jag egentligen skulle lägga krutet på.
Vad jag skulle ha sagt var att det faktiskt blev ett
litet bak här igår.
Lite kardemummabullar som nåra av dom fick komma till
di äldre längre ner på gatan.Resterande åkte in i frysen.
Jag antar iaf att dom doftade betydligt godare
än grannens sopor som skatorna mumsat på.
Helt säker är jag faktiskt,trots att luktsinnet mitt
inte riktigt kommit tillbaka än!
"Over and out"!
Fattas bara att hörntänderna växer ner
Jävla fullmåne!
Det är förstås hans fel att jag sovit
sämre än en elefant i hängmatta
senaste dagarna.
Inatt vet jag inte hur jävla många gånger
jag vänt mej,men nog fan är det fler än
vanligt och det vill inte säja några.
Känns som tusen snurr...minst!
Strax före halv fem kände jag att det kanske
vore idé att sätta på kaffet,varför ligga och pinas
och tro att det ska bli bättre typ.
Jag snurrade dock vidare och försökte tänka
positivt,men strax efter sju gick det inte att
ligga kvar längre.
Möttes av ett meddelande på datorn som löd:
"Hej,hur går det med glasen"?
Vafan svarar man lixom?
-Jorå,det går bra,jag har inte börjat än!!!
Svarade jag INTE,skrev att det går framåt...
Det var bara lite light lögn,för jag har åtminstone
mallat upp vad som ska graveras,men mer än
så har det inte blivit.
Så,jag har väl ingen återvändo nu,men att ta sej i
kragen som alltid hänger i garderoben är jävligt
svårt,för att inte säja nästintill omöjligt faktiskt.
Fan vad jag skulle behöva en PP (personlig piskare)
som klatschar till mej både nu & då med jämna
mellanrum.En som INTE lyssnar på undanflykter
men som samtidigt peppar mej och kanske oxå
brygger mitt kaffe.
Finns det såna förresten,eller måste man ha en
anställd "Rut"????
Skitsamma,nu har jag iaf satt på bryggarn igen,
för femte gången idag,och efter att jag druckit upp
så KANSKE jag får fart på stiften.
Man kan ju alltid hoppas!
I vår affär på en av gatorna...
Det händer ju lite nu och då att jag faktiskt
beger mej till affären för att t.ex köpa mjölk
och för den delen oxå kaffe.
Och inte alltför sällan då jag befinner mej där
går där oxå runt en gubbe med sin lilla vagn.
Där skulle allt iof ha kunnat vara frid och fröjd,
för naturligtvis får ju vem som helst handla där.
(under normala former vill säja)
Grejen är den att jag inte gillar farbrorn,för fastän
jag inte känner honom så ger han mej äckliga
vibbar och nån slags avsky.
Flertalet gånger då våra blickar mötts,har jag nickat
åt honom med ett leende som för att "heja" och vara
allmänt artig typ.Och varenda jävla gång har han glott
tillbaka med en min surare än ett ton citroner.
Han ser ut som om han skulle kunna bli fly förbannad
på tre röda och bara ställa sej där och gapa med arg
och ilsken stämma.
Lite sådär halvcreepy och lömsk på samma gång.
Så jag har slutat se trevlig ut mot honom,går bara
förbi och låtsas som om han inte finns.
(inte mer än i hans egen sura värld)
Men iaf,flera ggr har jag oxå sett honom gå och pilla
i den dära salladsbuffén där man kan ösa upp sin egen
sallad för att ta med hem.
Och varenda jävla gång har jag kräkts lite i munnen
då han pillat runt,stoppat i sej och sen slickat på
fingrarna som en trotsig snorunge.
Jag har blängt på honom med blicken som säjer:
"det där är INTE okej,sluta genast" (äckeljävlagubbfan)!
Men han bara kladdar vidare,smaskar och bryr sej
inte ett förbannat skit.Så jag köper inte en halv
kräftstjärt ens ur botten på dom byttorna längre.
(vem fan vet var hans fingrar varit lixom...BLÄ!)
Igår blev han dock tagen på bar gärning av sonen
som tagit över butiken som chef.
Nu tycker jag ju iof inte att man som "chef" nödvändigtvis
måste stå och GAPA svordomar så det ekar mellan hyllorna.
Man kanske kan föregå med aningen godare exempel än
Man kanske kan föregå med aningen godare exempel än
att sjunka till sandlådenivå trots gärningen i sej och om inte
annat för att få lite kraft bakom tillsägningen.
Men iaf,"chefen" sa till (på sitt sätt) medans gubb(jäveln)
bara stod där och tuggade vidare som en femåring.
Det är inte helt omöjligt att dom utbytte kroppsvätskor
heller för den delen,med tanke på att dom stod typ I
varandras fejs!
Gubben sa inte många ord trots att han blev förvarnad
om att bli portad om han fortsatte med sitt gratisätande.
Han log bara ironiskt och uppkäftigt och svarade:
"jag gör så hemma"!!!!
Vad som hände sen vet jag inte,för jag ville hem till
kaffebryggarn och för att skölja "kräkssmaken" ur
munnen,men en sak vet jag iaf,och det är att jag
portat mej själv från "salladsbuffén" för tid och evighet.
Och jag hoppas innerligt att jag aldrig får tag på en
tomat med bitmärken från gubben heller.
Vem vet,han kanske provsmakar och pillar på det mesta!!!!
Redan torsdag och vad har jag gjort!!!
Ibland blir jag förbannad över hur
jävla fort dagarna går,men just nu
när jag försöker tänka på bättre
matvanor och samtidigt längtar efter
våren,så gör det iof inte SÅ mycket.
Fast jag hade ju önskat att dygnet
haft minst 6 timmar extra,så det blir
lite mer gjort faktiskt.
Visst då,jag ska väl inte klaga,men
samtidigt får jag det,för härinne bestämmer
faktiskt jag och alla behöver inte hålla
med mej eller ens tänka lite som jag.
Sålänge jag inte ger mej på nån in persona
eller är dum,ja då fortsätter jag att va jag.
Idag skiner solen för dom som inte vet.
Det gör mej iaf på lite bättre humör,även
om det kunde varit bättre förstås.
Just nu är jag nere i en svacka utan dess
like,ingenting känns speciellt bra och jag
har en avsky mot mej själv som inte liknar
nåt vettigt.
Tur att man har skapligt stabila nerver,annars
vetifan vart det hade slutat.
Måste göra nåt åt situationen,men just nu verkar
det oöverstigeligt och helt omöjligt.
Ska försöka rida ut den värsta stormen,ta mej
jävligt hårt i kragen och se om det kanske finns
nån väg som möjligtvis kan leda till nåt som
känns om inte super så iaf "liiite" mer uppåt!
Usch ja,det här blev ju inget roligt inlägg,å andra
sidan ÄR inte livet ett dans på rosa ballonger och
fluffiga dunfällar.(ska gudarna veta)
Muntrar sålänge upp mej med att titta på lite
bilder av en av alla som gör mej på bra humör,
nämlgen lille herr Wille ♥
Odisciplineradmenlättad.nu
Aldrig,jag säjer ALDRIG har jag varit
SÅ lugn och utan stress inför nåt så
oviktigt som julen.
Oviktigt för mej personligen men inte
i förhållande till andra.
Lite motsägelsefullt kanske men jag ska
försöka förklara.
Jag har aldrig egentligen gillat eller ens
varit speciellt förtjust i julen och allt som
hör den till.
Och jag tror att det kan kopplas samman
med att jag associerar den med kyla,mörker
och en förlängd höstdepp.
Att jag däremot älskar att GE presenter till
andra är en helt annan femkrona.
Just det där med att ge och se när andra
blir glada,det älskar jag ju året om och inte
nödvändigtvis vid jul eller för den delen då
det vankas födelsedagar.
Nåväl,förr om åren har jag iaf känt mej lätt
stressad över julhelgen,det ska fixas julgodis
(bara för att),det ska köpas passande presenter
(bara för att det SKA va så),och det ska infrias
en massa konstiga förväntningar som typ dallrar
i luften hela december.(ibland med start i oktober)
Varför är det så?
Varför stressar man upp sej som om ens sista
stund alltid är kommen i juletid?
Varför lägger man den extrabördan på sina axlar
och det känns som om man bär omkring på
tre ihjälskjutna älgar från årets jakt!?
Jag vet inte,men högst troligt för att man går
kvar i dom där inkörda spåren.
Jag skiter i det nu,jag ger blanka fan i om det
skulle fattas prinskorv på bordet eller om jag
inte gjort minst tio sorters julgodis.
Och så har jag helt lagt ner det där med att skriva
och skicka julkort för flera hundratals kosingar.
Dom slantarna kan jag göra roligare saker för.
Är det så att man inte räknas om det inte skickas
julkort (som sen kastas efter nyår iaf),då får det
fanimej va för min del.
Jag tycker om och bryr mej OM folk året om vare
sej jag skickar kort eller inte!
BASTA!
Lättad,jag känner mej lättad och glad nu,tar dagarna
som dom kommer för jag vet att det blir jul hursom
ändå,och vips är den ju förbi iaf och då sitter man där
med fejkskägget i brevinkastet,smått bedrövad över
nollkronorssaldot på kontot och tänker:
Jaha,blev det inte mer än såhär!!!
Nej,fram för spontana "åretompaket".
När man vill och om man vill.
När man vill och om man vill.
Och förresten så finns inte tomten heller!
Det HÄR,det här är det viktigaste...för mej ♥ ;)
