Det är fan inte rättvist!!

Hur kommer det sej egentligen att vissa
är vackra redan när dom vaknar?
 
Själv måste jag gå upp klockan fem (helst tidigare)
för att överhuvudtaget inte skrämma ihjäl nån om
dom skulle se mej före halv elva!
 
Är det generna det beror på eller vafan äre?
 
Tröttsamt känns det iaf och herre jävlar som jag
blivit extrovert på grund av hela mitt jags förfall
senaste åren.
 
Visst då,jag har ju klarat mej över 50 strecket,och
det var ju inte för så många hundra år sen folk kolade
vippen innan dom hann dit.
Men ändå lixom.
 
Det blir ju så förbannat många extra timmar i vaket
tillstånd enbart för att komma till en någorlunda nivå.
Och inte ens då känner jag mej halvt okej.
 
Jag tänker att dom som möter mej/ser mej tänker:
"men för helvete människa,go home,gå in,gå bort.
Hur fan kan du ens visa dej bland folk"?!
 
Jag känner mej nämligen totalt alienaktig.
Svårt att förklara,men jag känner mej naken.
Som att du/ni skulle gå ut utan kläder på under-
kroppen.Så upplever jag känslan fast nakennaken
från axlarna och upp!
Äsch,jag kan ju fan inte ens förklara utan att
det blir "naket" och konstig stämning.
 
Men iaf,förfallet ja!
Det är ju inte så att jag INTE vet eller inte fattar
att man åldras.Jag vet ju hur gammal jag är,men
att det ska gå så inihelvete fort utför (iaf för mej),
det har jag jävligt svårt att acceptera även om det
inte finns nåt alternativ.
 
Eller iof det gör det ju.
Alternativ som i operationer och botox och gud
(eller Jesus) vet allt.
 
Nu har jag förvisso varken råd eller lust att göra
nåt sånt,man måste ju dessutom underhålla´t sen
oxå och orka det lixom!
 
Acceptera var det.
Och visst,man gör väl det även om det tar emot.
Men jag blir förbannad,det blir jag,för det ÄR fan
inte rättvist nånstans.
 
Vad som däremot är rättvist just nu,är att jag
börjat lyssna på min mage.
En mage som älskar bröd i dom flesta former
men som absolut inte mår så bra av det.
Den blir så uppkäftig direkt jag käkat en macka
och antar formen av en högdräktig katt typ.
 
Så nu har jag dragit ner på brödet,faktiskt helt
och hållet.Inte så att det är skrivet i sten att jag
aldrig mer får eller ska äta en macka eller sju,
för det kanske jag gör NÅN gång.Men just nu
och som det känns idag så lär det dröja,för 
satan sicken skillnad det blivit på bara två veckor.
 
Jag behöver inte ha korsett på mej för att komma
i jeansen och inte känns det som om det ligger
trettifem kattungar i magen heller.
(det där med korsetten kanske va lite överdrivet iof)
 
Allt är inte pest och pina som ni kan läsa,men jag
hade ju inte varit ledsen om det va en aning mer
okej på det stora hela!
 
Nu får jag försöka acceptera det jag inte
kan acceptera,och det är nog så kämpigt
när jag kämpar med allt annat.
 
Fast skam den som ger sej,jag lever ju åtminstone!
Och jag får väl ta på mej rollen som "den fule".
Nån ska ju ha den oxå.
Jag är iaf snäll och så har jag börjat använda
tygkasse när jag handlar!
 
Det är vackert ibland när man går
upp före tuppen för att hinna ikapp
sej själv innan klockan blir lunch!!

2018 nu kommer jag och bloggen!

Nyårslöften är som bekant inte
alls min grej.Jag är alldeles för
ombytlig för sånt tjafs.
 
Det jag möjligen lovar mej själv i
ett svagt och mycket ogenomtänkt
ögonblick ena dagen,verkar sen totalt
jävla befängt redan nästkommande dag.
 
Och det vet vi väl alla lite till mans(och kvinns),
att man helst inte SKA lova saker man INTE
kan hålla,det blir lätt jäkla dålig stämning
inombords då.
 
Ett par saker jag däremot med lätthet och
glädje ska lova mej själv är,att vara snällare
mot mitt jag,att inte låta andras elakheter få
fäste i min person,att rensa bort eller säja
tack men NEJ tack till såna som definitivt
bara tillför negativ stämning och framförallt
ska jag kasta det satans dåliga samvetet långt
åt helvete och så jag fokuserar mera på det JAG
mår bra av och sånt som gör mej skön inombords.
(då blir ju oxå jag skönare mot andra)
 
Just det,jag ska försöka sluta upp att vara så
förbannat sträng och jävlig mot själv oxå!
 
Har man som jag kommit över halva livsstrecket
så finns det ingen anledning att slösa energi på
sånt som inte ger nåt positivt tillbaka.
 
Jag har hur konstigt det än kan låta,hittat nåt
slags inre lugn (oftast iaf),och jag hetsar inte
upp mej över saker som förr gjorde att jag
vände upp och ner på allt och fick mej att 
gå bananas så till den milda grad att jag kände
mej helt jävla dränerad från topp till tå efteråt.
 
Jag har äntligen fått mej själv att förstå,att det
jag säjer,påstår och menar INTE blir sant förrän
mottagaren på riktigt FÖRSTÅR vad jag säjer
och faktiskt menar.
 
Jag känner oxå att varför ska JAG ge mer av mej
själv till andra som uppenbarligen inte uppskattar
det på riktigt mer än då dom kan dra nytta av det,
för jag har absolut ingen lust att bara passa när
det passar andra.Har man inte respekt eller empati
för mej så TACK & HEJ,då behöver jag inte dej!
Då är vi inte bra för varandra.
 
Mitt jag är värt mer än så och då får "du" lösa dina
inre problem och slåss med dina demoner utan
min hjälp.Jag har faktiskt oxå känslor och tar illa
vid mej när jag känner att jag blir behandlad som luft.
 
Att låtsas vara en s.k vän enbart när det är till gagn
för dej eller när ingen annan vare sej orkar höra eller
finns till hands,det går numera fetbort.
 
Vill du ha min åsikt och min syn på saken,då får
du vara beredd på att höra den.Jag ger dej den
även om det kanske inte passar,men jag säjer den
på ett vänligt sätt och förklarar.
Jag smeker dej inte medhårs bara för att,jag tycker
att man ska vara rak och står för det jag säjer för
det menar jag.

Jag hjälper ju inte dej i längden genom att svara
det du vill höra,fråga mej inte om du inte vill ha
min åsikt.
 
Falskhet och utnyttjande går därför bort helt.
Umgås inte med mej om du bara gillar min hjälp
när det kniper och ingen annan finns tillhands.
 
Och kom ihåg,att ett förfluget ord,eller för den delen
flera förflugna ord upprepade efter varandra,går INTE
att ta tillbaka och få osagda.
 
Jag förlåter gärna för det är högsta hämnd,men jag
glömmer sällan eller aldrig och du förlorar därmed
min respekt från det ögonblicket.
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var
för just dej,och som du inbillat mej att jag verkligen
var och varit.
 
Förhoppningsvis går det inte så långt,men när eller om
det gör det,så tänker jag dels,att:
 
"det var ju hemskt tråkigt (och onödigt) att jag investerat
både tid och känslor i nåt som troligtvis varit delvis oäkta".
 
"trist att jag inte lyssnat mer inåt och förstått tidigare".
 
"du har större problem än jag,men det har du inte
förstått,vill inte inse eller förstår helt enkelt inte
ATT du har".
 
Kan man inte säja det lilla ordet "förlåt" och verkligen
mena det,då har man issues att jobba med och då är
antagligen inte jag den rätta att hjälpa när det gått
överstyr.
 
Avslutningsvis blir min gåva till mej själv,ett
snällare JAG,ett än mer empatiskt sätt och
ett "ta inte åt mej av andras elakheter som
riktas mot mej men som egentligen är egenriktade"!
 
GOTT NYTT 2018!
Var rädda om er och era medresenärer
på denna årsresa ♥
 
Kram från mamman,frun,svärmor´n och i detta fall
mormor´n med EN av sina medresnärer,den minsta
lilla darlingen ♥
 
 
 

Och så hann det bli torsdag

Det är ju fan inte sant alltså.
Så fort jag tänker sätta mej 
och skriva så kommer det 
nåt annat emellan.
 
Ikväll var det soffan som på
sitt märkliga sätt höll mej kvar
och lätt vaggade mej in i en
stunds slummer.
 
Helt jävla slut överallt var jag.
Och som vanligt skyller jag på
min obefintliga nattsöm och det
helt fruktansvärda klimakteriet.
(var det nödvändigt att införa sån skit?)
 
Faktum är att jag på eftermiddagen
slösade hej vilt på dom krafter som
fanns i systemet för att låta den
årliga "julmysfikan" med "Vattenflickan"
bli av,vilket jag förstås INTE ångrar.
 
Vi hade det som vanligt
jättetrevligt även om just
fikabrödet var helt åt helvete
vidrigt och typ mer än två 
dagar gammalt.(fy attan)
 
Kaffet var iof inte heller
speciellt gott,men det
kunde jag ha överseende
med eftersom sällskapet
var desto härligare.
 
När marathonpratet var avklarat
drog vi en repa i city,men fy satan
vad jag kände mej obekväm och rent
vidrigt stissig i hela systemet.(läs:kroppen)
 
Vimsig och obehagligt konstig,en känsla
jag har svårt att sätta rätta orden på.
Som att stå utanför sin egen kropp och
inte ha nån kontroll alls.
 
Knappt så jag trodde att huve´t satt
på axlarna,jag lixom svävade i en
annan galax i nån slags vakuumbubbla.
 
Återigen skyller jag åtminstone till 98%
på klimakteriet och dess biverkingar.
Tragiskt jävla jobbigt OCH jävligt enerverande
är det iaf.Skulle helst vilja krypa in under den
där mossbeklädda stenen och bli ett med träd-
rötterna faktiskt.
(har väl sett för mycket på "Jordskott") He,he!
 
Jag hör vad folk i min omgivning säjer,jag
lyssnar frenetiskt och deltar i diskussioner,
men det går lixom bara rakt förbi och direkt
efteråt har jag glömt vad som sagts och i
bästa fall finns bara fragment av allt kvar.
Då utan nån somhelst logik.
 
Jag glömmer förstås oxå själv typ ALLT 
precis hela tiden,och jag blir på riktigt
jävligt mörkrädd över hur det är och har
varit senaste två åren.
 
Gudarna ska veta att jag försöker allt jag
bara kan för att fungera någorlunda normalt,
men det är fan inte lätt.
(kanske är Indiska gudar som inte kan svenska iof)
 
Men iaf,jag börjar bli trött på att befinna mej
i det här turbulenta måendet utan nån slags
ljus i tunneln.En tunnel där det dessutom
till och från är lika hett som i en masugn.
 
Hade nån kollat min aura hade det rykt om
hela mej och varit rött all over med eldkvastar
runtom...SÅ jävla vidrigt är det!
 
Men,nog om detta.
Jag lyckades iaf på tal om gårdagens
"dammsugare" (dom ätbara),komma ihåg
att införskaffa arraksessens idag,så vid
halv elva igårkväll (då det ju nu är tidig torsdag)
satte jag fart och rullade till mästerverken.
Eller INTE!
 
Där fick jag som satt och skrev att deltagarna
i "Hela Sverige bakar" gjorde fula"dammsugare"
och att jag minsann kunde få till snyggare.
 
Nu kan jag ju alltid skylla det oxå på klimakteriet,
och därför kommer mina sen när dom är helt klara
trots allt ändå bli mycket stiligare än deras.(säjer jag)

Det är inte mycket som blir bra numera och därför
känner jag att det behövs lite "vita lögner" (för mej själv)
ibland emellanåt.Bara för att palla med och orka vara
JAG överhuvudtaget.
 
Nu finns det ju ALLTID dom som har det 
mycket värre,jag brukar tänka så när det
tenderar att braka käpprätt psykiskt ner i
helvetets svarta gap.Och då,då känns det
faktiskt aningen bättre,iaf för stunden.
 
Tack för att du (ni) kanske orkade läsa
en tragisk,vimsig och tråkig  kvinnas inlägg.
Det vetifan om jag inte är lite patetisk oxå
just nu.Och det tänker jag banne mej vara
en stund i min ensamhet,jag lovar att
det inte ska bli nån vana...OKEJ! =)
 

En tanke såhär i september

Jag funderar på,om det är med hår
som med vänner,att det går i cykler?!
 
Att håret förändras typ vart sjunde år
visste jag,och kanske är det som så
att det finns nån slags perioder ibland
då vänner kommer och går.
 
Likväl som håret ändrar status och kan
få självfall fastän man haft spikrakt hår,
likväl kan väl vänskap ändra form och
övergå i nåt annat,bytas ut eller förändras.
 
Det är ju inte så konstigt iof,man utvecklas
ju olika beroende på vad man varit med om,
hur det sociala runtomkring utvecklar sej,och
inte minst beroende på vilja,rannsakan och
intressen m.m!
 
Ibland behöver man kanske bara ta en "time out",
men ibland kanske vissa delar absolut inte går
att reparera.
 
Precis som med bilar om man nu ska göra
jämförelser.
Ponera att man krockar och demolerar bilen
så jävla illa att den helt enkelt måste skrotas.
Då är det ju lixom tack och goodbye med den
saken och i bästa fall hittar man en likvärdig.
 
Så kan det ju vara med det fysiska oxå.
Vissa delar kan man bara inte få ogjorda
och ett förfluget ord eller två går INTE att
få osagda.
 
Ja,ja...det var dagens tanke och sedermera
oxå dagens utläggning härifrån.
 
Nu har jag förvisso varken bild på kraschad
bil eller för den delen nåt annat i ämnet,men
jag kan iaf slänga in gårdagens färdiga tavla.
Och det borde väl iaf va bättre än inget alls!
 
 
 
 
 

Och där kom solen tillbaka

Första dagen i juni bjussar på sol.
 
Senaste veckorna har varit pest,jag
fattar knappt att jag tagit mej igenom
dom rent psykiskt faktiskt.
 
Ett rent helvete mentalt skulle jag med
lätthet kunna kalla det!
 
Det krävs ett jävla starkt psyke för att ens
försöka ta sej igenom dagar och nätter
när det känns såhär.
 
Man måste tro,man måste HOPPAS på
att det ska bli bättre,att det SKA kännas
en gnutta lite annorlunda åt det positivare
hållet nästkommande dag.
 
När energin och orken inte ens går att
stava till är det dock svårt.
 
Att då gå upp och ut till bryggaren på
morronkvisten och mötas av solen,det
gör det åtminstone lite bättre och gladare
för stunden.
 
Idag står det typ presentinköp på agendan.
Det tråkiga är bara att plånboken inte alls
är kompis med mej,så det gäller att vara
en smart konsument och tänka förbannat
ekonomiskt OCH verkligen gå igenom för
och nackdelar.
 
Det ska nog gå bra,jag har i stort sett svart
bälte i just sånt.
 
Så,ha nu en fin torsdag därute.Jag ska iaf
göra mitt ALLRA bästa så jag kan krypa ner
under täcket ikväll och åtminstone va halvnöjd!
 
PÖSS ♥
 
 

Olustigt men sant

Har ni känt eller för den delen känner,
att vissa närstående människor får er
att känna er illa till mods?
Att ni lixom mår fysiskt illa inombords
när ni träffar,ser eller bara hör namnet
på dom?
 
Jag har och gör faktiskt det.
Känslor styr man ju inte över,och hur
hur gärna jag än vill slå bort den här
känslan så går det inte.Jag mår nästan
mer illa ju mer tiden går.
 
Nu finns det iof "vissa" förklaringar till
VARFÖR jag känner,tycker och mår som
jag gör bara jag hör namnet/namnen,men
ändå,jag skulle vilja radera allt runtomkring
detta ur medvetandet.Bara vara helt neutral
och låtsas som om jag inte vet NÅT.
 
Det går dessvärre inte,det enda jag KAN göra
är att andas djupt och visualisera roligare och
skönare saker NÄR det dyker upp.
Illamåendet alltså!
 
Ja,det var väl det jag hade för nu.
I övrigt regnar det här utanför mitt
lilla fönster,ja utanför alla mina fönster
iof,jag har ju ett antal.
 
Lakan har jag tvättat och hängt,dock inte
ute i regnet.Kan förvisso inte ens hänga
ute om det så är sol,för värden har tagit bort
torkvindan som jag hade ett helt jävla företag 
att överhuvudtaget få hit och på plats när det
begav sej.
 
Så enkelt och lättvindigt (lite ordvitseri här med)
kan vissa förstöra andras delvisa välmående.
Borde fan va straffbart tycker jag.
 
Min kaffebryggare ger h*n iaf blanka den i,ger h*n
sej på den,då LOVAR jag att det kommer höras
vida kring.
 
Det räcker med att h*n oxå avlägsnat trädet utanför
mitt köksfönster.Så sent som igår drogs det upp och
sågades i bitar för att dumpas på nån ödslig plats.
Skändat och övergivet!
 
Visserligen var det ganska visset och ledset,men
det fyllde sin funktion till vinterkvällarnas upplysning,
då lamporna i trädet iaf gav lite tröst i den mörka och
trista tillvaron.Nu har jag inte ens det att vila ögonen på.
 
FAN OXÅ,nu vill jag kanske inte bo kvar här när
kvällsmörka perioden kommer.
Det är jobbigt nu,på fler än ett sätt!!!
 
 

Funderingar och sisådär

Fy fan vad jag skulle vilja ha "gåvan"!
Jag menar "gåvan" som i att kunna
kommunicera med andevärlden och
se saker som andra INTE ser.
 
Jag vill förstås inte se äckliga saker
och läskig skit,jag vill bara va medial
på det angenäma sättet (om det finns).
 
Det kommer aldrig troligtvis aldrig ske tyvärr.
Jag har nämligen huve´t fullt med "annat"
och kan inte "stänga av"!
 
Om jag gnider händerna mot varann,sådär
som spirituella gör för att "känna in",så
händer absolut INGENTING bortsett från
att det känns obehagligt och oskönt och
jag blir otroligt irro.
 
Så,jag får väl bara acceptera att jag aldrig
kommer till den "nivån",jag får helt enkelt
fortsätta befinna mej HÄR,NU och vara den
vardagliga Majso som dras med sina "kärring-
besvär",graverar lite,slumrar i soffan nu & då,
dricker kaffe som värsta freaket och inbilla
mej att det FAKTISKT kommer bli bättre bara
jag håller ut!
 
Visst är det väl ironiskt så säj =)
 
Men iaf,lite frisk luft har jag ändå fått och FÅR
eftersom den fyrbenta ska ut ett antal ggr per
dygn,och när jag kommer ihåg tar jag som ni
kanske märkt med mej kameran oxå.
 
Min hjärna befinner sej ju som bekant i 
"grötmood" nu,så var det inte ens när jag
väntade barnen.Det är en helt ny dimension
det här.Jag klampar runt i gröt dagarna i ända
och önskar inget hellre än att få springa barfota
i nyklippt gräs och bara VARA jag igen!
Fan VAD JAG LÄNGTAR!
 
Men,det kanske oxå kommer vartefter vafan vet jag!
Tillsvidare är jag jag uppenbarlig en "konstig" jävel!
 
Så,med dessa rader låter jag bara nåra bilder
säja söndagssitt och så ska jag ta itu med
kommande måltid nämligen fish taco!
Jag är så inihelvete eh jag tappar orden oxå,det är
en av eh...FAN jag kommer inte på vilka orden är!
 
Just det,jag är så "wild´n & crazy" och det är en
BIVERKNINGARNA av gröthjärnan!
 
Fattar ni NU vafan jag menar med att det är ett
helvete att må som jag gör och inte känna sej
som sej själv nånjävlastans nu????
 
INTE!
 
Skit samma dårå,men så är det iaf och det får jag
bara acceptera och försöka ta mej igenom!
 
PUNKT!
 
Söndagshimmel med moln!
 
Söndagshund!
 
Stående söndagshund!
 
Vackra blommor från prins William ♥
 
Chokladrensning i kronologisk utgångsordning!
MÅSTE fan börja baka mer med choklad!!!!!
 
 

Jag sliter mitt hår och gråter en skvätt

Så jävla tradigt!
Så fruktansvärt trist!
Så in i norden enerverande och
SÅ satans energikrävande det ÄR,
att inte kunna sova ordentligt nån
jävla förbannad gång!
 
Förlåt mitt språkbruk,men det känns
som om det brinner i "peruken" på
mej nu,det lilla som finns kvar alltså!
 
Hoppade i säng runt 00.30 inatt,kollade
lite på tv och stängde väl av den runt 1.30
eller så.
 
02.12 klarvaken och sen var det lögn i
helvete att ens försöka lura ner ögonlocken.
 

12 minuter senare kunde jag
inte låta bli att föreviga eländet.
 
Inte för att det hjälpte,bara för att
att ha nåt konstruktivt att göra.
 
Var i valet och kvalet om jag skulle
tassa upp och sätta på kaffet,men
satte på tv´n och glodde lite på
"Gåsmamman" istället.
 
Sen blev det ytterligare ett program och
när uret visade 05.20,då puttrade bryggaren
så fint i köket!
 
Ja,och nu sitter jag alltså här,en lördags-
morgon i början på februari.
 
Funderar på att kladda ihop en deg och
baka lite.Kan ju lika gärna va en smula
effektiv såhär på morronkvisten menar jag.
 
God morgon & hej på er.
Hoppas eder dag blir finfin ♥

Oh what a party

Gårdagens home party gav tillfälle
till en hel del eftertanke.
 
Vad är det egentligen vi konsumerar,
både i skönhetsaspekt men oxå i form
av föda?!
 
Vet vi vad allt innehåller,kollar vi varje
gång på innehållsförteckningen när vi
står där med antingen mat eller shampo
i handen?
 
Jag är iaf väldigt dålig på det,och faktum
är att man blir både skrämd och förskräckt
när man väl tänker efter.
 
Palmolja,råolja och annat rent ut sagt
livsfarligt som vi dagligen utsätter våra
kroppar för i en eller annan bemärkelse.
 
Här har vi helt igenom ekologiska OCH handgjorda produkter.
Det är barnens kusin och hans sambo som startat detta (sitt egna)
företag "manic organic" där dom själva tillverkar allt från grunden.
 
Doftljus,hudvård och badsalt stod bland
annat på bordet igår och själv inhandlade
jag ljus samt även lypsyl.
 
Intressant och som sagt även skrämmande
att få minnet uppfriskat med VAD allt som
vi konsumenter många gånger luras att köpa
med hjälp av reklam och fina etiketter.
 
Att regnskogen skövlas och att vi dessutom
sabbar både hormonbalansen i våra kroppar
med följden att cancerogena ämnen stannar
i systemen,det blundar vi allt som oftast för.
TYVÄRR!
 
Känner att jag själv måste bli bättre på det här
med ekologiskt OCH naturligt.Visst,det är många
gånger dyrare.Men i slutändan...vilket är egentligen
värt mest!!?
 
I vilket fall somhelst,när vi satt där och lyssnade
på när Louise som höll i det hela pratade,hade vi den
stora förmånen att ta av ett helt buffébord av raw-
godsaker som "Stora" ställt fram,och allt hade
hon själv bakat/lagat till.
 
Raw chokladmousse t.ex.
 
 
 
 
 
Detta blev min absoluta favorit,kardemummasmak...oh maj gad!
 
 
Chiapudding!
 
Brownies och rawchokladbollar.
 
Muffins,raw såklart.
 
Det fanns som sagt ALLT och lite till!
 
 
Klicka gärna in på länken ovan om ni
vill veta mer!
 
 
 

Naturlig och helt underbar

In my dreams är jag den mest underbara
och fabulösa person som existerar.
 
Jag är vacker och bildskön,har ett perfekt 
hem och ordning på precis ALLT.
 
Glömmer aldrig bort viktiga saker och älskar
att inreda med senaste nytt,helst i mässing
med inslag av äkta guld.
 
Åker mer än gärna på semester till Bali där
vågorna kluckar över mina ljuvliga anklar
som sitter på ben lenare än siden.
 
Tänderna är bländande vita och kroppen ska
vi inte tala om,den är stark och smidig som
en panter in action med lagom mycket muskler
och den där vackra fastheten som egentligen
bara finns på retuscherade bilder med filter.
 
Precis SÅ är jag...in my dreams alltså...eller inte!
 
Jag vet ju att det inte finns perfekta människor,
även om vissa tycks tro att dom är det.
 
Jag älskar ju egentligen det där ofullkomliga
och smått neurotiska...hos andra ska väl tilläggas.
 
Själv vill jag just nu hitta en gammal träpåk,slå
mej hårt i ansiktet och råka stöta på en kirurg vid
lägerelden som sen förbarmar sej över mej.
 
Sen flyttar vi in i nån gammal grotta med ny-
installerad bergvärme och lever lyckliga tills
dinosaurierna återuppstår.
 
Förlåt mej,dom finns ju redan,i skräcködletappning.
Det är JAG som är urmodern...glömde det i min
totala förvirring!
 
Ha en fin onsdag vetja,och se upp för alla monster!
 
Bildresultat för skräcködla
 
(bild från google)

Dagens fundering

Varför i allsindar ska det ta sån tid att
laga mat?Och varför ska jag tycka att
det är så jävla kul?
 
Jag menar att tiden det tar hade man ju kunnat
använda till helt andra saker som man då inte
hinner med,men samtidigt är det ju som sagt
förbannat kul att stå där och tjoffa i än det ena
än det andra i byttorna och voila så blir det käk!
 
Idag fick lergrytan ta hand om kycklingen,så
det var ju smidigt...då!
Sen ska den ju tas om hand och fixas till efteråt
förvisso,och det jävla kladdet hade jag mer än
gärna kunnat avstå.
 
Jag håller ju på med dom dära glasen som måste
bli klara och då känns all tid som tas från det som
helt jävla onödig.
Å andra sidan pallar jag inte att sitta så långa stunder
i ett sträck,men ändå.
 
Nu ska jag strax käka iaf,och sen är det kväller på
riktigt och får bli kaffe i soffhörnet.
 
Imorrnbitti är jag på´t igen med stift och munskydd.
Nu jäklar ska det färdigställas!
 
Ris,stekta kantareller,kyckling och purjolök som badar (utan flytväst) i en 
mjölk och creme fraichesås som kryddats.
 
Det lägger sej nog fint på höftbenet 
kan jag tro,men det pratar vi inte om.
Man ska njuta av det goda och INTE
lägga så stor vikt på onödigt en söndag
i oktober.
 
 

Dream on Majso

Senaste tiden,ja jag kan väl säja senaste
månaderna,så har jag drömt extremt mycket.
 
Nu kommer man iof bara ihåg fragment av
drömmarna,men vissa namn och vissa
saker etsar sej ändå fast på nåt konstigt vis.
 
Det sjukaste i hela alltet är dock HUR i hela
världen man kan få in helt ovidkommande
och totalt lustiga grejer i sammanhangen.
 
Skulle vara jävligt kul om man kunde tolka
allt det tokiga faktiskt.
Eller kanske inte!
 
Inatt har jag drömt om,eller rättare sagt fått
"Skuleberget" till mej.
 
Jag vet fan inte ens var det ligger,än mindre har
jag nån somhelst koppling dit heller.
Var ju sålart tvungen att googla,och då visar det
sej att det ligger i Ångermanland,i Kramfors kommun.
 
Kan det va så att jag bör besöka det?
Jag menar SKULEBERGET,hur fan i allsindar kan
bara nåt sånt dyka upp,det är ju inte ens lätt att
säja,än mindre lätt att komma ihåg lixom.
 
Fattar INGENTING!
 
Jomenvisst,sen har jag oxå drömt om framfall.
Ameh ni hör...FRAMFALL.
Inte såna fall som gör att man ramlar framåt,mer
så att det faller ur grejer från "näckrosen" typ.
 
DET kan iof ha med åldern att göra,så det är ju
kanske inte lika märkligt som Skuleberget,men ändå.
 
Att vakna till och märka att man försöker "peta in"
nåt som faktiskt och tack & lov INTE ramlat ur än,
det kändes ganska kul såhär i efterhand. =)
 
Får nog hålla lite koll på "näckrosen" framöver.
Kniiipa och träna underdelsmuskulaturen OCH...
...möjligtvis gå en drömtydarkurs.
 
Vem vet,jag kanske har MASSOR att lära mej.
 
Eller så drömmer jag bara vidare helt enkelt.
 
Skuleberget.
Bild lånad från Google.(tripadvisor) 

Onsdagsfunderingar på djupet men ändå stadigt förankrade!

Det slår mej ibland (läs:ganska ofta),hur
personer man inte inte haft daglig kontakt
med,men som man känner väl sen länge,
i vissa fall ALDRIG ändrar sej!
 
Och hur känslan då man träffar dom,HELT
och hållet är totalt annorlunda mot när man
hade mer stadig kontakt.
 
Det man förr typ retade ihjäl sej på och bara
ville kräkas över,nu har förbytts (ändrats) till
en insikt av att personen ifråga egentligen
alltid varit en liten ynklig varelse som varken
har eget logiskt tänkande eller ens är speciellt
taktfull och förstående på nåt plan!
(Även om man egentligen visste det,kände det
och fick det bekräftat!)
 
DEN känslan får mej att växa flera decimeter,och
jag ser allt i helt annat ljus.
Ni vet den där nyansen som speglar osäkerhet
och att du själv både kan och förstår så mycket
mer än du nånsin trott själv.
 
Inte heller velat erkänna för sej själv förrän man
tillryggalagt ett antal år vid sidan av och själv
jobbat med att ändra tankemönster hos sin egen
tillit,känsla och självinsikt.
 
Att sen vara där MITT i kläderna,rakryggad och
säker på vad man säjer och står för,inte vackla
och inte för en sekund låta den andre förminska
ens egen person...DEN känslan är bara så extremt
jävla skön och gottgörande för hela själen och ens
existensiella väsen.
 
EN "Aha-upplevelse" och ett "Hallelujafuckinmoment"
om att man nog aldrig haft fel feeling egentligen,bara
inte fått den bekräftad och låtit komma upp till ytan
helt och fullt mer än i sin egen ensamhet av funderingar
och egen rannsakan!
 
Det är ett lugn i mej nu som jag äntligen har hittat.
En känsla som kan försätta berg och ett jävlaranamma
som INGEN nånsin ska sätta sej på när jag VET att
jag faktiskt har rätt i både intuition och tänkande.
 
SÅ!
Det här inlägget kanske kan verka flummigt,allrahelst
för den som inte själv varit i min sits eller för den som
kanske inte ens vill sätta sej in i det och försöka förstå.
 
Det kan jag inte göra nåt åt,det enda JAG kan göra är
att lita på mej själv men samtidigt vara lyhörd och
empatisk mot andra.
Och att ALDRIG,ALDRIG nånsin igen låta nån annan
trampa så mycket som ett uns på MIN integritet och
min person.
 
PUNKT och frid vare med er!
 
Idag är det onsdag,bästa skönaste dagen i veckan!
 
Kram och tro på dej själv! ♥
 
 
 
Bild från gårdagens tur till vägs ände!
 
Med glasstopp i fint väder och...
 
....och trevligt sällskap av Cindy ♥ 
 

RSS 2.0