En tanke såhär i september

Jag funderar på,om det är med hår
som med vänner,att det går i cykler?!
 
Att håret förändras typ vart sjunde år
visste jag,och kanske är det som så
att det finns nån slags perioder ibland
då vänner kommer och går.
 
Likväl som håret ändrar status och kan
få självfall fastän man haft spikrakt hår,
likväl kan väl vänskap ändra form och
övergå i nåt annat,bytas ut eller förändras.
 
Det är ju inte så konstigt iof,man utvecklas
ju olika beroende på vad man varit med om,
hur det sociala runtomkring utvecklar sej,och
inte minst beroende på vilja,rannsakan och
intressen m.m!
 
Ibland behöver man kanske bara ta en "time out",
men ibland kanske vissa delar absolut inte går
att reparera.
 
Precis som med bilar om man nu ska göra
jämförelser.
Ponera att man krockar och demolerar bilen
så jävla illa att den helt enkelt måste skrotas.
Då är det ju lixom tack och goodbye med den
saken och i bästa fall hittar man en likvärdig.
 
Så kan det ju vara med det fysiska oxå.
Vissa delar kan man bara inte få ogjorda
och ett förfluget ord eller två går INTE att
få osagda.
 
Ja,ja...det var dagens tanke och sedermera
oxå dagens utläggning härifrån.
 
Nu har jag förvisso varken bild på kraschad
bil eller för den delen nåt annat i ämnet,men
jag kan iaf slänga in gårdagens färdiga tavla.
Och det borde väl iaf va bättre än inget alls!
 
 
 
 
 

Och där kom solen tillbaka

Första dagen i juni bjussar på sol.
 
Senaste veckorna har varit pest,jag
fattar knappt att jag tagit mej igenom
dom rent psykiskt faktiskt.
 
Ett rent helvete mentalt skulle jag med
lätthet kunna kalla det!
 
Det krävs ett jävla starkt psyke för att ens
försöka ta sej igenom dagar och nätter
när det känns såhär.
 
Man måste tro,man måste HOPPAS på
att det ska bli bättre,att det SKA kännas
en gnutta lite annorlunda åt det positivare
hållet nästkommande dag.
 
När energin och orken inte ens går att
stava till är det dock svårt.
 
Att då gå upp och ut till bryggaren på
morronkvisten och mötas av solen,det
gör det åtminstone lite bättre och gladare
för stunden.
 
Idag står det typ presentinköp på agendan.
Det tråkiga är bara att plånboken inte alls
är kompis med mej,så det gäller att vara
en smart konsument och tänka förbannat
ekonomiskt OCH verkligen gå igenom för
och nackdelar.
 
Det ska nog gå bra,jag har i stort sett svart
bälte i just sånt.
 
Så,ha nu en fin torsdag därute.Jag ska iaf
göra mitt ALLRA bästa så jag kan krypa ner
under täcket ikväll och åtminstone va halvnöjd!
 
PÖSS ♥
 
 

Olustigt men sant

Har ni känt eller för den delen känner,
att vissa närstående människor får er
att känna er illa till mods?
Att ni lixom mår fysiskt illa inombords
när ni träffar,ser eller bara hör namnet
på dom?
 
Jag har och gör faktiskt det.
Känslor styr man ju inte över,och hur
hur gärna jag än vill slå bort den här
känslan så går det inte.Jag mår nästan
mer illa ju mer tiden går.
 
Nu finns det iof "vissa" förklaringar till
VARFÖR jag känner,tycker och mår som
jag gör bara jag hör namnet/namnen,men
ändå,jag skulle vilja radera allt runtomkring
detta ur medvetandet.Bara vara helt neutral
och låtsas som om jag inte vet NÅT.
 
Det går dessvärre inte,det enda jag KAN göra
är att andas djupt och visualisera roligare och
skönare saker NÄR det dyker upp.
Illamåendet alltså!
 
Ja,det var väl det jag hade för nu.
I övrigt regnar det här utanför mitt
lilla fönster,ja utanför alla mina fönster
iof,jag har ju ett antal.
 
Lakan har jag tvättat och hängt,dock inte
ute i regnet.Kan förvisso inte ens hänga
ute om det så är sol,för värden har tagit bort
torkvindan som jag hade ett helt jävla företag 
att överhuvudtaget få hit och på plats när det
begav sej.
 
Så enkelt och lättvindigt (lite ordvitseri här med)
kan vissa förstöra andras delvisa välmående.
Borde fan va straffbart tycker jag.
 
Min kaffebryggare ger h*n iaf blanka den i,ger h*n
sej på den,då LOVAR jag att det kommer höras
vida kring.
 
Det räcker med att h*n oxå avlägsnat trädet utanför
mitt köksfönster.Så sent som igår drogs det upp och
sågades i bitar för att dumpas på nån ödslig plats.
Skändat och övergivet!
 
Visserligen var det ganska visset och ledset,men
det fyllde sin funktion till vinterkvällarnas upplysning,
då lamporna i trädet iaf gav lite tröst i den mörka och
trista tillvaron.Nu har jag inte ens det att vila ögonen på.
 
FAN OXÅ,nu vill jag kanske inte bo kvar här när
kvällsmörka perioden kommer.
Det är jobbigt nu,på fler än ett sätt!!!
 
 

Funderingar och sisådär

Fy fan vad jag skulle vilja ha "gåvan"!
Jag menar "gåvan" som i att kunna
kommunicera med andevärlden och
se saker som andra INTE ser.
 
Jag vill förstås inte se äckliga saker
och läskig skit,jag vill bara va medial
på det angenäma sättet (om det finns).
 
Det kommer aldrig troligtvis aldrig ske tyvärr.
Jag har nämligen huve´t fullt med "annat"
och kan inte "stänga av"!
 
Om jag gnider händerna mot varann,sådär
som spirituella gör för att "känna in",så
händer absolut INGENTING bortsett från
att det känns obehagligt och oskönt och
jag blir otroligt irro.
 
Så,jag får väl bara acceptera att jag aldrig
kommer till den "nivån",jag får helt enkelt
fortsätta befinna mej HÄR,NU och vara den
vardagliga Majso som dras med sina "kärring-
besvär",graverar lite,slumrar i soffan nu & då,
dricker kaffe som värsta freaket och inbilla
mej att det FAKTISKT kommer bli bättre bara
jag håller ut!
 
Visst är det väl ironiskt så säj =)
 
Men iaf,lite frisk luft har jag ändå fått och FÅR
eftersom den fyrbenta ska ut ett antal ggr per
dygn,och när jag kommer ihåg tar jag som ni
kanske märkt med mej kameran oxå.
 
Min hjärna befinner sej ju som bekant i 
"grötmood" nu,så var det inte ens när jag
väntade barnen.Det är en helt ny dimension
det här.Jag klampar runt i gröt dagarna i ända
och önskar inget hellre än att få springa barfota
i nyklippt gräs och bara VARA jag igen!
Fan VAD JAG LÄNGTAR!
 
Men,det kanske oxå kommer vartefter vafan vet jag!
Tillsvidare är jag jag uppenbarlig en "konstig" jävel!
 
Så,med dessa rader låter jag bara nåra bilder
säja söndagssitt och så ska jag ta itu med
kommande måltid nämligen fish taco!
Jag är så inihelvete eh jag tappar orden oxå,det är
en av eh...FAN jag kommer inte på vilka orden är!
 
Just det,jag är så "wild´n & crazy" och det är en
BIVERKNINGARNA av gröthjärnan!
 
Fattar ni NU vafan jag menar med att det är ett
helvete att må som jag gör och inte känna sej
som sej själv nånjävlastans nu????
 
INTE!
 
Skit samma dårå,men så är det iaf och det får jag
bara acceptera och försöka ta mej igenom!
 
PUNKT!
 
Söndagshimmel med moln!
 
Söndagshund!
 
Stående söndagshund!
 
Vackra blommor från prins William ♥
 
Chokladrensning i kronologisk utgångsordning!
MÅSTE fan börja baka mer med choklad!!!!!
 
 

Jag sliter mitt hår och gråter en skvätt

Så jävla tradigt!
Så fruktansvärt trist!
Så in i norden enerverande och
SÅ satans energikrävande det ÄR,
att inte kunna sova ordentligt nån
jävla förbannad gång!
 
Förlåt mitt språkbruk,men det känns
som om det brinner i "peruken" på
mej nu,det lilla som finns kvar alltså!
 
Hoppade i säng runt 00.30 inatt,kollade
lite på tv och stängde väl av den runt 1.30
eller så.
 
02.12 klarvaken och sen var det lögn i
helvete att ens försöka lura ner ögonlocken.
 

12 minuter senare kunde jag
inte låta bli att föreviga eländet.
 
Inte för att det hjälpte,bara för att
att ha nåt konstruktivt att göra.
 
Var i valet och kvalet om jag skulle
tassa upp och sätta på kaffet,men
satte på tv´n och glodde lite på
"Gåsmamman" istället.
 
Sen blev det ytterligare ett program och
när uret visade 05.20,då puttrade bryggaren
så fint i köket!
 
Ja,och nu sitter jag alltså här,en lördags-
morgon i början på februari.
 
Funderar på att kladda ihop en deg och
baka lite.Kan ju lika gärna va en smula
effektiv såhär på morronkvisten menar jag.
 
God morgon & hej på er.
Hoppas eder dag blir finfin ♥

Oh what a party

Gårdagens home party gav tillfälle
till en hel del eftertanke.
 
Vad är det egentligen vi konsumerar,
både i skönhetsaspekt men oxå i form
av föda?!
 
Vet vi vad allt innehåller,kollar vi varje
gång på innehållsförteckningen när vi
står där med antingen mat eller shampo
i handen?
 
Jag är iaf väldigt dålig på det,och faktum
är att man blir både skrämd och förskräckt
när man väl tänker efter.
 
Palmolja,råolja och annat rent ut sagt
livsfarligt som vi dagligen utsätter våra
kroppar för i en eller annan bemärkelse.
 
Här har vi helt igenom ekologiska OCH handgjorda produkter.
Det är barnens kusin och hans sambo som startat detta (sitt egna)
företag "manic organic" där dom själva tillverkar allt från grunden.
 
Doftljus,hudvård och badsalt stod bland
annat på bordet igår och själv inhandlade
jag ljus samt även lypsyl.
 
Intressant och som sagt även skrämmande
att få minnet uppfriskat med VAD allt som
vi konsumenter många gånger luras att köpa
med hjälp av reklam och fina etiketter.
 
Att regnskogen skövlas och att vi dessutom
sabbar både hormonbalansen i våra kroppar
med följden att cancerogena ämnen stannar
i systemen,det blundar vi allt som oftast för.
TYVÄRR!
 
Känner att jag själv måste bli bättre på det här
med ekologiskt OCH naturligt.Visst,det är många
gånger dyrare.Men i slutändan...vilket är egentligen
värt mest!!?
 
I vilket fall somhelst,när vi satt där och lyssnade
på när Louise som höll i det hela pratade,hade vi den
stora förmånen att ta av ett helt buffébord av raw-
godsaker som "Stora" ställt fram,och allt hade
hon själv bakat/lagat till.
 
Raw chokladmousse t.ex.
 
 
 
 
 
Detta blev min absoluta favorit,kardemummasmak...oh maj gad!
 
 
Chiapudding!
 
Brownies och rawchokladbollar.
 
Muffins,raw såklart.
 
Det fanns som sagt ALLT och lite till!
 
 
Klicka gärna in på länken ovan om ni
vill veta mer!
 
 
 

Naturlig och helt underbar

In my dreams är jag den mest underbara
och fabulösa person som existerar.
 
Jag är vacker och bildskön,har ett perfekt 
hem och ordning på precis ALLT.
 
Glömmer aldrig bort viktiga saker och älskar
att inreda med senaste nytt,helst i mässing
med inslag av äkta guld.
 
Åker mer än gärna på semester till Bali där
vågorna kluckar över mina ljuvliga anklar
som sitter på ben lenare än siden.
 
Tänderna är bländande vita och kroppen ska
vi inte tala om,den är stark och smidig som
en panter in action med lagom mycket muskler
och den där vackra fastheten som egentligen
bara finns på retuscherade bilder med filter.
 
Precis SÅ är jag...in my dreams alltså...eller inte!
 
Jag vet ju att det inte finns perfekta människor,
även om vissa tycks tro att dom är det.
 
Jag älskar ju egentligen det där ofullkomliga
och smått neurotiska...hos andra ska väl tilläggas.
 
Själv vill jag just nu hitta en gammal träpåk,slå
mej hårt i ansiktet och råka stöta på en kirurg vid
lägerelden som sen förbarmar sej över mej.
 
Sen flyttar vi in i nån gammal grotta med ny-
installerad bergvärme och lever lyckliga tills
dinosaurierna återuppstår.
 
Förlåt mej,dom finns ju redan,i skräcködletappning.
Det är JAG som är urmodern...glömde det i min
totala förvirring!
 
Ha en fin onsdag vetja,och se upp för alla monster!
 
Bildresultat för skräcködla
 
(bild från google)

Dagens fundering

Varför i allsindar ska det ta sån tid att
laga mat?Och varför ska jag tycka att
det är så jävla kul?
 
Jag menar att tiden det tar hade man ju kunnat
använda till helt andra saker som man då inte
hinner med,men samtidigt är det ju som sagt
förbannat kul att stå där och tjoffa i än det ena
än det andra i byttorna och voila så blir det käk!
 
Idag fick lergrytan ta hand om kycklingen,så
det var ju smidigt...då!
Sen ska den ju tas om hand och fixas till efteråt
förvisso,och det jävla kladdet hade jag mer än
gärna kunnat avstå.
 
Jag håller ju på med dom dära glasen som måste
bli klara och då känns all tid som tas från det som
helt jävla onödig.
Å andra sidan pallar jag inte att sitta så långa stunder
i ett sträck,men ändå.
 
Nu ska jag strax käka iaf,och sen är det kväller på
riktigt och får bli kaffe i soffhörnet.
 
Imorrnbitti är jag på´t igen med stift och munskydd.
Nu jäklar ska det färdigställas!
 
Ris,stekta kantareller,kyckling och purjolök som badar (utan flytväst) i en 
mjölk och creme fraichesås som kryddats.
 
Det lägger sej nog fint på höftbenet 
kan jag tro,men det pratar vi inte om.
Man ska njuta av det goda och INTE
lägga så stor vikt på onödigt en söndag
i oktober.
 
 

Dream on Majso

Senaste tiden,ja jag kan väl säja senaste
månaderna,så har jag drömt extremt mycket.
 
Nu kommer man iof bara ihåg fragment av
drömmarna,men vissa namn och vissa
saker etsar sej ändå fast på nåt konstigt vis.
 
Det sjukaste i hela alltet är dock HUR i hela
världen man kan få in helt ovidkommande
och totalt lustiga grejer i sammanhangen.
 
Skulle vara jävligt kul om man kunde tolka
allt det tokiga faktiskt.
Eller kanske inte!
 
Inatt har jag drömt om,eller rättare sagt fått
"Skuleberget" till mej.
 
Jag vet fan inte ens var det ligger,än mindre har
jag nån somhelst koppling dit heller.
Var ju sålart tvungen att googla,och då visar det
sej att det ligger i Ångermanland,i Kramfors kommun.
 
Kan det va så att jag bör besöka det?
Jag menar SKULEBERGET,hur fan i allsindar kan
bara nåt sånt dyka upp,det är ju inte ens lätt att
säja,än mindre lätt att komma ihåg lixom.
 
Fattar INGENTING!
 
Jomenvisst,sen har jag oxå drömt om framfall.
Ameh ni hör...FRAMFALL.
Inte såna fall som gör att man ramlar framåt,mer
så att det faller ur grejer från "näckrosen" typ.
 
DET kan iof ha med åldern att göra,så det är ju
kanske inte lika märkligt som Skuleberget,men ändå.
 
Att vakna till och märka att man försöker "peta in"
nåt som faktiskt och tack & lov INTE ramlat ur än,
det kändes ganska kul såhär i efterhand. =)
 
Får nog hålla lite koll på "näckrosen" framöver.
Kniiipa och träna underdelsmuskulaturen OCH...
...möjligtvis gå en drömtydarkurs.
 
Vem vet,jag kanske har MASSOR att lära mej.
 
Eller så drömmer jag bara vidare helt enkelt.
 
Skuleberget.
Bild lånad från Google.(tripadvisor) 

Onsdagsfunderingar på djupet men ändå stadigt förankrade!

Det slår mej ibland (läs:ganska ofta),hur
personer man inte inte haft daglig kontakt
med,men som man känner väl sen länge,
i vissa fall ALDRIG ändrar sej!
 
Och hur känslan då man träffar dom,HELT
och hållet är totalt annorlunda mot när man
hade mer stadig kontakt.
 
Det man förr typ retade ihjäl sej på och bara
ville kräkas över,nu har förbytts (ändrats) till
en insikt av att personen ifråga egentligen
alltid varit en liten ynklig varelse som varken
har eget logiskt tänkande eller ens är speciellt
taktfull och förstående på nåt plan!
(Även om man egentligen visste det,kände det
och fick det bekräftat!)
 
DEN känslan får mej att växa flera decimeter,och
jag ser allt i helt annat ljus.
Ni vet den där nyansen som speglar osäkerhet
och att du själv både kan och förstår så mycket
mer än du nånsin trott själv.
 
Inte heller velat erkänna för sej själv förrän man
tillryggalagt ett antal år vid sidan av och själv
jobbat med att ändra tankemönster hos sin egen
tillit,känsla och självinsikt.
 
Att sen vara där MITT i kläderna,rakryggad och
säker på vad man säjer och står för,inte vackla
och inte för en sekund låta den andre förminska
ens egen person...DEN känslan är bara så extremt
jävla skön och gottgörande för hela själen och ens
existensiella väsen.
 
EN "Aha-upplevelse" och ett "Hallelujafuckinmoment"
om att man nog aldrig haft fel feeling egentligen,bara
inte fått den bekräftad och låtit komma upp till ytan
helt och fullt mer än i sin egen ensamhet av funderingar
och egen rannsakan!
 
Det är ett lugn i mej nu som jag äntligen har hittat.
En känsla som kan försätta berg och ett jävlaranamma
som INGEN nånsin ska sätta sej på när jag VET att
jag faktiskt har rätt i både intuition och tänkande.
 
SÅ!
Det här inlägget kanske kan verka flummigt,allrahelst
för den som inte själv varit i min sits eller för den som
kanske inte ens vill sätta sej in i det och försöka förstå.
 
Det kan jag inte göra nåt åt,det enda JAG kan göra är
att lita på mej själv men samtidigt vara lyhörd och
empatisk mot andra.
Och att ALDRIG,ALDRIG nånsin igen låta nån annan
trampa så mycket som ett uns på MIN integritet och
min person.
 
PUNKT och frid vare med er!
 
Idag är det onsdag,bästa skönaste dagen i veckan!
 
Kram och tro på dej själv! ♥
 
 
 
Bild från gårdagens tur till vägs ände!
 
Med glasstopp i fint väder och...
 
....och trevligt sällskap av Cindy ♥ 
 

RSS 2.0