Nej,jag är inte i karantän
Vafan är det som händer lixom?
Vilket satans kaos överallt.
Personligen är jag inte jätterädd,
och inte har jag hamstrat vare sej
pasta eller toapapper.(eller handsprit)
Det är ju inte diarré som är signi-
fikant för Corona viruset.Inte vad
jag har hört iaf.
Men,nog fan känns det läskigt i
stort,med tanke på att det får så
extrema följder på precis ALLA
plan!
Man känner sej ganska liten i det
stora hela s.a.s!
Jag vet inte mer vad man ska säja
eller skriva,känner att det enda i
nuläget är väl helt enkelt bara att
fortsätta agera med sunt förnuft
och se framtiden an med positiv
tillförsikt.
Vafan annat är att göra lixom!!
Och som sagt,nån karantän sitter jag
lyckligtvis inte i,jag är typ som vanligt
mestadels i min egen lilla borg.
Jag va iof på Ikea idag,jag bunkrade
100 värmeljus och en fredskalla bl.a!
Nu ska jag "koppla bort" Covid 19 och
förbereda lite inför morgondagens
bakstund.
Var rädda om er därute,så håller vi
tummarna för och hoppas på så snabb
utplaning och god utveckling av den
här jävla skiten som möjligt!
Lite braiga vibbar och härligt tänk
är fasen så välkommet och viktigt
i tider som dessa.
Mums! ♥
Lite återbruk sitter aldrig fel
Bara för att dom gamla jeansen kanske
gått sönder eller rentav blivit för små,så
behöver man ju faktiskt inte kasta dom.
Visst,om dom nu krympt!!,då kan man ju
bli jävligt irriterad OCH frustrerad,men
det hjälper knappast att gräma sej över
sånt.Antingen syr man ut dom eller så
klipper man sönder dom och gör nåt
helt annat av dom.
Och det gjorde jag!
Klippte sönder dom alltså,och såhär blev
det efter en massa sömmar och lite piff.
Jag fodrade den till och med så jag
slipper se alla sömmar.Och så tycker
jag väl,att om man nu ändå ska sitta
och pilla då kan man lika gärna göra
det fullt ut.
Imorrn kanske den ska få bära hem lite
gurkor till fredagssalladen.
Tänk så mjukt och skönt dom kommer
ligga då.Man ska va snäll mot maten
och behandla den väl,för det finns inget
värre än stötskadade grönsaker!
Typ!
Nyss var klockan midnatt...
...och nu är hon helt plötsligt 02.30!
Jag har ont och jag är inte trött,så
här sitter jag och pillar lite med mina
änglamuggar.Det är skapligt lagom
tidsfördriv såhär i min ensamhet.
Igår (tisdag) hade jag ensamtid med
småfolket,och hämtade dom på dagis.
Termometern visade på 22 grader och
luften var sådär härligt somrig så jag
bestämde att vi INTE skulle åka raka
vägen hem till deras hus.Istället styrde
vi färden mot affären och köpte glass.
Och när vi sen kom hem till
småfolkets place,så ställde
vi bara in dagisgrejerna och
gick raka vägen ut.
Wille trixade lite med trasan,även
om den just här flugit ur bild.
Han har blivit så stor och duktig,och
jag hinner inte riktigt med i alla hans
utvecklingsfaser för det händer massor
på kort tid.
Den här duracellkaninen hinner man
knappt få med på bild för herre jösses
vilken energi den killen har.
Och så föredrar han nuförtiden helst
grimaser och spex när man ska knäppa
en bild.Det hjälper inte ofta att be snällt
och försöka vänta ut honom!
Wille fortsatte oförtrutet att spela boll,
och sen stod han och jag och passade
bollen fram och tillbaka.
Är man gammal avdankad fotbollsspelare
som jag så MÅSTE man ju visa ungdomarna
att det faktiskt fanns bollar även på stenåldern
och att "vissa" takter sitter i.
Sötnosarna asså!
Efter uteleken blev det hög tid att
Efter uteleken blev det hög tid att
ta fram kycklingköttbullar och fjärils-
pasta som jag gjort och hade med.
Ja,pastan hade jag iof bara kokt men ändå-.
Och efter den tisdagseftermiddagen med
mina småälsklingar var jag sen redo att
ta tag i kvällen som nu blivit natt och typ
snart även är tidig morgon!
Jomantackar,jag kanske skulle börja med
tvätten redan nu.Då har jag ju det gjort.
Rädda maskrosorna
Igår gjorde jag nåt som dom flesta
av oss säkerligen inte hade lagt tid
på.Jag gick ut och plockade mask-
rosor i en påse.
Närmare bestämt över 100 stycken.
Sen satte jag mej och knipsade
bort kronbladen från blommorna,
vilket iof tog sin lilla tid men som
var väldigt meditativt.
Kokade upp vatten och socker.
Och pressade saften ur TVÅ citroner.
Drygt en timme senare var saften klar!
Och eftersom jag verkligen INTE
och aldrig tillsätter citronsyra som
ju faktiskt inte har nåt med citron
att göra då det är framställt av
svartmögel,så hällde jag det som
inte kommer användas direkt på flaskor.
Dessa ska nu in i frysen och kan tas
fram vid behov.
VEM i hela världen lixom,vill få i sej
svartmögel????
Inte jag iaf,och inte vill jag att dom jag
Inte jag iaf,och inte vill jag att dom jag
känner och tycker om ska få det heller.
NÄE...citronsyra använder jag isf till
att rengöra toaletten och handfatet
med,det är det JAG som högst tycker
det är användbart till!
BOJKOTTA citronsyra i allt ätbart
kära ni,LOVA mej det!
Kock utan kladd
Häromveckan frågade "Lilleman" om
jag hade nåt förkläde över som han
möjligtvis kunde få.
Svaret han fick var "kanske",men det
är inte speciellt snyggt.
-Är det svart frågade han sen?
Men nåt sånt hade jag inte!
Så vad gjorde snälla mamman om inte
sydde ett passande till sonen.
Och tänka sej,det blev riktigt bra och
dessutom med beröm godkänt.
Perfekt sa han,nu behöver jag inte ta av
mej kläderna för att slippa spilla när jag
lagar mat.
"Lilleman" nöjd,mamman nöjd,nöjd,nöjd!
Ser att Cindy lämnat spår av sin
päls på förklädet,men det kom tack
och lov inte med till sonen!
Light up the night!
Hejsan svejsan därute!
Idag har jag fixat klart med en
ljusbox som strax ska få nytt hem.
Lite pilligt är det allt att med skalpell
skära ut bokstäver och annat,men jag
gillar ju pilliga grejer så det är ju bra!
Inte så tokig alls!
Nu väntar glasgravering-tjoho!
Solnedgång på Hawaii och nypimpad lampskärm
Nog blir man skapligt avis på
lilla mami när man får så fina
bilder skickade till sej.
Fasen då,jag vill oxå vara där och
ta en massa härliga bilder!
Men,nån måste ju va hemma och
hålla ställningarna...typ!
Nåväl,jag har iaf försökt roa mej med
lite pyssel idag.
Hade alls ingen lust att vare sej gravera
eller styra upp nån tavla.
Hittade två lampor som stod och drällde
på ett skrivbord och genast fick jag för
mej att pimpa till lampskärmen lite.
Egentligen mest för att jag hade lust att
hålla på med mina tuschpennor faktiskt.
Så jag tog fram en bit av ett lakan och
sen var fixandet igång.
Extremt intetsägande och kall!
Lite kul ändå,att färgerna påminner
lite om just solnedgångar.
Spot on!
God natt och hej svejs sålänge!
Titta in
Äntligen blev jag klar med mitt
senaste lilla pysselprojekt.
Tittskåp med ljusslinga i och så
har jag som vanligt skurit ut text
och dekoration ur kontaktplast.
Blev ju inte alls så tokigt,det riktigt
tokiga är dock att jag inte får tag på
fler s.k "tittskåp".
Slut tamme fan överallt.Blir man less
och förbannad på samma gång,eller?
Så jävla typiskt när man verkligen har
lust att fortsätta pilla och skära med
skalpellen.
Ja,ja.Det får väl bli så att jag plockar
fram graveringsgrejerna istället då,dom
har ju legat och vilat ett tag nu och behöver
väl få lite kärlek dom oxå.
Och dessutom borde jag börja fundera på
utformning av en specialbeställd änglatavla.
Men,känner man mej rätt så går det absolut
inte att forcera fram nåt,det måste bara "komma",
och vid rätt sorts feeling typ.
Den feelingen har jag definitivt inte nu iaf.Klockan
är strax halv tre på natten och jag tänkte istället
kolla lite playprogram på datorn innan det blir
dax att krypa till kojs.
Och får ni nys om nåra trevliga "tittskåp" att
bunkra på sej,feel mer än free att hojta till vetja.
Ingen skulle bli gladare än jag över att få tips.
Hörs då!
Lite ljus i höstmörkret
Häromveckan fick jag förfrågan
om att göra en liten ljusbox.
Önskemålet vad utseendet beträffar
var svart med döskallar.
Passade mej perfekt eftersom jag som
bekant inte alls har nåt emot vare sej
svart eller döskallar.
Och såhär blev resultatet!
Ett gammalt oanvänt men helt som nytt
litet "tittskåp" med glasruta målades
svart runtom och glaset målades flera
gånger med frostad glasfärg för att inte
vara genomskinligt.
Sen petade jag in en ljusslinga i och skar
ut döskallar i kontaktplast med en skalpell.
Jovars,det blev ju inte så pjåkigt alls.
Lite cosy såhär i mörka hösttider om
man vill skalla kvällen med lite soft
belysning!
Små barn vill helst inte ha mjuka paket
MEN...nu är det ju mormorn som
bestämmer vad det ska vara i
klapparna,och hon tycker minsann
att man kan blanda lite.
Allt är lixom inte kul och kommer
inte vara heller,så det är lika bra
att dom små liven får lära sej från
början.
Tänk så glada dom kommer bli.
Kanske inte när dom öppnar paketen,
men sen när mamman håller sej lugn
eftersom kaksmet och annat kladd
hamnar på dom här och inte på deras
kläder.
A win win situation lixom.
Och så vill jag att dom från början
ska få med sej att man inte behöver
köpa allt.Att det någon har gjort av
kärlek och lagt sin tid på faktiskt i
många fall är mycket mera värt.
Så tycker jag och det står jag för!
Det blir nog bra det här.
Man behöver inte köpa alla julklappar
Visst är det ju enkelt att gå in en
affär eller surfa in på nätet och
köpa det man vill ha.
MEN,man kan om man har lust,tid
och tycker det är kul,göra vissa saker
alldeles själv oxå.
Precis så har jag gjort med en av jul-
klapparna till dom små gossarna.
Willes sjörövarflagga som hänger utanför
på väggen på hans lekstuga har nämligen
blåst sönder,så då tänkte jag att det måste
väl funka om man gör en själv.
Så jag inhandlade lite svart fodertyg och
började mäta,klippa,fålla och sy.
Sen spände jag upp tyget på strykbrädan
och tog fram penslar och textilfärg.
Nåra strykningar senare ser den
ut såhär och nu jag ska bara fixera
färgen innan den slås in i julpapper.
Sen när även den här har tjänat sitt syfte,
då har jag tyg över och kan göra ännu en.
Fast då kanske lillebror vill bestämma vad
som ska målas på den,Wille kan ju eventuellt
ha andra intressen då.Man vet aldrig med ungar.
Nu ska tant göra kvällstoalett men INTE
lägga sej i soffan.Det finns nämligen fler
projekt på gång i syhörnan.
Vad kanske jag visar framöver.Kanske sa jag!
NÄE.Det blir aldrig som jag tänkt mej!Fail typ!
Fan vad jag blir besviken på mej själv.
Jag vill ju så gärna få till det och tror
som bara den att "den här gången",nu
fasen ska det väl funka.
Men NEJ,det blir bara pannkaka av allt.
Jag pratar nu om THE tavla som jag så
innerligt ville få till och som jag tänkt ge
en god vän!
Men,det är lixom inte första gången och
med garanterad säkerhet inte heller sista
jag får se mej besegrad av min egen dåliga
förmåga att skapa.
En riktig "tavla" blev det,tyvärr inte på det
sätt en tavla SKA bli!
Ja,ja...det är ändå fredag,så man ska väl inte
deppa ihop totalt trots allt.
Det kunde varit värre,jag kunde ha skurit hål
i canvasduken och då hade det inte blivit ett
ett endaste nåt.
Vill mottagaren kasta presenten,fine for me.
Jag försökte iaf,och tanken var god och hjärtlig.
VARSÅGOD lixom!
Man får helt enkelt inse sina begränsningar ibland,även om intentionen är god!
Texten fick jag iaf till och det är ju alltid något.
Man får va glad för det lilla.("som flickan sa")
Grönt är skönt,jomenellerhur...jag ska nog hålla mej till mina änglar,det finns
tydligen risk för att jag "flyger iväg" i mina förväntningar över att prestera "annat"!
Fredagskram får ni iaf,för jag är inte
bitter...åtminstone inte fullt ut =)
Man tar det man gillar mest
För mej är bakning nåt som ger ro
och lugn i själen.
Det är inte så att jag är sugen på att
äta av det jämt eller bakar för att jag
måste/vill fylla frysen.Jag mår helt
enkelt så jävla bra inombords när jag
får stå och experimentera med smaker
och kladda hej vilt.
Jag vet förstås inte om det kommer
smaka gott eller ens bli ätbart,men
hittills har det iaf inte behövts slängas
mer än en gång tror jag,och då berodde
det på att jag inte satt timern och faktiskt
glömde att jag hade nåt i ugnen.
Apelsin,mörk choklad och kardemumma...fifan så fint dom samarbetar.
Jag hade dessutom i en burk creme fraiche för att safta till den,och lite kokos
som synes.
Det doftar bara SÅ gott i köket nu.Och en av dom två bakdukarna jag sydde
igår kom till användning direkt.Win win typ!
Sömmarna kanske inte blev dom allra finaste,å andra sidan hade jag
ett litet barn i knäet då jag sydde och hade fullt sjå med att hålla honom
ifrån nålarna.
Det duger hemikring iaf,så jag kanske passar på att baka tekakor sen oxå,så
får vi se om dom gillar att ligga på den sortens bak.
Man kan ju inte enbart baka sötebröd vetja!
Tårtfix,snabbesök och lite bebisförberedelser
Härliga,soliga lördag.
Jag kände direkt att det här kommer bli
en strålande dag.
Satte mej med kaffet och kollade lite
på dataskärmen,sen tog jag fram dom
igår fyllda tårtorna,vispade grädde och
skar lite frukt.
Den här gången var det beställt frukttårtor,och med smörkrämen utbytt mot
grädde istället.Jag är inte så värst bra på nåt egentligen,men just grädde och att
dekorera med sån,det suger jag verkligen på!
Men,med lite silverglitter och pärlor samt
lite ätbara stjärnor,så såg den iaf skaplig ut.
Man kan s.a.s lura ögat en smula.(eller två)
Den här precis som tårta nummer två är fylld med hemgjord jordgubbsmousse
blandad med grädde,och jag kan iaf garantera på heder och samvete att den är
gjord med riktig kärlek och smakade väldigt gott.
Den andra tårtan dekorerades med blåbär och jordgubbar,samt som ni ser oxå
stjärnor,silverkulor och rött glitter.
Själv hade jag tagit av denna,är inget fan av varken kiwi eller mandariner.
Nu är dom iaf hämtade och jag hoppas innerligt att hon som ska bjussa på dom
samt hennes gäster tycker att det duger.
Lite pinsamt annars,eftersom hon numera kallar mej hovleverantör i tårtor!
(det är ju att ta i förvisso,även om det känns jävligt smickrande)
Precis när tårtorna var klara knackade det
på dörren och utanför stod Wille och hans
föräldrar.
Wille skulle på födelsedagskalas hos en något
Wille skulle på födelsedagskalas hos en något
yngre kompis (1 år),och tittade förbi efter att ha
varit i affären nearby.
Väl inkommen ville han ha mat,helst makamoner
och köttbullar!
Fixar ju mormor på tre röda...visst!
Turligt nog hade jag redan färdigkokta makamoner
OCH nåra köttbullar,så Wille kunde sätta sej i pappas
knä nästan direkt och inta lunchen.
Man kan ju inte gå på kalas och fika utan lite mat i magen!
Nya fina käder hade han oxå dagen till ära ♥
Och så va det ju det där med att det kommer
en ny liten bebis snart.
"Stora" som har höga tankar om sin mors
sewingskills hade köpt tyg och bett mej knåpa
ihop ett "babynest".
Okej och jaha sa jag!
Försöka rita ett mönster och sen oxå få till det
Försöka rita ett mönster och sen oxå få till det
så pass att det blir nåt av det i slutändan.
Efter noggranna mätningar,nålande samt diverse handsömnad
och istoppning av både vadd och snöre låg det så klart sent
igårkväll.Och ingen kan va gladare än jag.Det lönar sej att
både sprätta OCH svära lite grann ibland.
Nu återstår bara att se om "lillebror" tycker
det är okej att ligga i,och gör han inte det,då
lägger jag ut den på Blocket för en tusing :)
(tid kostar,och nålstick i fingrarna likaså!)
Testpiloten Wille har iaf godkänt mjukheten även om den var
en aning för kort för hans snart treåriga kropp!
Jag tar det som en komplimang,att den verkade
bra och var fin alltså,resten är som sagt upp till
"lillebror" att avgöra framledes.
Trosbekännelsen!
Ärligt talat så är jag "nog" inte riktigt
klok nånstans.
Jag snöar lixom in på grejer,kör med
plattan i botten så länge det är kul,och
sen...ridå ner!
Mellanläge är inte riktigt min grej om
Mellanläge är inte riktigt min grej om
man säjer så.(undrar varför?)
Just nu är det tydligen trosor (typ) som
gäller,i olika färger och lite olika utseende.
Nästa vecka kanske jag bygger en vinkällare
även om det låter helt otänkbart.
Eller varför inte en toalettförvaring kanske.
DET är nåt jag verkligen skulle behöva,iof
har jag en bokhylla inknölad mellan toastol
och vägg på "lilla toan",men som den hamster
jag är,så tenderar den att snart vara för trång.
Under handfatet däremot,där finns det lite
utrymme,men jag gillar inte att att allt syns,
så där skulle man kunna bygga ihop nån
egen variant av förvaring.
Såna där specialbeställda gillar jag INTE,
dessutom kostar dom för mycket i förhållande
till vad man får för pengarna.
Ja,ja...det ordnar sej väl.
Nu ska jag fortsätta på troslinjen,vem vill inte
ha ettt helt gäng att kunna byta med så man slipper
tvätta 24/7!
Bekväma VS lite helgfina!
Smaken är som baken precis som infallen och humöret för dagen!
Smaken är som baken precis som infallen och humöret för dagen!
Påsättning deluxe
vad kan väl passa bättre än att piffa
upp en grådassig måndag med lite
vardagslyx och skön feeling.
Jag har faktiskt funderat länge på just
den här påsättningen,grejen är bara den,
att jag lixom inte kommit till skott s.a.s!
Nu börjar jag dock se tiden an,snart
är det dax att låta södra delarna få sitt,
efter en hel del pillande både här och
där,diverse små friseringar och och annat
fix,så känner jag mej redo.
Det känns mycket bättre än jag trodde.
Dels har jag ju varit duktig med maten
senaste månaderna,och det gör ju sitt
till när man ska stå där nästan näck
och bara väntar på reaktionen.
Pirrigt och samtidigt förväntansfullt.
Lite mental pepp bara,sen är jag snart
fit for the moment.
Ska jag va riktigt ärlig så är det bra tag
sen sist det begav sej.
Håll nu tummarna för värsta bästa och
skönaste upplevelsen idag!
Återkommer kanske om det blir som
jag hoppats och önskat!
Förberedelser är A & O,samt noggrannhet och inget slarv.
Snart är dom klara för "påsättning" och provning!
Boxertrosor med spets,jomantackar!
När man får en idé
Gudarna ska veta och gör det säkert,att
jag har och får jävligt mycket idéer.
Vissa bra och andra kanske inte fullt så
tillfredsställande som man tänkt sej.
I och med att jag aldrig får en hel natts
sömn,har oxå tankar,funderingar och nya
projekt kommit att bli mina nattliga vänner.
En sak jag länge fnulat på,var om det skulle
kunna gå att förverkliga en tavla jag sett typ
för mitt inre.
Just där innanför pannbenet verkade det kunna
bli en ganska annorlunda sak,men att sen måla
och utforma så det på riktigt skulle bli som jag
tänkt mej,det var en helt annan grej.
Jag blir så förbannat besviken över minsta
feldetalj och så tycker jag det ser ut som skit
istället för att det blir som jag föreställt mej.
Men,det är väl det som kallas att lära av sina
misstag,att våga gå vidare eller kanske rentav
ge fan i att fortsätta helt och hållet!
Nu är jag ju en envis jävel,så om det första blir
fiasko finns inget annat alternativ än att ta nya tag.
(oftast iaf)
En detalj i tavelprojektet var att tillverka egen taggtråd.
Den blev åtminstone ganska frän,så vem vet,jag kanske startar en egen
taggtrådsverkstad för mindre användningsområden!
Sena kvällar och som här tidiga morgnar med lite soft belysning är som
gjorda för att inbilla sej storverk.
Att dom sen krymper i takt med att dagsljuset
gör entré,det kanske inte är skitkul precis,men
man vet iaf att intentionen och tanken varit på topp!
Idag ska jag nog ta en sväng med min skitiga
bil för att hälsa på "Mellan" en stund framåt em.
Lite miljöombyte kan ju knappast vara fel när
man tycker det känns som slajm i strumporna
och vakuum i skaparådran.
Så får det bli!
Svåra cravings
Jag bara måste berömma mej själv och
ge mej en satans massa credit som i
snart två veckor varit jävligt duktig.
Jag har,trots det kvinnliga "månadshelvetet"
INTE fallit till föga och svullat nåt onyttigt.
Det drar extremt mycket i "sugentarmen"
när man befinner sej i det stadiet,och fastän
jag i egentligen mening inte är sugen på nåt
speciellt,så skulle jag kunna vräka i mej
precis vafan somhelst när det är såhär.
Men,jag stryper mina lustar för jag VET att
OM jag skulle falla för trycket och för den
lilla jäveln som skriker i bakhuvudet,då skulle
jag känna mej SÅ eländig och misslyckad
efteråt när allt är sabbat.
Klart jag vet att det finns bakslag som kan
komma när man minst anar det,men än sålänge
har jag försökt fokusera på helt andra grejer
när det känns som jobbigast.
I det stora hela och normalt sett,har jag absolut
inga sockercravings alls,istället för dessert eller
kanske en chokladbit alt.fikabröd typ,så tar jag
istället lite yoghurtkvarg och äter lååångsamt.
Det vore ju så inihelvete najs imorr´n om jag
får se att det förhoppningsvis runnit av mej
iaf ½ kg onödigt kilo.
Om jag törs ställa mej på vågen vill säja.
Egentligen hade jag ju bestämt mej för att
inte bry mej om kilona,jag hade tänkt att om
en dryg månad testa lite kläder som hittills
suttit som ålskinn för att på så sätt känna
nån skillnad....möjligtvis.
Jag har inte funderat klart på HUR jag ska
göra än,för hur det än är,så behöver iaf jag
en liiiten sporre på vägen för att kunna
fortsätta ytterligare.
Just nu känns det dock som om det gått åt
helt andra hållet,d.v.s uppåt.
Om det beror på att jag sen ett par veckor
tbk befunnit mej mitt i mensorkanens öga
eller om det beror på att jag kollat lite extra
på den oöppnade Paradisasken,det ska jag
låta vara osagt
Jag är väl ingen viktdocent heller!
I vilket fall,så har jag lyckats terapiförströ mej
med lite "annat",nån gravering har jag dock inte
haft feeling för,men väl en gammal skokartong
som blivit omstajlad.
Man får va glad att det händer nåt menar jag!
Nu sätter visst mitt ständiga kaffecraving in,
så det måste stillas PRONTO.
Puss & goodbye for now!
Viktiga grejer har jag ju många av,så den här blir perfekt!
Dax att spreta ut igen
Jag är ju som bekant jävligt frusen av mej.
Det finns inget värre än att frysa,jag mår dåligt
i hela kroppen OCH knoppen av det.
För ett tag sen gick jag ju emot mej själv och
helt sonika drog på mej en onepiece,nåt som
jag lovat mej själv att ALDRIG göra.Iaf inte att
köpa en.
Nu sydde jag den själv förvisso,så där finns ju
en liten smula förlåtande.
OMG,,det va fan det bästa jag sytt...åtminstone
i vintertid och frusenhet.
Jag bokstavligen BOR i denna skapelse när jag
är hemma,och faktum är,att jag även haft den med
mej och på mej hos "Stora" för ett tag sen.
Jag känner mej fri,ofrusen och glad i den.
Men så kommer man till en punkt när man
vill förnya sej och ha en att byta med.
Så jag bestämde mej för att sy ytterligare en i ett
gladare tyg än den svartvita jag lärt mej älska.
Sagt och gjort,igår införskaffades ett annat tyg,och
jag ängtar SÅ tills det blir dax att sätta saxen i det
och få börja brassa runt med maskinerna.
Blir det som jag tänkt kommer tillfället redan i em.
Känner mej lika lycklig varje gång jag sitter där med
ett nytt projekt och ser det växa fram.
Borde förvisso oxå sätta gravyrstiftet i ett antal glas,
men det är ju faktiskt ingen som sagt att man inte
kan varva och va flexibel.
Eller spretig som kära Eva kallar mej.
Hjärtans hjärtligt och mjukt så man nästan somnar av gosighet ♥
Nöden har ingen lag
En gång för länge sen svor jag högt
och lovade mej själv att ALDRIG nånsin
köpa en såndära "onepiece".
Jag tyckte det såg för jävla fult ut att som
vuxen gå omkring i nåt som liknade en
sparkdräkt för färdigväxta.
Att det såg mysigt och väldigt skönt ut är
ju en helt annan sak,men just utseendet.
Jag har aldrig köpt nån och kommer aldrig
göra det,men däremot har jag SYTT mej en
egen och det är egentligen lika skamligt det.
Mest för att jag går emot mina egna ord,men
oxå för att jag inte är tillräckligt stark att stå
upp mot mej själv.
I kärlek och kyla är dock allt tillåtet,iaf nästan,
så nu sitter jag här jättevarm och skön och
undrar varför jag inte gjort det tidigare.
Men,jag kommer ALDRIG nånsin gå utanför
tomtgränsen med den på,även om jag så har
hundrafemti pitbulls efter mej som inget hellre
vill än slita mej i stycken ur "skämssynpunkt".
Nej för fan,jag ska bara ha den härinne där det
är kallt och drar utmed både ben och armar.
Och OM det skulle bli korsdrag,då drar jag
bara upp luvan över skallen och burrar ner
mej i soffan!
Försökte mej på en såndär ful ankmin oxå,men inte ens det
är jag vidare bra på!
Jag tycker iaf att tyget är ganska gulligt,och
nu funderar jag på om det inte även ska sys
fickor oxå.
Jag måste ju ha nåt att stoppa mina lypsyl i
vetja,magväska känns lite väl överdrivet när
redan själva "overallen" nu existerar.
EN sak är dock säker,jag fryser inte längre
på nån del av kroppen,så man måste
på nån del av kroppen,så man måste
nog iaf säja att nöden (i vissa fall) INTE har
någon somhelst lag på sin sida!
