Hallå där!

Nu jävlar brinner det i knutarna.
Från att ha varit ett miserabelt
kontrollfreak i alla herrans år,har
jag gått till att tänka:
"Ameh vafan,det ordnar sej nog"!
 
DET i sin tur resulterar då förstås
ganska ofta i,beroende på vad det
gäller,att jag sitter här med eld i
baken minst sagt.
 
Men iaf,jag tror det kommer lösa
sej med det som ska göras.
 
Igår hade jag barnbarnsdag när deras
mamma jobbade,och då görs det absolut
INGENTING annat än fokuseras på barnen.
 
Obligatoriska promenaden förstås.Och trots att jag faktiskt kom ihåg både koppel
och sele till Cindy,så ville hon prompt ha skjuts.Okejrå,inget att orda om lixom!
 
Hon verkade trivas mer än bra med att ligga bekvämt därunder och spana runt.
 
Den här lille skrutten som enligt modern inte alls gillar vagnåkning,sa inte heller
igår ett klagande pip eller stön där han satt.Måste helt enkelt ha med mormorns
lugnande närvaro att göra.Den och att man INTE har nåt för att trilskas med henne!
 
Den satans blåsten gjorde att brevlådelocken stod på vid gavel,och jag sa då till
Wille att man kan lägga en stor tung sten på locken så dom INTE flyger upp och
eventuell post blir förstörd.Han hittade nåra stenar,dock inte alltför kraftiga,men
tanken var god och lyssnar iaf på VAD jag säjer.Guldstjärna till honom ♥
 
När lillebror sen sov middag,hade Wille och jag snacksstund i tältet inomhus.
Lite mer vuxen ensamtid kan man säja,utan inblandning av småbarn som är
precis ÖVERALLT!
 
När jag sen kom hem och kollade
mejlen hade jag fått ett vinstmejl
med bekräftelse om att jag vunnit
500 kronor i en sommartävling.
Hade visst lyckats med ett litet rim,
så nu kan jag beställa hem kläder
och eller inredning.
 
Nu blir det nog högst troligt nya underlakan
som får bli första prioritet.Med tanke på hur
fan jag mår om nätterna oxå,så behöver jag
ju ha ett helt nytt linneskåp.
 
Inte nog med en rimvinst,prinsen kom oxå hem
med min nyservade cykel som inte rullat på vägarna
sen inlandsisen försvann.Kanske något senare iof,men
MÅNGA jävla år sen är det som jag susade runt och
kände vinden i håret.
Ny sadel hade jag oxå fått,så nu slipper jag bli våt i röven
om det regnat eftersom den förra var sprucken från Ystad
till Haparanda typ.
 
Satan i sommargatan så skönt det var förut
när jag premiäråkte gamla Rexen igen.
Och med tanke på hur h*n förde mej runt,så
kan jag lova att h*n saknat mej lika mycket
som jag saknat den!
 
Tjoho & tisdagskram ♥
 
 
 
 
 

Torsdagsbarnvakten aka mormor´n rycker ut

Igår åkte mormor´n för lite barnpassning
när mamman skulle iväg på jobb.
 
Wille som vanligtvis är på dagis ville dock
stanna hemma och hänga med mej och
lillebror,vilket man väl verkligen får ta som
ett stort erkännande att man inte ännu iaf
är FÖR trist och tråkig!
 
Naturligtvis var Cindy med och naturligtvis
hade jag glömt kopplet hemma!
Naturligtvis började det oxå regna när vi just
påbörjat promenaden vi planerat,men skam
den som ger sej i nåt av avseendena.
 
Vi gick in en stund och väntade på solen och gjorde ett nytt försök vilket visade
sej bli en fullträff.
 
Cindy som turligt nog inte kräver så stor plats hoppade glatt ner under vagnen.
Där fick hon ligga tills alla farliga,stora och fortgående bilar var utom synhåll.
 
Sen kunde hon hoppa ur och springa runt fritt,nosa och kissa både här och där.
Och tänka sej,lillebror som inte brukar sitta still mer än nån minut (max) i sin
vagn,han sa inte ett ord.Satt fint och uppfostrat och uppträdde exemplariskt när
storebror sladdade runt och mormorn rattade vagnen på avlägsna sommarvägar.
 
Lantunge som JAG är,trivs jag bäst i öppna landskap och sommartider är det ju
verkligen fantastiskt att kunna strosa runt både själv och som här med sina
barnbarn.Visa dom olika sorters vilda blommor,gissa bajset och bara njuta i
största allmänhet av den underbara naturen.
Igår oxå med inslag av hönsskitsdoft i näsborrarna då det ligger ett stort hönseri
precis där vi går.Det tog dock inte alls nån udd av vare sej känsla eller övriga intryck. 
 
På tillbakavägen kikade vi in i stallet och sa hej till hästen som stod där.
 
Och tänka sej,vi fick även lillebror att somna en stund i vagnen UTAN minsta
knölande eller ens en suck!
Frågor på det annat än att "mormor´n got the skills"!! =)
 
Jag passade förstås på att bli serverad fika i "Villa Willekullas" kiosk.
 
Ägaren själv var på ett strålande humör och bjöd på både kaffe och ananasglass.
Tre blad kostade det och sanna mina ord om det inte varit värt fem till och med,SÅ
himla gott och trevligt som det var att fika utomhus.
 
När lillebror vaknade gick vi in,och tre
sekunder efter att vi stängt dörren kom
regnet tillbaka med full kraft.Det full-
komligen vräkte ner i över en timme sen.
 
Snacka om bra promenadtajming för en
gångs skull.
 
När mellis och ytterligare lek avklarats samt
att prinsen hämtat den fyrbenta,kom så pappan
i huset hem och tog över.
Jag styrde kosan hem för att pussa och vinka av
Prinsen som i sin tur styrde sin bil mot Sölvesborg
och månadens för honom stora höjdpunkt nämligen:
Sweden Rock.
 
Man kunde förvisso önskat att hans frus födelsedag
som är i antågande skulle varit en mer extrem höjdpunkt,
men när det gäller headbangande och decibelupplevelser
har jag tyvärr inte mycket att hämta.
 
Och ska man va riktigt ärlig så förstår jag honom.
En gammal femtioplustaggare,vafan ä dä lixom!?
Mer än bra att ha när det åskar iof,då är det ju rent
av kanske farligt med surroundsystem och andra
tekniska grejer.
 
 
Gårdagens eftermiddagshimmel.Svår att få rättvis på bild för den var mäktig med
sin diffusa men ack så coola raka regnbåge över skogsbrynet!
Jag säjer ju det,mitt land,min landsbygd,mina vyer är helt fantastiska!
 
Och snart,mycket snart hoppas jag få
hem min nyservade gamla trotjänare
vid namn REX som ÄNTLIGEN kommit
ur garderoben,jag menar källaren.
Fan vad vi ska susa runt igen och känna
livet i oss båda.
LÄNGTAR,med stora bokstäver och stor
entusiasm!
 
Måtte kommande sommarväder bli FINT
och UTAN en massa onödigt regnande!
 
 
 
 
 
 

Trevligt sällskap och annat pack!

Som ni ju vet och sett så får jag ibland
besök av en ekorre eller två här utanför.
 
Dom är tyvärr inte lika tama som dom 
min mormor hade hemma hos sej när
jag var barn,och äter ur handen från 
fönsterkarmen precis.Men vem vet,jag
kanske kan tämja dom om jag bara
lägger manken till.
 
Nu måste man iof lägga mycket tid på
att skapa förtroende och tillit,så jag
har iaf börjat med att fixa till ett litet
matställe åt dom.
 
Vad sa ni nu då?
En liten "fly thru" eller "jump by" kanske är mer passande i sammanhanget.
Röd med vita knutar,kan det locka tro?
 
Nu antar jag iof att det INTE hjälper mot skatorna att jag målade just en ekorre
på locket,men håll med om att det blev ganska gulligt ändå.
 
Nu återstår bara att se om dom vill
äta mat hos mej.Det hade ju varit 
ganska najs att kunna sitta med sin
mugg kaffe en bit bredvid och samtidigt
få lite trevligt sällskap.
 
Vad som dock INTE är lika trevligt ur
sällskapssynpunkt är getingar.
Och verkligen inte det faktum att dom
återigen valt att bygga sommarnöje
på min balkong.
 
Jag har varken lust med sällskap där
och har inte ens fått förfrågan om 
tillfällig inflytt.
 
Kalla mej gärna lite avig och taskig,men
eftersom mammagetingen tragiskt lämnade
oss igår på eftermidda´n,såg jag ingen
somhelst anledning till att bli fostermor
åt ett helt gäng småglin.
 
Dom fick helt enkelt oxå lämna mitt place.
Kan upplysa om att det rörde sej rätt skapligt
i den där barnkammaren för satan vad dom
låg trångt i sina små krypin.
 
När begravningen var avklarad kom DLV för
en nationaldagspromenad,så nu är vi på bara
ett par dagar uppe i inte mindre än TVÅ rörliga
tillfällen.All heder åt en sån som jag iaf.
 
Hade jag för tillfället varit aningen mer sexuellt
aktiv antar jag att ljumskarna inte känts SÅ
förbannat osmörjda,men vaddå,fortsätter jag
med promenader lite mer frekvent så kan jag
kanske komma igen på det området oxå.
Så tillvida att vulkanutbrotten försvinner och
psyket återgår till normalstatus vill säja!
(vissa menar ju att motion ska va bra för sånt!!!)
 
Det friskade i rejält i vindbyarna igår,lite som halv storm emellanåt faktiskt.
Fast det var vackert iaf,och det gör ju sitt till när man jobbar på flåset!
 
 
 
 

När man förvånar sej själv

Det händer inte jätteofta,men ibland
blir jag nästan rädd för mej själv.
 
Åtminstone när det kommer till att
få blixtsnabba infall och bara göra´t.
 
Helt jävla oväntat gick jag en flera kilometer lång promenad igår,wow lixom!
 
Drog med mej den här bönan,d.v.s DLV.
Hon va iof inte alls svårövertalad så det blev ju lättare för mej att fullfölja det
plötsliga blixtinfallet.
 
Dom här finingarna hälsade vi snabbt på när vi nästan var hemma igen.
Plus att vi kryssade bland skalbaggar i skogen.
 
Avslutningsvis varvade vi ner med varsin kopp kaffe och bestämde att det "nog"
kan bli ytterligare promenader framöver.Förutsatt att det INTE blåser och INTE
regnar om vi ska gå.
Nån jävla måtta på´t får det allt vara!
 
Idag t.ex blåser det INTE skönt,och jag
riskerar fan inte att få ont i örona och 
bli vindpinad om jag ska röra på mej :D

Jag är fan vuxen nu och bestämmer själv
När,OM och HUR det ska gå till och vara.
 
Och så ska man inte överdriva i början heller,
man kan lätt bli fanatisk och tappa alla s.k
gränser då...det är INTE sunt nånstans,det
fattar ju även en sån som jag!
 
 
 
 

Sjöbris och pensionärsgympa

Alltså man är ju nästan i himlen så
ljuvligt som det är just nu.
Jag vill lixom inte att väderleken ska ändras
en endaste millimeter åt nåt håll.
 
Igårkväll packade jag och Prinsen in lite
grejer i bilen och spände sen fast Cindy
i baksätet för en kväll vid vattnet.
 
Cindy hade iof inte beställt "färdtjänst",men fick det iaf.
 
Vindarna var alldeles ljumma och strök sej behagligt mot både kind och hjärta ♥
 
Vi njöt för fullt där på solvarma klippor och ville inte att kvällen skulle ta slut.
 
Flytvästen var iof inte med igår,men vi hade full kontroll och uppsikt på Cindy.
 
 
Fråga mej inte hur många bilder jag knäppte,jag kan inte få nog av svensk
sommar när den är som allra bäst!
 
Såna här ögonblick vill jag bara "frysa" i minnet och bevara för all framtid
och in i evigheten,älskar´t!
 
Äre vackert eller äre helt jävla bedårande?Svaret är enkelt,det är obetalbart.
 
Jag hade gjort lite kycklingwraps som packats ner till oss tvåbenta,och Cindy
fick en burk med kyckling och en skål vatten att mumsa på.
 
Det smakar alltid mycket mer och mycket godare att äta utomhus.
 
Nu ska man ju inte överdriva FÖR mycket,men lite naturstretchning satt inte
helt fel,förvisso var det jävligt hårt i röven att sitta på en sten men vad gör man
inte för konsten OCH bloggen!
 
Detta jävla klimakterie har fanimej beckat igen varenda por på mej.
Smidig som en blind flodhäst på lina och med ett balanssinne sämre
än en amputerad tusenfoting försökte jag iaf så gott det gick att åtminstone
få till nån slags pose!
Nu lyckades jag iof inte alls,men gudarna ska veta att jag uppbådade ALLA krafter
jag hade där och då!
Nån yogaguru lär jag iaf aldrig bli.
Men varsågoda ändå föffan!
 
Har ni sett en elefant hoppa ut från en skyskrapa nångång?Grattis till er i så fall.
Jag vågade mej knappt på ett halvmetershopp av rädsla över att mitt högra knä
skulle pajja ännu mer.
Det funkade skapligt,men det va fan inte mer än så som ni ju ser!
(tragiskt och deprimerande faktiskt!)
 
Prinsen nötte dock på med sina spinnare,men nåt är uppenbarligen inte okej
med fisket.Knappt ett halvt hugg här där han förut haft både 80 och 100 abborrar
på kroken förut!
 
Så när klockan drog sej mot 21 packade
vi ihop våra pinaler,satte Cindy i ryggan
igen och traskade mot bilen.
 
Vissa har det bra förspänt minsann ♥
 
Fy fasan så snabb han var herr fasan,knappt jag hann med att fota honom
innan han drog vidare!
 
För att inte tala om rådjuret långt bort i periferin som trots avstånd hörde
precis ALLT och lite till!
 
Slutligen hann jag dock få fram kameran i tid och fångade en rapsgäst på ett
gärde då vi svischade förbi på hemväg.
 
Resten av kvällen spenderades i soffan
med en rygg som INTE gillar hårda underlag
i form av  sten och klippor.
MEN,lite får man faktiskt stå ut med och gör
så gärna när det bjuds vackert,varmt och
alldeles underbart majväder.
 
Låt det INTE ta slut,låt mej få njuta såhär tills
i oktober...gärna  längre om det går!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är man 11 år fyllda har man faktiskt vissa privilegier

Man kan ju inte begära att en elvaåring
ska springa lika fort och obehindrat i
värmen som en treåring.
 
Man FÅR om man inte orkar gå hela vägen,sitta i vagnen.
 
När mamman och Wille drog till Kolmården
stannade nämligen Lewi hos mormorn och
"legomorfar" undertiden,så vi gick en liten
promenad på förmiddagskvisten och eftersom
vi inte utesluter dom fyrbenta,så följde hon
oxå med förstås.
 
Mormorn behövde mjölk till kaffet och när den inhandlats skickade vi in nästa
för hans inköp.Vi delar mycket i vårt äktenskap,men inte frukostar och diverse
annat såsom vissa andra måltider.Bra så...tycker vi ♥
 
Lewi som INTE är speciellt förtjust i att
sitta i vagnen några längre stunder,var
det inte heller idag trots att mormorn
spände sina mest allvarliga ögon i honom
som för att nästan hypnotisera ungen.
 
Varpå ungen fick lämna vagnen och Cindy som sagt tog plats vid sidan om istället!
 
Mormorn orkade bära den något tunga ungen en bra bit,men sen sa hennes
rygg ifrån med besked,så "Jejje" fick ta över resterande bit hem.
 
Det är bland annat SÅNT man KAN ha karlar till ;)
 
Nu ska mormorn fixa lite sallad och
kyckling,för hon har inte hunnit äta
nåt ännu.Sen blir det kanske ett liitet
glas fredagsrosé...vi får se,men man
vet inte!
 
Fredagskram då ♥ 
 
 

Njut varje minut,gör det bra och gör det mycket!

Jag är så trött på "Carpe Diem",så jag
använder hellre andra uttryck.
 
Som sagt,nu när vädret äntligen är på
min sida ett par dagar,då prioriterar jag
faktiskt att va ute mer än inne.Tids nog
är det vinter,kallt och definitivt inte så
att jag uppehåller mej utomhus mer än
om jag ska till soptunnan....max!
 
Igår bestämde jag mej tidigt för att d r a
n e r på tempot och inte införa "måsten"!
 
Cindy gjorde mej förstås sällskap.
 
Hon varierade sina platser och ställningar lite eftersom dock.
 
Här är det lugnt utanför staketet en stund,så hon slipper bli störd av förbipasserande.
 
Alla sätt är bra utom dom absolut sämsta om man säjer så!
 
Jag fick snabbesök av Benita Bagge framåt eftermidda´n.Hon flög iof iväg ganska
snabbt.Om det berodde på underlaget och landningsbanan ska jag låta va osagt.
 
Apelsin i solsken smakar extra gott och C-vitaminigt.
 
Små gräsmatteblomster gör sej oxå fina på bild.Här inklämd mellan bena!
 
Lite Snapchatting hann jag oxå med för ovanlighetens skull.
Man får inte glömma bort barnet i sej!
 
Sist men inte minst lämnade jag ifrån mej ett litet uppdrag.Innehållet kommer
från och med idag bosätta sej i Örebro och troligtvis hälls det upp en öl däri.
Kanske att det skålas oxå om Sverige vinner hockeymatchen över Finland ikväll.
 
  
Internt "kärleksuttryck" tydligen♥
(klicka på bilderna för att förstora)
 
 
Nu får ni ha en jäkla skön lördag hörrni.
Själv tänkte jag dra ihop en vinstgivande
lottorad såhär på förmiddagskvisten,ska
bara fixa lite mer kaffe så koncentrationen
är på topp.
 
Kram hela da´n säjer Majso in da hood ♥ 
 
 
 
 

Soligt varade inte länge

Efter en i stort sett helt sömnlös natt
blev jag iaf jäkligt glad över att solen
sken när första muggen kaffe intogs.
 
Det här kan bli en finfin dag tänkte jag
och tog med mej tredje muggen ut
samtidigt som Cindy fick sin luftning.
 
Inte fan va det varmt trots den gula
i skyn,för blåsthelvetet lurar ju hela
tiden i periferin som en osalig ande
som vägrar ge sej av
 
Fyrbentingen njöt iaf i fulla drag och ville inte gå in,så jag gick runt med
kameran ett tag.
 
 
 
 
 
Strax efter att jag fotat den här halvvissna lilla pärlan försvann solen!
 
Är jag förvånad?
Näe inte speciellt faktsikt,även om jag
ju hoppats på aningen fler timmars sol-
sken och lite varmare vindar.
 
Nu kan man ju inte få allt,iaf inte på
samma gång,så det är väl bara att
gilla läget.
 
Jag gick förstås in,och faktum är att
jag fick full fart i gravyrhanden.
Sjukt glad och jävligt nöjd över min
extrema fokusering kunde jag med gott
samvete käka lite sallad och naturligtvis
följdes den måltiden av ännu mer kaffe.
 
Det (kaffe alltså) är en av dom saker som
sällan eller aldrig gör mej besviken.
 
Gevalia...HALLELUJA!
 
 

Jag ligger efter...

Jag vet att det tenderar att bli s.k
"dagen efter inlägg",men det får
ni stå ut med.Eller så slutar ni helt
enkelt läsa.Jag skriver när det går
och sen är det inte mer med det.
 
Men iaf,igårmorse styrde jag kosan
mot den minsta lilla herrn,för vi två
skulle hänga ett par timmar när hans
storebror åkte till dagis och mamman
jobbade lite.
 
Vi började med att ta fram hans nya pussel,men att just pussla var faktiskt inte
Lewis starka sida...inte än iaf!
 
Han ville helst smaka på dom och kasta iväg dom.
 
Sen blev lilleman trött och fick
sova en stund och då passade
mormorn på att fågelskåda en
stund,för utanför fönstret hänger
en liten matautomat och titt som
tätt kommer det små pippis på
besök för att käka lite.
 
Man får skynda sej att fota för fan så snabba dom är att dra igen.
 
Den här lilla rackarn var skitsvår att få med på bild,för satan som den irrade.
 
Vacker var den iaf,hade gärna tagit hem den till mej.
 
När krabaten vaknat igen körde vi järnet med mat och så rev jag lite i väskan
efter nåt han kunde pilla lite på.I detta fall blev det en tub med handkräm,dock
barnsäker för små fingrar och bitig mun.
 
Idag har jag varit på möte och ska
framåt eftermidda´n försöka piska 
mej själv till lite glasgravering.
Vissa dagar är det svårare än nånsin
att hitta både fokus och koncentration,
men det är bara att "köpa" läget.
Att forcera fram sånt där,det är absolut
INTE optimalt på nåt plan.
 
Jag tror faktiskt att Lewi håller med mej om det,jag vill iaf tro det!
 
 
 
 

När prinsen är borta far frugan oxå hemifrån

Jag är fiskeänka hela långa veckan,
för maken,mannen,prinsen (kärt fejs har många namn)
är på fisketur i nån natur,närmare
bestämt just nu i Kalmartrakten.
 
Han har som vanligt tagit sej en vårvecka
då det ska idkas fiske å det grövsta.
Ja,om det blir nåra hugg är ju svårt
att sia om innan,men han hoppas
förstås att han ska få upp det allra
största,eller tyngsta kanske är en
bättre beskrivning.
 
Men iaf,jag for ju som bekant till Ullis
i förmiddags och umgicks med henne
ett par timmar.Fyra blev det visst.
 
Som vanligt kör hon med:
"Jag har tyvärr ingenting att bjuda på"!
Näe jag ser det svarade jag samtidigt som jag blundade!
 
Min väska var tydligen intressant!
 
Minsta tillskottet Teo (Theo?) 6 månader satte sej lite avslappnat I väskan.
Han kanske hade velat följa med hem!?
 
Är man såhär liten och typ inget väger,sitter man lätt på armen och spejar!
 
Eller så lägger man sej tillrätta och slumrar i mattes knä en stund ♥
 
Vilken härlig dag!
Fulltankad med energi styrde jag
sen kosan hemåt med ett stort leende.
 
Imorr´n väntar ett annat uppdrag,nämligen:
"Mormorn rycker ut",vi får väl hoppas att
det är lite varmare bara,för jag har ingen
lust med snö som dom siat om!
 
 
 
 

Stora vårbadet

Igår var det dax,då fick Cindy hoppa
ner i badet och blev shamponerad från 
topp till tass.
 
Tänk va,att en torr fluffig liten sak kan bli så liten med blöt päls!
 
Så ynkligt uttryck samtidigt som jag kände att hon faktiskt tyckte om det en smula.
 
Efter att ha kramats ur lite fick hon sätta sej på handduken och bli mer torkad.
 
 
Det va dock tydligen bara kul ett litet tag att bli fönad,flera ggr
försökte hon smita därifrån det lilla livet.
 
Så,hon fick bäddas in i handdukar och bli torkad och ompysslad i prinsens knä.
Och sådär satt dom och mös i över en timme medans GW pratade om gamla
ouppklarade mord på 4:an.
 
Nu har vi en riktigt len och fin
liten Cindy som luktar gott och
är vårfin härhemma,återstår bara
för en annan att ta tag i rakning
och vårfix oxå.
 
Puss på er ♥ 
 

Lokala "kompiståget"

Men visst då,jag,prinsen och Cindy
tog oss en tur till DLV igår eftermiddag.
 
Hon stod så uppfostrat vid busken som skulle flyttas,typ väntade in oss.
En ny inhägnad till komposthögen hade hon oxå snickrat ihop och bakom den
en ny spaljé till busken.
 
Det var inte nån liten prydnadsbuske precis.Satan vilket virrvarr av grenar och
diverse små träbitar av den forna spaljén som lixom VÄXT IN I busken efter
år av undanskymdhet och fri uppfostran.
 
Men med hjälp av ett par repbitar 
lyckades vi iaf dra upp busken såpass
att den åtminstone stod någorlunda
rakt även om det kändes som att försöka
räta ut en krum rygg som gått böjd i typ
femtiofyra år.
(stackars lilla växt,scolios deluxe på den)
 
Efter att ha agerat hobbyträdgårdsmästare frågade DLV om vi ville ha kaffe!?
Dum fråga förvisso då hon hade byns kaffetant nummer ETT på besök!
 
Notera att det stäldes fram Digestivekex,samt att jag hade tagit med cupcakes.
MEN,observera dock att JAG enbart drack två muggar kaffe UTAN tilltugg.
(duktig idiot lixom!)
 
 
Det var den dagen det,den första
i maj dessutom.
Nu satsar iaf jag på kommande
utlovade solskensdagar,för enligt
meteorologerna ska det återigen
framöver bli både gråare,kallare 
och även regnigt...SUCK!
 
Dom KAN ju ha fel,dock inte så ofta
när det lutar åt sämre väderlek.
 
ATT man aldrig kan få va lite mer
långvarigt nöjd på den fronten va!!!!
 
 
 
 

Kylslagen påskdag på Mörkö

Prinsen och jag for som sagt norrut
igår och firade lite med en nätt skara
av hans familj.
 
Inte var det nåt utesittarväder precis,men
vi hade det så bra SÅ inomhus vid brasans
värme och med mat så det räckte och blev
över minst sagt!
 
Jag blev fatiskt serverad bubbel till vörtbrödet,wow!
 
Sen hade min ena svägerska gjort lamm,men det hoppade jag faktsikt över.
Visst,jag ÄR och kommer alltid vara pipplig med mat,men just lamm är nåt
jag ALDRIG mer äter.(har gjort det EN gång för mycket)
Frågan är om ens Jesus gillade det.
 
Ett litet men alldeles lagom gäng vid matbordet var vi.
 
Det var som sagt kyligt värre ute,men att sitta inne och SE ut funkade mer än bra.
 
Brasan sprakade härligt i den redan varma stämning som rådde.
 
Katten Gisela var inte inne så värst långa stunder och när hon väl var det fick
man snabba sej med kameran.
 
Till kaffet hade svärmor gjort marängtårta fylld med hallon,vinbär och blåbär.
Så mumsig att man fick tårtkoma typ!
 
När vi skulle fara hem,fick jag och prinsen ett påskägg av svärfar.Direkt från hans
bageri fyllt med godsaker.Själva ägget är dessutom i finaste Vahlronachoklad.
PAX för det tack!
 
Väl framme innan färjeöverfarten till vår sida om viken hade solen just gått ned.
 
Fåglarna låg och guppade på det kalla vattnet och själv ville jag bara hem till
mitt efter en mycket trevlig och god men oxå matkomatiserande påskdag.
 
Idag väntar påskens (tack & lov) sista
röda dag.Sen är det som vanligt igen
vilket känns mer än bra faktiskt.
 
Eventuellt får jag besök av en liten herre
vid namn Lewi sen,och så har jag ett av
mina stora barn nämligen "Mellan" här oxå.
 
Hur denna dag utvecklar sej vet vi inte förrän
mycket senare,men det kanske jag återkommer
med en annan dag.
 
God fortsättning på er ♥
 
 
 
 
 
 

Dagens tröttmössa och allatiders majsplättar

Imorse ville Cindy ut redan 5.45,så det
var bara att ta på sej och låta henne
göra sitt.
 
Grått och ruggigt var det,men jag gick
upp och tröstade mej med morgonkaffet.
Finns det nåt som kan få mej på gott humör
trots att aprilvädret hånler en mitt i plytet,så
är det just KAFFE.Men dt har ni väl fattat
vid det här laget.
 
Som om det inte räckte med att regnet
hängde i luften och inget hellre ville än
att börja vräka ner fullkomligt,det började
så småningom snöa oxå!
SNÖ lixom,det borde fan va förbjudet med
sån skit när det står vår på schemat.
 
Men iaf,jag lät mej än mindre nedslås utan
bryggde både en,två och ytterligare en tredje
mugg kaffe och så vispade jag ihop en plättsmet
i rena Gevaliaeuforin oxå.
 
Satan i min berömda bygata så jävla goda dom blev.Tänka vad lite kokosmjöl
och kokosolja kan göra för att piffa upp en nästan vanlig smet.Otroligt alltså.
 
På väg ut med Cindy för tredje gången
stod jag sen i valet och kvalet över om
jag kanske skulle ta med kameran ut,
men gjorde INTE det,vilket naturligtvis
resulterade i att vi på gården fick fint
onsdagsbesök av ekorren som brukar
komma då och då.
 
Snabb som en flodhäst i Foppatofflor
nästan flög jag upp för trapporna och
hämtade kameran i köket,och höll samtidigt
tummarna för att h*n skulle va kvar när jag
kom tbk.
(det där med att flyga upp kanske va LITE överdrivet iof)
 
H*n VAR kvar,men satt tyvärr jävligt trist
bakom en ful gren när jag lite smidigt
skulle till att fota.
 
Så jäkla typiskt att fulgrenen var ivägen här.
 
Man vågar ju knappt ta ett extra steg
med risk för att h*n ska skutta bort
fort som tusan.
Nu KAN jag ju va lite lätt på foten ibland,
(iaf vad gäller att smyga fram,tro fan inget annat),
och jag lyckades försiktigt förflytta mej 
så jag stod typ rakt nedanför fast i fejshöjd.
 
Snacka om att se trött ut lilla stackarn.Det ändrades dock väldigt snabbt,när
grannen slänger upp grinden och stormar in.!
Tack & hej (då) lille vän,vi ses en annan dag,sa jag inte utan fnös bara lite
halvt irriterad och ledsen över att inte få ytterligare nåra (bättre) bilder.
 
Man kan dock inte få allt,iaf inte på samma gång.
Men nästa,då SKA jag ha med mej kameran direkt!
 
 
 

På "riktiga" födelsedagen

Eftersom vi firade Williams 4 årsdag
i söndags en dag innan han fyllde,så
kändes det förstås lite synd att han inte
skulle få nåt besök på sin riktiga dag.
 
Så mormorn ryckte förstås ut en snabbis
med ett litet extrapaket och lite sång i farstun.
 
Ute sken solen och fastän det inte var speciellt
varmt,så tog vi en liten men välbehövlig promenad
nerför backen och fick iaf en skvätt med frisk luft.
 
Wille provkörde en av presenterna,och i gräset behövdes lite starthjälp.
 
Lewi tyckte dock att gungan var roligast.
 
Tittut på honom!
 
Cindy installerade sej under studsmattan,och Wille oroade sej för att hon skulle
få ont om vi hoppade på den.Men jag lugnade honom och sa att även om mormor
är ganska tung,så kommer studsarna INTE nudda Cindy därunder.
 
Man får ha tungan rätt i munnen och INTE vara FÖR djärv i hoppen med en
liten i famnen.WIlle däremot for upp & ner mest hela tiden.
 
Liiite högre hopp blev det faktiskt,men fotografen hann visst inte med i studsen!
 
Dagens fyraåring fortsatte sen rejsa lite med den nya bilen innan vi gick in för fika.
 
Och Lewi vilade upp sej i vagnen efter hoppäventyret med gammal mormor som
har en jävligt dålig rygg.
 
Just det,lite gårdstennis hann ju Wille med innan fikapausen inne.
 
Och jag passade på att fota en av dom nyplanterade blommorna.
 
Lewi avslutade sen min visit med att tandemspela för Wille.Skulle inte förvåna
mej om vi framöver får se den här killen på Youtube.
Kom ihåg vad jag sa.
 
Idag skiner solen oxå så det blir
nog lite utehäng med Cindy tror jag.
 
Borde ta med mej en ryggmassage ut bara,
för bakdelen är INTE alls på humör!!
(idag heller!)
 
 
 
 
 
 
 
 

Dagens Cindy ♥♥♥

 
 
 
 
 
 

Lördagsgodingar ♥

En liten Wille & en liten Theo ♥ 

Hej dagboken

Så kan man skriva om man inte kommer
på nån bättre överskrift.
 
Det här är ju iof som min dagbok,så helt
galet är det ändå inte.
 
Idag har jag som vanligt haft ont,men ont
ska ju med ont förgås så jag valde att som
för det mesta tänka bort skiten.
 
Vidare har jag inhandlat ytterligare en medicin
till fyrbentingen nämligen Losec som krossats
och lagts i lite potatis.
Den medicinen ska hon nu äta i en vecka och
den ska mildra hennes illamående.
 
Nu hoppas jag verkligen att den "vanliga" mat-
lusten ska komma tbk hos henne och att hon
blir sitt vanliga skuttiga och yra jag!
 
På eftermiddan fick jag sen ett bakryck,fram
med bunkar,vispar och diverse andra attiraljer.
 
Det va lixom ett tag sen jag bakade så,även om 
jag ju stått med julgodis och sånt.
Dessutom är det förbannat bra att utsätta sej
för frestelser när man INTE ska äta godsaker
och sen märka att det där va ju fan inte alls
svårt att stå emot.
 
Jag sa ju det,suget försvinner lixom efter ett tag.
Nu är jag som sagt inne på tredje dagen och
har inte haft så mycket som ett uns dragning
åt sockerhållet.
 
Det är ju bara 96 dagar kvar på utmaningen nu,
så det ska nog fan gå bra.
Ikväll lyxar jag till det med lite frusen yoghurtkvarg
som jag blandat lite mangobitar i.
DET är en höjdpunkt på dagen som jag faktiskt
längtar efter jämt.
 
Imorron eftermiddag såhär dax har nog Wille
äntrat plejset,jomenvisst då,han ska sova över
hos sin mormor är det bestämt.
 
Vad vi hittar på får vi se då,men nåt blir det
garanterat,så mycket kan jag faktiskt lova.
 
Hej då dagboken och tack för idag!
 
 

Jomenvisst

Att ha en krasslig fyrbenting som
dessutom inte tål ena medicinen
är icke kul.Allra minst för henne.
 
Själv kan jag ju gärna torka spyor
och sånt,bara jag VET att hon blir
bättre vad det lider.
 
Tänk va,att man kan bli så jävla glad
över att nån dricker vatten och behöver
ut och pinka flera gånger i timmen.
 
Det är som att ha en bebis i huset,fast
lite jobbigare ändå nu när hon inte är
helt sitt vanliga jag.
 
Efter överläggning med veterinären ska
vi visst sluta med medicinen som tydligen
kan framkalla illamående,och imorrn är det
jag som måste ner till apoteket för att inför-
skaffa Losec och ge henne.
 
Högre makt (om du finns),låt nu detta få
ett gott slut när veckan närmar sej fredag.
 
Men iaf,efter ett par timmars besök av
två mindre tvåfotingar höjdes iaf humöret
ett par snäpp,jag kunde s.a.s tänka på
lite annat än bara tråkigheter och slutade
va ledsen över fyrfotingens tillstånd ett tag.
Bestämde mej för att nu jävlar är det
BARA positivt tänkande och inget annat
som gäller.
 
För varje dag som går tycker jag mej se
ett visst mått av bättring.Problemet är
nog till största delen att jag lägger FÖR
mycket tryck i att analysera precis ALLT!
 
Wille ville som vanligt pyssla och rita,här håller han som bäst på att rita av
oss alla.Plus att det tillkom ett par dörrar på slutet oxå.
När han ritat klart tog vi med asfaltskritorna och ritade på gården en stund.
"Vilket härligt väder vi har" sa han och så njöt vi i solskenet ☼
 
Lewi däremot hade fullt sjå att få av sej strumporna.
Jorå,för annars är det svårt att ta fart när man precis
håller på att lära sej krypa förstår ni.
 
Snart,snart är det slut på friden vad gäller att få
ha sina grejer ifred,då måste nog även mormor
återigen plocka bort sånt som är i "dra ner höjd"!
 
Nu ska jag välja ut en fin mango och sätta mej
tillrätta i soffhörnet.
Nu har det förvisso BARA gått 2 dagar på det nya
och förhoppningsvis bättre året,men:
so far so good som man brukar säja!
 
 
 

Högt & ganska lågt

Som jag berättat förut,så har ju den
fyrbenta i familjen varit lite ur gängorna
ett tag,så idag på morgonen for jag och
"Mellan" in till djurdoktorn med henne
för en koll.
 
Vad vi trodde skulle bli en skapligt snabb
genomgång resulterade i andra akutfall som
gick före,så vi fick ganska snopet lämna
in henne för att sen som på nålar vänta 
på meddelande om VAD som kunde tänkas
vara fel med henne.
 
Jag kan ju lugnt påstå och tala om,att dom
timmarna mellan 8.30 och drygt 14.00 kändes
som evigheter.
Och när det sen plingade till i mobilen och jag
med kisande ögon läste:
"Vi har nu undersökt er lilla Cindy och behandlat
henne för.....urinvägsinfektion",jamen åh tusan,
den stenen som föll från axlarna,den vägde inte
ett kilo snarare ett ton.

Nu ligger hon iaf och vilar sej efter vätske-
påfyllning,spruta och inte minst av att ha
blivit lämnad snöpligt till folk hon absolut
inte kände i flera lååånga timmar.
(dom var iof underbara men det visste ju inte hon)
 
Nu ska här medicineras i tio dagar och förhoppningsvis
kommer det snart märkas en förbättring på henne.
Alltså man skakar ju sönder en smula när dom små
liven inte mår som dom brukar,och med hennes
ålder i åtanke (11 år),får man ju till viss del kanske
även räkna med vissa åkommor eller ev.sjukdomstillstånd.
 
Ja ja,nu är jag (vi) lättade OCH så glada!
 
Eftermiddagen tenderade sen att ytterligare höjas
ett par snäpp i positiv anda,för Wille kom på visit
i dryga timman så vi både fikade och ritade samt
mekade lite med hans nya skateboard som fått div.
hår insnurrat i hjullagren då han provåkt hemma 
hos sej inomhus.
En skateboard som f.ö tomten gav honom med
hälsning från mej & prinsen.
 
Även om det absolut inte känns juligt,så är pepparkakor med mjölk ett måste
när man spontant kommer på besök till mormor nuförtiden.
 
Ett litet mekarverktyg i form av pincett trollades oxå fram.och det visade sej att
Wille var en hejare på att rengöra hjullagren.
Man kan ju inte rulla golvet fram när det sitter skit i maskineriet precis!
 
Nu är det så kväller igen,och jag ska
förbereda lite för smidig medicinering
inför morgondagen till Cindy.
Prinsen kom på att det fanns köttbullar
i hans frys,så jag får försöka dutta in
penicillinet däri och på så sätt få det
att komma dit det ska.
 
Den andra medicineringen hoppas jag
kunna spruta in i mungipan lite smidigt
så hon sväljer direkt,men som sagt,man
vet aldrig riktigt HUR det ska gå.
Tio dagar lär bli en ganska tuff match,men
jag är å andra sidan inte den som ger mej
i första taget.
 
Wish me luck och önska gärna Cindy snabb
och enkel bättring oxå!
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0