Dagarna är skapligt bra,nätterna rent åt helvete (precis som vanligt)!!!

Underbara dagar har vi och jag njuter
som bara den ända in till solnedgången.
 
Sen kommer helvetet,för jag anar och
känner på mej att nätterna kommer bli
en enda stor vånda!
 
Jag vrider och vänder mej,hinner knappt
slumra till lite light innan jag tror att det
är dax att gå upp igen,men kan krasst
konstatera att klockan bara visar 02.14 och
sen fortsätter det så minst tre ggr i timmen
fram till femhugget.
Och DÅ...då kliver jag upp igen.
 
Att påstå att man nån jävla gång är utvilad
är ett understatement....verkligen!
 
Jag önskar SÅ att få en hel natts oavbruten
sömn,uten värk och UTAN att ögonlocken öppnas
minsta millimeter.
 
Inte konstigt kanske att man typ aldrig känner sej
i form eller ens har lust eller kan planera nåt in i
minsta detalj,jag VET ju fan aldrig HUR jag mår
rent kroppsligt.
 
Eller iof,det gör jag ju...nästan iaf!
Jag borde inte planera ett skit om man ska
va riktigt ärlig.
 
Såja,nu har vi gnällt färdigt för idag.
Positiv ska man ju vara,och vem vet,inatt kanske
jag får TVÅ blundar innan det är dax för ögona
och kroppen att skrika "HEJ"!
 
Men iaf,kvällarna har senaste tiden varit helt magiska.
Jag önskar varje gång att solen ska stanna i sitt läge
så jag bara kan sitta och typ frysa stunden så länge
jag själv önskar.
 
Eftermiddag på min balkong och den numera övergröna björken döljer solen
en liten stund!
 
Lövverket är fantastiskt in i minsta detalj och jag älskar formen på bladen.
 
Sitter man som jag kvar in i det sista,så exploderar solen bakom träden innan
den sakta dalar borta i väst.
Då sjunker värmen ett par grader ganska snabbt,men fortfarande är det mer än
behagligt att sitta kvar i den ljumma kvällen i det som solen sista timmarna
värmt upp rejält.
 
Och avslutningsvis måste jag ju bara
inflika en bild på nya underverket,han
som fått namnet Lewi. ♥♥♥
 
Här ligger han skönt i babynestet jag sydde till honom i våras,och nog ser han
ut att tycka om det minsann.
 
Älskade gullunge ♥
 
 

Den magen....kan dra dit persiljan växer!

Kvällen igår avslutades med en jävligt
uppkäftig mage som inget hellre ville
än göra ont i varje hörn.
 
Jag tror inte att det berodde på Semifreddon
jag intog till kvällskaffet,men man vet ju aldrig!
 
Dom va iaf goda DÅ,och chokladhjärtat i hörnet som jag guldsprayat och
piffat till med lite rött satt inte heller fel.
 
Kan det ha varit en protest för att jag INTE
stod i flera timmar med förrätten kanske?
 
Jag bestämde mej nämligen ganska tidigt
för att jag ville fixa varma mackor till käk.
 
Det konstiga är ju,att även mackorna va fruktansvärt goda,så jag fattar lixom
INGENTING om VARIFRÅN det onda kom och VARFÖR magen bestämde sej
för att få frispel efter det.
 
Att det tog flera timmar innan jag väl somnade
kan jag "köpa",det är ju typ ingen skillnad mot
annars.Men att jag fortfarande har ont,DET gillar
jag fanimej INTE!
 
Av erfarenhet vet jag oxå,att inte ens en hel burk
alvedon nedsvept med en liter vatten hjälper.
 
Återstår väl bara ett rejält kaffemarathon antar jag.
Om inte annat,så kanske skiten som eventuellt
huserar i tarmarna kan få hjälp på traven och 
galoppera ut bakvägen s.a.s!
 
Ni som inte lider av magvärk önskar jag
en goder lördag!
 
Imorr´n lär vi märka OM jag blivit och varit
i form för det jag har i planeringskalendern
denna grådassiga lördag i mars.
 
Tjing tjong!
 
 
 
 

Fredag och nackspärr...HEJ!

Men så härligt...NOT!
 
Det är absolut ingen höjdare att vakna med nackspärr
och inte kunna vrida huve´t mer än nåra millimeter
utan att det gör värre ont än jag vet inte vad!
 
Förvisso vet jag precis hur det är och har varit med
om det förr,back then va detta vanligt förekommande
i stort sett var och varannan dag,men ändå,man vänjer
sej iaf aldrig helt.
 
Två söta små alvedonpolare är intagna,så förhoppningsvis
kanske jag kan funka någotsånär under dagen utan att böla
varje gång jag låtsas glömma eländet.
 
Skittråkigt väder är det oxå,och just väderomslag gör såna
här tillstånd värre för egen del.
Inte nog med att det kliar i hela kroppen,måste ALLT komma
på en och samma gång för det!
VA?
 
Nåväl,jag rev iaf fram lite mjöl,jäst,salt och olja ur skåpet.
Vatten har jag tack & lov i kranen och elvispen stod där den
brukar.Så jag kladdade faktiskt ihop en pizzadeg to be.
 
Det blir idag en riktigt lååångjäst sån,närmare bestämt så
ska den först jäsa 1½ timme,sen delas upp och så fortsätta
jäsa i kylen under fuktig bakduk ytterligare minst fem timmar.
 
Fan om den inte blir jävligt god sen säjer jag!
Då vetitusan vad jag gör!
(headbangar och skriker...NÄE!)
 
Nu är det hög tid för mera kaffe,finns det nåt som kan ändra
på och göra tillvaron ljusare,så är det just mitt kaffe!
 
Ha en fin dag ni andra,och krama varann i hallen! ♥
 
 

Man kan inte va på topp jämt lixom

Satan vilken seg morron.
Flämtade mej upp ur sängen och hasade
mej ut med dom fyrbenta som tycktes mer
nödiga än ett helt hundstall.
 
När jag äntligen fått kaffet klart och satt mej
tillrätta,då fick jag magvärken från helvetet.
 
Nej,jag är inte gravid!
Det tror jag åtminstone inte,såvida det inte
finns osynliga befruktningsandar från "andra
sidan" i mitt lilla hem.
 
Tänk,det hade ju egentligen varit skitbra om det
funnits såna andar,SÅ många som sluppit gå 
barnlösa och som inte behövt bli inseminerade.
 
Nåväl,jag tog mej iaf lite yoghurt för jag tänkte att
det är väl bra för magen!!!
 
Eller kanske inte på en fredag,ty värken släppte
absolut INTE!
 
Förihelvete då...det va bara att bita ihop och använda
sej av tankens kraft:
Jag har inte ont
Jag har inte ont
Jag har IIIINNNTTTTTE ont!
 
Fast det hade jag,och sen sket jag i skiten!
 
Jag satte mej istället och begrundade min
graverade döskallelykta,den blev klar igårkväll
sent som fan för att va petig.
 
Har jag tur kanske den redan fått ett nytt hem,lite
som en adoption om man vill det.
 
Det här blev ju knappast nåt kuligt fredagsinlägg,
å andra sidan kan man inte ha skoj jämt.Man måste
ta emot tråkigheter ibland oxå.
 
Imorron är en annan dag,och har jag tur så vänder
det innan dess,kanske redan i eftermiddag...
man kan ju alltid hoppas!
 
 

Feels like I am reborn!

Onsdagar är i vanliga fall mina i
särklass favvodagar,varför vet jag
inte,men så har det iaf varit.
 
Ända tills igår,då kom en rejäl dipp.
Migrän all over och jag trodde fan att
ögona skulle hoppa ur sina hålor.
 
Det hjälpte varken med vatten eller ett
antal Alvedon,och kände mej faktiskt
mer eländig än jag ser ut i vanliga fall.
 
Framåt kvällskvisten bestämde jag mej
iaf för att luta huvudet mot kudden i soffan
en stund,men så fort jag blundade lite,så
dunkade det ännu mer.
 
Kaffe var det inte tal om,och magen kurrade
som på en föräldralös säl ute i Atlanten!
 
VILKEN pina rent ut sagt,jag tyckte ganska synd
om mej själv och tårarna var nära MÅNGA gånger.
 
Efter att ha släpat mej in till sängen efter midnatt,
med halva mascaran kvar likt en Halloweenfirare
med dålig make up,kändes det inte ett dugg bättre.
 
Vet inte när jag lyckades slumra till faktiskt,och 
sen fortsatte natten med "tivolisnurr" och ojande.
 
MEN,imorse när jag ramlat ur dimman,helvete så
mycket bättre det kändes.
Nästan som att va pånyttfödd.
 
Man lär sej sätta värde på små saker,och idag ska 
jag bara njuta av (peppar,peppar) ickemigrän!

Har jag tur,så får jag besök av Eva oxå.
 
Härliga torsdag (so far),nu jävlar rockar
vi järnet folks!
 
 
 

80 miljoner bakterier i en kyss

Man skulle ju lätt kunna tro ATT jag
utsatts för åtminstone hälften av dom
där 80 miljonerna äckelpäckel,men
faktum är att jag inte ens slickat på
min egen spegelbild.
 
M.a.o MÅSTE det jag drabbats av vara
nån luftburen skit.
 
Så jävla dumt att jag inte gått omkring och 
haft mitt munskydd på,jag är ju van att använda
det lite till och från menar jag.
 
Nu är det emellertid för sent,och det enda som
återstår är väl att hålla tungan rätt i mun och inte
utsätta sej för mer idiotiska påhopp.
 
Tradigt,segt och alldeles otroligt trist är det iaf,
att hosta,nysa och torka ögon som rinner.
För att inte tala om hur fort Alvedonburken
minskar i vikt.
 
Om det ändå vore jag som looosade nåra hekto,
men näerå,inte ens den glädjen får jag.
Hade jag det skulle kvällen varit räddad i form av
uppätning igen med nåra goda chokladbitar och
kanske en smaskig dessert.
 
Å andra sidan verkar ju det skitdumt,jag känner
för fan inte ens vad det smakar.
 
Kaffet är heller inget undantag,men det MÅSTE
jag dricka iaf för det är rent psykologiskt och
kan inte uteslutas.
 
Ni som fortfarande inte drabbats av nåra sunkiga
baciller,var jävligt glada vetja,och överväg starkt
att vira en halsduk eller liknande kring munnen
så slipper ni angripare.
Eller om ni helt enkelt inte vill kyssas,det funkar
ungefär som att skylla på mens eller migrän när
man inte har lust att ta av underkläderna!
 
Tjingeling och pling plong från sjukstugan!
 
 

När bacillerna anfaller i flock

Jag fullkomligen hatar att vakna i sämre
skick än jag var i vid sänggåendet.
 
Näsan kliar,ögonen svider,jag nyser och
känner mej allmänt risig idag faktiskt.
 
Knappast så man har lust att påbörja nåt
mastodontprojekt precis,faktum är att jag
inte ens vill ta fram vaniljsockret,och då
jävlar är det illa.
 
Är man (peppar,peppar) sällan eller aldrig
sjuk i vanliga fall,då känns det rent för jävligt
att bara få en vanlig förkylning.
 
För hur man än försöker ignorera och förtränga,
så är det ju ganska oundvikligt att inte nysa och
känna av huvuddunkandet.(trots flera Alvedon)
 
Men sen när kvällen närmar sej,då brukar det
oftast bli aningen lättare ett tag,för att sen börja
om med full kraft efter natten igen.
 
Fan vad jag INTE har lust med det här,jag har
lixom annat inplanerat.
 
Men,det är väl bara att rida ut stormen och ta
det lite easy ett tag,för jag vägrar som sagt
slurpa i mej nån satans Kan Jang!
 
Nåt sånt här är heller inte att tänka på :D

Idag är jag INTE på humör

Det är fan en pina att aldrig kunna sova
ut och känna sej någotsånär ok när man
kliver ur sängen.(förlåt:hasar sej ur)
 
Imorse när jag gick upp,kändes det som om
jag legat med nacken i ett skruvstäd hela
natten,för fy satan vad det INTE gick att vrida
åt nåt håll knappt.
 
Sen har vi ju rygg(fan) oxå,den som typ 24/7
bara MÅSTE jävlas och inte kan låta bli att
bete sej som en trotsig 4-åring!
 
Det är sånt här som får & fått mej ur balans,
man får lixom varken ork eller lust till nåt
egentligen,och ska man få lust då är det
bara att stålsätta sej och köra iaf!
 
Kruxet är att inget av ovanstående syns utanpå,
alltså är det inget fel på mej.
 
Rättare sagt,dom som känner mej vet,men dom
som inte gör det,OJ,OJ,OJ!
 
Iof ska man ju inte bry sej om såna,och det gör
jag väl överlag inte,men det är frustrerande iaf.
 
När jag opererade knäet (2 ggr) t.ex och använde
kryckor/haltade ett tag,helvete som folk hade
medlidande DÅ.
Jomenvisst,då syntes det ju att inte allt stod rätt till.
 
Om jag däremot ger blanka fan i att tvätta håret,
skiter i att fixa till mej och går i sjaskiga kläder
alt.Foppatofflor året om,DÅ minsann kan man ju
ana att allt kanske inte står 100 rätt till.
 
Fast så vill jag ju inte ha det,jag vill lixom inte
se ut som jag känner mej.
Att sjunka så lågt skulle knappast göra att jag
mår bättre inuti,bara att folk runtomkring då
skulle börja uppmärksamma förändringen och
kanske,KANSKE fatta att allt inte är tiptop och
livet leker som en karusell utan stopp!
 
Dom flesta av oss har nog mer eller mindre våra
egna problem och "ryggsäckar" vi bär med oss,
för den skull syns inte allt,så låt oss bli bättre på
att inte döma andra förrän vi vet.
 
Eller att vi åtminstone slutar komma med dumma
jävla uttalanden och spekulationer om sånt vi inte
har en susning om.
 
Empati och känsla kommer man långt med,och
om inte det funkar för DEJ:
låna gärna mina skor en vecka eller så,gå i dom,
ta av dom och försök sova gott på natten.
 
SEN kan vi diskutera huruvida allt är okej eller inte!
 
Nu ska jag & ryggfan ta ett par Alvedon och en
jävla massa kaffe,sen "kanske" vi blir halvbästisar
en stund framåt eftermidda´n!
 
Kram på er ♥
Hoppa upp på den ni!
 
 

RSS 2.0