I väntan på nästa sommar

Det finns anledning att verkligen hoppas på
att sommaren 2019 oxå blir alldeles strålande.
 
Jomenvisst då,för nu har prinsen äntligen
hittat en ny båt att traila i vattnet när fiske-
tarmen suger på´n!
 
Nu är det här en lite mindre och aningen
vekare båt än den han hade förut,men lik
förbaskat funkar den som sagt att lägga
i sjön och därför önskar jag mer än nåt
annat att det ska bli båtväder nästa sommar.
 
Jag antar dock att det varken blir
dop med champagne eller att den
kommer dekoreras med "Majso 2",
men här på bloggen gör jag vafan 
jag vill med både namn och annat.
 
På tal om champage så är jag ju inte
ens speciellt förtjust i det,kaffe däremot
lär det bli mycket av i termosarna när vi
ska ut och cruisa.
För UT på böljan det SKA jag,om jag så
behöver sitta i långkalsonger och låtsas
att det är sommarväder om det vill sej
illa på den fronten.
 
Tack prinsen,tack för att vi har NÅT att
hoppas på och se fram emot,jag har längtat
länge nu,inte minst efter denna heta sommar
då avsaknaden av fikastunder i en guppande
båt varit större än nånsin!
 
 

Söndagsutfykt

Nog är det väl typiskt,att när man väl
kommer iväg med sin andra hälft,då
ska det börja regna och hagla!!
 
Vi hade sett framför oss en trevlig liten
utflykt i eftermiddagssolen,och nog sken
den oxå men inte på oss.Den hade lixom
stannat kvar hemma och istället parkerade
sej ett stort svart regnmoln precis där vi
stannade med bilen.
 
Bara att sitta kvar i en kvart eller så och höra
hur regnet smattrade mot taket för att sen av-
lösas av en hagelskur oxå.
 
Nästan så jag tror att mitt klimakterietillstånd
även drar till sej lokala väderavvikelser.
 
Vi fick iaf knappa tjugo minuter med skapligt
uppehåll och kunde gå ur bilen en stund.
 
Rent bildmässigt kan man ju lura
både sej själv och er till viss del
genom att bara fota det som ser
riktigt angenämt ut.
 
Sålänge solen delvis tittar fram går
det väl an,men fy fasen som jag inte
gillar grå och äckligt nedstämda moln.
 
En liten fjäder på flykt symboliserar
ganska bra både vädrets och humörets
förgänglighet och varierande tillstånd.
 
På hemväg åkte vi rakt mot nästa skur
och borta i norr sågs delar av regnbågen.
 
Som vanligt går det inte att återge på
bild dom skarpa färgerna och dess
dallrande spektrum,men å andra sidan 
har väl dom flesta av er upplevt och sett
en regnbåge IRL ett flertal gånger.
 
Imorron (läs:idag eftersom det bivit måndag)
väntar en sprillans ny vecka.Redan vecka 39
och jag vägrar att ens tänka på hur kort tid 
det är kvar tills den där gubben med vitt skägg
som hoar dyker upp.
 
Jag vill ha sommaren tillbaka,för det krävs så
förbannat mycket viljestyrka och extraenergi
för mej att rida igenom höst och vinter.
 
Jag ser årstiderna i bilder och när jag tänker på
november,december,januari,februari och ibland
oxå mars,då är det inga uppiggande motiv och
känslor som fortplantar sej i kropp och knopp.
 
Som jag sagt så MÅNGA gånger förr:
Jag är fan inte menad att bo i norr!
Det måste ha blivit nåt fel,alternativt 
att jag är adopterad men inte vet om det!
 
 

Ett sista "hej då"!

Igår var det många känslor som
tumlade runt i många av mina
närstående på mammas sida.
 
Vemod och eftertanke blandades
med fina,ljusa minnen men oxå
med en sorts tragik över hur vissa
människors liv utvecklar sej och blir.
 
Närmsta släkten till min morbror samlades
nämligen igår till minnesgudtjänst.
 
Hösten visade sej från en stundom vacker
och färgsprakande sida,samtidigt som en
viss kyla från kyrkan nästan bet sej fast i
både kropp och själ.
 
För hur det än kommer sej,så tror jag aldrig
att jag vänjer mej vid såna här avsked.
Allt blir så påtagligt och man slås av livets
skörhet och förgänglighet.
 
När gudstjänsten avslutats möttes vi sen
upp till en betydligt lättare stämning där
välsmakande förtäring samt kaffe intogs.
 
Ute sken solen,och fastän vinden stundom
kändes aningen höstkylig,så var vår gemenskap
därinne desto varmare.
 
Som det så ofta ser ut vid såna här tillfällen,
var klädseln mörk,dock inget krav på helsvart
även om jag för enkelhetens skull till största
del bar just helsvart.Mest för att jag faktiskt
inte äger mörkblå kläder.
 
Visst,det är ju enligt tradition att visa
vördnad genom att bära svart vid någons
bortgång,men för egen del när jag själv
viker av från min livsstig,då har jag bestämt
att klädseln ska vara glad och färgsprakande.
Gärna neonrosa eller knallorangea kreationer.
 
Det räcker väl med att själva tillställningen är
tung i sej,inte fasen ska det toppas med dämpad,
trist och murrig klädsel.
 
Och så ska det spelas klatschig och livsbejakande
musik oxå,inga psalmer i moll som sänker sej som
en stor mörk och äcklig filt över allt och alla!
 
Och den som INTE lyder den uppmaningen,den ska
jag hemsöka resten av dess jordeliv.Hur,var eller när
tänker jag inte tala om.Bara ATT jag kommer göra det.
 
Grillat och rosévin tycker jag låter bra som käk
efteråt och sen kaffe i mängder med en massa
olika sorters chokladkakor och annat mumsigt.
(himla dumt bara att man missar just det!!)
 
Och just det,min urna ja...den ska kidsen få ha
delad vårdnad om i rullande treveckorsschema.
Jag MÅSTE ju kunna "hålla ett öga" på dom
även då lixom.
 
AMEN!
 
 

En helt ordinär och högst slapp tisdag

SOM jag inte har gjort ett dugg
vettigt idag,nästan iaf om man
inte räknar in lite hushållsbestyr
och lite rensning i ett par garderobs-
lådor.
 
Det senare (med rensningen) fick jag
hjälp av "Stora" med,hon kom nämligen
på spontanvisit framåt kvällen.
 
Inte ofta vi två spenderar ensamtid
numera sen det kom ett par små
prinsar med i sammanhanget.
 
Efter lite kvällsmat och fika blev
jag beordrad att följa med till ett
av mina överfulla klädskåp.
 
Nu kom vi ju som sagt inte mer än
till en tiondel av rensningen,och tilläggas
ska väl att jag är en samlare av rang.
 
Jamen vafan,det är ju skitdumt att kasta
sånt som det inte är nåt fel på.
ÄVEN om jag högst troligt ALDRIG kommer
kunna ha 90% av kläderna igen.
Såtillvida jag inte minskar min BMI med 90%
vill säja.
Helt omöjligt m.a.o!
 
Men iaf,nu har jag åtminstone lagt ner typ
sju t-shirts i en påse som ska ges till bättre
behövande.Fatta hur extremt duktig jag är
som kommit så långt utan att behöva gå
i terapi och gråta separationsgråten.
 
Hur det blir framöver låter jag vara osagt,
men det vore nog fan en VÄLDIGT bra idé
att "dödsstäda" REJÄLT snart,åtminstone
börja i mindre skala för att sen trappa upp.
 
Det kan lixom inte va schysst att som "Payback"
ge kidsen månader och åter månader av jobb
att rensa ut och kasta iväg efter mej sen.
För jag antar att dom INTE vill ha ett endaste
dugg av allt pyssel och annat "skräp" (utan intresse för dom)
som jag av nån märklig anledning samlat på mej.
 
Eller iof,för MEJ är ju ALLT värdefullt och i
allra högsta grad användbart.
Men det är som sagt för mej det!!

Mera barn och lite grönt

Som om det inte vore nog med
övernattningar i Majsohemmet,
så fick jag även "Mellan" som
nattgäst i helgen.OCH de två
små gossarna återigen.
 
Man skulle kuna säja att det inte
var lugnt och tyst speciellt många
timmar faktiskt.
 
Först bjöds det på grillat hos
Wille och Lewi i fredags dit
som sagt oxå "Mellan" kommit.
 
Och så lånade vi bilbarnsstolsbilen
hem hit för bästa trafiksäkerhet när
det även skulle fraktas mindre människor
hem till mej.
 
Efter att dagisdamm och svarta
barfotafötter duschats av,fick man
och här i synnerhet prinsarna ta
på sej pyjamas för lite fredagsmys
i mormorns soffa.Timmen hade redan
blivit ganska sen i småfolkssynpunkt,
så toabesök och tandborstning kom
ganska rakt därefter.
 
Wille och moster la sej tillrätta
i mormorns bästa soffhörn,och
det tog inte många minuter innan
stora lilla gullungen slöt ögonen.
 
Lördagen startade för den den här
pigga mörten redan 5.30.Vi drog oss
dock ett tag innan han och brorsan
fick sin frukost,och strax därefter
hjälpte Lewi mej med en smet till
plättar vilket Wille önskat sej som
mellis.Man hinner äta många gånger
om man kliver upp i ottan.
 
Ju fler kockar desto mera smet.
 
Och nya spisen klarade faktiskt
av att  leverera "småpannkakor"
i ganska rask takt.
(tack Cylinda)
 
"Lewi" kaj (Lewi KAN),är ett
flitigt använt uttryck nowadays,
så hur snällt Wille än bad att få
hjälpa till blev svaret hela tiden:
"NEJ,Lewi kaj"!

Hos mormor FÅR man även doppa
plättarna i lite Nutella,åtminstone
när det är lördag och humöret stiger
ikapp med härliga och glada konversationer.
 
Får man dessutom en klick på fingret,
så slickar man helt enkelt bara upp den
och njuter varje sekund.
Vad Lewi funderar på är dock en väl
bevarad hemlighet!
 
Som av en händelse,eller mera troligt
den välkända Majsointuitionen,hade
det inhandlats jordgubbar dagen innan.
För det vet väl dom flesta,att Nutelladoppade
såna är extra gott att smaska i sej,helst till
mellis och med "småpannkakor" bredvid.
 
Med plätt och jordgubbsfulla
små magar traskade vi sen till
lekparken och spenderade en
hel del tid innan färden styrdes
mot affären och glassätning.
Är det typ sommar så är det!
 
Wille hittade en kvarglömd spade
och grävde ett hål för småkryp.
 
Och så lyckades jag med konststycket
att zooma in OCH knäppa en bild på Wille
innan han som vanligt som en virvelvind
försvann ur synhåll.
 
Det är iof inte så lätt att få den
här duracellkaninen heller att
hamna inom ramarna!
 
Sen packade vi in alla grejer i
bilen och återlämnade dom två
små prinsarna,och så återvände
jag och "Mellan" till en tyst lya
för lördagskvällshäng.
 
För att återvända igår söndag då
vi blev inbjudna på hamburgerlunch
i det sköna majvädret.Här äts det
förvisso inte än,men ni hajjar va!
 
Wille passade på att fixa Lewis
2-årspresent,den s.k bläckfisk-
spridaren som sprutar vatten.
 
Och så kan man ju alltid försöka
hälla iskallt vatten på en gammal
mormors fötter om man är snabb.
(och kallt var det kan jag lova)
Burr.
 
Lewi var som så ofta annars törstig,
och tog till flaskan vid bordet.
 
Jorå,det var den helgen.Och strax
därefter körde jag hem "Mellan" till sej
för att med Cindy återvända till mitt
eget krypin som välkomnade mej med
en ekande tysthet och ett lugn som 
inte varit på flera dagar.
 
Jag tog mej en tur i köket innan jag
faktiskt hamnade i min Brassestol
i eftermiddagssolen med en podd
i lurarna.
 
Jag uppmärksammade dock nåt litet
grönt på köksbordet och var förstås
tvungen att dra fram kameran.
 
För tänka sej,min skrangliga paprika-
planta hade levererat en liten men
mycket gullig frukt.
Skam den som ger sej när hon med
extremt ljusgröna fingrar petar ner 
ett liten paprikapluttfrö i jorden och 
faktiskt långt senare FÅR utdelning.
 
Grönt är skönt (ibland),för även om
den högst troligt INTE gör sej i min
sallad,så har jag iaf fått bevis för ATT
jag klarar av "lite" växtbaserat.
Senast jag lyckades med detta konst-
stycke,tror jag var i undre tonåren.
 
Man behöver ju inte överdriva lixom!
 
Det var den gångna helgen som synes,
nu välkomnar vi vecka 20...REDAN!
 
Idag blir det...nåt helt annat,vad har jag
faktiskt inte bestämt.Fast det löser sej
nog det oxå.Alltid hittar jag väl på nåt!
 
Kram på er,och glöm INTE solskydd! ♥ 😎
 

2018 nu kommer jag och bloggen!

Nyårslöften är som bekant inte
alls min grej.Jag är alldeles för
ombytlig för sånt tjafs.
 
Det jag möjligen lovar mej själv i
ett svagt och mycket ogenomtänkt
ögonblick ena dagen,verkar sen totalt
jävla befängt redan nästkommande dag.
 
Och det vet vi väl alla lite till mans(och kvinns),
att man helst inte SKA lova saker man INTE
kan hålla,det blir lätt jäkla dålig stämning
inombords då.
 
Ett par saker jag däremot med lätthet och
glädje ska lova mej själv är,att vara snällare
mot mitt jag,att inte låta andras elakheter få
fäste i min person,att rensa bort eller säja
tack men NEJ tack till såna som definitivt
bara tillför negativ stämning och framförallt
ska jag kasta det satans dåliga samvetet långt
åt helvete och så jag fokuserar mera på det JAG
mår bra av och sånt som gör mej skön inombords.
(då blir ju oxå jag skönare mot andra)
 
Just det,jag ska försöka sluta upp att vara så
förbannat sträng och jävlig mot själv oxå!
 
Har man som jag kommit över halva livsstrecket
så finns det ingen anledning att slösa energi på
sånt som inte ger nåt positivt tillbaka.
 
Jag har hur konstigt det än kan låta,hittat nåt
slags inre lugn (oftast iaf),och jag hetsar inte
upp mej över saker som förr gjorde att jag
vände upp och ner på allt och fick mej att 
gå bananas så till den milda grad att jag kände
mej helt jävla dränerad från topp till tå efteråt.
 
Jag har äntligen fått mej själv att förstå,att det
jag säjer,påstår och menar INTE blir sant förrän
mottagaren på riktigt FÖRSTÅR vad jag säjer
och faktiskt menar.
 
Jag känner oxå att varför ska JAG ge mer av mej
själv till andra som uppenbarligen inte uppskattar
det på riktigt mer än då dom kan dra nytta av det,
för jag har absolut ingen lust att bara passa när
det passar andra.Har man inte respekt eller empati
för mej så TACK & HEJ,då behöver jag inte dej!
Då är vi inte bra för varandra.
 
Mitt jag är värt mer än så och då får "du" lösa dina
inre problem och slåss med dina demoner utan
min hjälp.Jag har faktiskt oxå känslor och tar illa
vid mej när jag känner att jag blir behandlad som luft.
 
Att låtsas vara en s.k vän enbart när det är till gagn
för dej eller när ingen annan vare sej orkar höra eller
finns till hands,det går numera fetbort.
 
Vill du ha min åsikt och min syn på saken,då får
du vara beredd på att höra den.Jag ger dej den
även om det kanske inte passar,men jag säjer den
på ett vänligt sätt och förklarar.
Jag smeker dej inte medhårs bara för att,jag tycker
att man ska vara rak och står för det jag säjer för
det menar jag.

Jag hjälper ju inte dej i längden genom att svara
det du vill höra,fråga mej inte om du inte vill ha
min åsikt.
 
Falskhet och utnyttjande går därför bort helt.
Umgås inte med mej om du bara gillar min hjälp
när det kniper och ingen annan finns tillhands.
 
Och kom ihåg,att ett förfluget ord,eller för den delen
flera förflugna ord upprepade efter varandra,går INTE
att ta tillbaka och få osagda.
 
Jag förlåter gärna för det är högsta hämnd,men jag
glömmer sällan eller aldrig och du förlorar därmed
min respekt från det ögonblicket.
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var
för just dej,och som du inbillat mej att jag verkligen
var och varit.
 
Förhoppningsvis går det inte så långt,men när eller om
det gör det,så tänker jag dels,att:
 
"det var ju hemskt tråkigt (och onödigt) att jag investerat
både tid och känslor i nåt som troligtvis varit delvis oäkta".
 
"trist att jag inte lyssnat mer inåt och förstått tidigare".
 
"du har större problem än jag,men det har du inte
förstått,vill inte inse eller förstår helt enkelt inte
ATT du har".
 
Kan man inte säja det lilla ordet "förlåt" och verkligen
mena det,då har man issues att jobba med och då är
antagligen inte jag den rätta att hjälpa när det gått
överstyr.
 
Avslutningsvis blir min gåva till mej själv,ett
snällare JAG,ett än mer empatiskt sätt och
ett "ta inte åt mej av andras elakheter som
riktas mot mej men som egentligen är egenriktade"!
 
GOTT NYTT 2018!
Var rädda om er och era medresenärer
på denna årsresa ♥
 
Kram från mamman,frun,svärmor´n och i detta fall
mormor´n med EN av sina medresnärer,den minsta
lilla darlingen ♥
 
 
 

Fredag med killbesök

Det blev verkligen chilligt och en
riktigt najs fredagskväll i hemmets
lugna vrå.
Många skratt och gott att äta.
 
Direkt från jobbet kom han,"Lilleman".
Hungrig som en utsvulten prärievarg
öste han in av mammans goda pasta.
 
Nåt kaffe ville han dock inte ha efter
avslutad måltid,han ska upp idag lördag
och jobba och sover även utan kvällsfika
nästan sämre än jag,fast av andra
orsaker dock.
 
Och kolla...den här fina orkidéen fick
jag av honom när han kom.Mammahjärtat
gjorde ett glädjeskutt.Så gulligt ♥
Glad,glad,glad!
 
Idag SKA jag sätta mej vid symaskinen
har jag bestämt.
Fast först slutföra fredagkvällens små
extrapraliner som gottar till sej i kylen!
 
 
 

Och så hann det bli torsdag

Det är ju fan inte sant alltså.
Så fort jag tänker sätta mej 
och skriva så kommer det 
nåt annat emellan.
 
Ikväll var det soffan som på
sitt märkliga sätt höll mej kvar
och lätt vaggade mej in i en
stunds slummer.
 
Helt jävla slut överallt var jag.
Och som vanligt skyller jag på
min obefintliga nattsöm och det
helt fruktansvärda klimakteriet.
(var det nödvändigt att införa sån skit?)
 
Faktum är att jag på eftermiddagen
slösade hej vilt på dom krafter som
fanns i systemet för att låta den
årliga "julmysfikan" med "Vattenflickan"
bli av,vilket jag förstås INTE ångrar.
 
Vi hade det som vanligt
jättetrevligt även om just
fikabrödet var helt åt helvete
vidrigt och typ mer än två 
dagar gammalt.(fy attan)
 
Kaffet var iof inte heller
speciellt gott,men det
kunde jag ha överseende
med eftersom sällskapet
var desto härligare.
 
När marathonpratet var avklarat
drog vi en repa i city,men fy satan
vad jag kände mej obekväm och rent
vidrigt stissig i hela systemet.(läs:kroppen)
 
Vimsig och obehagligt konstig,en känsla
jag har svårt att sätta rätta orden på.
Som att stå utanför sin egen kropp och
inte ha nån kontroll alls.
 
Knappt så jag trodde att huve´t satt
på axlarna,jag lixom svävade i en
annan galax i nån slags vakuumbubbla.
 
Återigen skyller jag åtminstone till 98%
på klimakteriet och dess biverkingar.
Tragiskt jävla jobbigt OCH jävligt enerverande
är det iaf.Skulle helst vilja krypa in under den
där mossbeklädda stenen och bli ett med träd-
rötterna faktiskt.
(har väl sett för mycket på "Jordskott") He,he!
 
Jag hör vad folk i min omgivning säjer,jag
lyssnar frenetiskt och deltar i diskussioner,
men det går lixom bara rakt förbi och direkt
efteråt har jag glömt vad som sagts och i
bästa fall finns bara fragment av allt kvar.
Då utan nån somhelst logik.
 
Jag glömmer förstås oxå själv typ ALLT 
precis hela tiden,och jag blir på riktigt
jävligt mörkrädd över hur det är och har
varit senaste två åren.
 
Gudarna ska veta att jag försöker allt jag
bara kan för att fungera någorlunda normalt,
men det är fan inte lätt.
(kanske är Indiska gudar som inte kan svenska iof)
 
Men iaf,jag börjar bli trött på att befinna mej
i det här turbulenta måendet utan nån slags
ljus i tunneln.En tunnel där det dessutom
till och från är lika hett som i en masugn.
 
Hade nån kollat min aura hade det rykt om
hela mej och varit rött all over med eldkvastar
runtom...SÅ jävla vidrigt är det!
 
Men,nog om detta.
Jag lyckades iaf på tal om gårdagens
"dammsugare" (dom ätbara),komma ihåg
att införskaffa arraksessens idag,så vid
halv elva igårkväll (då det ju nu är tidig torsdag)
satte jag fart och rullade till mästerverken.
Eller INTE!
 
Där fick jag som satt och skrev att deltagarna
i "Hela Sverige bakar" gjorde fula"dammsugare"
och att jag minsann kunde få till snyggare.
 
Nu kan jag ju alltid skylla det oxå på klimakteriet,
och därför kommer mina sen när dom är helt klara
trots allt ändå bli mycket stiligare än deras.(säjer jag)

Det är inte mycket som blir bra numera och därför
känner jag att det behövs lite "vita lögner" (för mej själv)
ibland emellanåt.Bara för att palla med och orka vara
JAG överhuvudtaget.
 
Nu finns det ju ALLTID dom som har det 
mycket värre,jag brukar tänka så när det
tenderar att braka käpprätt psykiskt ner i
helvetets svarta gap.Och då,då känns det
faktiskt aningen bättre,iaf för stunden.
 
Tack för att du (ni) kanske orkade läsa
en tragisk,vimsig och tråkig  kvinnas inlägg.
Det vetifan om jag inte är lite patetisk oxå
just nu.Och det tänker jag banne mej vara
en stund i min ensamhet,jag lovar att
det inte ska bli nån vana...OKEJ! =)
 

MittinattenMajso

Jaha,här sitter jag mittinatten och
kan som vanligt inte sova.
Är inte det minsta grusig i ögona,än
mindre får jag fram ens en halvgäspning.
 
Prinsen är i huvudstaden (sover kanske!)
på klassträff med hans och övriga niors
avgångsklasser.
 
Han är ju min lilla halvlammkotlett och slutade
inte nian förrän 1987.Då var ju en annan redan
vuxen och hade jobbat ett bra tag,men nu har vi
typ kommit ikapp rent allmänt.
 
Visst då,jag kommer ju alltid vara äldre och faktiskt
oxå lite smartare (*blink*),men hellre det än att ha en
gammal trist "gubbe" vid min sida.
Har ju lixom erfarenhet av di äldre oxå.(gubevars)
 
Jag ser mej ju inte eller ens känner mej äldre
än han,det är ju bara siffror på pappret,och
jag skulle inte byta honom mot nån annan i 
hela världen.Tycker det verkar ömsesidigt oxå
om jag ska va ärlig.
 
Men iaf,här sitter jag och längtar.
Och på tal om längtan,så kan jag ju berätta
hur jävla mycket jag längtade efter honom
när jag befann mej på Kreta.
 
Inte för att jag hade det dåligt på nåt sätt,men
han fattades mej lik förbannat.
 
Många meddelanden och gulliga längtord ♥
blev det,och än mer önskade jag att jag kunnat
knäppa med fingrarna för att komma hem en 
stund eller två bara för att få krama honom
och snusa lite på honom.
 
Så,apropå Kreta avslutar jag väl lite passande
med nåra pics därifrån.
 
God natt & god tidig söndag morgon!
 
OBS!
Jag dricker INTE öl.Har aldrig gjort,
kommer ALDRIG göra.
Jag dricker en kall kaffedrink.
 
SÅ smidig är jag...alltså inte alls!!!
 
 
Solnedgång och motljus i Platanias.
 
Och så jag och en av alla katter som valde MITT knä.
Märkligt att dom tydligen känner på sej att jag INTE
är en s.k "kattmänniska" och just därför hela tiden
ska va så "PÅ"!
Antagligen känner dom väl mest av att jag har ett
extremt gott och varmt hjärta,att jag är så jävla
omtänksam,snäll och alldeles underbar. =)
Man behöver ju lixom inte ha nån utläggning eller 
fylla i nåt formulär i förväg,dom bara "vet" sånt. 
 
Okomplicerat och naturligt.Även om jag ju förstås
föredrar hundar.
 
 
 

Ganska kort men naggande gott/mysigt eftermiddagsbesök

Jag fixar och styr lite här hemma.
I min egen takt förstås,för att göra
nåt i turbofart tenderar ofta att sluta
mindre bra.
 
Men iaf,när regnet slutat strila utanför
fönstret och solen med mycket möda
försökte tränga sej genom molnen,då
stod dom i hallen mina små prinsar,med
mamman tätt bakom.
 
Kaffet sattes på strax därefter,för först
kilade mamman och Wille till bibblan för
att låna böcker,kanske oxå för att åter-
lämna ett gäng.Jag har inte hundra koll
på HUR det gick till just idag faktiskt.
 
När kaffet för oss vuxna  och lite mellis för
småfolket intagits,då var det hög tid för dom 
att åka till affären.Det skulle införskaffas
diverse matvaror för att sen åkas hem och
lagas mat,göras klara för kvällen och sen
vartefter oxå sovas.
Imorron vankas åter dagis x 2.
Wille har lämnat sin plats på förra avdelningen
till lillebror som nu skolas in,själv har han
som sej bör i den åldern stigit i graderna och
är numera ingen liten klutt.Han blir ju för fasiken
FEM år i vår.
 
VA...har jag varit mormor i snart fem år,galet
vad tiden går fort alltså.
 
                                     ♥♥♥ GULLUNGAR ♥♥♥

Bröderna 100%

Det har som bekant varit två små
prinsar här på övernattning sen igår.
 
Att säja att det varit full fart är nästan
en underdrift,jag fattar inte var dom får
all energi ifrån.Särskilt den minsta,han
är banne mej inte stilla många sekunder.
 
Vi har hunnit med en hel del faktiskt,så
jag lämnar er med bilder från besöket för
sen ska den här mormorn sätta fart med
nästa projekt.Jag ska nämligen titta ganska
djupt i glasen.Dock utan att hälla något i dom,
men väl pilla på dom.Ja ni hajjar!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Just dä!

 

Minnenas allé...fem år sen sist

Inatt har jag haft två övernattare hos mej.
"Mellan" & Wille som sovit på samma madrass.
 
När frukost,lunch och lite annat fix var
avklarat kom "Stora" och Lewi hit,så
vi packade in oss,Cindy och lite fika i 
bilen och for på en liten utflykt i solskenet.
 
Som i ett trollslag stod jag där igen och alla minnen tog mej i besittning.
Mormors gamla hus (ja morfars oxå förstås),ett hus som andas själslig ro
och kärlek ända in i märgen.
 
Där har jag spenderat många av mitt
livs lyckligaste dagar.
Där har jag skrattat och sprungit barfota
i gräset.Druckit varm choklad med mormor
i köket efter att ha sovit i en utdragssoffa
och hört mormor snarka så gardinerna fladdrade.
 
Där har jag gjort och upplevt så mycket härligt
att det skulle kunna bli en roman.
 
Idag var jag (vi) som sagt tillbaka.
Huset är sålt för många år sen,men dom
nya ägarna låter oss så generöst och
frikostigt få "hälsa" på och minnas!
 
Vi satt i bersån och fikade och jag ville inget hellre än att
mormor skulle komma ut med påtåren.Kokkaffe förstås,hett och ljuvligt doftande.
Men hon kom naturligtvis inte,fastän jag önskade så hårt jag bara kunde.
Mami var oxå där vid SITT barndomshem.
 
 
Om jag inte vetat att det var lite damm på linsen,skulle jag trott det var mormor
som skickat "solkattsbubblor i bilden till oss.
Förresten,jag tror faktiskt det är det,åtminstone önskar jag det innerligt ♥
 
Fyra generationer på gräsmattan där jag lekte som barn.
Den senaste generationen hann dock mormor aldrig träffa.
Men hade hon gjort det,så VET jag att mina barnbarn hade älskat henne
lika mycket som jag gjorde och faktiskt ännu gör,för även om hon inte
finns här rent fysiskt,så är hon i allra högsta grad levande inom mej. ♥
 
Här ÄR hon,finaste mormor Karin med "Stora" bland sommarblommorna
i gräset sommaren 1990.
 
Efter fikastunden plockade "Stora" & hennes mormor lite fläderblommor,dom
ska visst göra saft säjer dom.
 
"Mellan" och Lewi valde skuggan i bilen och busade hej vilt.Den ungen är inte
stilla många sekunder i taget.Cykla i bakluckan var dessvärre svårt.
 
När man nu är på minnesstigen,då MÅSTE man förstås besöka även hemlighuset.
Inte för att uträtta nåt specifikt ärende,bara glutta in lite.Där har man suttit många
gånger,både i sommartider men även på en frigolitbit i svinkalla vintern.
Oftast tandemtoat med mormor och pratat lite "skit" rent allmänt.Lycklig blev man
sen när det äntligen kom en riktig toa i huset,tro mej!
 
Silvia flyttade väl in nån gång 76 eller 77 kan jag tro.
Inte alla som har en sån "böna" som sällskap på "hemlighuset".
Hon skulle bara veta vilket skitliv hon sluppit i riktiga livet.
 
Ja kära ni,det var den här dagen.En blomstrande fin och alldeles underbar sådan.
 
Imorr´n får vi se vad som händer.
Nu ska jag drömma om svunna tider
och i tanken skicka en alldeles speciell
hälsning till mormor.
 
Änglarna har iaf roligt nu när hon är där,
för det finns ingen som kan göra en så
glad och få en att känna sej så unik som
hon...min alldeles egen och för alltid
högt ÄLSKADE lilla mormor ♥ 
 
 
 
 

Midsommarfirande i dagarna två

Hej och gla midsommar på er!
 
Förvisso hänger regnet i luften här och
nyss hörde jag faktiskt nåra stänk mot
rutan.Jag vill egentligen inte erkänna
för mej själv,att just midsommaraftnarna
senaste åren mestadels innehållit regn
på endera delen av dagen.Fan vad typiskt!
 
Men iaf,igår hängde jag med till Willes
dagis när han hade sommaravslutning.
 
Även då kom det ett tusental små droppar,
aldrig får man va riktigt torr om örona minsann.
 
Nu slutade det emellertid regna,så vi kunde
faktiskt sitta på en filt och fika,men det va
tamme tusan inte mer än så.
 
Wille och mamman dansade en liten stund oxå.
 
Lewi var dock inte ett dugg intresserad av sånt,han tog en tvåsekunders nap
på filten istället.
 
Sen vinglade han iväg som en liten fyllgubbe utan alkohol i kroppen förstås,men
på halvfladdriga ben som den anstår en ettåring som nyss lärt sej gå.
 
Fikar gör man sen VÄLDIGT fort,att sitta stilla nån längre stund är icke optimalt
när det finns en massa annat kul runtomkring.
 
När firandet var avklarat stressade vi ner med en promenad och Wille rejsade med
sin fyrhjuling så dammet yrde.
 
Nu ska jag kladda ihop en liten tårta
tänkte jag.För vad är väl en midsommar
utan en sån?
 
Snart trillar småkillarna och deras päron in
för fortsatt färd över gatan upp till byns firande.
 
Och jag tror,att deras morfar hänger på oxå.
Vissa har det bra förspänt med två morfarsgubbar
omkring sej.Förvisso är den av "lego" lite yngre
och ofta mest förekommande men ändå.
 
Kram på er och ta det lugnt med dans och "sånt"! ♥ 
 
 

Dagen efter dag som i födelsedag!

Jaha ja,då var man inne på sitt femtioförsta
jordsnurr nurå.
 
Hur fan kunde jag komma hit?SÅ fort?
 
Känns ju inte som så värst länge sen jag
tog studenten och var helt ny typ.
Om man inte kollar på bilder och ser hur
jävla fula kläderna var.
DÅ fattar man iof att det gått nåra år sen dess!
 
Men iaf,födelsedagen igår blev en relativt lugn
historia om man säjer så.
 
Tandhygienisten var sjuk så där blev det varken
gapa stort och inte heller nåt klistermärke efteråt
förstås!
 
 
Jag fick dock framåt eftermidda´n ett par besök och dessa två
hade med sej både gott och blomster!
 
En enkel liten tårta hade jag faktiskt lyckats få till,och utan att va alltför skrytig
så tycker jag nog att jag lyckades förvånansvärt bra!
 
 
Barnen hade redan gratulerat mej ♥
Tack älskade ungar ♥
Alldeles för mycket som vanligt ♥
              KÄRLEK!
 
Idag har jag varit på turné som barnpassare.
Och inte till vilka barn somhelst,utan till Wille
och Lewi då deras mor jobbade ett tag.
Pappan var förvisso hemikring,men strängt upptagen
med att bygga på deras nya projekt,nämligen ett
uterum med spaavdelning.
Jomantackar,det lär bli ett och annat besök av en
gammal mamma/svärmor i den bubbeldelen framöver.
Naturligtvis ska jag se till att bli uppassad kungligt,
jag kräver inte så mycket mer än lugn & ro och nån
lyxigt kall flaska champagne! (he,he)
 
Det går undan på bygget!
 
Obligatoriska promenaden hann vi med före lunch,effektiva som vi är.
 
Cindy hade fribiljett undertill och njöt av vinden i pälsen ♥
 
Wille tog som vanligt täten och for fram i en hiskelig fart.
 
Himlen var oskyldigt och underbart blå med inslag av fluffiga moln som sakta
seglade förbi.Var tvungen att stanna upp en stund och bara låta vackerheten sjunka in.
 
Sen fick jag för tredje gången på några dagar med mej en liten herre hem.
Han ville sova över ännu mer,och inte kan man väl säja nej till nån som frågar:
"Snälla,snälla mormor,jag kan väl få sova hos dej"?
                                    ♥♥♥
 
Så vi satte fart med ett litet bullbak
när vi kom hem på eftermiddagen.
 
Koncentrationen och noggrannheten är det minsann inget fel på här.
Han kan (nästan) allt mormors lilla hjälpreda!
 
    
  
Han har ju varit med ett bra tag i köket
som ni ser.(och säkert sett förut)
(Klicka på bilderna för att förstora)
Att INTE provsmaka ljumma nybakade bulIar finns icke på kartan,så det dukades
förstås fram ett fat innan det var dax att borsta tänderna och sova.
Hos mormor FÅR och SKA man vara lite halvtokig,det blir så himla trist annars
och sånt gillas inte.
 
En bild säjer mer än nån konstig text med onödiga ord på rad!
 
Imorron står det bland annat cykling på schemat,
och känner jag Wille rätt så lär det bli en tur till
affären och ABSOLUT ett lekbesök på skolgården!
 
Tack & godnatt,ikväll ska jag INTE glömma
ta min nattmedicin.
Det gjorde jag nämligen igår,och DET kära ni
är ingen höjdare,tvärtom,det är så jävla jobbigt och
så jävla lågt på "måendeskalan" man kan komma!
 
 
 
 
 
 
 
 

Torsdagsbarnvakten aka mormor´n rycker ut

Igår åkte mormor´n för lite barnpassning
när mamman skulle iväg på jobb.
 
Wille som vanligtvis är på dagis ville dock
stanna hemma och hänga med mej och
lillebror,vilket man väl verkligen får ta som
ett stort erkännande att man inte ännu iaf
är FÖR trist och tråkig!
 
Naturligtvis var Cindy med och naturligtvis
hade jag glömt kopplet hemma!
Naturligtvis började det oxå regna när vi just
påbörjat promenaden vi planerat,men skam
den som ger sej i nåt av avseendena.
 
Vi gick in en stund och väntade på solen och gjorde ett nytt försök vilket visade
sej bli en fullträff.
 
Cindy som turligt nog inte kräver så stor plats hoppade glatt ner under vagnen.
Där fick hon ligga tills alla farliga,stora och fortgående bilar var utom synhåll.
 
Sen kunde hon hoppa ur och springa runt fritt,nosa och kissa både här och där.
Och tänka sej,lillebror som inte brukar sitta still mer än nån minut (max) i sin
vagn,han sa inte ett ord.Satt fint och uppfostrat och uppträdde exemplariskt när
storebror sladdade runt och mormorn rattade vagnen på avlägsna sommarvägar.
 
Lantunge som JAG är,trivs jag bäst i öppna landskap och sommartider är det ju
verkligen fantastiskt att kunna strosa runt både själv och som här med sina
barnbarn.Visa dom olika sorters vilda blommor,gissa bajset och bara njuta i
största allmänhet av den underbara naturen.
Igår oxå med inslag av hönsskitsdoft i näsborrarna då det ligger ett stort hönseri
precis där vi går.Det tog dock inte alls nån udd av vare sej känsla eller övriga intryck. 
 
På tillbakavägen kikade vi in i stallet och sa hej till hästen som stod där.
 
Och tänka sej,vi fick även lillebror att somna en stund i vagnen UTAN minsta
knölande eller ens en suck!
Frågor på det annat än att "mormor´n got the skills"!! =)
 
Jag passade förstås på att bli serverad fika i "Villa Willekullas" kiosk.
 
Ägaren själv var på ett strålande humör och bjöd på både kaffe och ananasglass.
Tre blad kostade det och sanna mina ord om det inte varit värt fem till och med,SÅ
himla gott och trevligt som det var att fika utomhus.
 
När lillebror vaknade gick vi in,och tre
sekunder efter att vi stängt dörren kom
regnet tillbaka med full kraft.Det full-
komligen vräkte ner i över en timme sen.
 
Snacka om bra promenadtajming för en
gångs skull.
 
När mellis och ytterligare lek avklarats samt
att prinsen hämtat den fyrbenta,kom så pappan
i huset hem och tog över.
Jag styrde kosan hem för att pussa och vinka av
Prinsen som i sin tur styrde sin bil mot Sölvesborg
och månadens för honom stora höjdpunkt nämligen:
Sweden Rock.
 
Man kunde förvisso önskat att hans frus födelsedag
som är i antågande skulle varit en mer extrem höjdpunkt,
men när det gäller headbangande och decibelupplevelser
har jag tyvärr inte mycket att hämta.
 
Och ska man va riktigt ärlig så förstår jag honom.
En gammal femtioplustaggare,vafan ä dä lixom!?
Mer än bra att ha när det åskar iof,då är det ju rent
av kanske farligt med surroundsystem och andra
tekniska grejer.
 
 
Gårdagens eftermiddagshimmel.Svår att få rättvis på bild för den var mäktig med
sin diffusa men ack så coola raka regnbåge över skogsbrynet!
Jag säjer ju det,mitt land,min landsbygd,mina vyer är helt fantastiska!
 
Och snart,mycket snart hoppas jag få
hem min nyservade gamla trotjänare
vid namn REX som ÄNTLIGEN kommit
ur garderoben,jag menar källaren.
Fan vad vi ska susa runt igen och känna
livet i oss båda.
LÄNGTAR,med stora bokstäver och stor
entusiasm!
 
Måtte kommande sommarväder bli FINT
och UTAN en massa onödigt regnande!
 
 
 
 
 
 

Och där kom solen tillbaka

Första dagen i juni bjussar på sol.
 
Senaste veckorna har varit pest,jag
fattar knappt att jag tagit mej igenom
dom rent psykiskt faktiskt.
 
Ett rent helvete mentalt skulle jag med
lätthet kunna kalla det!
 
Det krävs ett jävla starkt psyke för att ens
försöka ta sej igenom dagar och nätter
när det känns såhär.
 
Man måste tro,man måste HOPPAS på
att det ska bli bättre,att det SKA kännas
en gnutta lite annorlunda åt det positivare
hållet nästkommande dag.
 
När energin och orken inte ens går att
stava till är det dock svårt.
 
Att då gå upp och ut till bryggaren på
morronkvisten och mötas av solen,det
gör det åtminstone lite bättre och gladare
för stunden.
 
Idag står det typ presentinköp på agendan.
Det tråkiga är bara att plånboken inte alls
är kompis med mej,så det gäller att vara
en smart konsument och tänka förbannat
ekonomiskt OCH verkligen gå igenom för
och nackdelar.
 
Det ska nog gå bra,jag har i stort sett svart
bälte i just sånt.
 
Så,ha nu en fin torsdag därute.Jag ska iaf
göra mitt ALLRA bästa så jag kan krypa ner
under täcket ikväll och åtminstone va halvnöjd!
 
PÖSS ♥
 
 

Mor lilla mor vem är väl som jag

Om jag får skryta lite,och det får
jag ju eftersom det här är min och
bara MIN sida,så är jag faktiskt en
sabla bra mamma.
 
Jante kan dra nåt gammalt över sej,jag
bryr mej inte ett skit om sånt just nu för
jag har passerat strecket med "tro inte
att du är nåt-stämpeln" för länge sen.
 
Jag vet vad jag kan,jag vet vad jag är
bra på,jag står för det jag tycker men
jag kan oxå erkänna om och när jag
har fel.
 
Nu har jag ju sällan det,men ni fattar vinken!
(sagt med glimten i ögat och lite he,he)
 
I vilket fall somhelst så fick jag besök av
alla tre ungarna idag.
Tänk va,att jag gått med dom under hjärtat
i totalt 27 månader.
Varit svullen,lagt på mej totalt nästan 90 kg,
svettats genom somrar,mått illa sammanlagt
mer än två år och haft cravings på både
béarnaisesås,lökchips och annat onyttigt men
samtidigt kunnat spy bara vid tanken på kaffe.
(livet är inte rättvist när man behöver´t som mest)
 
Vilken himla tur att man glömmer bort  allt
det jobbiga så fort dom kommit ut,ja bortsett
från extrakilona som iof tog nåra månader
att skrämma iväg dårå.
 
Vilken tur och vilken lycka,att just jag blev
deras mamma,och vilket satans flax för dom
att det var hos just mej dom hamnade.
Tänk om dom hamnat i Kina t.ex och inte
kunnat språket och inte vetat hur man äter
med pinnar,inte gillat nudlar och fullkomligt
hatat att bo i ett land som gränsar till Bhutan.
 
Jag menar,det föds ju fem barn varje sekund 
i världen så risken hade ju varit ganska stor.
 
Det är ju inte för inte man ibland funderar 
på världsliga saker,konstigare grejer HAR
ju faktiskt skett.
 
Men iaf,till saken och dagen,så har vi umgåtts denna
varma och tropiskt sköna söndag,jag ungarna,
barnbarnen och övriga som ingår i min fina
närmsta lilla skara.
 
Min egen mor däremot,hon får en extradag med mej
framöver,jag har inte lärt mej kloning än,då hade jag 
förstås redan utövat det för läänge sen fattar ni väl!
 
Tack för idag älskade ni.
Tack för allt fint jag fick.
Tack för att ni är ni och
såklart: varsågoda för att
jag är er och BARA er mami ;)  ♥♥♥
 
Bilderna får tala för sej själva idag!
 
Puss & kram från världens bästa och
väldans mycket tacksamma mamma!
(blink,blink & vink)
 
 
 
 
 
 
  
A younger mother from the other mother.
 
 
 
 
 

Sjöbris och pensionärsgympa

Alltså man är ju nästan i himlen så
ljuvligt som det är just nu.
Jag vill lixom inte att väderleken ska ändras
en endaste millimeter åt nåt håll.
 
Igårkväll packade jag och Prinsen in lite
grejer i bilen och spände sen fast Cindy
i baksätet för en kväll vid vattnet.
 
Cindy hade iof inte beställt "färdtjänst",men fick det iaf.
 
Vindarna var alldeles ljumma och strök sej behagligt mot både kind och hjärta ♥
 
Vi njöt för fullt där på solvarma klippor och ville inte att kvällen skulle ta slut.
 
Flytvästen var iof inte med igår,men vi hade full kontroll och uppsikt på Cindy.
 
 
Fråga mej inte hur många bilder jag knäppte,jag kan inte få nog av svensk
sommar när den är som allra bäst!
 
Såna här ögonblick vill jag bara "frysa" i minnet och bevara för all framtid
och in i evigheten,älskar´t!
 
Äre vackert eller äre helt jävla bedårande?Svaret är enkelt,det är obetalbart.
 
Jag hade gjort lite kycklingwraps som packats ner till oss tvåbenta,och Cindy
fick en burk med kyckling och en skål vatten att mumsa på.
 
Det smakar alltid mycket mer och mycket godare att äta utomhus.
 
Nu ska man ju inte överdriva FÖR mycket,men lite naturstretchning satt inte
helt fel,förvisso var det jävligt hårt i röven att sitta på en sten men vad gör man
inte för konsten OCH bloggen!
 
Detta jävla klimakterie har fanimej beckat igen varenda por på mej.
Smidig som en blind flodhäst på lina och med ett balanssinne sämre
än en amputerad tusenfoting försökte jag iaf så gott det gick att åtminstone
få till nån slags pose!
Nu lyckades jag iof inte alls,men gudarna ska veta att jag uppbådade ALLA krafter
jag hade där och då!
Nån yogaguru lär jag iaf aldrig bli.
Men varsågoda ändå föffan!
 
Har ni sett en elefant hoppa ut från en skyskrapa nångång?Grattis till er i så fall.
Jag vågade mej knappt på ett halvmetershopp av rädsla över att mitt högra knä
skulle pajja ännu mer.
Det funkade skapligt,men det va fan inte mer än så som ni ju ser!
(tragiskt och deprimerande faktiskt!)
 
Prinsen nötte dock på med sina spinnare,men nåt är uppenbarligen inte okej
med fisket.Knappt ett halvt hugg här där han förut haft både 80 och 100 abborrar
på kroken förut!
 
Så när klockan drog sej mot 21 packade
vi ihop våra pinaler,satte Cindy i ryggan
igen och traskade mot bilen.
 
Vissa har det bra förspänt minsann ♥
 
Fy fasan så snabb han var herr fasan,knappt jag hann med att fota honom
innan han drog vidare!
 
För att inte tala om rådjuret långt bort i periferin som trots avstånd hörde
precis ALLT och lite till!
 
Slutligen hann jag dock få fram kameran i tid och fångade en rapsgäst på ett
gärde då vi svischade förbi på hemväg.
 
Resten av kvällen spenderades i soffan
med en rygg som INTE gillar hårda underlag
i form av  sten och klippor.
MEN,lite får man faktiskt stå ut med och gör
så gärna när det bjuds vackert,varmt och
alldeles underbart majväder.
 
Låt det INTE ta slut,låt mej få njuta såhär tills
i oktober...gärna  längre om det går!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Är man 11 år fyllda har man faktiskt vissa privilegier

Man kan ju inte begära att en elvaåring
ska springa lika fort och obehindrat i
värmen som en treåring.
 
Man FÅR om man inte orkar gå hela vägen,sitta i vagnen.
 
När mamman och Wille drog till Kolmården
stannade nämligen Lewi hos mormorn och
"legomorfar" undertiden,så vi gick en liten
promenad på förmiddagskvisten och eftersom
vi inte utesluter dom fyrbenta,så följde hon
oxå med förstås.
 
Mormorn behövde mjölk till kaffet och när den inhandlats skickade vi in nästa
för hans inköp.Vi delar mycket i vårt äktenskap,men inte frukostar och diverse
annat såsom vissa andra måltider.Bra så...tycker vi ♥
 
Lewi som INTE är speciellt förtjust i att
sitta i vagnen några längre stunder,var
det inte heller idag trots att mormorn
spände sina mest allvarliga ögon i honom
som för att nästan hypnotisera ungen.
 
Varpå ungen fick lämna vagnen och Cindy som sagt tog plats vid sidan om istället!
 
Mormorn orkade bära den något tunga ungen en bra bit,men sen sa hennes
rygg ifrån med besked,så "Jejje" fick ta över resterande bit hem.
 
Det är bland annat SÅNT man KAN ha karlar till ;)
 
Nu ska mormorn fixa lite sallad och
kyckling,för hon har inte hunnit äta
nåt ännu.Sen blir det kanske ett liitet
glas fredagsrosé...vi får se,men man
vet inte!
 
Fredagskram då ♥ 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0