Det här med vänner

Nu tänker jag visst inte ha nån lång
utläggning eller skriva en halv memoar
om just vänner,det kan vi ta en annan
gång.Men däremot tänkte jag bara lite
kort berätta om hur det kan vara,åtmistone
i mitt och en av mina vänners fall.
 
Jag vet inte om ni minns U,hon bodde för
ett par år sen väldigt nära mej och vi brukade
ofta ses på fredagar för att inta vår obligatoriska
kaffedejt och då avhandla både viktiga och för
den skull mindre viktiga grejer.
 
Nu blev det ju tyvärr som så,att hon och familjen
flyttade JÄTTELÄNGT bort,ja inte till Australien 
eller Japan kanske,men iaf så långt bort att det
inte går att ta en spontanfika och sen "hej då"
i brådrasket.
 
Nu var det extremt länge sen bara hon och jag
och våra kaffemuggar möttes i givande och
härliga samtal,vi har förvisso sprungit på varann
när vi ströshoppat nåra gånger och vi skriver
meddelanden och faktiskt RIKTIGA kort som
skickas per post,men hon fattas mej nära inpå lixom!
 
Men så fick jag en lite skojsig idé nu på nattkröken.
 
Jag hämtade en zippåse,slängde ner kaffe
så det skulle räcka till minst två stora muggar
och så skrev jag ett kort och stoppade ner allt
i ett vadderat kuvert.
 
Jo,för jag tänkte som så,att om vi inte just
nu kan ses IRL,så kan vi åtminstone "ses"
i tanken över lite kaffe.
Kanske att jag oxå kan få in henne på ett
videosamtal så vi kan höja våra muggar
samtidigt i en Gevaliaskål på var sida skärmarna.
 
Medge att det är "lite" gulligt tänkt ändå! 😍
Sen återstår ju att se vad U anser.
Fast känner jag henne rätt så kommer hon
bli både överraskad och full i skratt,och då
har jag lyckats med mitt "skojeri" som ju
faktiskt oxå delvis är en hint om att vi snart
MÅSTE boka in en rejäl stund för oss själva.
Tillsammans på SAMMA ställe alltså.
 
Godnatt eller godmorgon på er,välj det
som passar er bäst vetja.
Själv ska jag fortsätta med lite nattpyssel.
 
 

Småfolket på sleepover

Som jag ju berättade igår,så kom
småfolket hem till mormor´n framåt
söndagskvällen.
 
 
Lite konstnärsjobb hanns det med
innan det var dax att ta på pyjamas
och kura upp oss i soffan.
 
Måndagsmorgonen startade redan 6.20
för Wille orkade inte sova längre så han
och jag låg och pratade till 7.30 ungefär,
då gick vi och hämtade Lewi för att ta fram
frullen med diverse smått & gott.
 
Strax efter halv 10 befann vi oss hos
den här krabaten.
 
Lewi hade nämligen sin första dejt
med tandhygienisten vilken avlöpte
med beröm godkänt.
 
Naturligtvis hade vi alla tre försett oss
med dom snygga blå skoskydden,för
ute var det både blött och riktigt skitigt.
 
Varsin tandborste med texten:
"Rocka munnen" fick dom med
sej hem,och Lewi fick oxå en grön
och glittrig liten ödla i plast.
Hade väl varit smartare med en tub
fluorfri tandkräm tänkte jag!
 
När vi kom tbk plockades det snabbt fram
kavlar,mått och pepparkaksdeg.Jorå,
för har mormor lovat att det ska bakas
då finns ingen tid att spilla på annat.
 
Utstansade och redo för lite värme.
 
Är man bara dryga 2 år,så tappar
man snabbt fokus på styriga degar,
så Lewi gav upp relativt fort.
Fast lite dekoration fick han iaf till.
 
Wille är däremot mer tålmodig såklart,
även om en hel del deg slank ner i magen.
("för det är ju så himla gott",citat Wille)
 
Vi hann nätt och jämnt plocka undan
baket från bordet innan konstnärerna
intog detsamma.
Även här tröt Lewis tålamod relativt snabbt,
så han fortsatte istället med lite Youtube!
 
Willes koncentration var däremot på topp,
och han målade som den tavelmakare han är.
 
Sen avslutades killarnas eftermiddag
med skumbad och lite avkoppling.
 
Rena,varma och ganska så nöjda (tror jag iaf),
blev det strax därefter dax att hämtas av lilla
pappan som kom direkt från jobbet.
 
Ja,det var min måndag(och lite av söndagen)!
 
Imorr´n får vi se vad agendan erbjuder.
Lite mera sol hade förstås inte skadat,
det lilla vi fick idag tycker jag faktiskt
känns väl snålt även om det är november!
 
 

Hej pappa!

Jaha ja,idag är det alla pappors dag!
 
Och jag är lyckligt lottad som har min¨
kvar omkring mej och faktiskt ganska
nära boende oxå,om man inte räknar
dryga milen som långt iof.
 
Jag,prinsen och Cindy tog oss en tur
till lilla papi och dagen till ära hade jag
bakat en saffranskaka till honom.
 
Visst då,han fick lite annat smått oxå,men
jag tycker inte att man nödvändigtvis måste
håsa upp såna här dagar så jävla mycket,
huvudsaken är väl att tanken eller rättare
sagt omtanken finns.
 
 
Kolla bara hur glad han blev efter
att ha ätit av farsdagskakan,det kan
ju knappast vara glädjen över att få
ett åkerspöke bakom ryggen 🤣
 
Eller så ler han av rädsla!
 
Men iaf,vi hade en trevlig och pratig
fikastund innan det blev dax att kramas
hejdå.För lilla papi skulle kolla på fotboll
och då vill man inte störa.Eller för att vara
lite mer exakt,han är inte så värst kontaktbar
när han är "inne i" fotbollstugget som den
gamla spelare han själv är!
 
Just det,en av ekorrarna busade lite
med oss när vi kom oxå.Gömde sej
bakom en gren och sket totalt i att
jag stod och försökte locka fram den.
 
Ja,ja..man får inte alltid sin vilja igenom.
 
Nu ska jag förbereda lite inför
kvällens nattgäster.
Wille och Lewi ska nämligen
sova över tills imorr´n,dagis
är stängt och KAN man få lite
sovmorron som barn,då tar
man förstås den chansen.
 
Hej på ett tag då!

Solnedgång på Hawaii och nypimpad lampskärm

Nog blir man skapligt avis på
lilla mami när man får så fina
bilder skickade till sej.
 
Fasen då,jag vill oxå vara där och
ta en massa härliga bilder!
 
Men,nån måste ju va hemma och
hålla ställningarna...typ!
 
Nåväl,jag har iaf försökt roa mej med
lite pyssel idag.
Hade alls ingen lust att vare sej gravera
eller styra upp nån tavla.
 
Hittade två lampor som stod och drällde
på ett skrivbord och genast fick jag för 
mej att pimpa till lampskärmen lite.
 
Egentligen mest för att jag hade lust att
hålla på med mina tuschpennor faktiskt.
 
Så jag tog fram en bit av ett lakan och 
sen var fixandet igång.
 
Extremt intetsägande och kall!
 
 
 
 
 
Lite kul ändå,att färgerna påminner
lite om just solnedgångar.
Spot on!
 
God natt och hej svejs sålänge!

Hälsning från Hawaii

Vissa har det gott minsann,medans
vi andra får streta på i höstrusket
här hemma i Svedala!
 
Fick nyss såhär på nattkröken en liten
hälsning från mamsen som just nu mår
förträffligt på Hawaii.
 
En 75-årig badnymf i solnedgången.
Nej då,jag är inte alls nåt avis,inte ett dugg 😃
 
Själv ska jag väl försöka glömma
dagens skitväder där regntunga 
moln legat som ett tungt grått täcke
åtmistone över hela byn där jag bor!
 
Go´natt då!
 
 

Dagens tonåring ♥

Knappt man kan fatta,att lilla Cindy
idag fyller tretton år.
 
VA!
Vart sjutton tog dom åren vägen egentligen?
Känns ju nästan som igår då vi hämtade hem
henne.
 
Där satt vi i bilens baksäte med "syrran" Kelly
som redan bott hos oss i tre månader.
 
Saknaden efter "syrran" gör sej ofta påmind,och
jag tror ofta att hon (Kelly) ska komma emot mej
så fort jag öppnar ytterdörren.
Hon satt förresten oftast på mattan precis innanför
när jag varit iväg,om det så bara var i fem minuter
jag lämnade lägenheten.
 
Men,nu var det ju födelsedagsvovven vi skulle
uppmärksamma.
Hon har fått lite extra godis idag,och blivit kliad
inte bara fem minuter utan säkert trettiofem.
 
Så:
GRATTIS lilla tonåring och fyrfaldigt HURRA♥♥♥
 
Önskar att jag hade kunnat ge dej en ny
orange boll,men fastän jag sökt och letat
precis överallt efter en likadan som den
du älskade men som försvann,så har jag
sorgligt nog inte funnit någon.
 
Ibland gör det extra ont i hjärtat när man
inte kan få glädja någon med en så enkel
sak som en boll.
Är man kräsen så är man,och då funkar det
helt enkelt inte med vad somhelst!
 
 

Redan fredag

Ärligt talat så har jag varit lite
väl mycket off i min egen lilla
värld senaste veckan.
 
Och vips så blev det fredag IGEN!
 
I helgen är det dax för årliga Halloween-
träffen med dom närmaste.
"Mellan" kan dock inte vara med för hon
ska hjälpa sin kompis med flytt.
 
Tur för mina kompisar att JAG inte flyttar
så ofta,för fy vad dom inte skulle vilja vara
med och bära på allt jag har både här och där!
 
Senast färdigställda glasen ska dock
inte bo kvar här längre,så lite mindre
grejer blir det i skåpet om nåra timmar.
 
Just det,jag har ju på tal om annat sett
att min nektarinplanta återigen har
berikat mej med en vacker vit liten blomma.
 
För tillfället är jag superlycklig över
även de pyttesmå grejerna som händer.
 
Man får (tydligen) inte ha alltför
stora önskningar och intentioner.
 
Men vem vet,plötsligt KAN det ju
hända.Det där otänkbara som man
bara drömt om och går och tror är
en utopi.
 
Sent ska den positiva själen ge upp.
Att hoppas är ju oxå en sysselsättning
vetja!
 
Kram på er och ha en finfin fredag,dag
nummer 2 i november anno 2018.
 
TVÅ...det här kanske ÄR just MIN 
superdag.(turnumret ni vet)
 
 

RSS 2.0