Hello pannkaka

Igår var det som bekant torsdag.
En torsdag då det var tänkt att
"Pärlan" skulle besiktas,men icke
då!
Nån tid för mej hade dom inte,trots
att jag log med hela fejset och var
så jävla trevlig jag bara kunde.
 
Nähe och tack för precis INGENTING dårå!
 
Åkte och hade snabbdate med "Mellan"
istället och sen raka vägen hem för att
slänga ihop en pannkakssmet.
Torsdag var det ja,och då får man äta
pannkakor.
Nu kände jag mej lite amerikansk just 
igår,fråga mej inte varför.I don´t really know!
Troligen nåt 
infall bara,så det blev American
pancakes 
istället för vanliga.
 
Ska jag va helt ärlig gillar jag såna bäst.
 
Lönnsirap då kanske ni tycker att man ska ha på.
Det tycker INTE jag!
 
När "Lilleman" ringde och frågade vad
jag gjorde och sa att det skulle käkas
pancakes,så kom han som ett skott.
Han visste nämligen att det stod en
burk Nutella i skafferiet och det är
nåt han gillar MER än mest.
Nästan så jag tror att Nutella och
jag är konkurrenter om hans kärlek.
 
Nu sitter jag åter här en fredag som "fiskeänka"!
Inte så jag sitter och bölar precis,sånt ligger inte
riktigt för mej.Jag tycker faktiskt om att vara alldeles
ensam (bortsett från Cindy alltså),och dessutom
unnar jag prinsen mer än väl att ha sina hobbies.
Han unnar ju alltid mej att göra vad jag vill,och
förresten kan han nuförtiden skatta sej lycklig
som HAR intressen att syssla med när hans fru
genomgår den undre övergångsåldern.
Jag är nog inte alltid så jävla kul att va med.
 
Med det sagt inte att jag gnäller,skäller och
är allmänt pissruskig,snarare tvärtom,jag är
fan segare än julkola och mer introvert än
nergrävda mumier,tillika dammigt torr som
Saharas öken.
 
Så GRATTIS prinsen:njut av din höstfiskehelg 
med polarna och "skitfiske" på dej.
På söndagkväll kanske jag halvsover i soffan
när du kommer hem,så är du smart:se till att
du får två kramar var av polarna innan avfärd,
man vet ju aldrig ;)
Skämt åsido,klart han får en kram (& puss),det
kanske bara dröjer en stund om jag råkat slumra
till i soffan!
 
 
 

En finfin onsdag och tillika nån bulles dag

Idag har Majso gjort lite av varje.
 
Morgonen började faktiskt med
ett litet bullbak,för det är ju ändå
kanelbullens dag.
 
Men,eftersom jag inte gillar kanel så
fick det bli kardemummabullens dag
här istället.MYCKET kardemumma!
 
Framåt 11 tiden kom en kär vän på
besök vilket passade alldeles perfekt
med tanke på att det är hög tid att
dricka kaffe så dax...med en nybakt
och väldans god bulle till förstås.
 
Helt apropå hivar hon fram en present
till mej...en döskalleklocka,och jag kan
lova att tiden stod stilla för en stund,SÅ
himla glad och rörd blev jag ♥
 
Strax därefter tittade oxå "Lilleman" in
för att få nåra ägg.Han gör så ibland när
han absolut inte vill (eller orkar) dra till
affären och köpa.
 
Han blev dock kvar ett tag han med,och
vips hade han fått i sej ett par glas mjölk
och nåra limpmackor vid köksbordet.
 
När det åter blev tomt på besökare,satte
jag fart med ett litet graveringsuppdrag.
Ja,jag började åtminstone,för sen kom jag
på att jag hade lite kondenserad mjölk som
stod i kylen,så då kokade jag ihop en liten
sats godis.
 
Det blev s.k Brigadeiros.Nåt Brasilianskt godisaktigt
och lite likt kola i konsistensen.
Smakar sådär om jag ska vara ärlig,får jag välja
gör jag hellre min supergoda smörkola.
 
Just det,jag har sytt oxå,men är inte riktigt
färdig med det.Lilla svärsonen som tyvärr
har fått vänta ALLDELES för länge på att
hans svärmor ska få tummen på tyget,påminde
henne dock igår (igen),så nu MÅSTE jag göra
klart det han bett om.
 
Mer om det,OM det blir till belåtenhet kanske
uppdateras framöver.Och gör det inte det så
är det säkert inget ni gråter över heller.
 
Tack för idag,imorron väntar torsdag!
 
 
 

Fotbollsavslutning,fikastund och lite tårtbak

Det där lät ju jävligt ambitiöst,för
saken är den att fotbollsavslutningen
var igår men då hade jag varken ork
eller lust att sätta mej här på kvällen.
 
Wille som tränat fotboll i år,hade
som sagt avslutning igårkväll och då ville
förstås både mormorn,Jeppe och Cindy
vara med och kolla.
 
Hejarklacken stod på behörigt avstånd,
men det ryckte i både tassar och mun på
Cindy som mer än gärna hade varit med
och jagat boll.
 
 
Det är ett virrvarr utan dess like när
precis ALLA ska sparka på samma
boll SAMTIDIGT,men kul hade dom
och det är ju det allra viktigaste.
 
Emellanåt lyssnades det dock på tränarna!
 
Efter avslutningsmatch mot föräldrarna tågade
alla barn på led till kiosken för att bli bjudna på
varsin korv.
 
Tror det smakade extra gott igår faktiskt!
 
Man måste naturligtvis (säjer mormorn  iaf),få
en medalj när man varit så flitig och gått på
varje träning.
 
"Den där har jag sett hemma hos dej i din låda"!
Jaha,inget får man ha hemligt nuförtiden  =)
Han blev iaf glad och var nöjd den lilla raringen ♥
 
Det var tisdagen det,idag har jag däremot
besökt ett större barn nämligen "Mellan".
 
En rejäl fikastund med tjatter och lite annat
smått & gott bjöds det på.
 
Hennes mysiga lya har blivit med nytt hörnskåp
och fullt är det redan däri.
Cindy trivs som vanligt bäst i sitt lilla krypin och
låg där mest hela tiden och burrade in sej.
Tack för titten,najsigt var det ♥
 
När jag kom hem satte jag direkt fart med
att baka mandeltårtbottnar.För första gången
i världshistorien och mitt drygt femtioettåriga
liv (fan vad det lät asgammalt),ska jag försöka
mej på att få till en Prins Sigvardstårta.
 
Imorron kommer nämliga lilla svärmor på ett
par dagars besök,och då tänkte jag överraska
henne med en försenad födelsedagstårta.
 
Och OM det blir nåt,då LOVAR jag att visa
slutresultatet sen.
Ifall den funkar att visa på bild alltså!
 
Kram på er såhär mittiveckan! ♥ 
 
 
 
 
 
 
 
 

Barn och bakning och lite bus på det

Torsdagen har spenderats med tre
killar i lite varierande åldrar.
Dom två minsta är ju båda under
fem år,och den tredje är närmare
tjugofem än fem!
 
Jag snackar förstås om Wille.Lewi
och så "Lilleman".
 
Första stoppet blev hos småkidsen
på fm,för deras mor skulle iväg och
jobba nåra timmar.
 
Lewi som vet exakt i vilken låda kexen
eller "kaka" som han säjer ligger,höll
sej sysselsatt en liten stund på golvet.
 
Och undertiden satte jag Wille i arbete med
att kladda ihop en deg till chokladsnittar som
han så gärna ville baka.
 
Man blir törstig av Mariekex och då kan
det smaka bra med lite vatten tyckte Lewi
medans Wille strödde pärlsocker på snittarna.
 
Dagens lunchpannkakor hade vi hunnit
fixa till strax innan,för det gäller att vara
väldigt effektiv så man får in allt på schemat.
 
Sen försökte jag dressera dom små gosedjuren
och lära dom lite agility i tunneln,men det skrattades
faktiskt mest om jag ska va ärlig,så nån lärare i sånt
lär jag inte bli.
 
När Lewi vilat ögonlocken i dryga 25 minuter
fortsatte buset i form av "gå-fort-i-för-stora-skor".
 
Sen avslutade vi som vi typ började,med
att baka en plåt med mördegskakor som
mormorn tyckte kunde piffas upp med lite
färg.Det är ju inget kul med bäscha kakor.
 
Mamman kom hem precis efter att dom
gräddats klart,så då blev det lite fikastund
och prat innan mormorn/mamman for hem igen.
 
Hon hann dock inte vara hemma värst länge
förrän ett större barn nämligen "LIlleman"
kom på visit.Även han var baksugen denna dag.
Ska vi va riktigt ärliga var han nog mest sugen
på att få med sej dom färdiga cupcakesen.
 
Jag gjorde emellertid som tidigare på fm,
jag satte även honom i arbete,för ska man
få del av slutresultatet måste (bör) man även
vara delaktig i förarbetet.
 
När cupcakesen stod i ugnen passade vi på
att titta på Youtubeklipp och tjattra,sen tog han
påsarna under armen,tackade för sej och gick.
 
Själv satte jag fart med "annat" pyssel nämligen
lite gravering.
 
Det var allt för den 21e september anno 2017.
Imorron är det fredag IGEN,och då tänkte jag
faktiskt lyxa till det med min goda fisksoppa
till kvällen.
Nu ska jag snart dra mej mot sängen,så nån mer
bakning eller för den delen dammig gravering blir
det inte tal om för faktum är,att det redan blivit fredag
undertiden jag suttit här och skrivit,så nu vet ni det.
 
Hej sålänge & kram på er ♥
 
 
 

När mamman inte är starkast och kralligast längre

Som vi ju alla vet förtvinar man bara
mer och mer år efter år.Musklerna
man en gång hade är väl inte precis
i toppform nånstans på kroppen och
dom flesta kroppsdelarna har haft en
märklig tendens att förflytta sej i rakt
nedstigande led.(iaf på mej)
 
ELLER om det är så att dom helt enkelt
flyttat till en annan kropp,i detta fall till
"Lillemans".(rakt nedstigande var det)
Jag får väl vara glad att dom trots allt
stannat inom familjen,det hade ju varit 
lite trist om nån helt okänd typ,kanske
rentav en Peruan fått dom menar jag.
 
Jag kommer så väl ihåg när min rygg
såg ut sådär,men det är ju som med
allt annat:allt har sin tid!
 
Nu är det iof inte bara musklerna han fått ärva,
han fick även en hel uppsättning av sin mors charm.
Och sånt är ju ovärderligt och väldigt ovanligt i 
dagens ofta mycket konstlade värld.
 
Vissa har haft tur minsann :)
He,he!
 
 
 

Man tar vid där det slutade sist

 
Den lille och den störste igår då det vankades lite umgänge.
 
Det byggs ut och om,läggs till
och piffas upp hos "Stora" & Co.
Därav bakgrunden där ena köksväggen
rivits för att öppnas upp mot uterummet
som ska innehålla SPA-del och matplats.
 
Det grillades och pratades och augusti visade sej från sin varmaste sida när
älsklingsUllis hennes Stefan och de två vovvarna kom.
 
Ullis som är en jävel på att skämma bort ALLT och ALLA kom med presenter
som lämnades ut till stora som små.
 
Man hade lätt kunnat tro att det var födelsedagskalas upphöjt i 100...OMG,
den kvinnan alltså.Totalt hämningslös när det gäller att GE ♥
 
Wille och Theo busade runt.
 
Lewi jagade efter så gott han kunde men hann inte riktigt med i svängarna.
 
Stefan och Akilles hängde lite vid grillen,och jag märker mer och mer hur uttjänt
min stackars kamera är,dessa svarta kanter gör mej skogstokig.Tyvärr finns det
inte utrymme för införskaffande av nån ny nu!!
 
Theo tog sej lite powernaps hos bästa matte emellanåt,för när man är liten
får man sitta i knät och bara ha det ljuvligt.
 
Sen bytte han knä och satt hos Prinsen som inte hade nåt alls emot att gosa.
 
Sen fick även JAG en liten knähund som ville "nosa in sej".
 
 
NATURLIGTVIS fick även jag presenter av älsklingsUllis ♥
"Du får det här till att börja med",så sa hon! (föd.present)
 
Vaddå till att börja med sa jag!?
Nu får du ge dej,det här är MER
än nog och jag vill inte veta av
att det ges mer.
 
Vi tar alltid vid där det sist slutade,för
även om vi varken hörts eller setts på
jättelänge så känns det alltid som vore
det i förrgår and I LOOOVE IT ♥

Tack alla för igår,jag är mätt,glad och så belåten!
 
 
 P.s:Tack oxå "Mellan" för fika och fix tidigare under dagen ♥
Vi tar "resten" sen U know ;)

Torsdagskvällen i bilder

Nu är marmor trött.
Ja,ni läste rätt.Marmor som i mamma
och mormor,för det är precis vad jag
varit i eftermiddag och framåt kvällen.
 
Ska man va extra petig borde nog fru
komma in nånstans oxå,men jag orkar
fan inte tänka så långt nu.
Marfrumor,äsch!
 
Men iaf,det blev en snabbtur till Kolmården
iaf,man får ju passa på vetja.Dels var det ju
finfint väder och så har man ju lixom årskort.
 
 
 
 
 
 
Typ lite sådär känner jag mej!!!!
Trött,trött,trött!
 
Naturligtvis vann den här ungen "lite" choklad.(idag igen)
 
Jomenvisst,såvaremeddet!
 
Vi hörs då!
 
 

Bröllopsmiddag men inte för mej

Igår firade "Stora" och hennes man
2-årig bröllopsdag,och vilka ryckte
ut som barnvakter om inte jag
och Prinsen.
 
Lite utelek måste man ju passa på att hinna med i det fina vädret.
 
Lite studs och småhopp hann vi oxå med.
 
Sen fortsatte vi i lekstugan med diverse åtaganden.
 
Lewi var kock en stund.
 
Wille grillade åt oss och det doftade underbart av kyckling och korv.
 
Cindy kisade lite i det starka ljuset,eller om hon var trött kanske.
 
Wille dukade fint till mej och Prinsen och åh så gott det smakade.
 
Väl inne lagades det mat till kidsen och jag plus Prinsen fick varsin Pannacotta
som "Stora" förberett till kaffet.
 
Lewi bytte till Prinsens knä och strax därefter fick han hoppa ner i sängen.
 
Wille somnade oxå strax efter lillebror och en stund senare kom föräldrarna hem
efter att ha suttit i lugn och ro och käkat god mat ♥
 
Prinsen och jag tackade för oss och tog en extrasväng med bilen innan vi styrde
kosan hemåt.Stegeborgs slottsruin i kvällsljus.
 
Vi åkte dock inte över till den sidan 
även om det numera finns en ny färja
på plats.Det får bli en annan gång.
 
Fin va!
 
Det var den tisdagen,synd bara att vi inte hade en termos kaffe med oss i bilen,
då hade jag gärna suttit där och njutit en stund.
 
Just det,på eftermiddagen innan barn-
vakteriet hade jag ju "Mellan" & "Lilleman"
på fika,dusch och byxuppfållningsbesök.
 
Och så fick jag den stora äran att stryka
lite kläder åt "Lilleman" oxå.
Wow lixom :) 
 
 
 
 
 
 

När man motionerar sej en måndag,eller:plötsligt händer det!

Alltså,om ni inte sitter ner nu,så gör det direkt va.
 
Grejen är den att jag på fm skulle följa 
med en fd granne till stora staden,och
istället för att vänta in henne så tänkte
jag att vafan,jag går och möter upp.
 
Till saken hör att jag i messet hon skickade
igår läst:jag åker nångång mellan 10.30-11.
Men när jag sen börjat traska och ska kolla
en extra gång,så står det 11-11!
 
Jag ringer och messar men inget svar.
 
Äsch,jag fortsätter väl gå då tänkte jag samtidigt som det blåste satan.
 
Provade ringa igen men inget svar.
 
Stannade till som hastigast och morsade på dom här två,men dom va fan
inte intresserade alls av mej.
 
Ringde igen,inget svar.
Tänkte att hon (fd grannen)
kanske rentav åkt till sina
föräldrar och kom från andra
hållet och redan var hos mej.
 
Efter dryga 4 kilometer skymtar jag då hennes hus bakom träden till höger.
(det gör dock inte ni,om ni inte vet ATT det ligger ett hus där.)
Men iaf,DÅ svarar hon.
"Jag har messat dej för en timme sen"!
Men det messet kom aldrig till mej svarade jag.
(och har inte kommit än i skrivande stund!)
 
Efter ytterligare 100 meter kunde jag hoppa
in i hennes bil och så var vi äntligen på väg.
 
När vi uträttat diverse ärenden bjussade
jag på varsin kall dricka,och sen satt vi
där i solen och bara småpratade.
 
Läskande,onyttigt men gott.Och det hade jag ju gjort mej
mer än förtjänt av.
 
På hemväg slirade vi förbi "Lilleman" som huserar
i "Mellans" lya för tillfället.Han fick feeling och hoppade
in i bilen,så då passade vi på att inta eftermiddagskaffe
och glass vid stans välkända glasskiosk.
En glasskiosk som för övrigt ligger precis bredvid min
gamla gymnasieskola.
 
Det kändes som att jag gick in där igår typ,men vafan,1984 satte jag min fot i
dom korridorerna för sista gången.
Hur är det möjligt?Har det verkligen gått 33 år sen sist!!!!
OMG!
 
Glada fikanärer vid Halvars glasskiosk i gamla Peking.
 
Nu känner sej Majso nöjd och belåten
med denna dag,och skulle hon få nån
slags känning av dagens promenad,då
jäklar är det väl bara att traska även imorr´n.
 
Än är inte undrens tid förbi,som de lärda 
brukar säja!
 
 
 
 
 

Dagen då "byn" invaderas

Igår var inte som alla andra dagar i
vår lilla by,eller i vårt samhälle kanske
man ska säja.
Igår var det nämligen årliga marknaden
då det kryllar av folk och knallar.
 
Lite härligt ändå att strosa runt i sin
närhet och se att det faktiskt KAN
hända nåt här mer än bara en jävla
massa bilåkande på nätterna med
däck som skriker och ekar mellan husen.
 
Lewi fick assistans av Prinsen när han skulle studsa ♥
 
Men Wille for fram som en raket alldeles själv i hoppborgen (typ) bredvid.
 
Jag har ju fotat förr,och ni vet säkert själva att det inte är nån större
skillnad på hur det ser ut på olika marknader.Dessutom hade jag inte
tid att gå runt med kameran i högsta hugg,jag träffade på en massa
gamla kompisar som ville ha lite av min tid oxå.(och jag deras förstås)
 
Pojkbandet,jag menar gubbgänget underhöll med gamla låtgodingar av både
Ledin och Beatles från stora scenen.Inget fel i att va äldre alls,så nu funderar
jag på om det inte finns en framtid för mej där sen.Singback förstås,eller varför
inte lite poledance.
 
När "Stora" & Co åkt hem till sej fick jag besök på "ballen" av "Mellan"
och hennes kompis J så vi satt där ett par timmar och tjattrade.
 
Senare på em hjälpte Prinsen svärsonen med att lyfta och bära in fönster
i tillbyggnaden som görs.Uterum med Spaavdelning,jomantackar,fint skareva!
 
Min käre svärson kör kranbil på jobbet och kunde passande låna den
för att lyfta fönstren till plats över huset.
 
Hade man varit lite mer våghalsig av sej kunde man ju bett om ett bungyjump
uppifrån kranen,men vafan nu blev det inte så!
 
Smidigt iaf att slippa lägga en massa timmar och ryggar på att försöka bära
alla fönster (som ju väger bly) från punkt A till punkt B.
 
Lewi sysselsatte sej undertiden med pappans jobbkylväska och efter att vi
intagit mat och druckit lite kaffe satte vi oss bara ner en stund för att chilla
som ungdomarna säjer.
 
Tänk va,att även småbarn kan det här med att hantera en Iphone.
Jag tror fan att dom får det med modersmjölken numera.Minen då
"Siri" svarar är obetalbar,för att inte tala om ifall det är nån som ringer
och telefonen vibrerar.Jag skrattade så tårarna rann.
 
"Växeln hallå,hallå"!
 
Ja som sagt,det var min (vår) lördag.
Idag står vad jag vet inte ett skit på agendan
och det kan ju va lika skönt det.
Byn har återtagit sin vanliga form igen
och nåra grillade kalkon eller strutshamburgare
lär jag inte få tag på heller,såtillvida att jag inte
själv drar fram grillen.
 
Å andra sidan ska jag försöka komma i nån
slags bättre form rent allmänt,varför får ni
veta framöver.Närmare bestämt om en sisådär
32-33 dagar.
 
Håll ut eller skit i´t!
 
 
 
 
 
 
 
 

Minnenas allé...fem år sen sist

Inatt har jag haft två övernattare hos mej.
"Mellan" & Wille som sovit på samma madrass.
 
När frukost,lunch och lite annat fix var
avklarat kom "Stora" och Lewi hit,så
vi packade in oss,Cindy och lite fika i 
bilen och for på en liten utflykt i solskenet.
 
Som i ett trollslag stod jag där igen och alla minnen tog mej i besittning.
Mormors gamla hus (ja morfars oxå förstås),ett hus som andas själslig ro
och kärlek ända in i märgen.
 
Där har jag spenderat många av mitt
livs lyckligaste dagar.
Där har jag skrattat och sprungit barfota
i gräset.Druckit varm choklad med mormor
i köket efter att ha sovit i en utdragssoffa
och hört mormor snarka så gardinerna fladdrade.
 
Där har jag gjort och upplevt så mycket härligt
att det skulle kunna bli en roman.
 
Idag var jag (vi) som sagt tillbaka.
Huset är sålt för många år sen,men dom
nya ägarna låter oss så generöst och
frikostigt få "hälsa" på och minnas!
 
Vi satt i bersån och fikade och jag ville inget hellre än att
mormor skulle komma ut med påtåren.Kokkaffe förstås,hett och ljuvligt doftande.
Men hon kom naturligtvis inte,fastän jag önskade så hårt jag bara kunde.
Mami var oxå där vid SITT barndomshem.
 
 
Om jag inte vetat att det var lite damm på linsen,skulle jag trott det var mormor
som skickat "solkattsbubblor i bilden till oss.
Förresten,jag tror faktiskt det är det,åtminstone önskar jag det innerligt ♥
 
Fyra generationer på gräsmattan där jag lekte som barn.
Den senaste generationen hann dock mormor aldrig träffa.
Men hade hon gjort det,så VET jag att mina barnbarn hade älskat henne
lika mycket som jag gjorde och faktiskt ännu gör,för även om hon inte
finns här rent fysiskt,så är hon i allra högsta grad levande inom mej. ♥
 
Här ÄR hon,finaste mormor Karin med "Stora" bland sommarblommorna
i gräset sommaren 1990.
 
Efter fikastunden plockade "Stora" & hennes mormor lite fläderblommor,dom
ska visst göra saft säjer dom.
 
"Mellan" och Lewi valde skuggan i bilen och busade hej vilt.Den ungen är inte
stilla många sekunder i taget.Cykla i bakluckan var dessvärre svårt.
 
När man nu är på minnesstigen,då MÅSTE man förstås besöka även hemlighuset.
Inte för att uträtta nåt specifikt ärende,bara glutta in lite.Där har man suttit många
gånger,både i sommartider men även på en frigolitbit i svinkalla vintern.
Oftast tandemtoat med mormor och pratat lite "skit" rent allmänt.Lycklig blev man
sen när det äntligen kom en riktig toa i huset,tro mej!
 
Silvia flyttade väl in nån gång 76 eller 77 kan jag tro.
Inte alla som har en sån "böna" som sällskap på "hemlighuset".
Hon skulle bara veta vilket skitliv hon sluppit i riktiga livet.
 
Ja kära ni,det var den här dagen.En blomstrande fin och alldeles underbar sådan.
 
Imorr´n får vi se vad som händer.
Nu ska jag drömma om svunna tider
och i tanken skicka en alldeles speciell
hälsning till mormor.
 
Änglarna har iaf roligt nu när hon är där,
för det finns ingen som kan göra en så
glad och få en att känna sej så unik som
hon...min alldeles egen och för alltid
högt ÄLSKADE lilla mormor ♥ 
 
 
 
 

Bröllopsdag med småprinsarna & "Mellan" ("Stora" tittade in & ut)

Kan vi tro att det redan gått två år
sen jag slog till och gifte mej?
NÄE,inte alls faktiskt men lik föbaskat
är det så!
 
Det var förvisso uppehållsväder den dagen,men inte mycket mer.
Idag däremot skiner solen från nästan molnfri himmel.
 
Finfina presenter har jag fått av mannen,
och som om inte det räckte,fick jag även äran att
barnvakta två SMÅ prinsar denna tisdag i juni!
 
 
 
 
Och slå på stora trumman,"Mellan" och Wille ska sova över här inatt.
 
Lite lekparkshäng satt inte hel fel.Jätteskoj tyckte Lewi här!
 
Nu har jag varvat ner med lite kaffe.
"Mellan" & Wille är på pizzerian och
käkar i detta nu.
 
Sen återstår bara bäddning till dom två
innan STORA prinsen kommer hem så
vi får bröllopsdagskramas lite ♥
 
Grattis på mej och oss dårå ♥♥♥
 
 

Mor lilla mor vem är väl som jag

Om jag får skryta lite,och det får
jag ju eftersom det här är min och
bara MIN sida,så är jag faktiskt en
sabla bra mamma.
 
Jante kan dra nåt gammalt över sej,jag
bryr mej inte ett skit om sånt just nu för
jag har passerat strecket med "tro inte
att du är nåt-stämpeln" för länge sen.
 
Jag vet vad jag kan,jag vet vad jag är
bra på,jag står för det jag tycker men
jag kan oxå erkänna om och när jag
har fel.
 
Nu har jag ju sällan det,men ni fattar vinken!
(sagt med glimten i ögat och lite he,he)
 
I vilket fall somhelst så fick jag besök av
alla tre ungarna idag.
Tänk va,att jag gått med dom under hjärtat
i totalt 27 månader.
Varit svullen,lagt på mej totalt nästan 90 kg,
svettats genom somrar,mått illa sammanlagt
mer än två år och haft cravings på både
béarnaisesås,lökchips och annat onyttigt men
samtidigt kunnat spy bara vid tanken på kaffe.
(livet är inte rättvist när man behöver´t som mest)
 
Vilken himla tur att man glömmer bort  allt
det jobbiga så fort dom kommit ut,ja bortsett
från extrakilona som iof tog nåra månader
att skrämma iväg dårå.
 
Vilken tur och vilken lycka,att just jag blev
deras mamma,och vilket satans flax för dom
att det var hos just mej dom hamnade.
Tänk om dom hamnat i Kina t.ex och inte
kunnat språket och inte vetat hur man äter
med pinnar,inte gillat nudlar och fullkomligt
hatat att bo i ett land som gränsar till Bhutan.
 
Jag menar,det föds ju fem barn varje sekund 
i världen så risken hade ju varit ganska stor.
 
Det är ju inte för inte man ibland funderar 
på världsliga saker,konstigare grejer HAR
ju faktiskt skett.
 
Men iaf,till saken och dagen,så har vi umgåtts denna
varma och tropiskt sköna söndag,jag ungarna,
barnbarnen och övriga som ingår i min fina
närmsta lilla skara.
 
Min egen mor däremot,hon får en extradag med mej
framöver,jag har inte lärt mej kloning än,då hade jag 
förstås redan utövat det för läänge sen fattar ni väl!
 
Tack för idag älskade ni.
Tack för allt fint jag fick.
Tack för att ni är ni och
såklart: varsågoda för att
jag är er och BARA er mami ;)  ♥♥♥
 
Bilderna får tala för sej själva idag!
 
Puss & kram från världens bästa och
väldans mycket tacksamma mamma!
(blink,blink & vink)
 
 
 
 
 
 
  
A younger mother from the other mother.
 
 
 
 
 

Varför gå till sängs överhuvudtaget?

Den här veckan so far,går fanimej
till historien om man ser till hur
lite mina ögonlock slutits sammanlagt!
 
Orka!!
Jag fattar inte HUR man orkar med
att blunda så jävla lite.
 
Denna natt var extra extrem om man säjer så.
Duschade och tvättade håret efter 22 igårkväll
och var väl klar efter dryga halvtimmen.
(jag "raggarrakade" mej och fotfilade lite oxå)
 
Sen intog jag nattmedicinen,rastade Cindy en
sista gång och styrde upp lite innan tänderna
fick sin omvårdnad och kom väl ner under täcket
vid midnatt typ.
 
Slötittade lite på tv och väntade på att det EVENTUELLT
skulle kännas lite grusigt i ögona,men näe fan,inte ens
ett förfluget litet microsandkorn kändes av trots att jag
verkligen visualiserade och bad högt!
 
Halv två släckte jag emellertid ner och sen tror jag
att det kändes lite halvfladdrigt i ögonlocken strax 
efter två,men jag är inte helt säker.För 02.20 påkallade
Cindy min uppmärksamhet i form av smågnäll OCH
ett öronbedövande kurrande från hennes mage!
 
Jaha!
Upp ur sängen igen,på med kläder och ut med henne
tio minuter ungefär så hon fick KÄKA SITT GRÄS och
lugna magen någorlunda!
 
Ut igen vid 3 hugget och sen la jag mej PÅ täcket
utan att klä av mej!
Visst då,och 5.25 var jag uppe för gott igen!
 
Lite morgonkaffe och dator,bryggde en termos kaffe,
bytte om och drog sen mot metropolen Norrköping
för en personlig "underredsbehandling",eller om man
ska va petig:"underredsundersökning"!
 
Alltså,för att tala klartext,cellprovtagning som alla
kvinnor från 23 års ålder blir erbjudna och som
nu oxå är gratis,det är väl iaf ett förskräckligt fint
erbjudande att få.
Men jag blir uppriktigt sagt bedrövad när jag hör
hur många som sällan eller faktiskt ALDRIG går
och tar del av detta.
 
Visst,det kanske inte känns så speciellt kul att 
ligga där med benen och spreta spritt språngande
naken på underkroppen,men om man betänker
att det tar max 10 sekunder och INTE alls känns
om man bara slappnar av,så är det ju iaf en otroligt
"billig" investering i sej själv med tanke på vad som
KAN utvecklas om man INTE gör det.
 
Bit ihop och SEN,knip ihop...klart!
 
Nu hoppas jag verkligen att testet ser fint ut och att
det inte finns minsta tillstymmelse till cancer där.
 
PUNKT!
 
Men iaf,sen träffade jag "Mellan" så vi hade en liten
kaffestund i bilen på morgonkvisten.Smakade så
jävla gott efter väl utfört benspret må jag säja =)
 
Tak över huve´t hade vi och inte bet den kalla vinden våra kinder heller.
 
Sämre KAN det vara,trots dålig nattsömn!
 
 
 

Vi som älskar snö...not!

Igår va det iof inte så värst skönt
väder,men IDAG,jag vet inte om
man ska skratta eller gråta faktiskt!
 
Snö som envist singlar ner,skitigt
men vitt och jävligt eländigt.USCH!
 
Enda trösten i den bedrövelsen är väl
isf att det förhoppningsvis försvinner
ganska omgående.
 
Jag hoppas VERKLIGEN att alla påsk-
firare som befinner sej på vägarna tar
det extremt varsamt.Jag menar,dom
flesta har väl vid det här laget redan
sommardäcken på.
Vilket jävla hån alltså,snö nu!
 
Men iaf,igår var det torsdag och ingen
snö.Jag hade från nåt oväntat håll fått
lite extra energi,så jag bjussade upp
både DLV och "Lilleman" på lite enkelt
käk framåt kvällen.
 
Det blev pannkakor i lite olika tappningar med diverse goda tillbehör.
 
Hallonröra,Nutella och lite chokladdoppade jordgubbar för den som ville.
Vanliga enkla skurna jordgubbar fanns oxå.
 
Vispad grädde icke att förglömma.
 
"Lilleman" hoppade dock över efterföljande
kaffetåren,han drog till gymmet istället!!!
 
Men DLV stannade kvar på prat och ännu
mera prat,så vi sa inte tack & hej och god-
natt förrän strax efter 01.
 
Och idag är det som bekant lååångfredag!
Kunde ju knappast startat på mer passande
och trist sätt än den gjort med tanke på vädret.
Att den alltid annars är segare och tråkigare 
än alla andra dagar sammantaget gör den ju idag
än värre.
 
Å andra sidan är det midsommar snart,och då
jävlar hoppas jag verkligen inte att det snöar.
 
GLAD PÅSK på er och kör försiktigt om
ni ska ut på vägarna ♥ 

♥ Dagens ängel kort & gott ♥

Idag tänker jag fokusera på solen
och heala mej själv och den satans
ryggen där det tydligen ligger en eller
ett par hundra nerver i kläm.
 
M.a.o blir det en kort visit härinne.
Men jag tillägnar mina barn och barn-
barn dagens ängel,för det är ju dom 
som skänker mej glädje! ♥♥♥
 
 
 
 
 
 

Umgängesdagar

Igår var jag som bekant med "Mellan"
ett par timmar,hade ju fixat pannkaks-
lunch och faktiskt oxå en kaka till kaffet.
 
Faktum är att "Lilleman" oxå hängde på,
och det blev både prat och kaffepimplande.
 
Väldigt smaskigt var det och nästan allt åts upp vilket kändes
bra,för att släpa hem överblivet är inte alls lika kul.
 
Idag har jag bytt ut två stora barn mot
två mindre för när mamman ryckte in
och jobbade lite,så kom både Wille
och Lewi till mormor och spenderade
då sin tid här.
 
Med stor koncentration och fullt fokus pärlades det armband vid köksbordet.
 
Och när det var klart gick det vidare till "testpanelen" som idag bara bestod av
en person.Icke desto mindre tillförlitlig,för om det håller att bitas och dras i,då
är det fullgott resultat och kan med säker hand överlämnas till en bärare.
 
Man behöver inte bara pyssla,man kan gömma sej under
bordet oxå.
 
Nu är mormorn dock aningen slut,och
om det beror på full aktivitet en måndag
eller det faktum att halsen inte känns okej
och lederna strejkar det låter hon vara osagt.
 
Hon önskar dock INTE bli sjuk eller sängliggande,
för även om hon inte tillbringar värst många timmar
i sängen per NATT,så finns det iaf roligare saker att
göra på dagarna än att då nöta ut lakan i onödan!
 
Så varemeddet!
 
 
 
 

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

JAAA,jag fixade den!
Satan så glad JAG är,och dubbelsatan så glad "Lilleman" kommer bli när han
får se bilden jag skickat honom.
 
Kunde inte hoppa i säng förrän jag 
testat lite med pincett och handskar
på vid köksbordet.
 
Gissa om jag höll andan när jag skulle
trycka på knappen,och GISSA om jag
nästan grät en skvätt av eufori och enorm
glädje när det blinkade till och jag fick
se siffrorna på skärmen.
 
#glad#envis#mestnöjdanattugglanever#mammorkan
 

En blandad dag

Den här tisdagen började väl inte
speciellt bra tycker jag.
 
Det snöade ute och ville inte sluta.
Förvisso hade jag ju sett på väder-
leksrapporten ATT det skulle komma,
det vita helvetet,men lik förbannat blir
man ändå less och irro.
 
Jorå,och som om inte det vore eländigt
nog,när jag tittade ut för att se vad det
var för jävla liv och oväsen,då skådade
mitt östra öga nåt mer vitt på gräsmattan.
 
Nämligen ett kasserat handfat.
 
Men så jävla fint då,att grannarna ska
få sej en uppdatering.
Själv lär jag väl få ha kvar båda mina
extremt fula OCH äckliga handfat tills
dom kommer från Nordiska muséet
och vill låsa in dom i nån monter.
 
Förresten,vem fan vill glo på handfat
med hål och sprickor i????
 
Och som om inte det vore maxat,när jag
sen gick ut med soporna fick jag se att
grannarna oxå skulle få nytt badkar.
 
Tack som fan för den passningen lixom.
Mitt äckelbadkar är sjutti resor värr än
det som tagits ut och stod i trappuppgången.
Mitt badkar har ingen emalj kvar och är så
vidrigt att det inte ens kunnat ha varit fräscht
när det sattes in 1968 typ!
 
Men näerå,jag är INTE bitter.Bara skadeglad,för
fetglöm att jag kommer gå med på hyreshöjning
sen om det så bara skulle röra sej om 10 spänn.
 
Över min halvsvettiga klimakterikropp!
 
Framåt kvällen kom emellertid "Lilleman" och ville
ha pyssel och pillassistans.Hans mobil hade ramlat
ur fickan och det spruckna glaset var ett faktum.
 
Fy för den lede vilket jobb.Miniskruvar och kopplingar och jag vet inte allt
vad konstigheterna kallas.Efter dryga tre timmar skulle vi så provtesta....
....tror ni den startade???
NÄE!
Så "Lilleman" drog hem till sej och kröp till sängs istället,måttligt förtjust
över det faktum att han nu är mobillös!
 
Och jag,jag grät faktiskt en liten tår för hans skull.
Själva pilljobbet hade jag inget emot,det är ju lixom
min "grej" på nåt sätt.Men att se honom SÅ besviken,
det gjorde (och gör) ont i mammahjärtat!
 
Imorrn tar jag nog på mej mekarhandskarna (dammfria),
och sen vore det väl själva fan om jag inte ska kunna
fixa till den med hjälp av nån film från Youtube!
 
Och funkar inte det,ja då lär det bli dyrt när jag måste
köpa en ny Iphone till grabben!
 
Gonatt dårå!
 
 
 

Utryckning,inkörning,hemåkning

Det är många som ligger och är krassliga nu.
 
Inte nog med att jag snorar,hostar och har
ont i halsen,"Lilleman" är jättefebrig och
så oxå lille skrutten Lewi.
 
Lewi blev så extremt varm fort framåt kvällen
igår,att jag fick rycka ut och ta hand om hans
storebror när han,pappan och mamman begav
sej till sjukhuset.
 
Att småbarn yrar och är "helt borta",det är ju
bara SÅ läskigt!
 
Jag hann komma strax innan ambulansen fladdrade upp med sina ljus,och inte
förrän då slappnade jag av för då visste jag att lille plutten var i goda händer
där utrustning fanns OM det skulle bli panik,panik!
 
Wille och jag började med lite tv-tittande i stora sängen innan vi fixade lite
att käka ute i vardagsrummet.
 
Sen blev det kvällstvätt,tandborstning och pyjamas för lille herr "spex".
Och såklart lite lek på hans rum!
 
Det ÄR en självlysande pyjamas förklarade Wille,men trots att vi "laddade" med
en massa starkt ljus blev det svårt att fota i mörkret på toan.
 
Jorå,och vartefter somnade han iaf bredvid
mej i soffan och blev förstås inburen till sin
säng ganska raskt.
 
Mamman,pappan och en fortsatt febrig Lewi
kom tillbaka från sjukhuset lite senare,för där
hade dom upplysts om att barn kan ha över
41 graders feber i fyra dagar INNAN man överhuvud-
taget skriver in dom på nån avdelning!
 
Ameh vafan...FYRA dagar för en liten människa
som inte fattar varför och som inte kan kommunicera
som vi vuxna.
GÖR NÅT DIREKT säjer jag.
 
Nu håller jag ALLA tummar för att det vänder fort
så han slipper yra och må dåligt.
 
UPDATE:
Klockan 03.40 ringde min mobil,i andra änden hade
jag MIN "Lilleman",febrig och yrande som försiktigt
undrade hur många av Alvedonen han kunde ta samtidigt!
 
Jorå,och sen var det förstås lögn i helvete för mej
att överhuvudtaget kunna slumra till igen,jag bara
låg där och hostade,febersvettades och mådde pyton.
 
NU RÄCKER DET tycker jag!
Goddag!
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0