Majsomittilivet

Helgens tårta och en duracellkanin på besök

Japp,jag blev både klar i tid OCH

lyckades få på marsipantäcket.

Till slut ska väl tilläggas,för fy 17

vad vi inte gillar varann,jag och

den sabla marsipanhistorien.

 

Nu kunde jag ju till viss del avleda

vissa eventuella skavanker med

mina sockerpastadekorationer och

sockerkulor.Och hittills har jag inte

fått nåra somhelst klagomål så jag

antar att det var okej för jubilaren.

 

Nu checkar jag snart ut för denna helg.

 

Lewi har campat med mej sen i lördags så

det har varit både bad,pannkaksfest,lek och

bus och en massa spring i benen här.

 

Nåra korta stunder har han dock haft ro

och kollat på youtube,men dom är som

sagt lätträknade.

Var får ungar all sin energi ifrån egentligen?

 

 

 

 

 

 

Hälla vatten och stänka är skitkul!

 

 

 

 

 

 

 

 

Så avslutade vi med målning av

kaffemuggar.Wille hade ju gjort

för länge sen,så naturligtvis var

ju Lewi oxå tvungen att få fixa

oxå!

 

 

Tänk om hade en liten liten buffert ♫♫♪♫♪♪

Nu ska vi snacka tårtor en stund,och

anledningen till det är att jag lovat en

god vän att fixa en tårta tills på lördag.

 

Marsipan och lite allmän info om den

som ska firas har önskats,och då följer

jag såklart önskemålen.

 

Just marsipan är iof inte min favorit,men

sånt får man typ lägga åt sidan när man

får ett uppdrag.Jag är bara så förbaskat

kass på att handskas med sån.

 

Eller för att ursäkta mej själv lite,marsipan

överlag gillar tydligen inte mej.Och så kan

det ju vara,alla kan inte älska alla.

 

Nu kommer jag förstås göra så gott jag kan

och får fokusera lite mer på dekorationerna

för att åtminstone kompensera marsipan-

samarbetet en smula.

 

Vad jag dock skulle komma till var,att OM jag

haft en sjujäkla buffert på nåt konto i Schweiz

eller på Cayman island kanske,så hade jag

kunnat köpa marsipan och övat så det sprutat

sockerkristaller ur ögona på mej.

 

Nu kan jag iof inte ens köpa ingredienser och

övningsbaka vanliga tårtor ens var femte dag,

så det är ju lixom kört anyway.

 

VARFÖR har jag inte ett eget bageri på hobbynivå

utan krav på att prestera,bara experimentera och

ha kul samtidigt som jag skulle kunna bli lite bättre

på fler bakinriktade områden?

 

Och VARFÖR är det så jävla svårt och omöjligt för en

annan att välja rätt Trisslott när man väl köper en?

 

Hade jag varit utrustad med "matjord" om så bara

i ena bakfickan,då kanske jag suttit här med tio kilo

marsipan redan nu och sluppit oroa mej för att

det ska gå rent åt helvete på lördag när jag ska

försöka kavla ut och lägga på den osamarbets-

villiga marsipanen.

 

Jomenvisst,för då hade jag kunnat öva som en 

tok hela veckan utan att bry mej ifall det gått

åt tretton marsipanklumpar innan jag blivit nöjd.

 

Nu är det tyvärr inte så,och jag kan bara be till

sockergudarna att dom är på min sida kavlingen.

 

Som sagt,tänk om jag hade en liten liten buffert,

så jävla mycket roligare (OCH enklare) allt hade

varit då.

 

Men,man ska inte gråta över spilld mjölk.

Det är fan så mycket värre med kasserad

marsipan!

 

Tårtbotten är iaf klar,så man får

vara glad för en början trots allt.

 

Och dra på trissor,lite småpill har

jag oxå lyckats få till.Älskar att att

marmoreringen av sockerpastan

blev såpass fin i färgen iaf.

Nästan så man fattar va,att det är

en kille som fyller år och ska få

tårtan på lördagskalaset!?

(ja,ja..tjejer kan naturligtvis oxå gilla blått)

 

Nu återstår bara lite mera fix inför

marsipanslaget på lördagmorgon.

 

Wish me gärna lite luck,eller MYCKET t.o.m!

 

 

 

My new cravings

Här går det fanimej på sparlåga ska

gudarna veta.

Fy 17 som jag längtar efter att få tillbaka

mitt vanliga jag.

 

Slippa dessa känslostormar och eviga berg

och dalbaneturer,både med och utan solfjäder.

 

På med filten av med filten,torka tårarna som

trillar helt random och utan vidare förklaring.

 

Jag vill slippa bli ledsen ena sekunden för att

nästa känna ilska över jag vet inte vad!

 

Men iaf,undertiden har jag fått smak på ett nytt

slags bröd som jag gjorde för ett par dagar sen.

 

Alltså,jag skulle kunna leva på mackor och kaffe,

om det inte vore för att min mage blir helt tokig

och det resulterar i att det går åt en hel del toa-

papper.Ja ni fattar va!

 

Kesobröd med pumpafrön ,linfrön och

solroskärnor.Lägg noga märke till 

den extremt rena,fina och klara glas-

rutan på ugnen.

 

Tänk att man kan bli så jävla glad av

att ha suttit och skrapat bort all skit

från insidan så att man nu kan se

typ minsta lilla mjöldamm.

 

Mycket nyttigare och väldigt goda.

Dessutom snällare mot min lilla mage!

(eller liten är väl synd att kalla den!)  =)

 

 

 

Still awake

Som sagt,varför gå och lägga sej

om man ändå inte är ett dugg trött?

 

M.a.o sitter jag fortfarande uppe och

filosoferar och pillar mej i naveln.Typ!

 

Borde kanske passa på att klippa tå-

naglarna oxå,men vafan,jag hittar ju

inte bästa saxen och att börja leta

efter den nu när klockan nästan är

kvart i FEM känns inte så jäkla kul.

 

Däremot kan man kolla ifatt program

på Play och tugga tuggummi.

 

Hur kommer det sej förresten,att tuggummin

tappar smaken så förbannat fort?

Är det för att man ska byta oftare och köpa mer eller?

 

Nu har jag iof laddat upp med 300 stycken,men

dom lär ju knappast räcka mer än nån vecka drygt

med tanke på smakförsvinnandet!

 

Ja,ja..jag borde kanske ta och fixa morgonkaffet 

nu istället för att tugga käkarna ur led.

Problemet är bara att jag glömt kalka av bryggar´n,

så den låter värr än ett tröskverk och risken finns

att jag väcker grannarna om jag inte hittar en tung

filt att lägga över den för att tysta det värsta slörpet.

 

Å andra sidan kan jag gott ge igen för allt dörrslammer

i tid och otid,det är knappast nån som visar hänsyn mot

mej vare sej uret visar 10 på förmiddan eller 3 på natten!

 

Som sagt,dessa underbara "vakennätter"!

 

Hur i allsindar ska det bli på "hemmet" sen?

MÅSTE man släcka och låtsas sova vid 9 på

kvällen då,eller har dom månne bra wifi och

plats för både bryggare,litet kylskåp och rejäl

pysselhörna på rummet om det fortsätter såhär?!

 

Har dom inte det tänker jag inackordera mej själv

hos kidsen.Då får dom ha delad vårdnad om mej

med rullande schema.

 

Payback time när den är som bäst. :) 

 

SOM jag ska köra med dom 24/7...he,he!

 

God morgon för nu dårå och hej söndag!

 

 

 

Vanor och igenkänning och sköna feelings!

När jag var mindre och fortfarande bodde

hemma,då var det bästa jag visste när mamma

var uppe till långt in på natten.

Vad hon gjorde spelade inte så stor roll,bara

jag hörde henne och visste att det inte var nedsläckt

och tyst.

 

Av nån märklig anledning,eller om det rentav

gått i arv så blev det exakt likadant när jag

själv fick barn.

 

Att jag tassade omkring härute i köket eller bara

"var",och att lamporna inte släcktes förrän ungarna

kommit till ro och somnat in,det blev på nåt sätt både

en vana och nåt som skulle vara så.

 

Och så tänker man ju så bra när lugnet kommer

smygande och allt går ner på stand by och vila.

Åtminstone gör jag det,även om jag i och för sej

inte egentligen är superförtjust i just mörkret.

 

Då,i barndomen,kunde jag för mitt liv inte fatta hur

mamma som aldrig gick och la sej förrän klockan

blivit både ett två,orkade gå upp i ottan och ha frukosten

framdukad när vi syskon klev upp och skulle till skolan.

 

Hur fan orkade människan?

Fem ungar,om än i olika åldrar och faser,men ändå!

 

Jag vet ju hur sabla seg jag var under ett antal år

när mina kids var mindre och morgonbestyren

skulle till.För är det nåt jag tyckt varit superviktigt,

så är det att gå upp före dom (till 99% iaf) och att

åtminstone sitta med vid frukostbordet även om jag

själv bara tog en mugg kaffe.

 

Visst hände det sen att dom var uppe före mej och

trixade med sitt,men inte fasen behövde dom gå till

skolan och jag låg kvar i sängen!

 

Men iaf,nu såhär på äldre da´r verkar det som att jag

kommit in rejält i "pensionärscirkeln".

Uppe tidigt och i säng sent.

Iof går ju många dinosauriepensiosar och lägger sej

aptidigt för att ta morgonkaffet vid fyratiden kanske,

men ja ni hajjar.

 

Numera har jag ju bara mej själv att styra med,och

det tycker jag är alldeles underbart.

Var sak har sin tid och MIN tid är NU.

 

Jag bestämmer vad och hur och när jag vill göra nåt

och sen kan jag "lånas" ut eller "in" om så är.Men det

är på MINA villkor och jag som har sista ordet.

 

Nu har klockan passerat 02.05 och jag tänker absolut

INTE hoppa i säng.Det gjorde jag igår vid den här tiden

och när klockan visade 04.30 hade jag inte ens blundat

två minuter vilket var satan så jobbigt och nog så frustrerande.

 

Inatt gör jag inte om det misstaget.Jag dygnar hellre än

vrider mej som en kålmask i sängen,faktiskt!

 

Vem vet,det kanske när somhelst ploppar upp en 

massa bra idéer som jag kan få till framöver.

 

Jag har iaf en skön feeling inombords sähär

på nattkröken,och det borde väl ändå va ett

stort plus.Hellre det än dåligt samvete över

sånt jag inte kan göra nåt åt!

 

Kram på er ♥

 

 

 

 

 

Det finns undantag

Jag är ju som ni vet absolut

INTE nån vintermänniska!

 

Fy för fan som jag avskyr snö

och kyla.

 

MEN,det finns vissa undantag och

det är som idag,när solen sken på

vintriga träd och dimman på vissa

ställen låg tät som en mjuk filt över

skog och mark.

 

Det är dock jävligt klantigt,för att inte

säja oförlåtligt att inte kolla linsen innan

man fotar!

 

Ja,ja,lite skit får man väl stå ut med ibland.

 

Sagolikt och lite mystiskt!

 

Fotovänligt iaf.

 

Ser ni den lilla pricken upp mot skogskanten?

 

Det kom nämligen en ryttare i snön.

 

VACKERT!

 

Magisk eftermiddagssol som lyser

upp himlen diffust genom dimman.

 

Just det,jag snodde nåra bilder

från "Stora" oxå.

 

Det finns ju dom som trots allt

gillar att aktivera sej och att uppe-

hålla sej ute i det vita!

 

 

 

 

 

 

Vintriga gullungar ♥

 

 

 

 

Det var duktigt gjort!!!

Ni kanske undrar varför jag inte skrivit

om "Huset gud glömde" på länge!?

 

Grejen är den att jag varje dag HADE

kunnat skriva minst EN sak om vad

som händer här,eller rättare sagt vad

som INTE händer alls!

 

Ikväll däremot hände det en stor grej.

Håll er i för det här är STORT!

 

Det har hos mej snöat typ hela da´n

mer eller mindre.

 

Inte i nåra enorma mängder precis,och

dessutom har det periodvis varit regn-

blandad snö och typ plusgrader.

Men iaf,det har blivit vitt på marken.

(fläckvis fast mer lokalt på vissa punkter)

 

Till saken...fick emellertid höra ett skrapande

ljud och kunde direkt lokalisera det till att höras

precis nedanför mitt köksfönster.

Lite nyfiken som jag är i min något äldre ålder,

eller om det beror på att det sällan händer nåt,

så trippade jag förstås fram och kikade ut.

 

Och vafan får jag se???

 

Snöskottning på HÖG nivå och därtill

en massa sand och salt som hivades ut.

 

Fy fan så bra alltså.

Det hade ju varit helt jävla omöjligt

att ta sej fram i drivorna annars!

 

Där fick jag så jag teg en hundradels sekund,

för vem hade kunnat tro att nån som till 99%

lyser med sin frånvaro vare sej det är stopp

i alla avlopp eller eller annat viktigt,skulle

rycka ut så förbannat snabbt nu när varga-

vintern slagit till och försett oss med minst

en meter av det vita ovanifrån!?(Flå´t ½ cm ca)

 

INTE jag iaf!

Undrens tid är tydligen inte förbi.

(måste köpa en lott eller tio)

 

Nu kan jag lugnt och tryggt gå till sängs

med vetskapen om att det åtminstone

är skottat utanför köksfönstret.

 

Att jag sen typ får kallbrand i fötterna om

jag inte har dubbla sockar och tofflor på

mej och om jag missar att ta på mej understället,

DET är ju en helt annan sak.
(sånt är ju inte viktigt lixom,hur fan tänker jag?)

 

Huvudsaken att det blir skottat...direkt!

 

För DET behövdes ju VERKLIGEN!

 

"Hallefuckingluja"...inte så lustigt att inte ens

Gud vill veta av den här kåken.

Han skäms ju bara av att läsa min blogg och

se bilderna!

 

 Joråsatte!

 

 

Det är fan inte rättvist!!

Hur kommer det sej egentligen att vissa

är vackra redan när dom vaknar?

 

Själv måste jag gå upp klockan fem (helst tidigare)

för att överhuvudtaget inte skrämma ihjäl nån om

dom skulle se mej före halv elva!

 

Är det generna det beror på eller vafan äre?

 

Tröttsamt känns det iaf och herre jävlar som jag

blivit extrovert på grund av hela mitt jags förfall

senaste åren.

 

Visst då,jag har ju klarat mej över 50 strecket,och

det var ju inte för så många hundra år sen folk kolade

vippen innan dom hann dit.

Men ändå lixom.

 

Det blir ju så förbannat många extra timmar i vaket

tillstånd enbart för att komma till en någorlunda nivå.

Och inte ens då känner jag mej halvt okej.

 

Jag tänker att dom som möter mej/ser mej tänker:

"men för helvete människa,go home,gå in,gå bort.

Hur fan kan du ens visa dej bland folk"?!

 

Jag känner mej nämligen totalt alienaktig.

Svårt att förklara,men jag känner mej naken.

Som att du/ni skulle gå ut utan kläder på under-

kroppen.Så upplever jag känslan fast nakennaken

från axlarna och upp!

Äsch,jag kan ju fan inte ens förklara utan att

det blir "naket" och konstig stämning.

 

Men iaf,förfallet ja!

Det är ju inte så att jag INTE vet eller inte fattar

att man åldras.Jag vet ju hur gammal jag är,men

att det ska gå så inihelvete fort utför (iaf för mej),

det har jag jävligt svårt att acceptera även om det

inte finns nåt alternativ.

 

Eller iof det gör det ju.

Alternativ som i operationer och botox och gud

(eller Jesus) vet allt.

 

Nu har jag förvisso varken råd eller lust att göra

nåt sånt,man måste ju dessutom underhålla´t sen

oxå och orka det lixom!

 

Acceptera var det.

Och visst,man gör väl det även om det tar emot.

Men jag blir förbannad,det blir jag,för det ÄR fan

inte rättvist nånstans.

 

Vad som däremot är rättvist just nu,är att jag

börjat lyssna på min mage.

En mage som älskar bröd i dom flesta former

men som absolut inte mår så bra av det.

Den blir så uppkäftig direkt jag käkat en macka

och antar formen av en högdräktig katt typ.

 

Så nu har jag dragit ner på brödet,faktiskt helt

och hållet.Inte så att det är skrivet i sten att jag

aldrig mer får eller ska äta en macka eller sju,

för det kanske jag gör NÅN gång.Men just nu

och som det känns idag så lär det dröja,för 

satan sicken skillnad det blivit på bara två veckor.

 

Jag behöver inte ha korsett på mej för att komma

i jeansen och inte känns det som om det ligger

trettifem kattungar i magen heller.

(det där med korsetten kanske va lite överdrivet iof)

 

Allt är inte pest och pina som ni kan läsa,men jag

hade ju inte varit ledsen om det va en aning mer

okej på det stora hela!

 

Nu får jag försöka acceptera det jag inte

kan acceptera,och det är nog så kämpigt

när jag kämpar med allt annat.

 

Fast skam den som ger sej,jag lever ju åtminstone!

Och jag får väl ta på mej rollen som "den fule".

Nån ska ju ha den oxå.

Jag är iaf snäll och så har jag börjat använda

tygkasse när jag handlar!

 

Det är vackert ibland när man går

upp före tuppen för att hinna ikapp

sej själv innan klockan blir lunch!!

Dagens tårta

Jaha ja,så fick jag den äran att göra

en repris på tårtan från december.

 

Såhär såg den ut.

 

Tårtan i original heter Prins Sigvardstårta,

men jag fräschade upp den ovan med hallon

och mandarinklyftor inuti.

 

Även dagens tårta blev en specialvariant,denna

gång med hallon och filéade apelsinbitar i.

 

I original är det bara grädde och äggkräm

emellan,men tycker man att det blir för stabbigt

och sött så passar det mer än bra att som

jag tillsätta något fräschare.

 

Först en mandelbotten och på den hallon

som jag kokat,mixat och kylt först.

 

Ovanpå hallonen breddes äggkrämen och

sen ett lager vispad grädde samt filéade

apelsinbitar som synes.

 

På med nästa mandelbotten,hallon,

äggkräm och sist grädde förstås.

 

Och så avslutades det med flagad mandel som¨

jag faktiskt haft lite gulddust på och skakat i en

burk för extra lyster.

Inte nog med det,jag strödde guldglitter över oxå,

fast det syns ju knappast här på bilden.

 

Istället för juldekoration gjorde jag till dagens

tårta en liten chokladinstallation.

 

Snipp,snapp,snut...nu är nog denna snart slut.

 

Hej sålänge,vi hörs nästa vecka!

 

 

 

 

 

 

 

Men...man bör tydligen inte spara på allt!

Jag är som sagt en riktig samlare.

Det KAN dock gå överstyr...ibland

och "lite" light.
Men då finns det turligt nog en som

försöker hålla ordning på mej,så igår

röjdes det lite i garderober och skåp.

(IGEN)

 

Vet inte om ni sett på program med

galna samlare och hur dom sitter bredvid

när sak efter annan läggs i säckar för att

kastas,men OM ni gjort det så kan jag tala

om att jag kände mej lite som en sån igår.

 

"Va,varför ska jag kasta den där"?
"Men hallå,nej säjer jag,den vill jag ha kvar"!

"Är du galen,dom där fick jag i trean,det är

  minnen som jag vill spara"!

 

Och lite så fortsatte jag tills dess att jag insåg

att jag alls inte vill gå i terapi eller faktiskt inte

behöver spara EN foppatoffel fastän det är den

mjukaste jag nånsin stuckit foten i.

EN lixom,jag är väl fan inte enfotad.

 

Gamla plasthinkar är ju däremot

sällsynta...NOT!
Dock ej heller gamla väskor från

början av 2000-talet med en logga

från nån film som var i ropet då.

Bridget Jones dagbok som för övrigt

inte ens fick ½ sol av mej...DÅ!

MEN,jag vann väskan (plus lite annat)

i en tävling,och bara en sån sak borde

väl räcka som anledning till sparande??
INTE,näe...jag kastade den.

PUNKT och klapp på axeln idiot jag!

 

Tidningar däremot,dom kan innehålla massor

med bra saker,som recept och tips och sånt.

För det kan man ju inte googla typ!?
Jo det KAN man,men det känns inte riktigt lika

härligt som att känna pappret mot det fuktade

fingret och....VAFAN människa,GE DEJ nån gång.

Fortsätter du (läs:jag) sådär måste du snart klättra

över skiten,alternativt tapetsera med dom.

(vilket iof inte varit dumt med tanke på att det här inte

 händer ett skit på upprustningsfronten.Och jag har ju

 faktiskt häftapparat så det kanske vore en idé)

 

Näevars,nu ska det ut och väck.

För det finns ändå EN bra grej med

att rensa lite då & då,och det är att

man kan samla på sej nya saker.

 

Fiffigt Majso...eller möjligtvis lite

halvsjukt fortfarande,vad vet jag.

Jag är som jag är och tack vare

att jag tydligen närt en minimalist

("Stora") vid min barm,så kan mitt

samlande iaf hållas i någorlunda

ordning och schack!

 

Hej & tack "Stora" för att du trots din

mors knorrande och ojande ändå stod

på dej i denna tumultartade och ibland

på gränsen till urballande stund då jag nästan

ville gråta över "förlorade" ting.

(lite överdrivet,men ni hajjar)  =)

Nu kör vi fredag,och här är det sallad

som gäller.Gott ska det bli och härligt

med ett lättare sinne.

(fast det pratar vi tyst om,man ska inte gå till överdrift ju!)

 

 

 

Den som spar hon har

Fråga mina barn vad dom tycker om

att jag sparar typ ALLT,och jag LOVAR

att dom i kör skulle säja att jag är helt

jävla galen när det kommer till "hamstring".

 

MEN,sen händer det ibland att dom frågar

efter vissa gamla grejer och tänk hur jävla

bra det är då att ha en mamma som lägger

undan och just SPARAR!

 

Jag kommer aldrig i livet sluta spara på saker,

jag är så pass gammal nu oxå att jag bestämmer

helt själv vafan jag vill göra och inte göra.

 

Vad skulle ni säja om jag sa att jag sparat en

stekpanna som visade sej bågna så fort den

blev varm och som var omöjlig att steka 

normalt i?

 

Och vad hade ni sagt om jag berättade att det

i mitt ena skåp ligger ett gäng elvispar som sett

sina bättre dagar?

 

Antagligen hade ni tyckt att jag är helt prillig och

totalt störd,och så hade ni säkert sagt att det

bara är galningar som faktiskt sparar på allt

OCH att det finns ett ord som beskriver såna

som jag.

 

Ha,ha,ha,ha...jag kunde inte bry mej mindre!

Nästan så jag vill skratta så jag gråter faktiskt,

så himla skönt och härligt känns det idag att

jag inte lyssnat på mina barn utan faktiskt

fortsatt spara fastän det verkar korkat med

trasiga och obrukbara grejer.

 

För just idag är jag en VINNARE.

 

Det lönar sej iband att stoppa undan och

vänta på bättre tider.

 

Stekpannan som bågnade reklamerade jag

och elvispen som iof var snygg men inte alls

funkade,den hade Ica själva återkallat,vilket

jag genom nattsurfning läste om på deras sida.

 

Alltså,jag klappar mej idag jävligt skönt på

kinden och LOVAR mej själv,att enbart lyssna

på min intuition och inre röst fortsätningsvis oxå.

 

Tror bestämt att Majso ska unna sej både ny

stekpanna OCH visp nu.

 

Hej barnen!

Nu fattar ni kanske varför jag inte

lyssnar på er och allt slit & slängprat!  =)

 

Ajm a winner,and the winner makes it right! 

 

 

Det händer inte mycket här

Det finns sånt jag längar alldeles

extremt mycket efter,och det är att

snön och kylan drar dit pepparn växer.

Att det blir varmt så jag slipper ta på

mej lager av kläder när jag ska utanför

dörren,och att jag kan ställa in vinter-

stövlarna/kängorna längst bort i garderoben.

 

SOM jag hatar dessa månader när kylan

letar sej in under skinnet och allt känns

sådär jävla omysigt och trist det bara kan.

 

Då kan det iof pigga upp "lite" att titta på

bilder,inte för att jag får varmare fötter,men

hjärtat blir iaf extra hett och gött.

 

"Min pappa har konstiga skor"!

 

"Undrar hur dom känns att gå i,om jag blir lika duktig som han"!

 

"Ska det verkligen vara såhär trixigt"?

 

"Sådärja,nu är jag redo"!

 

"Hallå,jo jag undrar om ni har arbetsskor

  som inte är så tunga,och gärna i storlek 

  21-23 max"?

 

Inte det.okej.Då får mina vanliga duga sålänge.

/ LEWI. 

 

 

Friday fredag fridag...och lite tvätt och matlagning och...

VA!

Fattar ni att det redan är femte januari

och att det snart förflutit en hel vecka

på det nya året?!

 

Jag gör´t inte,och snart är det väl mid-

sommar och sen vänder det igen.

HEMSKA TANKE!

 

Ja inte att det ska bli midsommar,för den

längtar jag efter som fan,men om vi kunde

införa typ två maj,juni och julimånader,DÅ

skulle det kännas så jävla mycket skönare

OCH bättre på alla sätt.

 

Men,nu är det emellertid bara januari.

Fast,det är ju ändå fredag och det är

alltid nåt att se positivt på.

 

Jag har,eller rättare sagt jag ska testa

en hemgjord glass på prinsen ikväll.

 

Inte ropa "HEJ" förrän den avsmakats

och vi har sett hur konsistensen blir

efter ett par timmar i frysen.

 

Tillsvidare är det tvätt som gäller,det är

förvisso inte min favoritsysselsättning,

men det känns fint när det är klart.

 

Såja,nu kallar kökstjänstgöringen med

fokus på kvällens käk.

 

Pistageglass med hackade pistagenötter

och lite mörk hackad choklad!

 

 

2018 nu kommer jag och bloggen!

Nyårslöften är som bekant inte

alls min grej.Jag är alldeles för

ombytlig för sånt tjafs.

 

Det jag möjligen lovar mej själv i

ett svagt och mycket ogenomtänkt

ögonblick ena dagen,verkar sen totalt

jävla befängt redan nästkommande dag.

 

Och det vet vi väl alla lite till mans(och kvinns),

att man helst inte SKA lova saker man INTE

kan hålla,det blir lätt jäkla dålig stämning

inombords då.

 

Ett par saker jag däremot med lätthet och

glädje ska lova mej själv är,att vara snällare

mot mitt jag,att inte låta andras elakheter få

fäste i min person,att rensa bort eller säja

tack men NEJ tack till såna som definitivt

bara tillför negativ stämning och framförallt

ska jag kasta det satans dåliga samvetet långt

åt helvete och så jag fokuserar mera på det JAG

mår bra av och sånt som gör mej skön inombords.

(då blir ju oxå jag skönare mot andra)

 

Just det,jag ska försöka sluta upp att vara så

förbannat sträng och jävlig mot själv oxå!

 

Har man som jag kommit över halva livsstrecket

så finns det ingen anledning att slösa energi på

sånt som inte ger nåt positivt tillbaka.

 

Jag har hur konstigt det än kan låta,hittat nåt

slags inre lugn (oftast iaf),och jag hetsar inte

upp mej över saker som förr gjorde att jag

vände upp och ner på allt och fick mej att 

gå bananas så till den milda grad att jag kände

mej helt jävla dränerad från topp till tå efteråt.

 

Jag har äntligen fått mej själv att förstå,att det

jag säjer,påstår och menar INTE blir sant förrän

mottagaren på riktigt FÖRSTÅR vad jag säjer

och faktiskt menar.

 

Jag känner oxå att varför ska JAG ge mer av mej

själv till andra som uppenbarligen inte uppskattar

det på riktigt mer än då dom kan dra nytta av det,

för jag har absolut ingen lust att bara passa när

det passar andra.Har man inte respekt eller empati

för mej så TACK & HEJ,då behöver jag inte dej!

Då är vi inte bra för varandra.

 

Mitt jag är värt mer än så och då får "du" lösa dina

inre problem och slåss med dina demoner utan

min hjälp.Jag har faktiskt oxå känslor och tar illa

vid mej när jag känner att jag blir behandlad som luft.

 

Att låtsas vara en s.k vän enbart när det är till gagn

för dej eller när ingen annan vare sej orkar höra eller

finns till hands,det går numera fetbort.

 

Vill du ha min åsikt och min syn på saken,då får

du vara beredd på att höra den.Jag ger dej den

även om det kanske inte passar,men jag säjer den

på ett vänligt sätt och förklarar.

Jag smeker dej inte medhårs bara för att,jag tycker

att man ska vara rak och står för det jag säjer för

det menar jag.

Jag hjälper ju inte dej i längden genom att svara

det du vill höra,fråga mej inte om du inte vill ha

min åsikt.

 

Falskhet och utnyttjande går därför bort helt.

Umgås inte med mej om du bara gillar min hjälp

när det kniper och ingen annan finns tillhands.

 

Och kom ihåg,att ett förfluget ord,eller för den delen

flera förflugna ord upprepade efter varandra,går INTE

att ta tillbaka och få osagda.

 

Jag förlåter gärna för det är högsta hämnd,men jag

glömmer sällan eller aldrig och du förlorar därmed

min respekt från det ögonblicket.
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var

för just dej,och som du inbillat mej att jag verkligen

var och varit.

 

Förhoppningsvis går det inte så långt,men när eller om

det gör det,så tänker jag dels,att:

 

"det var ju hemskt tråkigt (och onödigt) att jag investerat

både tid och känslor i nåt som troligtvis varit delvis oäkta".

 

"trist att jag inte lyssnat mer inåt och förstått tidigare".

 

"du har större problem än jag,men det har du inte

förstått,vill inte inse eller förstår helt enkelt inte

ATT du har".

 

Kan man inte säja det lilla ordet "förlåt" och verkligen

mena det,då har man issues att jobba med och då är

antagligen inte jag den rätta att hjälpa när det gått

överstyr.

 

Avslutningsvis blir min gåva till mej själv,ett

snällare JAG,ett än mer empatiskt sätt och

ett "ta inte åt mej av andras elakheter som

riktas mot mej men som egentligen är egenriktade"!

 

GOTT NYTT 2018!

Var rädda om er och era medresenärer

på denna årsresa ♥

 

Kram från mamman,frun,svärmor´n och i detta fall

mormor´n med EN av sina medresnärer,den minsta

lilla darlingen ♥