Medelålders samlare med planteringsfetisch

Igår fick jag ett av mina välkända ryck
och sorterade bland mina glitterburkar.
 
Alltså,det är som att botanisera i en
smågodisaffär,jag blir alldeles lycklig
i hela kroppen när jag ser alla färger.
 
Man har ju samlat på sej lite över tid!
Fram till nu har jag haft glittret i en låda,
men eftersom det är superknöligt att dra
ut och ta med lådan där jag pysslar,så
löste jag det med att stajla till en gammal
skokartong.
 
Nu kan jag enkelt och smidigt flytta
med lilla lådan och plocka det jag vill
ha för tillfället.
Fiffigt Majso!
 
Och så har det äntligen börjat ploppa
upp lite grönt i krukan.(plus nåt mossliknande)
I början på juli köpte jag en färsk ananas och
den som kanske lagt märke till det,så finns det
små,små frön i en sån.
Just såna pyttesmå petade jag ner med en
tandpetare,och sen har jag vattnat och hållit
tummarna hårt.
 
Man vill ju att det ska komma upp nåt iaf,och
det gjorde det.Helt otroligt att nåt SÅ litet kan
resultera i nåra gröna skott.
Nu återstår bara att se om dom växer till sej
ännu mer.
Vem vet,om ett par tjugo år eller så kanske
jag kan skörda egen färsk ananas.Eller så
får jag fortsätta köpa i affären!
 
 

Helt naturlikt

Så många gånger som jag på senaste
tiden tänkt att idag ska jag minsann gå
en sväng till skogen för att se om det
möjligtvis finns nån svamp på mina
favoritställen.
 
Men dagarna har lixom flutit i varann
och inte fan har jag kommit iväg.
Igår däremot,då jäklar fick vi till det.
 
Prinsen och Cindy följde förstås med,
men hur mycket vi än stirrade ner bland
löv och grenar så hittade vi inte nåra stora
fynd av skogens guld.
 
Lite skrap på botten av påsen var
vad vi lyckades finna.
Vad som däremot hittade oss,var
dom förbannat vidriga älgflugorna.
 
Alltså,dom är så jävla äckliga att jag
vill skrika,spy och slå vilt omkring mej
i ren desperation.
 
Dom följde med in i bilen och satte sej i
Cindys päls,och när jag sen kom hem
och hade gått igenom HELA mej,så nog
fan kröp det en i håret vid tinningen iaf!
 
GAHHH,primalskrik och snuskkänslor
blandades i en ofullbordad symfoni 
ackompanjerad av mina stampande fötter
och kväljningar som inte ville ta slut!
 
Just det,jag gick ju förbi tvillingarna "Tall"
i skogen.Stod där så fint böjda åt samma
håll och trivdes relativt bra trots sommarens
extrema torka.
Good for dom lixom!
 
Enda fördelen med att inte hitta
så mycket svamp är väl isf att det
inte tar så jäkla lång tid att rensa.
 
Åh andra sidan måste man äta väldigt
lååångsamt för att verkligen njuta av
som små rackarna.
 
Blir det lika torrt nästa sommar,då måste
jag utlysa kantarellsorg här hemma,för
nu börjar det trots snålande bli ganska
ont om det jag haft i frysen.
 
För jag vägrar helt enkelt KÖPA svamp
i affären,där går faktiskt min gräns,hur
märkligt det än må låta!
 
 

Ett sista "hej då"!

Igår var det många känslor som
tumlade runt i många av mina
närstående på mammas sida.
 
Vemod och eftertanke blandades
med fina,ljusa minnen men oxå
med en sorts tragik över hur vissa
människors liv utvecklar sej och blir.
 
Närmsta släkten till min morbror samlades
nämligen igår till minnesgudtjänst.
 
Hösten visade sej från en stundom vacker
och färgsprakande sida,samtidigt som en
viss kyla från kyrkan nästan bet sej fast i
både kropp och själ.
 
För hur det än kommer sej,så tror jag aldrig
att jag vänjer mej vid såna här avsked.
Allt blir så påtagligt och man slås av livets
skörhet och förgänglighet.
 
När gudstjänsten avslutats möttes vi sen
upp till en betydligt lättare stämning där
välsmakande förtäring samt kaffe intogs.
 
Ute sken solen,och fastän vinden stundom
kändes aningen höstkylig,så var vår gemenskap
därinne desto varmare.
 
Som det så ofta ser ut vid såna här tillfällen,
var klädseln mörk,dock inget krav på helsvart
även om jag för enkelhetens skull till största
del bar just helsvart.Mest för att jag faktiskt
inte äger mörkblå kläder.
 
Visst,det är ju enligt tradition att visa
vördnad genom att bära svart vid någons
bortgång,men för egen del när jag själv
viker av från min livsstig,då har jag bestämt
att klädseln ska vara glad och färgsprakande.
Gärna neonrosa eller knallorangea kreationer.
 
Det räcker väl med att själva tillställningen är
tung i sej,inte fasen ska det toppas med dämpad,
trist och murrig klädsel.
 
Och så ska det spelas klatschig och livsbejakande
musik oxå,inga psalmer i moll som sänker sej som
en stor mörk och äcklig filt över allt och alla!
 
Och den som INTE lyder den uppmaningen,den ska
jag hemsöka resten av dess jordeliv.Hur,var eller när
tänker jag inte tala om.Bara ATT jag kommer göra det.
 
Grillat och rosévin tycker jag låter bra som käk
efteråt och sen kaffe i mängder med en massa
olika sorters chokladkakor och annat mumsigt.
(himla dumt bara att man missar just det!!)
 
Och just det,min urna ja...den ska kidsen få ha
delad vårdnad om i rullande treveckorsschema.
Jag MÅSTE ju kunna "hålla ett öga" på dom
även då lixom.
 
AMEN!
 
 

När man har en fyrbent som pockar på uppmärksamheten

Det slår ju aldrig fel när man ska sätta
fart med nåt,för då sablar pockar Cindy
på min uppmärksamhet.
 
Det börjar med ett ganska tyst gnyende
för att sen eskalera i allt högre små skall.
 
Antingen är hon hungrig eller så vill hon ut.
 
Och det måste jag väl iaf säja trots allt,att det
är förbaskat bra av henne ändå,att hon säjer
till när hon vill nåt även om det ofta krockar
med mina göromål.
 
Precis nyss satt hon här nedanför
min stol och "småpratade",och vid
den här tiden VET jag av erfarenhet,
att då vill hon ut.GENAST!
 
Så nu har hon nattkissat och jag kan
fortsätta med mitt utan att bli störd.
 
Jag har förresten kommit in i en tavel-
period igen,närmare bestämt står det
"änglar" på det körschemat.
 
Idéerna tar lixom inte slut,så jag tänker
att det är bäst att köra så det ryker medans
lust och engagemang finns.
 
Det började med att jag gjorde om
en tavla som blev skitful för att jag
inte ville kasta själva canvasen.
Så snygg vet jag inte om den blev,
men den fyller säkert sin plats över
nåt fult märke på nån av väggarna!
 
Sen gjorde jag om en tavla åt
en kompis för trycket som var 
på från början lämpade sej icke
att hänga upp.
 
 
 
När grannen fick se tavlan ville hon
oxå ha en fast med annan text men
i blått oxå,så då blev det ytterligare
en ängel.
 
Inte nog med det,hennes dotter ville
ha en egen med.
 
Men den skulle vara på svart botten,så
då fixade jag förstås en sån!
 
Färgerna är dock finare IRL och
mycket mer intensiva.
 
Nu står det fem glas och väntar på
att bli omhändertagna,så det ska
jag försöka få till vad det lider.
 
Prio ett är en omarbetning skulle man
kunna säja,för en vän som beställde för
flera år sen har råkat slå sönder ett som
gjordes i en serie.Som tur var hade han
ett par till i reserv,så jag kan nu ordna
att han återigen har sex glas i samlingen.
Varje glas har nämligen en låttext graverad
och det går ju inte för sej att ha den serien
inkomplett.
 
Så vare med det.
Nu måste jag fortsätta här.
 
Sov gott eller god morgon på er!
 
 

Dagen D

Idag har iaf JAG gjort det jag har
kunnat för att påverka!
 
Men,jag ska va riktigt jävla ärlig
och säja att jag slumrade till i 
valvakan!
 
Jag har intensivstuderat senaste tidens
valspurt och verkligen suttit som klistrad
vid partiledardebatterna,men det retar mej
nåt så fruktansvärt att det alltid är och blir
pajkastning och larviga påhopp.
Sandlådelek tycker jag inte hör hemma i
vuxenvärlden.
Men det är ju jag!
 
Nu återstår bara att se OM och HUR allt blir!
 
Godnatt!

När man agerar hobbyfotograf i låtsasateljé

I måndagskväll ryckte den här mormorn
ut och passade småprinsarna när deras
föräldrar jobbade.
 
Efter lite fika för mej och knäckeätande
för kidsen,frågade jag om jag möjligtvis
kunde få testa kameran (det lät ju bra)
och knäppa nåra bilder på dom.
 
Det fick jag visst göra sa Wille,som direkt
gick till puffen (eller om den har nåt annat
mera fancy namn) och strax gjorde även
Lewi honom sällskap.
 
Man måste va satan så snabb om yrvädret
Lewi ska fastna på bild,för han är lika ofta
utanför ramarna,och ibland även utanför
rummet i sej!
 
Nån porträttfotograf som står i en riktig
ateljé lär jag knappast bli,men jag har iaf
nåra pics på killarna  som är skapligt färska,
så man får vara glad för det åtminstone.
 
Nu ska iof vi bortse från att solen sken in
med full kraft och blekte Willes ben,jag
ville lixom inte stänga ute sensommaren helt.
 
 
Blixt på och skuggor bakom,nja det var ju
knappast optimalt.
 
 
 
 
 
 
 
Hobbyfotograf som sagt,om ens det.
När jag studerar bilderna och tänker
efter light,så vore det nog bäst om jag
lät bli överhuvudtaget och enbart ägnade
mej åt gravering och annat kladd.
 
Å andra sidan har jag inte tänkt tävla
med bilderna (ha,ha,ha),så det kanske
funkar att ha dom för sej själv iaf.
 
Är inte problemen större än så ska jag
nog överleva det oxå!
 
 

Bättre lite senare än inte alls

Idag har det bjudits till försenat 23-års-
kalas hos "Lilleman".
 
Det bjöds på pannkakor med tillbehör och
efterföljande kaffe med tårta.
 
Jag ser iaf en (i soffan) som gärna
hade fått en egen tallrik.
 
Det krävdes tre bilder innan jag fick "Lillemans"
morfar aka papsen att titta in i kameran.
Skam den som ger sej lixom.
 
Födelsedagsfiraren som inte känner sej
100 % tip top hade idag skippat linserna
för att vila ögonen,och hade glajjorna på
så han såg vad han stoppade i munnen.
 
Skönt med en stor mysig säng att slänga
sej i och busa runt lite tyckte Wille och hans
brorsa."Mellan" läste i en inredningskatalog
och "Stora" vet jag inte vad hon fokuserade
på.Troligtvis lillebrodern som har myror i brallan.
 
Marsipantårta med chokladbottnar,fylld
med hemgjord jordgubbsmousse och
glasskräm smakade fint till kaffet.
 
Verkligen ingen utställningsros,men
jag är glad att jag fick till nåt med tanke
på hur lite tid jag hade efter all pannkaks-
gräddning och annat trix.
Vaddå tänker ni,var det inte "Lilleman" som
hade kalaset?
Jo,det var det,men nu fixade hans ömma
moder det som fixas kunde.Bra så!
 
Allt ljus på födelsedagsfiraren i
dubbel bemärkelse,för SOM solen
sken in genom fönstren idag.
Plus 23 grader ute visade termometern
den här första söndagen i september.
 
Tänk om det kunde få fortsätta vara
sånt här väder,gärna fram till jul och
helst tills våren tar vid igen om jag
får bestämma.
 
Det var det,nu ligger det en helt orörd
vecka framför oss.Bara att hugga in
med liv och lust,kanske göra nåra mer
valtester och studera partierna i sömmarna
så man får lite mer kött på benen inför
kommande helgs val.Om nu det är möjligt.
 
Som det är nu vill jag bara bunta ihop dom,
skicka dom på uppfostringsanstalt och själv
ta över skutan.
 
Det hade fanimej inte kunnat
blivit mycket sämre!
 
 

RSS 2.0