Jag vet att man inte ska gnälla!

Visst,det är verkligen tradigt OCH dunkande
enformigt att ha herpes,men betänker man att
det finns dom som har livshotande sjukdomar
blir det med ens futtigt och löjligt att gnälla
över sånt man vet försvinner i sinom tid.
 
Jag blev återigen påmind igår om just det,och
mitt hjärta ville inte sluta gråta trots att jag som
ni vet är en obotlig optimist.
 
Idag är det väl oxå sista dagen på den s.k "rosa månaden",
men jag tycker nog att årets ALLA månader kan mana
oss till skitsjukdomens uppmärksamhet.
 
Jag önskar SÅ att man ska hitta ett botemedel som
en gång för alla utrotar denna onödigt vidriga och
skrämmande sjukdom.
 
Dom flesta av oss känner eller vet säkert nån som
har eller haft den,och det är omöjligt att blunda för 
dess konsekvenser.
 
Jag har själv ett antal som jag vet kämpat mot detta
helvetiska,jag står dessutom nu bredvid någon nära
som i år fått diagnosen och som är i behandlingsstadiet.
 
Vad gör man?
Vad säjer man?
 
Svaret är en enkel piss i Mississippi:
man kan inte göra mer än finnas där.
 
Lyssna,försöka förstå,stötta,hjälpa i den mån
man kan och tillåts,samt att ALDRIG,ALDRIG
någonsin låta hoppet svikta en endaste millimeter.
 
Men det är svårt,det är så inihelvete jävla svårt
att stå vid sidan av och inte kunna göra nåt som
konkret får skitsjukdomen att utplånas,gå upp
i rök och försvinna.
 
Maktlösheten river i hela kroppen och själen skakar
som ett löv i höstvinden av både rädsla och skräck.
 
Jag är inte uttalat troende,inte i den bemärkelsen att
jag går i kyrkan eller tror på nån orakad farbror i lång
kaftan som sitter bland molnen och dinglar med benen.
 
Jag tror dock på "nån" slags starkare kraft än min egen
när den som nu är obefintlig till och från.
 
Jag MÅSTE tro på att det går åt rätt håll,jag MÅSTE
vara fokuserad och positiv i mina tankar och hålla
huvudet kallt.
Men jag känner mej så liten och hjälplös,klumpen i
magen gör ont.
 
Och om min klump gör ont,hur smärtar då inte den
drabbades,hur liten,rädd och extremt tröttsamt och
smärtande är det inte för h*n???

Det kan jag ju aldrig förstå till fullo,men jag kan tänka
mej känslan till en viss del,och när jag gör det blir allt
svart runtomkring mej.
 
Nu ber jag igen till MIN "makt",jag ber och skriker det
högsta jag kan inombords:
LÅT DET GÅ BRA,LÅT ALLT ORDNA SEJ SÅ VI SLIPPER
DET HÄR,OCH FRÄMST AV ALLT:LÅT DENNA PERSON
FÅ LEVA SITT LIV UTAN CANCER OCH MEDFÖLJANDE
JÄVLIGHETER I FORM AV BEHANDLINGAR OCH ELÄNDE!
 
Jag tror på mirakel och kommer ALDRIG sluta hoppas,
det finns lyckliga slut och det SKA bli ett sånt!
 
Tack för ordet & ha en skön lördag,och snälla ni,
låt inte denna dag svischa förbi utan att ni talar
om för nära och kära vad dom betyder för er.
Glöm INTE att visa uppskattning,för egen del OCH
för andras.
 
Gårdagen är historia,morgondagen ett mysterium,
men dagen IDAG är en GÅVA!
 
Kram ♥
 
 

Pest och riktig pina

Visserligen både var och blev jag medveten
om att Herr Pes igår gjort sin entré,och varje
gång han gör det försöker jag tänka positivt.
 
Jag fick ju ändå på ett sånt där genomskinligt
munsårsplåster skapligt tidigt.
 
Som om det hjälpte lixom.
Imorse när jag försiktigt kände med tungan
på överläppen blev jag fanimej förskräckt.
 
För att inte tala om chocken då jag motvilligt
slängde ett halvt fredagsöga i nedre kanten
av toaspegeln.
 
Herre jävla nån,det ser ut som om jag fått en
botoxinjektion av nån som är både blind och
förlamad.
OCH enbart då på vänstersidan.
 
Assymetri kanske kan va snyggt i vissa lägen,
men fan inte i det här fallet.
 
Att det sen dunkar,svider och kittlar satan i 
själva blåsorna gör ju knappast att man typ
tänker bort det och känner sej som vanligt.
 
Förresten känner man i hela kroppen att nåt
inte stämmer.Det blir som en ond jävla kedje-
reaktion av ledvärk,huvudvärk och totalt
pissigt allmäntillstånd.
Om man sen toppar det  med megamens ULTRA,
så blir allt ljuvligt och rosarött med fluffiga,gulliga
moln som singlar ner i en strid ström.
 
NOT!
 
Om jag visste,att imorrn är det okej igen då vore
det ju en "kakbit" (eller piece of cake som dom säjer),
men nu vet jag med säkerhet efter snart 40 år i
"herpesbranschen",att så INTE är fallet.
 
Jag VET att fanskapet kommer finnas vid min sida
i MINST en vecka,kanske mer och det gör att 
garderoben lockar mer än nånsin.
 
Inget bra slut på veckan m.a.o...en fredag ska väl
normalt sett kännas skön och tillfredsställande.
 
Det gör den inte!
 
Jag kryper nog tillbaka in under stenen och trycker
där ett tag,jag vill inte känna mej eller se mer eländig
ut än jag normalt sett brukar.
Det räcker nu!
 
Trevlig (jävla) fredag på er andra dårå!
(för jag är absolut INTE bitter,inte alls faktiskt)
 
Uppbringade iaf så pass mycket lust och kraft igår att jag kunde göra klart
den här s.k platta tavlan.
Ibland är "lite" mer än mycket ansträngande!!! 

Gott och lite ont

Att vakna med en stickande känsla på
överläppen och inse att den jävla Herr
Pes (herpes) är tillbaka,det är fan INTE
kul i nåt stadie.
(och dricka kaffet med sugrör)
 
Men att vakna och se tillbaka på gårdagen
gör det mycket lättare att handskas med
fanskapet som man inte vet HUR länge 
han behagar stanna denna gång.
 
Pest,det är PEST med munsår och jag hatar
det,för hela alltet känns så vidrigt.
Jag vill bara låsa in mej i garderoben och sitta
där tills det gått över.
"Hej asociala skitperiod"!
 
Men iaf,igår fyllde en fd granne år,så jag hade
förstås fixat en present till henne.
I ivern över att få fira henne glömde jag dock
(mitt pucko),att fota av presenten.
 
Utsidan blev ju fin,men ni vet ju inte vad som finns i.
 
Hann eller rättare sagt kom ändå ihåg att fota ett av dom åtta glasen
och publicera på Instagram,så en liten hint får ni iaf.
 
Tog även med nybakta men inte så värst stiliga cupcakes.
Dom hade jag fyllt med dulche de leche (stavas det så?),och
sen spritsat lite smörkräm smaksatt med smörkolasmak.
 
Överraskad tror jag iaf att hon blev,och glad
blev hon definitivt.
 
Jag älskar ju som ni kanske vet att komma med
med just överraskningar.Det känns så jävla bra
inombords att se andras glada miner.
 
Efter kalasandet for jag hemåt i mörkret,för även
om uret inte va alls mycket i egentlig mening,så
kändes det som om klockan va typ elva på kvällen.
(den va dock bara 18 cirka)
 
Månen visade dock vägen skapligt bra,men ni får ursäkta
bildkvalitén dock.
 
Nästan hemma ringer "Lilleman" som ville
ha assistans att fixa lite kvällskäk,så vi möttes
i lokala affären,greppade en korg och inhandlade
diverse saker.
 
Han va på sitt bästa onsdagshumör,så jag passade på att göra
honom till medhjälpare där i köket.
 
Det hela resulterade i en smörgåstårta som han själv valt ingredienserna till,det
va nämligen just det han kände sej sugen på igårkväll.
 
Turligt nog hittade jag en Fanta i kylskåpet som han kunde dricka till,och sen
satt vi till sent och bara umgicks och pratade om allt mellan himmel och jord
sådär som bara en mor & son KAN.
 
Det var med fjäderlätt hjärta jag la huvudet på
kudden igår,mycket nöjd och belåten över dagen
som varit.
 
En av sakerna vi diskuterade var just,att ta tillvara
på tiden vi faktiskt har,och låta småsaker och eventuell
skit inte ta över.
Livet för viktigt för att slösa energi på sånt som inte
har nån egentlig betydelse.
Leva här och nu och göra det bästa av det vi har.
 
Att sen vakna med herpes kanske inte toppade
den föresatsen,men vaddå,lite skit får man ta
ibland,det drabbar ju i det här läget enbart mej s.a.s!
 
 
 
 
 

Rena rama övergreppet

Gårdagen gick i textandets tecken och
även om jag bestämt mej för att färga håret,
så sket jag totalt i det.
 
Framåt eftermidda´n skulle jag så ta pärlan
på en liten tur.
Traskar ner och när jag sen står bredvid henne
och ska låsa upp tycker jag det är nåt som
absolut inte stämmer!
 
Mina fälgsidor,var fan är dom?
Och vad konstiga däcken ser ut!
 
Jävligt mysko,jag kan inte minnas att jag redan lagt om till
VINTERDÄCK!
 
Då erinrar jag mej om att jag kvällen innan
när jag kom hem,såg att nån lagt ut högar 
med däck bakom varje post och tidningsbuds-
bil därnere.
 
Tänkte förstås inte mer på det utan konstaterade
bara att det verkade tidigt,typ att en månad i förväg
byta däck på postens alla bilar.
(för er som inte vet,bor jag vid Postsorteringsplacet)
 
Just som jag står där och kliar mej i skallen,kommer
två av postens medarbetare.Dom ser oxå misstaget och
skrattar hjärtligt.
Vad annat kunde man göra lixom!
 
Jag får iaf numret till verksta´n som byter däck och går
upp och ringer.Efter många om och men svarar nån
Mattias och jag framför mitt ärende.
 
Han bah:jaha...okej jag tar ditt nummer så får nån ringa!
 
Vaddå får NÅN ringa?
Kom för fan ut och byt tillbaka till MINA däck pronto!
 
Sen lade han på luren och där satt jag med hakan i
golvet och med en bil som inte bara utsatts för ett
fruktansvärt övergrepp,utan oxå fått dom fulaste OCH
mest nedslitna vinterdäcken påsatta under vidriga
kvällsförhållanden.
 
Stackars Pärlan,fatta hur ensam,naken och rädd hon måste
ha känt sej därnere.Med en vilt främmande karl som pillar
och hissar upp henne i mörkret.
 
Mitt hjärta blöder när jag tänker på vad en sån "våldtäkt"
kan få för konsekvenser!
 
Jag kunde fan inte sova inatt,låg bara och skakade när jag
tänkte på hur Pärlan måste ha känt sej.
Alldeles övergiven OCH underkastad!
 
FY FAN!
 
5.25 knallade jag upp,bryggde mitt morronkaffe och letade
fram telefonnumret till verksta´n igen.Väntade in att klockan
skulle bli 7.00 så jag kunde ringa.
Letade sen febrilt efter en terapeut i "fordonsövergrepp" men
hittade ingen!
 
Halv 7 kunde jag inte hålla mej längre så jag tog på mej jackan
för att gå ner och ta ett eget psykologsnack med min stackars
lilla flicka.
 
Och vad möts jag av då?
Jo,min vanliga Pärla med ordinarie däck OCH fälgsidor.
(nästan iaf)
 
Hon såg visserligen lite frusen ut,men jag tröstade henne med
att jag inget vetat och sa att nu kommer ALLT bli bra igen,inga
dumma farbröder ska nånsin mer få göra dej illa.
Sen klappade jag henne på däcken och torkade av nån grå kletig
gegga som nån av dumjävlarna lämnat kvar i form av ränder på
på dörrar och skärmar!!!
 
WTF lixom!
 
Vad kräver man i ersättning,och kommer Pärlan få bestående men???
Jag vet faktiskt inte.Det jag däremot funderar över är,om jag faktiskt 
ska ge henne ny lack.Knallrosa eller turkos,då borde dom väl i allsin dar
INTE ta henne för nån billig jävla tidningsbudsbil.Som dessutom INTE
är högerstyrd eller för den delen är strajpad med fula märken.
 
Helvete vilken pärs det här har varit,måste nog själv boka tid
för terapi!
 
Lilla älsklingen.Nu ser hon iaf skapligt normal ut igen,däremot
vet vi inte än vad reaktionerna kommer bli.
Se bara hur dom oxå kladdat och pillat på hennes däck.
(ska nog ta och efterdra muttrarna oxå)
 
Jävla svin!
 

Tomten är inte far till ALLA barn

Gårdagen gick i familjens tecken skulle
man kunna säja.
 
Både nya och en för länge sen avdankad.
 
Det började med att jag & Wille hängde på
förmidda´n då hans lilla mor skulle på ett
möte i sta´n.
 
Nåra russin i en skål i soffan satte fart på energin.
 
Lite frisk luft i det fina oktobervädret var inte heller dumt.
 
Morbror Rasmus kom på snabbvisit innan han skulle till gymmet,så vi fick en
pratstund med honom innan Willes mat serverades.
 
När "Stora" kom tillbaka sov Wille middag och vi lyxade loss på sallad som
hon köpt med sej hem.Väldigt gott och ganska nyttigt oxå!
 
Lite senare ville Wille handla både Tom & Jerrykex och pumpa till Halloween.
Eller PUNKA som han själv säjer.Men pumpa hade han redan en hemma,så det
var bara kexen som fick följa med.
 
Framåt eftermidda´n kom det ännu fler på besök,
nämligen Willes mostrar ("Mellan & Hanna) samt
deras och "Storas" far.
Han är som bekant varken tomte eller far till alla barn,
men det funkar ändå,så vi och Prinsen som oxå dök
upp satt alla vid bordet och umgicks en stund.
Prinsen for hem till sej och övriga klanen åt andra hållet.
 
 
Sist kom min svärson med gitarren i högsta hugg,den greppade dock "Stora"
och vi fick oss en avskeds och hejdåtrudelutt.
 
Jovars,ibland händer det att det blir
fullt hus,och det är ju alltid trevligt!
 
Tomtemor själv (d.v.s jag),åkte sist,var ju
tvungen att packa in hundarna och det tar
sin lilla tid.
 
 
 
 
 

Lovtider

Nu ni,nu börjar höstlovet för alla
skolelever och bussar,affärer och 
ibland faktiskt oxå gatorna kommer
krylla av ungdomar som som inte
har nåt att göra.
 
Eller är det så nuförtiden förresten?
Kanske inte om man ska va ärlig,många
sitter väl hemma vid dator och/eller padda
och drönar sej igenom dagarna.
 
Tänk om en annan haft en massa tekniska
prylar när kidsen va i skolåldern,då hade
man kunnat sysselsätta dom dygnet runt
och bara kilat in med en bricka mat då & då!
 
Skulle väl knappast tro det va,när kidsen
va mindre här,kostade det en förmögenhet
att va uppkopplad,så vi hade en liten burk
där man la en slant för varje kvart man var
uppkopplad.
 
Dessutom var ju telefonledningen blockerad
dom tillfällena,vilket innebar att man varken
kunde ringa hit eller härifrån.
 
Vilket jävla meck när man minns tillbaka.
Fast lite charmigt va det ändå,jag menar
ungarna stod ju på rad och höll stenkoll på 
varann och äggklockan.
 
NU...NU ÄR DET MIN TUR,DU HAR SUTTIT
PÅ MSN JÄÄÄÄTTELÄNGE NU!
 
Eller "bilddagboken" som oxå va omåttligt
populär på den tiden.
 
Själv hade jag en egen mejladress,och den 
checkade jag av sisådär en gång i månaden.
 
Helt jävla galet när man ser tillbaka,numera
måste man ju rensa både inboxen och skräp-
posten ett par gånger per dag för att det inte
ska svämma över i "brevhögarna".
 
På ett sätt VAR det bättre förr,men samtidigt
är jag jävligt glad att det gått framåt.
Nu finns det inga skolungar i det här hushållet,
och morsan gör precis vafan hon vill.
 
Bortsett från att prata i telefon,det har hon
tröttnat på faktiskt!
 
 

Vintertider hej,hej...vintertider

Sista dagen med s.k "sommartid" blev
en riktig pärla.
 
Inte nog med att solen sken och oktober
visade sej från sin bästa sida,jag fick ju
träffa "fransyskan" ett par timmar oxå.
 
LYCKA!
 
Hur jävla motigt och trist allt än kan kännas,så nog fan försvinner det för en
stund eller två när man blickar upp mot en klarblå himmel och sol som ler.
 
Mimi bjöd på starkt (mycket starkt) kaffe och jag bidrog med cupcakes.
Nu var det faktiskt allra sista gången vi två satt i hennes föräldrahem och
tjattrade,huset är sålt och nya ägarna flyttar in i början på december.
 
Känns vemodigt och lite sorgligt,men samtidigt
är jag förstås jätteglad över att ha fått förmånen
att komma dit en sista gång.
 
Alfons,Mimis tvåspråkiga son och jag diskuterade smaken på bakverken och 
dom fick med beröm godkänt.
 
TRÈS BIEN!
 
Lite senare kom även Mimis bros Erik direkt från Stockholm,så vi hann oxå
både prata och kramas.
 
Det blev tyvärr oundvikligt att tacka för titten och säja hej då till huset och dessa
otroligt underbara människor.
 
Mörkret sänkte sej över sta´n och jag vinkade en sista gång innan jag rattade
pärlan mot landet och ett annat hus,nämligen "Huset Gud glömde" där jag
själv huserar och bor.
 
Säja vad man vill,men det var med kärlek
OCH en jävla massa glädje jag senare la
huvudet på kudden och kunde konstatera:
Rik,jag är så förbannat rik att inte ens alla
miljardärer i världen kan jämföras med det
jag faktiskt har.
 
"Vintertider HEJ,HEJ,hemskt mycket HEJ"!
 
 

Kärt återseende

Idag ska jag äntligen få krama min
lilla fransyska igen.
Känns som evigheter sen och det är
det faktiskt nästan.
 
Förra gången vi sågs var jag ogift t.ex.
Idag är det två fruar som träffas och vi
får väl se om det känns annorlunda.
 
Jag är så glad över att hon avsätter delar
av sin dyrbara tid för just mej,jag både vet
och förstår ju hur mycket hon ska hinna
med när hon äntligen kommer på visit i
sin födelsestad.
 
Jag vet oxå att jag sagt det förut,men jag har
verkligen världens FINASTE och mest om-
tänksamma vänner ♥
 
Jag hade så gärna velat ta med nåt att ge henne,
dels för att jag vill men oxå för att hon fyllt år
för inte så länge sen.
Kan bara inte komma på vad!
För dels är jag jätteborta och helt väck i huve´t
just nu,och dessutom reser hon med minimalt
handbagage,så nåt stort funkar lixom inte.
 
Nu behöver man förvisso inte ge saker jämt,
man kan faktiskt ge av sin tid och sin kärlek 
med,men "nåt" litet vill jag iaf ha med mej.
 
Så,det får bli lite som kan ätas upp istället,
nåt jag kan och har förberett såhär på morgonen.
 
Jorå,jag va faktiskt uppe strax efter 7 imorse,så
dom små cupcakesen är klara och ska bara packas
ner sen innan jag drar.
 
Choklad och pistagesmak kombinerade jag lite fräsigt,för man äter ju med
ögonen oxå som det så klatschigt heter.
 
Lite kokosflingor on top och det blir kanon...tror jag iaf!
 
Det här kommer bli en toppenlördag,bortsett
från att jag igår skrev att klock(fan) ska ställas
om nästa helg...
Det är ju för helvete inatt redan.
 
Men,det skiter vi i just nu,inget ska få sabba mitt
goda humör en dag som denna,och så skiner solen
oxå.Precis lika starkt som jag vet att min fransyska
ALLTID gör...
 
Lördagskram och så njuter vi av sommartidens sista dag!
 
Morgonsol över grannens tak,kan det bli vackrare en lördag i oktober!
 
 
 

En ganska vanlig torsdag

Precis så blev det igår.
 
Jag textade lite och drack mitt kaffe,
kände olusten i mellangärdet och 
försökte hela jävla tiden förtränga
det som jag inte ens vet VAD det är.
 
Men iaf,framåt kvällen blev det så dax
att bege sej på styrelsemöte en bit bort.
 
Det viktigaste pappret ligger under,men det vill jag inte visa.
Hemliga dokument får icke läcka ut i förtid!
 
Det bästa (typ) med styrelsemöten är fikapausarna.
Alltid serveras det nåt gott,och igår va inget undantag.
 
När diskussioner,fika och diverse planering
var klart,åkte jag raka vägen hem i mörkret.
Ja,jag hade lyset på förstås,men satan så fort
det blir beckmörkt nuförtiden.
 
Det är visst nästa helg klockan ska ställas om
igen,och förvisso får man tillbaka timmen från
i våras,men så förbannat mycket gladare över
det är jag ju inte.
 
Idag ska jag vinka av prinsen som far på fiskehelg
med gamla polarna.
Eller "lekhelg" som man oxå kan kalla´t,jag gör det iaf.
 
Nu ska man väl va glad att han har polare OCH intressen
förvisso,vem har inte det lixom.
 
Själv ska jag "nog" försöka få lite fart på MITT härhemma.
Borde tvätta men har ingen lust,borde göra klart en grej
som har deadline inom kort och MÅSTE egentligen sätta
eld i baken på mej själv av massor med anledningar.
 
Den som är med får se hur det blir på fronterna!
 
Jag kanske helt enkelt bara textar lite och dricker
en jävla massa kaffe och re,re,relaxar.
Det är ju ändå fredag menar jag!
 
 
Sista plattavlan blev iaf åt det lite rödare hållet ♥
 

Surprise

Vilket sammanträffande att ha namnsdag den 22:e (igår alltså).
Med två som lyckonummer kan ju inte en dubbeltvåa bli sämre.
Tack min lille ♥prins♥ för omtanken.
(jag hade iof påmint om vilken dag det var,men ändå)
 
 

Dom små grå

Allt har sin charm kanske man kan säja,
och nu i lite mer mogen ålder kan jag nog
hålla med om det....ibland.
 
Beroende på vilket humör jag är på vill säja.
 
Jag pratar om "de grå",som helt plötsligt
invaderat hela skallen.
 
Visst,jag kan skylla på ungarna eller allt man
varit med om.Men det kanske är så att det inte
finns nån eller nåra syndabockar just i detta fall.
(även om det känns bättre med en orsak)
 
Många är dom de grå stråna,och just det här är extra gulligt.
Små vågor och väldigt kort.
 
Jag orkar eller vill inte heller för den delen,
stå med pincetten och rycka bort alla jag ser.
 
Skulle fan bli skallig inom en vecka eller två
isf,och det känns ju aningen dumt faktiskt.
 
Man kan iof färga eller tona håret och på sätt
slippa bli påmind,men vafan,det hör väl till att
dom dyker upp förr eller senare och jag kan nog
tycka att det är lite charmigt....ibland!
 
 På tal om roligare (och inte så grå) saker,så
färdigställde jag ytterligare en platt "canvastavla"
sent igårkväll.(läs:runt midnatt)
 
 
Joråsatte!

Sunny side of a wednesday

Visst är det väl onsdag idag?
Man blir ju helt dagvill nuförtiden
och det är fan inte lätt att hålla reda
på vilken dag det faktiskt är.
 
Iof spelar det inte så jävla stor roll om
det är tisdag eller torsdag,för just nu 
är jag inne i en skitperiod där humöret
lever sitt eget liv.
 
Kaboom så blir jag skogstokig och förbannad
över minsta skitgrej (ibland över inget alls),för
att nästa stund sitta och halvböla.
Ögonen tårfylls utan att jag vet varför.
 
Sjukt jävla jobbigt är det.
 
Typiska PMS-besvär kanske ni direkt tänker,men
se det tror jag fan inte.
Jag vet ju inte om eller när eller hur det står
till i "äggboden" längre.
 
Förvisso kan ingen va gladare än jag över att slippa
skiten så länge det bara varar.Jag menar det händer
ju ibland ATT man helt plötsligt befinner sej i norra
Sveriges ström av blod,men ändå!
 
Jag vill helst inte tänka på´t,inte nämna nåt om det
överhuvudtaget,för gör jag det så kan man ju ge sej
den på att helvetet brakar löst snabbare än man hinner
komma till toadörrn och dra ner brallorna!
 
Näevars och som sagt,humöret är väl inte precis på
topp just nu,men jag stretar på och försöker peppa
mej själv så gott det går.
 
Med kaffe t.ex...där har jag ett säkert kort.
OCH att hålla mej för mej själv så jag slipper
utsätta andra för min fula uppsyn.
 
Jag skulle ju aldrig va taskig eller bete mej illa
mot andra som inget gjort mej,men att känna sej
såhär vilket gör att man ser vidrigare ut än normalt,
det är absolut INTE att föredra!
 
Nu ska jag nog fortsätta med lite "pauspill",har precis
färdigställt nattens senaste (asfula & töntiga) plattavla.
 
Som synes gillar jag INGET nu,allra minst det jag
själv gör eller åstadkommer!
 
MEN,kommer tid kommer (förhoppningsvis) bättring.
 
 
"The mess" gäller som ni förstår även skallen nu!!!!

Dagens tips!

Rättare sagt kanske det är gårdagens!
 
Helt otroligt men jävligt sent om sider,så
tvättades iaf min lilla pärla igår.
 
Jag blir sjukt irriterad varje gång jag ska
göra det,för dom satans asfaltsfläckarna
är lögn i helvete att få bort trots avfettning
och allsköns medel.
 
MEN,dagen till ära (igår alltså),så hade jag fått
ett tips av "Stora" om en liten "suddgrej" som
eventuellt skulle kunna funka även på bilar.
 
Alltså,det här va det i särklass bästa jag upplevt.
Man fuktar den lite lätt och gnuggar...och som i ett trollslag typ,går
småstänk och fläckar  upp i rök!
 
Holy Moses,vilken innovation för gamla tanter som
envisas med att tvätta bilen själv,för hand!
 
Hon blev så glad lilla pärlan,men gladast va nog fan jag!
 
Nu va det förvisso inte bara en utan TRE fordon som fick lite höstskrubb.
Och alla stod dom sen på rad och mådde toppen.
 
Wille struntade dock i rengöring av sin traktor,han hade fullt fokus på att
köra runt garaget trettio varv istället.
Vi hade däremot grundat med lite fika innan,och tur va väl det för höstfix och
smågnugg tar faktiskt på krafterna.
 
Nu vill man knappt köra en meter för att
riskera skitig lack direkt,så idag får nog
"plåtsaken" vila sej tror jag.
 
Det finns dessutom inomhusaktiviteter
och andra göromål på agendan,så det 
lär inte va nån svårighet att få även denna
dag att förflyta utan tristess.
 
Kram på sej,var och en ♥ 
 
 

Nya veckan är här och jag med den

Ibland är det faktiskt skönt med måndagar.
 
Som jag skrev igår,så har det ju varit en hel
del förberedelser inför helgens partaj,och 
allt toppades förstås sista dagen (läs:lördag)
då ALLT skull fixas i matväg för min del.
Dom andra hade ju dukat och styrt järnet med
den andra logistiken.
 
Inte konstigt att man efteråt känner sej lite halvt
urlakad när man väl sätter sej ner och andas
ut igen.
 
Jag är så glad att allt blev klart i tid,att det blev
lyckat och att alla faktiskt uppskattade både mat
OCH fikabröd.
 
Känns fint inombords när man rott iland allt från
inköp till uppläggningar typ.
 
Imorron fyller hon "på pappret",och vi får ju hoppas att hon återhämtat sej
från "the party of the year" tills dess!
 
Det snålades nämligen inte på nånting i lördags...om man säjer så!
 
Idag måste jag nog se till att få bilen
lite renare,mycket skit blir det efter
ett tags körande.
 
Avfettning och gnuggande skulle sitta
mer än fint på "pärlan",så jag måste
nog förbereda mej på en hel del skurjobb.
 
SÅ.JÄVA.BORING...men skönt när det är
klart!Förvisso går det snabbt utför igen,men
det behöver man ju inte tänka på första dagen.
 
Joråsatte,det var den början,på vecka 43.
 
Nästa vecka har alla skolbarn höstlov.
(kul för dom då)
 
För tio år sen satt jag själv i höstförälderlovssitsen,
men nu,nu är jag BARA vuxen och behöver inte bry
mej eller för den delen engagera mej ett jävla dugg
om såna saker.
 
Det är SÅ härligt att äntligen va mogen och inte
ligga sömnlös på nätterna med funderingar över
vilka aktiviteter som ska hittas på 24/7.
 
"HALLELUJA"!!!
 

Nu ligger jag efter va!?

Oj oj oj...sista dagarna har det varit full
rulle med både det ena och det andra här.
 
Det är nämligen som så,att D.L.V fyller hela
50 år på tisdag,så vi hade en överraskningsfest
för henne igårkväll.
 
Mycket var det som skulle fixas,men jag har varit
i ett riktigt "dreamteam" av förberedelser så det
har varit en jävligt skojig resa sen en månad tillbaka
drygt.
 
Tipspromenader,musikquiz,dans,mat,fika och 
SÅ mycket härliga människor att man känner 
sej alldeles varm och fluffig inombords nu 
i efterhand.
 
Strax runt 03 inatt landade jag hemma på mitt
eget golv,så idag är jag aningen trött OCH faktiskt
lite seg.
Förberedelser i all ära,men det tar även musten ur
en lite i min ålder.
 
Fyra stora fat med kött hade jag fixat och gjort iordning!
 
Samt fyra kakor varav den ena dekorerats med hemgjorda minimaränger i
en blåvit ton.
 
Lite ballonger hör ju till.
 
Jubilarens plats!
 
Naturligtvis med ett specialgraverat glas.
 
Lite lagom uppiffat i hennes favoritfärg!
 
Grattis i förskott raring och hoppas du blev nöjd med firandet ♥
 
 
 
 
 
 

Hinner inte

Hemskt lessen,men idag hinner jag inte
skriva till er.

Såvida jag inte får en stund över innan
det är dax för sängen vill säja.
 
Så,tillsvidare önskar jag er en skön lördag,
och glöm inte att va rädda om varann.
 
Kramelikram & nyp i kinden!
 
 

6.22 pip

Just det,så dax slingrade jag mej ur
sängen som en liten sjöjungfru.
 
Nu ljög jag lite iof,jag pustade mej upp
och förbannade min onda rygg som vanligt.
Men man kan ju låtsas att man är smidig och 
som en alert 20 åring en fredag.
 
Idag står det bakning på schemat,plus lite
annat i matväg som är nyttigare.
 
Det i sin tur betyder att jag måste lägga andra
göromål åt sidan tills låt säja söndag som först.
 
Cindy har åkt till sin matte och Kelly ska till sin
i eftermiddag,så det innebär att jag inte har nåra
somhest rastningstider att passa på nåra dagar.
 
Faktum är att det känns ganska skönt att ha det
så ibland,för alltid när jag komit in i eller är mitt 
uppe i det jag sysslar med,då står det en liten
fyrbent donna bredvid och pockar på uppmärksamhet.
 
På tal om annat ovidkommande och absolut väre-
löst vetande,så införskaffade jag ytterligare ett par
läsglasögon igår.(rosa)
Jag verkar ha fått dille på just såna,och av nån märklig
anledning hittar jag dom sällan när jag behöver.
 
Nu har jag iof varit lite förutseende och lagt nåra
i en burk,men så fort jag inte lägger tillbaka dom,
då jävlar får dom både fötter och vingar.
 
Och som sagt,en hel drös är fortfarande på rymmen!
 
Blandad kompott med spridda styrkor!
 
 

En onsdagkväll att minnas

Igår fick jag en försenad födelsedagspresent.
 
Blev utbjuden på restaurang med god mat
och gott att dricka i trevligt sällskap.
 
Det behövs inte så mycket för att man ska må
som en prinsessa och känna livet i sej.
 
Att vårda sina kontakter och kära vänner ger
en både livslust,glädje och ömma skrattmuskler.
 
Jag är en jävel på humor,så B som bjöd ut mej hade svårt att
INTE skratta.(jag förstår henne)
Turligt nog har varken hon eller jag besvär med inkontinens(än),
så vi kunde lätt fortsätta skratta!
 
Vi beställde in varsin bakad potatis med ljuvligt god röra.
 
Jag har ju ätit nåra såna i mina dagar,men aldrig nån SÅ god och aldrig nån som
varit SÅ full med röra.I vanliga fall blir ju halva potatisen kvar,torr och utan
nåt gott gojs.(inte här inte)
 
Till detta avnjöt vi ett gott,välkylt Chilenskt vin och skålade.Både för min
födelsedag och för gammal vänskaps skull.
 
Flaggan ställdes oxå fram och jag kände mej MER än väl
omhändertagen och uppskattad ♥
 
Som en liten bonus,eller om det var för min ljuva uppsyns skull,kom ägaren
d.v.s restaurangdirektör´n himself in med lite god choklad efter maten.
 
Oj,oj,oj så BRA dom la sej runt räkröran
i magsäcken.En strålande onsdagssymfoni.
 
Vi fortsatte sen prata och umgås och ha det
allmänt trevligt innan det var dax att tacka för
en superb kväll.
 
Innan vi gick provade jag dock på rollen som "direktörska".
Och säja vad man vill,men jag skulle passa jävligt bra i den rollen.
 
Det var den "lillörda´n" som slutade i perfektion.
 
Mina kramar och mina tack tillägnar jag fina B som
fixade så att det blev av och äntligen gjort. ♥
 
Nu har vi både bestämt sinsemellan OCH tummat med
riktiga "direktör´n",att vi i fortsättning kommer på visit
var tredje månad.
 
Februari blir nästa gång,för nånstans måste man ju börja
med egen själavård och vad kan då passa bättre än att
gynna lokala restaurangen samtidigt som VI får egentid.
 
Win win på njutningsnivå max!
 
Vid pennan: eventuellt blivande direktösrka´n ;) 
 
 
 
 

Tjena hej på dej och dej och alla andra!

Vad tycker ni att det ska skrivas om idag?
Jag har själv inte en susning.
 
M.a.o får det kanske bli en salig röra om
lite det ena och troligtvis det andra.
 
För så är ju livet...för det mesta.
 
Igår hade jag en riktigt seg jävla dag som 
inte alls gav mycket till energi eller så.
 
Fick dock besök gånger två,ett av en god
vän som ligger mej väldigt varmt om hjärtat,
och det andra ett snabbt besök av "Stora" som
tittade förbi i farten hem för att krama sin mor 
och få en puss på kinden tillbaka ♥

När hon sen kommit hem till sej och öppnade
dörren efter en heldags arbete,då möttes hon
av två kärlekar,en lite större och en i miniformat.
 
Två älsklingar som hälsade mamma/fru
"välkommen på restaurang",med dukat bord,
rosor och musik i bakgrunden.
 
Vem hade inte blivit överlycklig av ett sånt
mottagande lixom.
Själv har jag bara läst om det,och som nu
sett det på bild.
 
Vilken tur och vilket framtidshopp att det faktsiskt
finns romantik och självgående män/pojkar/killar.
 
Såna initiativ och sån omtanke gör ju att vardagen
blir roligare och mer älskvärd,allrahelst nu i dessa
mörka och burriga hösttider.
 
För egen del serverade jag mej själv ett par knäcke-
mackor och kaffe igår,toppat med lite vaniljkvarg
framåt eftermidda´n.
 
Men jag klagar inte,det finns alltid dom som har
det värre,och jag valde ju faktiskt själv VAD jag
skulle äta.
 
Ikväll är jag bjuden på lokala restaurangen här
i byn,det ska bli lite sent firande av födelsedagen.
 
Kul ska det bli och trevligt kommer jag ha det.
 
Och vem vet,jag kanske t.o.m ser till att tvätta
håret dagen till ära.
Det är ju ändå lillördag och nåt ska man väl
göra för sin egen skull ;)
 
 

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Just precis så är det i detta nu.
 
Fråga mej inte vad det beror på,kan vara
lite light höstdepp,för jag känner mej lite
ur gängorna och nån disciplin har jag INTE.
 
Idéer och uppslag finns det jävligt gott om,
det blir bara inget konkret och bra av dom.
 
Får inte till nåt som jag känner är okej.
 
Gör om gör rätt skulle man kunna säja,men
vafan är rätt dårå?
 
Jo,det är när man blir nöjd och aningen förvånad
över sej själv och det man åstadkommer.
 
Just nu känns det som om merparten blir bajs för
att uttrycka sej på den undre nivån av mognad.
 
Jag vill förvisso inte bli fullvuxen,men ni hajjar!
 
Igårkväll bara för att avreagera mej och lägga
tankarna på "annat",så bakade jag lite.
 
Fråga mej inte VEM eller VILKA som ska äta upp
av det,jag va bara tvungen att göra nåt som inte
har med glas,tavlor och sånt att göra!
 
Enklaste kakan ever,lite uppiffad med små bitar av fransk nougat i.
 
Hur den smakar har jag som sagt ingen aning om,får väl gå förbi med nåra
bitar och lämna av hos "pensiovännerna" neråt gatan.
 
Nu ska jag iaf "försöka" få till nån slags present
till en vän som fyller jämnt i slutet av oktober.
 
Att det dessutom snart är dax för årliga julmarknaden
och jag inte ens har påbörjat tankeverksamheten kring
den,det verkar ju knappast lovande.
 
Men känner jag mej själv rätt,så är det som vanligt och
då rasar det hundra idéer och grejer över mej som jag
vill få gjort och testa sista veckan.
 
Synd att man inte har en av & påknapp som funkar,det
skulle underlätta jävligt mycket ibland....faktiskt!
 
 
 

Söndagsidéer och lite "filurgos"

Med tanke på att jag var uppe halva natten
innan jag väl kom i säng,så är jag förvånad
(som vanligt) över att jag kom upp till bryggar´n
igen i väldans skaplig tid.
 
Efter sisådär en fyra muggar kaffe kom idéerna
till mej lite pö om pö faktiskt,så nu ska jag bara
sålla och sortera lite för att se om det går att
kanske genomföra nåra eller iaf nån framöver.
 
När det var gjort kladdade jag ihop en choklad-
bollssmet samtidigt som jag såg nåt program
på Tv 4 play i datorn.
 
Faktum är att det mest blev chokladhjärtan igår,och bara nåra bollar.
 
Framåt eftermidda´n åkte vi för att bl.a träffa den här filuren och han var
anledningen till att det gjordes chokladhjärtan en söndag.
 
När vi käkat och lekt lite hoppade "filuren" ner i badkaret en stund.
 
Ett varmt bad är inte dumt nu när det börjar bli ruggig höst.
 
Burrigt inkrupen i badlakanet framför den sprakande öppna spisen fick han
sitta och torkgosa en stund innan pyjamasen åkte på ♥
 
Sen la han sej i soffan och tittade på nån
film på paddan och vi for hem i mörkret.
 
För även om klockan inte alls var speciellt
mycket,så var det nästan beckmörkt ute.
 
Jag gillar´t INTE!
 
Varken hösten eller dom tidigt mörka kvällarna.
Och än värre lär det bli,för snart är det dax att
ställa om till vintertid igen.
 
VARFÖR lixom???
 
 

Så fort gick den helgen

Nu är den iof inte riktigt slut än,men nästan!
 
Igår fick det bli en skön,slapp hemmalördag.
Jag såsade runt och mådde skapligt bra.
 
Skapligt i den bemäkelsen att jag i onsdags
på nåt konstigt sätt fick nåt slags knyck i nacken,
och efter det har jag haft "ilningar" i vänster
sida av skallen.
 
Igår övergick ilningarna oxå till öronont,och inte
nog med att det ilade och "högg" till med jämna
mellanrum,det gjorde jävligt ont varje gång jag
svalde oxå.
 
Förhoppningsvis går det över,för det känns som om
halva skaplen är delvis bortdomnad nu av dessa
nervryck eller vafan man ska kalla´t!
 
Iaf,jag fortsatte med en liten tavla som jag påbörjat,
och det borrades,sprayades och textades.
Sen även lite nitar runtom för att få dit ett band.
 
 
Den blev inte alls så jävla tokig eller ful för den delen.
 
Det blev sent även igår,för jag var vaken och kunde se sista bussen rulla förbi.
 
Då var klockan två,och efter en mugg vatten drog jag mej mot sovrummet.
 
Inte fan kunde jag sova!
(precis som vanligt alltså)
 
Det fick bli en hel del zappande mellan
kanalerna,men nåra bra program eller
filmer lyckades jag desvärre INTE nosa
upp på nattkröken.
 
Idag är det som sagt slut på veckan och
nya projekt ska spånas fram.
 
På med idémössan och fullt fokus m.a.o!
 
 
 

Blandad korg en fredag

En fredag som startade med en massa
kaffe och lite textning.
 
Förberedde mej sen och åkte till min gamla
efterlängtade tandhygienist för att få en second
opinion ang.tandhälsan.
 
Den "nya" tandhyg.som jag besökte EN gång
och aldrig mer,hade ju talat om för mej att det
behövdes MINST tre uppbokningar för borttagning
av tandsten samt lååång tid för att åtgärda dom
jävliga tandfickorna!
(kostnad drygt 3000 spänn!!!)
 
Var det så?

NEJ,NEJ,NEJJJJ!
 
Jag fick rådet att använda såna där små mellanrumsborstar
för att fixa till tandfickorna,samt att *Lena* igår tog första
undre rundan av tandsten.
 
Nu hade vi bara en 40 minuterstid,annars hade jag varit klar
redan igår.
 
Summa summarum,så kommer det inte kosta ens hälften
av vad första donnan sa!!!!

Man blir bara så jävla trött och besviken,men samtidigt
förbannat glad ATT jag listade om mej och nu känner
glädje igen över att öppna truten!
 
En riktig solskenshistoria i slutet på veckan alltså!
 
När besöket var över for jag till "Mellan" på fredagsfika
och lite tjatter.Välbehövligt och trevligt ♥

Sen hem och förberedde kvällsmaten och som dessert
blev det fotboll på tv.
 
 
Zlatan slog dock en skitstraff,men dom vann ju iaf med 2-0 till slut
eftersom han gjorde ett "vanligt" mål!
 
Just det värdens fru klippte ju gräset igår oxå.
Typ tredje gången denna sommarperiod!

Under all jävla kritik förvisso,men numera får
man vara glad för det lilla.
(det lilla som tas bort och klipps av alltså)
 
 
 

"Umgås-med-vänner-torsdag"

Som jag sa igår så skulle jag ju få
besök,och det fick jag oxå.
 
I två omgångar med med mycket prat
och hjärtlighet.
 
Först kom gamla grannen (inte gammal i ålder)
så jag bjussade på en av mina apgoda bullar.
 
Dessutom fick hon en klisterkatt att sätta på bilen. 
 
Vi satt faktiskt inne,för luften på lilla balkongen
var inte så väldans inbjudande.
 
När hon tackat för sej och jag plockat lite,kom 
grannen aka "hurtbullen" på visit.
 
Hittade lite ätbart i skafferi och kyl,så det dukades fram.
 
Vi kunde konstatera att det var mer än
tio veckor sen vi sist satt ner och pratade
om allt mellan himmel och varandras staket.
 
Det hinner ju hända en hel del på den tiden
så det blev ganska mycket information att
uppdatera faktiskt.
 
Varsågod sa hon och räckte över nåt "litet".
Hallå,du behöver inte ha med dej grejer svarade jag,
men hon insisterade och sa igen att det bara var pluttigt!
 
Som vanligt då vi ses går det bara 10 minuter
på en timme,och som i ett trollslag var 40 minuter
i vår värld över.(fyra timmar normal tid alltså)
 
Vi konstaterade att både hon och jag idag ska
till s.k "läkare" typ.
Jag till min saknade tandhygienist och hon för
blodprovstagning.
 
Tandis ja,idag måste jag rota fram tandtråden och
i sista stund försöka få lite ordning på gaddarna.
Så gott det nu går iaf,jag vill fan inte komma till
min favvo och ha både kardemumma OCH en massa
kaffefläckar mellan tänderna.
 
Faktum är,att jag ALDRIG känner mej illa till mods
då jag ska till henne,och jag är så jävla glad att jag
valde bort min ordinarie tandläkarstation och bytte
till den *Lena* börjat på nu.
 
Tack för att den valfriheten finns och är möjlig lixom.
Annars hade det lätt kunnat bli skörbjugg och annat
elände som resultat.
 
Vad det lider ska jag oxå gå till gamla placet och förklara
VARFÖR jag aldrig mer dyker upp där,kanske oxå erbjuda
en intensivkurs i patientbemötande och mänsklig respekt.
 
Förvisso får man inte personkemin att stämma med alla
människor,men att vara dryg,ironisk och agera typ över-
sittare,det funkar fan inte för mej.
 
Karius & Baktus dansar knappast tryckare i emaljen
av såna typer!
 
"Over and out"!
 
 
 

Förlåt mej!

Jag glömde fan bort att jag brukar kika in här 
i skaplig tid på förmiddagarna.
 
Jag har förvisso ingen anmälningsplikt eller
ens nåt tvång till det,men ändå.
 
Det har ju blivit lite av ett återkommande inslag
efter alla dessa år.
 
Bloggen firar för övrigt snart år.Närmare bestämt
SJU i början av december.
 
Helt galet att jag fortsatt såpass länge.
Jag menar med tanke på hur ombytlig jag ändå är.
 
Nån gång ska jag väl iof sluta,och det vet man ju 
aldrig när den dagen kommer.
 
Ibland känns det mer än lovligt segt,och inte har
jag nåt vidare värst kul att skriva om heller för den delen.
 
Idag ska jag iaf få besök gånger två.
Dom kommer dock inte på samma gång,vilket
känns förträffligt,för då får jag egentid med båda
på så sätt.
 
Om ni undrar vad jag gör och har gjort,så kan jag
berätta att det blev bullbak igår eftermiddag.
 
Världens i särklass godaste (OCH mest onyttiga)
kardemummabullar såg åter dagens ugnsljus.
 
Efter det framåt kvällskröken,fortsatte jag med
det lilla paus/mellanaktspysslet jag påbörjade
under gårdagsförmiddagen.
 
Nu ska jag strax valla hundar och efter det ta mej 
dagens 7:e mugg Gevalia.
 
Det rullar på som vanligt,för att inte tala om morgondagen.
Då ska jag äntligen få träffa min gamla invanda och ack så
efterlängtade tandhygienist.
 
Mer om det då.
Hej sålänge folket!
 
Jag gjorde inte många,men jag gjorde dom STORA! 
 
Så jävla dumt att det inte finns luktbloggar,då hade ni suttit och slickat på era
skärmar nu.(tror jag)
 
Och så den lilla typ skylten(tavlan),som nu pryder min köksdörr ♥ 

För att jag kan när jag piskar mej själv...typ!

Jag bestämde mej redan tidigt igår för att
INTE hålla på och jamsa runt och försöka
slingra mej ur graveringssitsen.
 
Det är fan inte lätt om man är jag,för runt
middan fick jag för mej att det hade varit
jävligt avkopplande med lite bullbak.
 
Kunde förnimma kardemummadoften och
det mjuka Bregottet som som sipprar ur
degen lite fint när man vikt ihop hela
härligheten på bakbordet.
 
Så,jag drog en repa och införskaffade lite 
grejer till just ett bullbak.
 
Kom hem,packade upp och var mer än lovligt
förväntansfull OCH glad.
 
DÅ,som tur var hoppade den "lille" på vänster
axel fram och skrek:
"Förihelvete människa,GE DEJ nån gång"!
 
Räknade lite lätt på tidsåtgång och kunde till min 
stora besvikelse konstatera att jag INTE skulle hinna 
med två längre jäsningar heller för den delen.
 
Bakningen lagd på is och muttrande satte jag mej i
"gamnackepositionen" för att plugga in gravyrpennan!
 
Faktum är,att jag kände mej förbannat nöjd när det
ÄNTLIGEN stod fyra helfärdiga glas framför mej.
 
Jag kunde visserligen knappt lyfta skallen rakt upp
mot fönsterhöjd,men nåra alvedon senare och med
en stor mugg kaffe i magen så var det värt det.
 
"HALLEFUCKINGLUJA"!

 
Och det bästa av allt,uppdragsgivaren blev SÅ SUPERNÖJD!
 

Nya veckan startade med ett gäng raringar

Man ska ta tillfällena i akt och försöka
göra det bästa möjliga av varje dag.
 
Igår hade jag förmånen att få träffa en
hel hög med raringar,och hjärtat kändes
både varmt och skönt efteråt.
 
Jag & Wille passade på att besöka "Mellan" ett tag medans
Willes mamma storhandlade.
Jag fick kaffe och Wille lite käk.
 
Skruttungen kollade lite på Pippi som moster så påpassligt hade i datorn,och
Cindy slappade i soffan bredvid.
 
Sen kom även Willes yngsta moster ("Stora" & "Mellans" yngre syster) på visit.
 
När stadsbesöket var avklarat for jag med Wille & "Stora" hem till dom för att
plocka upp Kelly på hemväg.
Wille demonstrerade sin nya fina eldrivna traktor och sen lekte vi i lekstugan
och kickade boll en stund i det vackra oktobervädret.
 
Kunde inte låta bli att fota lite natur oxå,det är ju så vackert fortfarande.
 
Härlig färg på den här blomman,nästan så man vill ta en smakbit och känna om
det kanske är lite violsmak rentav.
 
Jag är ju som bekant inget större fan av höst,vinter och vår,men sålänge
löven ändå inte trillat av får man ju vara glad trots allt.
 
Nån gravering i större utsträckning blev
det dock inte igårkväll.
Dels var jag inte i fokuseringsstadiet och
så var jag tvungen att styra med annat som
dock är hemligstämplat tillsvidare.
 
Idag har jag iaf för avsikt att verkligen försöka
bli klar med dom fyra whiskeyglasen,så nu finns
det bara en växel och det är full fart framåt!
 
Tjingeling och tisdagskram ♥ 
 
 
 
 
 

Urlakad och med gamnacke

Det tar på krafterna att träffa goda
vänner i friska luften.
Man blir helt slut överallt i kroppen.
 
På ett BRA sätt förstås.
 
Jag har inte skrattat så mycket på länge
som jag gjorde i lördags,för det är så med
vissa personer,att dom utan vidare jobb får
en på så satans gott humör att skrattmusklerna
inte vilar många sekunder i sträck.
 
Igår hade jag för avsikt att ta itu med fyra glas
som skulle graveras.
Det gjorde jag oxå,delvis.
 
När det är massor med småpill måste jag helt enkelt
dela upp sittningarna annars kan jag inte resa mej
upp som en normal typ.
 
Det är högsta koncentration och fokus hela tiden,
och nacken är böjd över glaset väldigt nära för
att se det extremt utförliga som ska göras.
 
Framåt kvällen gav jag upp och konstaterade att 
jag faktiskt inte kommer bli klar.
Herre min utomjordiska övermakt vilken tid det
tar att enbart få ETT glas klart....och det är lixom FYRA!
 
I em tar jag nya tag,för idag vankas tid med döttrarna
på varsina adresser.
Ska hämta hundar som varit borta sen i fredags och 
tänkte passa på att umgås lite oxå.
 
Frågan är väl bara om man orkar efter det!?
 
Jag ska iaf se till att spana in Willes nya leksak.
Han har nämligen fått en eldriven traktor,gissa om 
han är i sjunde himlen den lille godingen.
 
Man riktigt ser hur ögonen tindrar och skriker:"Den är MIN"!  ♥♥♥ 

Heldag i friska luften

Igår fm styrde prinsen och jag kosan norrut
för att sammanstråla med goda vänner på
svärfars lantställe.
 
Jag va så inihelvete kaffesugen och prinsen
som sagt att han checkat med sin far sa att
han att han skulle vara på plats,så jag kunde 
få tillgång och kunde låna hans bryggare.
 
Var han där???
NEJ,han jobbade och trodde det var söndag
prinsen pratat om.
Han skulle förvisso ut en sväng igår oxå,men
inte förrän på EFTERMIDDA´N!
 
Den jävla chocken!
 
Men,eftersom det var TVÅ "Mac Gyvers" med i
sällskapet och en grill som kunde sättas på,så
löste sej den värsta kaffecravingen.
 
Förvisso inte det godaste kaffe jag druckit,men ändå nåt!
 
Efter lite blaskigt kaffeintag tog vi bryggan i besittning.Det nappade knappt ett
skit,men vädret var strålande.
 
Sällskap fick vi oxå i form av Signe slända.
 
Vid lunchtiden tog vi en promenad och en kort färjetur över till Oaxen.
 
In i tunneln som leder till det gamla kalkbrottet.
(i bruk till i mitten på 70-talet tror jag)
 
Bedårande vackert.Som att komma till ett annat land nästan.
 
Djupt och ack så klart,rent vatten.
Så inbjudande att man ville hoppa i och simma runt.
 
Ungefär som att titta in i ett akvarium.
 
Fint va!
 
Vidare in i nästa men mindre och mörkare tunnel,där det kunde finnas
fladdermöss.Såg dock inga,så dom kanske va ute på flygtur.
 
Väldigt mörkt var det.
 
Ljuset i tunneln uppenbarade sej tack och lov ganska fort!
 
Och strax därefter såg vi havet igen!
 
Mor och dotter metade lite,och fick till deras förtjusning lite napp.Finally!
 
Prinsen fick oxå nåra små pyttiga abborrar.
 
LYCKAN när jag såg denna skylt var obetalbar,men byttes direkt till enorm
besvikelse då jag insåg att det var STÄNGT.
SÅ.JÄVLA.TYPISKT!
 
Provade ännu en brygga,men ingen fisk som ville fastna på krokarna!
 
Så vi promenerade vidare på ön tillbaka till färjan.
 
Vi hade iaf en jävla tur med vädret.
 
Skyltar är ju alltid kul att fota!
 
Och lite marina inslag fanns oxå.
 
När vi kom tillbaka till huset hade svärfar
anlänt,till min STORA lycka.
Kaffet var klart och vi kunde äntligen ha
kafferep med (nästan) sju sorters kakor.
 
Glada och med skrattmuskler som jobbat
satan under dagen sa vi sen hej då och for
hemåt åt varsina håll.
 
En helt perfekt lördag i början på oktober i bästa sällskapet var till ända,men vi
konsterade att det tyvärr blir alltför sällan vi ses.
DET måste vi ändra på sa jag och bestämde att det MÅSTE bokas in MINST två-tre
träffar varje år.
 
Tack & hej för mej ♥ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tänk vad man kan hinna med en fredag

Igår VAR jag riktigt energisk OCH
disciplinerad till fullo.
 
Uppe med tuppen och drack mina morronmuggar
med kaffe och satte sen rask fart med "lite" bakning.
 
Startade med en vit kladdkaka,dekorerad med pistagenötter & moccabönor.
 
Fortsatte med en dubbelsats havregrynsfrallor som blev SÅ goda och fluffiga.
(havregryn även I smeten/degen)
 
Sen fick jag ett cookieryck och gjorde nåra segt goda kakor med hackad choklad
inuti och toppade med ytterligare godsaker uppepå.
 
Det blev riktigt hett i köket,men doftade ljuvligt.
 
OCH,eftersom frukostbröden på fm blev så goda,gjorde jag ytterligare en sats.
Denna gång UTAN havregryn uppepå,men väl inuti
 
När kvällen närmade sej provade jag ett för mej nytt bullrecept.
Med bregott som fyllning samt rörsocker mald kardemumma och vanilj.
Ovanpå penslade jag med vit sirap och strödde mortlade kardemummakärnor
blandat med vanligt socker och en nypa vaniljsocker.
Man kan lugnt säja att det är dom godaste jag nånsin fått till i mitt snart
jättegamla liv,så det är tydligen aldrig för sent att lyckas. (nån gång iaf)
 
Idag blir det således kardemummabullens dag för mej,jag gillar ju inte alls kanel,
så imorr´n när det tydligen är den riktiga kanelbullens dag kommer jag strejka!
 
Som avslutning fick det bli hemgjorda kexnougatbitar.
Det är dock jävligt odrygt att göra dom,så det blev bara sex stycken.
Å andra sidan får man äta med andakt.
 
Idag har jag tänkt att det ska bli en liten
"träffa-vänner-dag",men det får ni höra
mer om imorr´n,nu har jag inte tid att
hänga här längre!
 
Hare sålänge vetja!
 
 
 
 
 
 

Njut varje minut

Och det gjorde jag igår.
 
Wille kom redan FÖRE klockan 7,och enligt
hans mamma hade det varit snabba puckar
med morgonbestyren hemma innan.
 
Ätit frukost,tagit på kläderna och sen:
"vi kan åka till mormor nu"!
 
Kan man få bättre komplimanger va?
NÄ!
 
Med Cindy som ivrig påhejare åts knäckemackan upp snabbt.
 
 
Köksbordet fick agera tak på hans lilla hus där han drog in allt
från lego till bollar.
 
På förmiddagen hade vi varit och plockat päron hos snälla pensionärerna en
bit nerför gatan,så vi fixade en burk inkokta till dom som levererades senare
på eftermiddagen.
 
När det var gjort passade vi på att gå förbi den lilla lekparken som iof sett sina
bästa dagar för en massa herrans år sen.
Förvisso hade man målat lite rött på sina ställen,men det hade ju jag oxå kunnat 
göra utan doktorsavhandling och dyra högskolepoäng!
 
 
 
Det gungades högt oxå,och även mormorn tog en tur på gungan bredvid!
 
 
 
"Klätterhuset" agerade affär och jag kunde få köpa både kaffe med mjölk OCH
sura citroner...för pengar naturligtvis!
 
Sen kilade vi hem och satte den förberedda
kvällsmaten i ugnen och väntade på Willes
mor och far som skulle komma.
 
Och när maten var uppäten och det obligatoriska
kaffet efteråt uppdrucket,då ville Wille bada innan
det var dax för hemfärd.
 
Plask lek och stänk på golvet,och sen hopp i pyjamasen.
 
Drygt 12 timmar senare kramades vi hej då
och enligt uppgift från föräldrarna,så somnade
den lilla älsklingen strax efter att han satt sej i bilen.
 
Mormorn som oxå var lite trött,bryggde mer kaffe,
satte sej på en stol och summerade dagen med
hjärtat fullt av kärlek.
 
Älskade ungen,SOM du berikar mitt (våra) liv ♥♥♥
 

See you later aligator

Jaha,så va hon på väg och typ framme
därborta på andra sidan Atlanten då.
Eva alltså.
 
Väskorna stod så fint i vardagsrummet när jag kom. 
 
Jag agerade ju s.a.s "privatchaufför" åt
henne igår,och såg till att hon iaf kom på
bussen.
 
 
Tre veckor med den lilla resväskan...OMG,tur att inte jag skulle med,då hade
det krävts ett helt bagageutrymme enbart för min packning.

Jag blev sen uppdaterad då hon satt
på planet för start,att för det första så
hade hon fått en skrikande bebis precis
bakom,samt att det satt en MYCKET
korpulent afroamerikansk herre precis
bredvid som med sina ca 160 kg typ
"flöt ut" även på hennes säte.
 
Lyllos lixom!!

Som om inte det var nog,sen meddelade kaptenen
att det skulle ta "liite" extra lång tid att flyga då det
det tydligen var motvind!

Hm,det var ju knappast en 3½ timmars flygning
från start om man säjer så.
 
Nog med strul....eller!??

Näerå,efter ett tag meddelades så att två personer
checkat in,med bagage....MEN,endast bagaget fanns
ombord och INTE ägarna.
 
Ytterligare väntan för att se OM dom skulle dyka upp,
annars blev det tvunget att lasta av just DERAS väskor.
 
Joråsatte!
 
Och nu väntar jag på ett "kommit-fram-meddelande" och
på att få höra hur resan gick.
 
Tills dess ska jag dricka kaffe och hänga med Wille.
Han ska ju vara här HELA da´n då dagis är stängt.
 
Blir nog full rulle som vanligt,undrar vem som
slocknar för middagsluren först,Wille eller mormor
som faktiskt varit uppe sen strax före FEM!
 
"Hej torsdag,Hej Swedish jetlag"!
 
 
 
 
 

RSS 2.0