Heldag i friska luften

Igår fm styrde prinsen och jag kosan norrut
för att sammanstråla med goda vänner på
svärfars lantställe.
 
Jag va så inihelvete kaffesugen och prinsen
som sagt att han checkat med sin far sa att
han att han skulle vara på plats,så jag kunde 
få tillgång och kunde låna hans bryggare.
 
Var han där???
NEJ,han jobbade och trodde det var söndag
prinsen pratat om.
Han skulle förvisso ut en sväng igår oxå,men
inte förrän på EFTERMIDDA´N!
 
Den jävla chocken!
 
Men,eftersom det var TVÅ "Mac Gyvers" med i
sällskapet och en grill som kunde sättas på,så
löste sej den värsta kaffecravingen.
 
Förvisso inte det godaste kaffe jag druckit,men ändå nåt!
 
Efter lite blaskigt kaffeintag tog vi bryggan i besittning.Det nappade knappt ett
skit,men vädret var strålande.
 
Sällskap fick vi oxå i form av Signe slända.
 
Vid lunchtiden tog vi en promenad och en kort färjetur över till Oaxen.
 
In i tunneln som leder till det gamla kalkbrottet.
(i bruk till i mitten på 70-talet tror jag)
 
Bedårande vackert.Som att komma till ett annat land nästan.
 
Djupt och ack så klart,rent vatten.
Så inbjudande att man ville hoppa i och simma runt.
 
Ungefär som att titta in i ett akvarium.
 
Fint va!
 
Vidare in i nästa men mindre och mörkare tunnel,där det kunde finnas
fladdermöss.Såg dock inga,så dom kanske va ute på flygtur.
 
Väldigt mörkt var det.
 
Ljuset i tunneln uppenbarade sej tack och lov ganska fort!
 
Och strax därefter såg vi havet igen!
 
Mor och dotter metade lite,och fick till deras förtjusning lite napp.Finally!
 
Prinsen fick oxå nåra små pyttiga abborrar.
 
LYCKAN när jag såg denna skylt var obetalbar,men byttes direkt till enorm
besvikelse då jag insåg att det var STÄNGT.
SÅ.JÄVLA.TYPISKT!
 
Provade ännu en brygga,men ingen fisk som ville fastna på krokarna!
 
Så vi promenerade vidare på ön tillbaka till färjan.
 
Vi hade iaf en jävla tur med vädret.
 
Skyltar är ju alltid kul att fota!
 
Och lite marina inslag fanns oxå.
 
När vi kom tillbaka till huset hade svärfar
anlänt,till min STORA lycka.
Kaffet var klart och vi kunde äntligen ha
kafferep med (nästan) sju sorters kakor.
 
Glada och med skrattmuskler som jobbat
satan under dagen sa vi sen hej då och for
hemåt åt varsina håll.
 
En helt perfekt lördag i början på oktober i bästa sällskapet var till ända,men vi
konsterade att det tyvärr blir alltför sällan vi ses.
DET måste vi ändra på sa jag och bestämde att det MÅSTE bokas in MINST två-tre
träffar varje år.
 
Tack & hej för mej ♥ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0