Gott och lite ont

Att vakna med en stickande känsla på
överläppen och inse att den jävla Herr
Pes (herpes) är tillbaka,det är fan INTE
kul i nåt stadie.
(och dricka kaffet med sugrör)
 
Men att vakna och se tillbaka på gårdagen
gör det mycket lättare att handskas med
fanskapet som man inte vet HUR länge 
han behagar stanna denna gång.
 
Pest,det är PEST med munsår och jag hatar
det,för hela alltet känns så vidrigt.
Jag vill bara låsa in mej i garderoben och sitta
där tills det gått över.
"Hej asociala skitperiod"!
 
Men iaf,igår fyllde en fd granne år,så jag hade
förstås fixat en present till henne.
I ivern över att få fira henne glömde jag dock
(mitt pucko),att fota av presenten.
 
Utsidan blev ju fin,men ni vet ju inte vad som finns i.
 
Hann eller rättare sagt kom ändå ihåg att fota ett av dom åtta glasen
och publicera på Instagram,så en liten hint får ni iaf.
 
Tog även med nybakta men inte så värst stiliga cupcakes.
Dom hade jag fyllt med dulche de leche (stavas det så?),och
sen spritsat lite smörkräm smaksatt med smörkolasmak.
 
Överraskad tror jag iaf att hon blev,och glad
blev hon definitivt.
 
Jag älskar ju som ni kanske vet att komma med
med just överraskningar.Det känns så jävla bra
inombords att se andras glada miner.
 
Efter kalasandet for jag hemåt i mörkret,för även
om uret inte va alls mycket i egentlig mening,så
kändes det som om klockan va typ elva på kvällen.
(den va dock bara 18 cirka)
 
Månen visade dock vägen skapligt bra,men ni får ursäkta
bildkvalitén dock.
 
Nästan hemma ringer "Lilleman" som ville
ha assistans att fixa lite kvällskäk,så vi möttes
i lokala affären,greppade en korg och inhandlade
diverse saker.
 
Han va på sitt bästa onsdagshumör,så jag passade på att göra
honom till medhjälpare där i köket.
 
Det hela resulterade i en smörgåstårta som han själv valt ingredienserna till,det
va nämligen just det han kände sej sugen på igårkväll.
 
Turligt nog hittade jag en Fanta i kylskåpet som han kunde dricka till,och sen
satt vi till sent och bara umgicks och pratade om allt mellan himmel och jord
sådär som bara en mor & son KAN.
 
Det var med fjäderlätt hjärta jag la huvudet på
kudden igår,mycket nöjd och belåten över dagen
som varit.
 
En av sakerna vi diskuterade var just,att ta tillvara
på tiden vi faktiskt har,och låta småsaker och eventuell
skit inte ta över.
Livet för viktigt för att slösa energi på sånt som inte
har nån egentlig betydelse.
Leva här och nu och göra det bästa av det vi har.
 
Att sen vakna med herpes kanske inte toppade
den föresatsen,men vaddå,lite skit får man ta
ibland,det drabbar ju i det här läget enbart mej s.a.s!
 
 
 
 
 
Trackback
RSS 2.0