Vanor och igenkänning och sköna feelings!
När jag var mindre och fortfarande bodde
hemma,då var det bästa jag visste när mamma
var uppe till långt in på natten.
Vad hon gjorde spelade inte så stor roll,bara
jag hörde henne och visste att det inte var nedsläckt
och tyst.
Av nån märklig anledning,eller om det rentav
gått i arv så blev det exakt likadant när jag
själv fick barn.
Att jag tassade omkring härute i köket eller bara
"var",och att lamporna inte släcktes förrän ungarna
kommit till ro och somnat in,det blev på nåt sätt både
en vana och nåt som skulle vara så.
Och så tänker man ju så bra när lugnet kommer
smygande och allt går ner på stand by och vila.
Åtminstone gör jag det,även om jag i och för sej
inte egentligen är superförtjust i just mörkret.
Då,i barndomen,kunde jag för mitt liv inte fatta hur
mamma som aldrig gick och la sej förrän klockan
blivit både ett två,orkade gå upp i ottan och ha frukosten
framdukad när vi syskon klev upp och skulle till skolan.
Hur fan orkade människan?
Fem ungar,om än i olika åldrar och faser,men ändå!
Jag vet ju hur sabla seg jag var under ett antal år
när mina kids var mindre och morgonbestyren
skulle till.För är det nåt jag tyckt varit superviktigt,
så är det att gå upp före dom (till 99% iaf) och att
åtminstone sitta med vid frukostbordet även om jag
själv bara tog en mugg kaffe.
Visst hände det sen att dom var uppe före mej och
trixade med sitt,men inte fasen behövde dom gå till
skolan och jag låg kvar i sängen!
Men iaf,nu såhär på äldre da´r verkar det som att jag
kommit in rejält i "pensionärscirkeln".
Uppe tidigt och i säng sent.
Iof går ju många dinosauriepensiosar och lägger sej
aptidigt för att ta morgonkaffet vid fyratiden kanske,
men ja ni hajjar.
Numera har jag ju bara mej själv att styra med,och
det tycker jag är alldeles underbart.
Var sak har sin tid och MIN tid är NU.
Jag bestämmer vad och hur och när jag vill göra nåt
och sen kan jag "lånas" ut eller "in" om så är.Men det
är på MINA villkor och jag som har sista ordet.
Nu har klockan passerat 02.05 och jag tänker absolut
INTE hoppa i säng.Det gjorde jag igår vid den här tiden
och när klockan visade 04.30 hade jag inte ens blundat
två minuter vilket var satan så jobbigt och nog så frustrerande.
Inatt gör jag inte om det misstaget.Jag dygnar hellre än
vrider mej som en kålmask i sängen,faktiskt!
Vem vet,det kanske när somhelst ploppar upp en
massa bra idéer som jag kan få till framöver.
Jag har iaf en skön feeling inombords sähär
på nattkröken,och det borde väl ändå va ett
stort plus.Hellre det än dåligt samvete över
sånt jag inte kan göra nåt åt!
Kram på er ♥
Kommentarer
Trackback
