Who cares"

Fy faderullan vad allt känns tradigt.
Allt och allt kanske är att ta i förvisso,
men vissa delar är eländiga nu.
 
Orken tryter,humöret är under medelnivå
och nån inspiration finns det verkligen inte.
 
Jag får fan kämpa med mej själv för att
överhuvudtaget göra nåt vettigt.
 
Det blir bättre...tror jag,även om det just
för tillfället känns jävligt långt bort.
 
NÄR det sen (förhoppningsvis) kommer
en gnutta ljus nedsinglande,DÅ vet jag
exakt hur satans skönt det kommer kännas.
 
Och SOM jag längtar efter den da´n,tro mej.
 
Nu är det ju knappast så att jag är sur eller
jättetvär mot folk runtomkring mej,jag undviker
dom faktiskt till största delen.
Asocialt beteende har fått en extremt introvert
betydelse,for sure.
 
Jag har lixom inget behov av att dösnacka med
nån just nu,för det krävs så inihelvete med kraft
ATT göra det.Jag hummar,svarar på tal och så,men
samtidigt befinner jag mej i min egen bubbla.
("jag låtsas SÅ bra")
 
En bubbla lika tjock som gummit på ett traktordäck.
Då kanske ni hajjar vidden av metaforen.
 
Nåväl,imorrn är det äntligen första april,och som
bekant får man luras lite då.
Vem vet,jag kanske drar ihop värsta solskenshistorian
enbart för att lätta upp stämningen.
Om jag sen avslutar med "april,april",det återstår att se.
 
Dagens lilla klappa-hårt-på-kinden-tanke:
"När det känns jobbigt,vänd andra kinden till"!
Och hjälper inte det,"vänd upp röven för den är större"!
 
Tjingeling!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0