Jag tror det blir en bra dag
Idag är jag uppåt och glad.
Det var faktiskt länge sen jag kände
mej såhär positiv.
Det kan iof svänga jävligt fort åt andra
hållet,så det gäller att både ta vara på
OCH leva i stunden.
Som en extra fredagsbonus funderar jag
faktiskt på att kanske lyxa till det med en
varm macka oxå,inte bara sallad och lite
kasslertärningar.
Jag kan ju ha lite kassler I mackan menar jag.
Måste ta fram mackjärnet och putsa upp det,
samt fixa en svampstuvning med kantareller,
schalottenlök och möjligen lite champinjoner oxå!
Jag tror förvisso det lutar åt bara skinka med lite
ost i min dubbelmacka,man ska ju inte överdriva
alltför mycket så det brakar helt åt helvete på
frosserifronten.
Igår hade jag som ni vet en "Mellandejt",vädret
var strålande,även om blåsten var en aning kylig.
Efter att vi strosat runt lite och sen avslutat med
diverse matinköp,avslutade vi med gott kaffe och
tjatter hemma hos "Mellan".
(stunder som förgyller och gör gott i själen)
(stunder som förgyller och gör gott i själen)
Väl hemma intog jag en fruktansvärt försenad
lunch som bestod av,just det:keso med apelsin.
Orkade och hade helt enkelt inte lust att ställa
mej med långkok då.
Idag ska jag dock äta på vanlig tid,måste ju
grunda lite inför kvällens cheezy happening.
Fredagspuss och nyp i kinden ♥
An ordinary friday
Förr åt jag bara mat på fredagar.
Och då menar jag riktig,lagad mat.
Det var på fredgarna magin stod i
centrum och man unnade sej det
där lilla extra.
Annat har det varit det här året.
Jag startade 2016 med att äta rätt
och försöka komma in i ett mönster
som gjorde att jag mådde bra.
Och vet ni,jag saknar varken onödigt
socker ELLER en halv burk béasås
på tallriken till det eventuella köttet.
Potatis,ris och mjukt bröd är oxå väldigt
sällan förekommande numera.
Idag har jag iof förberett en paj till kvällen,
men den ska inte jag äta av,den ska prinsen
bjudas på!
Själv ska jag äta sallad med blomkål i och
sen toppar jag det med lite kassler i tärningar
och kanske för att lyxa till det,lite ost on top.
Och VATTEN i glaset,det ni!
Fredagsvinet då kanske ni undrar.
Jo det kan jag tala om,jag har inte tagit en
droppe sen jag vet inte när.
Först och främst ville jag inte slösa onödigt
socker och envisa kalorier på sånt,men den
största anledningen till att jag inte behöver
den drycken är att det inte smakar speciellt
gott just nu.
Och då är det ju ännu mer onödigt att slösa
kosing på....visst!
I sommar kanske jag testar ett glas eller två,men
jag tror redan nu att det inte kommer bli värst
mycket av den varan då heller faktiskt.
Snacka om win win!
Jag unnade mej en ny bikini istället,om jag kommer
visa mej i den är en helt annan historia,men fin är den.
(tycker iaf jag som sörjt min förra som var liknande)
Som sagt,en ordinary friday UTAN matkoma
och dåligt samvete över att ha kastat i sej
fulsocker och en ocean av béasås.
Våren och sommaren kan komma NU,
för jag behöver ingen korsett som håller
upp ALLA valkar.
Dom som finns kvar är jag stolt över och
bär med stolthet.
Dom är nämligen beviset på att jag levt
men oxå valt att leva bättre!
Kram på er! ♥
Bikini med klös!
Who cares"
Fy faderullan vad allt känns tradigt.
Allt och allt kanske är att ta i förvisso,
men vissa delar är eländiga nu.
Orken tryter,humöret är under medelnivå
och nån inspiration finns det verkligen inte.
Jag får fan kämpa med mej själv för att
överhuvudtaget göra nåt vettigt.
Det blir bättre...tror jag,även om det just
för tillfället känns jävligt långt bort.
NÄR det sen (förhoppningsvis) kommer
en gnutta ljus nedsinglande,DÅ vet jag
exakt hur satans skönt det kommer kännas.
Och SOM jag längtar efter den da´n,tro mej.
Nu är det ju knappast så att jag är sur eller
jättetvär mot folk runtomkring mej,jag undviker
dom faktiskt till största delen.
Asocialt beteende har fått en extremt introvert
betydelse,for sure.
Jag har lixom inget behov av att dösnacka med
nån just nu,för det krävs så inihelvete med kraft
ATT göra det.Jag hummar,svarar på tal och så,men
samtidigt befinner jag mej i min egen bubbla.
("jag låtsas SÅ bra")
("jag låtsas SÅ bra")
En bubbla lika tjock som gummit på ett traktordäck.
Då kanske ni hajjar vidden av metaforen.
Nåväl,imorrn är det äntligen första april,och som
bekant får man luras lite då.
Vem vet,jag kanske drar ihop värsta solskenshistorian
enbart för att lätta upp stämningen.
Om jag sen avslutar med "april,april",det återstår att se.
Dagens lilla klappa-hårt-på-kinden-tanke:
"När det känns jobbigt,vänd andra kinden till"!
Och hjälper inte det,"vänd upp röven för den är större"!
"När det känns jobbigt,vänd andra kinden till"!
Och hjälper inte det,"vänd upp röven för den är större"!
Tjingeling!
Andehälsning och gravöl ("gladöl")
Igår när jag gick upp ville jag helst
blunda och göra om och rätt,det var
grått och det regnade!!!
Sånt väder är ju inte speciellt upplyftande
när man ska till kyrkogården för att hälsa
på sina släktingar,för att inte tala om hur trist
dom måste tycka det är att ligga six feet under
och huttra.
Igår var det nämligen exakt 20 år sen min högt älskade mormor
försvann ur mitt liv ♥
försvann ur mitt liv ♥
Men som en skänk från ovan sprack det upp och solen sken,så
jag,min kära mor och fina storasyster begav oss till andarna i
mina gamla hemtrakter.
Först planterade vi nåra små penséer hos farfar och farmor.
Fick varken feeling eller nån somhelst kontakt,så jag sa "hej",nu har våren
Fick varken feeling eller nån somhelst kontakt,så jag sa "hej",nu har våren
kommit om ni inte märkt det!
Raskt vidare till mormor och morfars grav,som verkligen behöver en omgång
med rotborsten så mossa och annat skräp inte tar över hela stenbeläggningen.
Känns faktiskt lite creepy att tänka att man
själv kanske kommer petas ner i ett hål
där bredvid nån gång!
Man får ju innerligt hoppas att det är sommar
så tjälen gått ur backen då.
Efter att det planterats där oxå och tänts ett ljus,
klappade jag lite på stenen och pratade med dom
oxå en stund,och när jag sen vänder mej om för att
gå,det är DÅ det händer:
Ser ni??
Snabbt som blixten kommer det upp en mask som kryper MOT mej!
Jag hade ju önskat att mormor uppenbarat sej som en fågel,eller
åtminstone som en nyckelpiga....men en mask!
Ja,ja,nåt slags tecken var det iaf så jag log lite och vinkade glatt hej då!
I den här kyrkan är jag alltså döpt och konfirmerad,även om det är åtskilliga
år sen nu.Tiden går ju som sagt skapligt snabbt.
Efter kyrkogårdsbesöket tog syrran och jag vägen om mamma
för en fika i hennes kök,så det blev ett levande avslut på den
eftermiddagsturen.
Skjutsade sen hem söstra mi och for raka
vägen till mina för dagen iordningställda
"kaktårtor" som packades in i bilen för nästa tur.
Ettan med smak av choklad och med apelsinnoblesseganache som fyllning.
Tvåan som hade smak av vanilj och vit choklad med en Dumleganachetopping.
Och slutligen den tredje chokladkakan med kardemummafyllning som spacklats
med kaffeganache,mortlade kardemummakärnor och diverse topping.
Styrde så bilen mot sista kvällen med
marknadsgänget,för att först ha ett av
dom avslutande nedläggningsmötena.
Den återkommande mötesordföranden och evige valberednings-
mannen till höger,avtackades av föreningens styrelse med två
underbara orkidéer.
Och sen...sen fick JAG som avgående
valberedningskvinna oxå en!
Hur snopen blev inte jag tror ni!
Så värst betungande eller ens knöliga
uppdrag har funnits,så jag hade mer än
väl nöjt med en mugg kaffe.
Kolla vilken fin.I övermorgon kan den va ett minne blott eftersom jag som
"straight" ENBART funkar med "fikusar"!
Vacker ÄR den iaf och rörd BLEV jag.
Tack som attan lixom!
Sen blev det äntligen dax för den s.k "gravölen" med cateringkäk.
Nu skulle man iof kunna kalla det "gladöl" istället,för trots att en
era och epok går i graven,så var det till 99.9% bara glada miner.
Det fanns förvisso en som mer än gärna sett att föreningen stretat
på ytterligare,men å andra sidan kan man inte alltid få gamla rävar
att äta ur handen och sen sitta fint,så vi strök ett streck över just
den biten och gladde oss åt allt bra vi faktiskt åstadkommit i över 30 år!
Ibland måste man gå vidare och inse faktum.
Acceptera utveckling och möjligheter s.a.s.
Eller för att tala klartext:omöjligheter i att fortsätta
när konkurrensen är stenhård.
PUNKT!
Gårdagskvällens överflöd får därmed avsluta detta inlägg.
Nu tar vi nya tag och firar onsdag,det är inte fy skam det heller!
Fartfyllt avslut på påsken
Vad passade väl bättre än att fira in
våren med Wille hos Bamse i Kolmården.
Skaffade mej ju ett årskort i höstas,så det
var på tiden att det började användas.
Som den trogna Bamsekompis Wille är,ledde han mej direkt in genom valvet.
Och efter att ha morsat på Bamse själv och Lille Skutt,var det dax att leka.
Först blev det en tur i Bamses bilar,som Wille rattade galant.
Vidare in i honungsburken för åtskilliga snurr.
När vi klev ur fick jag dagens boost av killen som öppnade åt oss,han undrade
om "mamma" var stark!MAMMA,jomantackar som ödmjukast.
Mormor svarade jag och hans min var obetalbar då han fortsatte:
"det kan inte vara möjligt,du ser så himla ung ut".
Joråsatte,behöver jag säja att jag trippade ännu lättare efter det?NÄ!
Joråsatte,behöver jag säja att jag trippade ännu lättare efter det?NÄ!
På väg till "godiståget",som faktiskt var en mindre berg & dalbana.
"Ouiiii" sa Wille,det kittlade i magen,och sen ville han åka ännu mer.
Men,då var det hög tid för mellanmål och fikastund.
Vi njöt där i solen och planerade resten.
Vi njöt där i solen och planerade resten.
Ropade hej till en Takin som såg halvtrött ut.
Och hans polare som sov gott med dom enorma hornen vilande på ryggen.
Verner varg stod tack och lov på behörigt avstånd och väntade på käk.
Ett snabbt besök i godisbutiken hanns oxå med...såklart!
Avslutningsvis ville Wille åka med båten Viktoria,men när vi stod där i kön
blev det tekniskt fel så vi fick snällt gå därifrån.
Tog vägen förbi farmors hus när vi var klara,och konstaterade att vi snart
kommer tillbaka.Om inte annat så för att ta en båttur.(med Viktoria)
Det var sen en trött och mycket belåten lille herre som somnade i bilen hem.
Tack Wille för gårdagens äventyr ♥
Det är vår i luften men mörkt inuti!
Som över en natt (eller två) känns det
helt annorlunda ute.
Fåglarna kvittrar lixom gladare och själva
konsistensen på luften känns sådär vårigt
förväntansfull och proppad med hopp om
nåt härligt och spirande.
(hur poetiskt lät inte det där då!)
Men iaf,trots detta är jag nere i en total svacka
där det inte känns ett dugg krispigt och hopp-
ingivande.Tvärtom,det känns bara mörkt,trist
och eländigt jordigt.
Sådär urlakat så ingenting kan växa och frodas.
Varför gör jag det?
Alltså JAG vet ju anledningen,men det skulle ta
alldeles för lång tid att skriva om här.Det skulle
kunna bli en roman om jag började.och det har
ju varken ni lust att läsa eller jag tid att älta just
för tillfället.
Att riva i såren ännu mer nu skulle vara förödande.
Nejvars,nu gäller det att ta en dag i taget.Eller rättare
sagt EN timme i taget.Andas och försöka fokusera på
bra grejer istället för det som äter upp mej inifrån.
Så,igår när jag var som mest down,då tog jag fram en
tavla som legat påbörjad men inte fått nåt sista slut.
Jag har inte ens vetat eller kunnat tänka mej HUR den
möjligtvis skulle utformas helt & hållet.
Jag bara drog på,kollade inte ens i backspegeln.Tänkte
att det får bli som det blir för då är väl just DET meningen.
Och såhär blev den!
Ca 40x60 cm mellan tumme och axel.
Ett litet hjärta fick vara med förstås.Det är dessutom flyttbart
OM man nu hellre vill ha tavlan på andra ledden,eller om man
helt enkelt bara vill variera lite ibland!
Så var det med den saken.
Nu ska frun försöka "trampa lite vatten" och
Nu ska frun försöka "trampa lite vatten" och
hålla näsan mot skyn även denna dag.
Och vad passar välan bättre än att fortsätta med
en mugg kaffe.Kan jag dricka det och samtidigt
plaska runt,då BORDE det ju finnas hopp om nån
slags bättring iaf!
KRAM ♥
Favorittorsdag med Wille
Det föll sej ju som så,att Willes mamma
blev extrainkallad på jobb igår för många
är det nu i dessa tider som ligger sjuka.
Naturligtvis tvekade jag inte en sekund
när frågan om Wille fick spendera sin
dag här kom.
Det händer så otroligt mycket i hans
utveckling nu.Han pratar konstant om
precis ALLT,och vilken ordning han
har på vad som hänt,vad som SKA
hända och hur allt fungerar.
Igår fick jag oxå ta del av hans otroligt
livliga fantasi,kan det månne vara så att
mormors gener överförts till honom?!
Numera är hans favorituttryck:"Vet du"?
Vi började med att pärla lite på morgonkvisten,
så han gjorde med extremt lite hjälp från min sida,
ett armband att ge sin mamma.
Det enda jag var behjälplig med var knutarna
samt att jag satte dit en berlock som lite extra
bling och piff.
I övrigt valde han själv pärlorna och plockade
under stor noggrannhet ut dom.
När han sovit en stund tog vi på oss och gick
en promenad,hela vägen till affären utan minsta
klagan trummade han på med sina korta ben i
den för det ändamålet bylsiga overallen.
Det är för övrigt inte lättare med gummistövlar
på fötterna heller.
På hemvägen gjorde vi ett stopp i lekparken,men
tyvärr var det både geggigt och blött,så utan galon-
brallor fick rutschkanan vila för dagen.
Tjugo meter från grinden fick han nog av att gå,och
naturligtvis fick han bli buren den korta biten in.
Har man varit SÅ duktig i övrigt,då ÄR det okej att
få vila benen sista biten. ♥
På önskelistan till födelsedagen.
Han somnade sen gott enligt mamman efter en heldag här.
Och "Vet du"?...det gjorde faktiskt mormor´n oxå....sent om sider men ändå!
Små steg framåt är oxå steg i rätt riktning
Vilket ljuvligt väder jag hade här igår.
Solen sken från klarblå himmel,och
hade det inte varit för den något kallare
väderleken och att träden fortfarande
står helnakna,då hade man lätt kunnat
tro det var vår på RIKTIGT!
Trots att jag faktiskt kände mej skapligt
sliten i kroppen,dels beroende på den
satans ryggen men oxå ena hundens
allt tidigare morgonvanor,så bestämde
jag mej iaf för att promenera lite och
insupa en stunds energi.
Så värst mycket skojsigt att fota fanns det
tyvärr inte,mest det gamla vanliga som
lövfulla gräsmattor och gammalt skräp som
nu i tötider kommer fram,men jag knäppte
iaf nåra bilder.
Mest som ett bevis på att jag FAKTISKT
gick ut så ni inte tror jag hittar på.
Fantasin kan ju ofta överträffa min egen
verklighet om man säjer så!
Grannens påklädda bil såg ut som en stor fot på väg in till doktorn.
Kyrkklockan visade tiden 13.05 och jag kände med ens att lunschtarmen
gjorde sej påmind.Vilken tur att jag köpte lite kyckling när jag slank in
på affären lite senare då!
"Nån" hade tydligen haft nöjet att vara på bio dagen innan och kände uppenbarligen
att det var smart att slänga den använda biljetten på marken.
(jävla miljöbov)
(jävla miljöbov)
Solen sken som sagt och vissa skuggiga partier var fortfarande snötäckta!
Trädbeskärningstider?
Inte fan vet jag som inte är insatt,men det hängde iaf en såg i busken.
Inte fan vet jag som inte är insatt,men det hängde iaf en såg i busken.
Kanske hade hen tagit en fikapaus i det fina vädret en stund.
Goda vanor sen drygt sju veckor tbk vill man ju INTE bryta,
så jag fortsatte med den nyttigare varianten,"gröna linjen" typ.
Och idag kära folket,idag har vi första mars.
Det känns jävligt skönt att få lägga februari
bakom sej och blicka framåt,för även om det
ska bli mindre sol och risk för nederbörd
inom kort,så är det nu iaf inte så jättelångt
kvar tills vi får ställa om klockorna och säja
att "SOMMARTIDEN" börjar.
Att det sen högst troligt inte smäller till och
blir trettitre grader varmt i slutet av mars är
ju en sak,det räcker så gott till att börja med,
att dagarna blir längre och det underbara
eftermiddagsljuset åter lägger sej som en
skön filt över axlarna.
SOM jag längtar..och räknar ner!
Sju som i 7 veckor
Ibland har jag verkligen ingen lust alls
att bry mej om vissa saker,som det här
med bra mat och att äta kontinuerligt.
Om det beror på brist av karaktär eller
om det är en blandning av det och att
jag mår som jag gör med värk 24/7 etc,
det vet jag ärligt talat inte.
MEN,som skjuten ur en kanon,KAN herr
karaktär plötsligt stå på hallmattan och
skrika:NU JÄVLAR KÖR VI!
Och det gjorde han en dag i början av
januari,närmare bestämt på dagen för
sju veckor sen.
Jag hade redan en vecka innan startat mitt
"ge fan i onödigt socker i 100 dagar",så med
tanke på att jag sen oxå började äta på mer
bestämda tider OCH dessutom varje dag,gjorde
det att sockersuget inte alls satte in som jag så
hårt hade befarat.
Inte nog med att jag äter bättre och verkligen
tänker mej för,så har vissa fula extrakilon som
jag pluffsat på mej både här och där börjat sina
och blivit färre.
Imorse funkade dessutom vågen,jag har iof inte
brytt mej så jävla mycket om kilona rent siffer-
mässigt.Jag har istället resonerat som så att det
kommer väl kännas på kläderna framöver.
Dom som suttit som ett ålskinn typ.
Jag blev SÅ glatt överraskad förut,för även om
man inte ska stirra sej blind på just siffror
(säjer hon som närmar sej 50....OMG),så visst
gör det nåt i hjärnan när man verkligen får sin
bekräftelse rent digitalt i golvnivå.
Sakta men säkert,drygt FEM kilo som flugit
sin kos,vilket märks på bl.a behån.
Tuttarna är ju annars dom som sist behagar
minska i utfyllnad.
Nu är jag ännu mer peppad att fortsätta på rätt
spår,och jag både vill och kan.
Det är ju fan bara,att karaktären ska ta sån jävla
tid på sej ibland för att hitta tbk.
"Bättre sent än inte alls",så säjer jag idag och
avslutar med en STOR jävla puss rakt ut i cyber´n!
Morgonstund hade verkligen guld i "må-bra-korgen"!
Små baciller smittar mest
Jag har ju som bekant hängt med
Wille en hel del på sistone och s.a.s
VABBAT när hans far & mor jobbat.
Igår började jag få ont i halsen,och idag
känns kroppen som sladdrig gelé typ.
Det hindrade mej iof inte från att ha Wille
här inatt oxå då hans päron skulle ta en
tur till Ullared idag.
Att dessutom "Mellan" kom på sleepover
OCH att alla mina kids samlades igårkväll
på fredagsmat,det var ren och skär lycka i
mammahjärtat,och jag glömde för ett tag
bort att kroppen inte alls var tip top.
Så jävla muntra ser dom ju inte ut just här,men jag lovar att det skrattades!
Oj vad man kan anstränga sej då....iaf vissa av tokarna!
Efter en intensivt hostig natt då Wille typ använt mej som
sparkpåse,tyckte han det kunde sitta bra med en stadig frulle.
Han åt iof inte många tuggor,men fick en
stund senare iaf i sej två smoothies.
En timme senare åt han iaf plättar tillsammans med moster och såg samtidigt
på nån film hon sparat åt honom på sin dator.
Undertiden fixade jag nya plättar,allt för att vara beredd!
Efter mycket bökande slumrade han så in på köksgolvet och kunde vila
lite middag.Då hade moster fått skjuts av morbror för dom skulle gymma
tillsammans och mäta muskler.
När Wille sovit klart kom hans far & mor från
sin Ullaredstripp,fick mat i magen som jag fixat
samt kaffe efter det.
Själv fick jag en hel påse full med kanongrejer
som jag blev superglad över.
En ny bakform t.ex...så fin att man knappt vill
kladda ner den ens en gång =)
Tack ALLA mina barn,lille Wille,lille svärson och
sist men inte minst prinsen,tack för en mysig helg
och bamsekram på er ALLA ♥♥♥
G som i familjegemenskap
Hann precis bli klar med avfrostningen
av frysen,packa in alla korgar och diska
lite innan det var dax för middag hos
mami och papi.
Hämtade upp "Lilleman" och frös om fötterna
som en tok,men visste iaf att hundarna i sina
transportburar låg varmt och gosigt bland filtar.
Församling i köket.Mami & "Stora" har dessvärre gått ur bild för tillfället.
Wille som oxå kom till mami (äldremormor) hittade min lillasysters gamla
dockskåp,så han och moster "Mellan" lekte en stund innan maten.
Det serverades en god trerätters men jag glömde fota fiskgrytan som avnjöts efter
denna lilla goding.
Tyvärr sa nån att det var gratinerad getost uppepå,men jag åt iaf även om det inte
är min höjdarfavorit.Och underdelen samt det gröna var verkligen gott.
Wille agerade "dörrvakt" och släppte både in och ut dom som ville!
Blir så himla glad i hjärtat när jag ser dom här två,mina barns mormor och MITT
barnbarns äldremormor tillsammans.Vilken ynnest att hinna få barnbarnsbarn
och vilken lycka för Wille att ha tillgång till även den generationen ♥
Mami hade fixat en superfräsch fruktsallad till efterrätt,med grädde som ni såg
på bilden ovan.
Till kaffet serverades en kaka,men ståndaktig som jag faktiskt KAN vara,avstod
jag nu när jag ändå försöker undvika onödiga sockerfällor.
Inga problem alls om jag ska va uppriktig,inte för tillfället iaf.Vi får väl se hur
det känns eller OM det drar onödigt jävla mycket i tarmen om en månad eller så!
Jag vet inte om dom där tre tillhör mej,men det verkar misstänkt med tanke
på hur dom beter sej =)
"Lilleman" lixom "Mellan" är flitiga gymbesökare,och det har givit resultat för
båda två.Killar vill iof kanske ha större muskler,och det har han fått skitungen.
"Mellan" i sin tur har fokuserat både på kondition och att bygga upp muskelmassan.
Och på mindre än ett år har hon slängt nästan 25 kg åt helvete.
Bra jobbat båda två ♥
Sötnosar är dom alla tre ♥♥♥
(och Wille förstås)
(och Wille förstås)
Cindy gjorde ett tappert försök till att få mat vid bordet,men näe,det funkade inte!
Eftersom vi inte firade jul hos mami & papi,så hade jag heller inte sett hennes
gran.Hon har ju haft en vit senaste åren,men denna jul som varit nu bytt tbk till
en tradionell grön.Tät och fin var den iaf,även om jag för egen del är jävligt glad
att jag själv var smart som INTE släpade upp min när man betänker nedplocket.
Just det,jag måste ju visa hur fin frysen blev:
Nu tänker jag inte öppna dörrjäveln förrän tidigast i höst.
Avfrostning är inte alls my cup of tea,och man vill ju gärna
bevara feelingen så länge det bara går.
Och just det nummer TVÅ,jag hade ju fixat en
smörgåstårta igårmorse oxå.Den kom fina Mia
och hämtade på förmidda´n.
Inget extremt mästerverk kanske,men jag tror iaf att den smakade bra!
Toppingen levererar dock vad mängd beträffar,och med lite ostblommor
blev den ändå något födelsedagsaktig!
PUNKT & SLUT för idag!
♥ Lördagshälsning till en saknad mormor ♥
Idag skulle min älskade mormor ha
fyllt år,om hon levt vill säja.
I mars nästa år är det 20 år sen hon
hastigt och helt oförberett lämnade
oss alla med en sorg som bedövade
hela min kropp.
Jag tänker på henne varje dag,jag drömmer
om henne väldigt ofta och dom drömmarna
är så verkliga att det varje gång känns som
om det bara är just en dröm att hon verkligen
är borta.
Hon finns där och hon säjer varje gång:
"Du vet att jag är här,jag är med dej hela
tiden,inget är förändrat,glöm aldrig det".
Den känslan av hennes närhet,att hon sitter
där full av liv och precis som det alltid varit,
det är det som gör att jag får extra krafter
och orkar när det känns som jobbigast.
Älskade mormor,grattis på DIN dag.Jag hoppas
du har det bra var du än är,att du dansar och
skrattar,drar roliga vitsar och ler som bara du kan.
Jag hade så gärna velat krama dej igen,krypa
in i din famn och förnimma den där härliga
känslan som andas kärlek ända ut i tårna.
Den värmen som tyst förmedlade att allt ska
bli bra och att jag klarar precis allt.
Älskade mormor,du har och kommer alltid ha
din alldeles speciella plats (DITT RUM) i mitt
hjärta,och det rummet har bara du och jag
nyckeln till.Där träffas vi allt som oftast och
då finns ingenting som stör eller förgör.
Bara villkorslös kärlek ♥♥♥
Du är min ledstjärna och kraft...så saknad men ALLTID,ALLTID lika älskad ♥
Mitt lilla yrväder ♥
En onsdag med Wille gör gott i
både kropp,knopp och själ.
Knappt en lugn stund och man sätter
lixom värde på precis ALLT runtomkring,
även sånt som annars ter sej obetydligt.
Bara en sån sak som att hitta ett gulnat
löv och faktiskt se det vackra även i det.
Han kom som sagt i arla morgontimme,och från det att
han klev över kökströskeln så var det full aktivitet i stort
han klev över kökströskeln så var det full aktivitet i stort
sett hela da´n,bortsett från den timme han vilade middag.
Vi stekte plättar,gick promenad,handlade,
lekte,pratatade och pratade,kollade lite på
tv,var i parken och jag vet inte allt.
Ni får min onsdag med Wille i en hög bilder,
jag tycker nästan det är onödigt med mer text!
Pratade nåra ord med morbror Rasse oxå!
Tittut och låtsaskalas i lekparken.
Spring i benen i nerförsbacke.
Deg till bakpulverskorpor med apelsinsmak.
Försvinnande goda att doppa i kaffet.
Älskade "nalle" som höll på att tappa huvudet fick ny tröja av doktor´n
aka mormor innan hemfärd!
aka mormor innan hemfärd!
När sista plättarna och obligatoriska badet
var avklarat,pussades vi hej då och Wille
slocknade enligt sin mor ganska omgående.
Min lille plutt och älskling ♥ vad vore jag utan dej!
Konstiga varelser och annat folk
Det har ju som bekant varit Halloween
som vi så klatschigt uttrycker oss.
Vi möttes av det här på "Storas" trappa igår eftermiddag.
I farstun kom ett litet spöke och hans mamma och välkomnade oss!
Mamsen aka mormor/äldremormor gick all in med mundering som gjorde WIlle
skapligt förbryllad och aningen skrajsen.
skapligt förbryllad och aningen skrajsen.
Pappsen/morfar/äldremorfar var lite mer light i sin framtoning.
Bordet var dukat och dekorerat och i köket stod "knytismaten" uppdukad.
Där fanns allt vi behövde och gott var det oxå.
Mat och prat på hög nivå bland spindlar och kryp.
"Mellan" hade fint diadem och var inte alltför skrämmande.
Det är snart ett halvår sen hon började hårdträna och äta
Det är snart ett halvår sen hon började hårdträna och äta
riktigt rätt och bra,vilket MER än väl syns både på form OCH
det välmående uttrycket.
Jag är jävligt imponerad över hennes idoga arbete,hade aldrig
pallat träna 4 timmar per dag i snitt!
OMG ♥
Extremt sent om sider (drygt 2 månader senare),lyckades vi iaf oxå fira vår
20åring med nåra paket.
Han gillar att laga mat och är dessutom duktig på det,så han fick
en köttkvarn som han så påpassligt önskat sej.
Med nåra kilo högrev i andra paketet kan han dessutom prov-
mala och förhoppningsvis få till dom allra fräschaste burgarna.
Wille som även hunnit besöka Kolmården & Bamse tidigare under dagen,blev lite
lätt lördagstrött framåt kvällen.Han bytte om till bekväm pyjamas och fick lite
godis i mosters knä.
När fruktsalladen som intagits efter maten lagt sej tillrätta,serverade "Stora"
kaffe och nybakad Budapestrulle.
Vi behövde (som vanligt) INTE sitta där och vara det minsta hungriga,tvärtom.
Spindlarna höll sej tack & lov på behörigt avstånd.Mej skrämmer dom iof inte,
men att ha dom i maten eller desserten gillar jag knappast.
Slängkappan hade jag förvisso inte tagit med mej,men lite sotade ögon
DET hade jag iaf gårdagen till ära!
Nu lägger vi dock Halloween till handlingarna för det är dax att fokusera på
nåt helt annat framöver,nämligen julförberedelser!
Inte för att jag som ni vet är speciellt intresserad eller ens gillar juletider,snarare
för att det lixom blivit tradition med just jul i november.
Wait ande see typ!
Jag vet att man inte ska gnälla!
Visst,det är verkligen tradigt OCH dunkande
enformigt att ha herpes,men betänker man att
det finns dom som har livshotande sjukdomar
blir det med ens futtigt och löjligt att gnälla
över sånt man vet försvinner i sinom tid.
Jag blev återigen påmind igår om just det,och
mitt hjärta ville inte sluta gråta trots att jag som
ni vet är en obotlig optimist.
Idag är det väl oxå sista dagen på den s.k "rosa månaden",
men jag tycker nog att årets ALLA månader kan mana
oss till skitsjukdomens uppmärksamhet.
Jag önskar SÅ att man ska hitta ett botemedel som
en gång för alla utrotar denna onödigt vidriga och
skrämmande sjukdom.
Dom flesta av oss känner eller vet säkert nån som
har eller haft den,och det är omöjligt att blunda för
dess konsekvenser.
Jag har själv ett antal som jag vet kämpat mot detta
helvetiska,jag står dessutom nu bredvid någon nära
som i år fått diagnosen och som är i behandlingsstadiet.
Vad gör man?
Vad säjer man?
Vad säjer man?
Svaret är en enkel piss i Mississippi:
man kan inte göra mer än finnas där.
Lyssna,försöka förstå,stötta,hjälpa i den mån
man kan och tillåts,samt att ALDRIG,ALDRIG
någonsin låta hoppet svikta en endaste millimeter.
Men det är svårt,det är så inihelvete jävla svårt
att stå vid sidan av och inte kunna göra nåt som
konkret får skitsjukdomen att utplånas,gå upp
i rök och försvinna.
Maktlösheten river i hela kroppen och själen skakar
som ett löv i höstvinden av både rädsla och skräck.
Jag är inte uttalat troende,inte i den bemärkelsen att
jag går i kyrkan eller tror på nån orakad farbror i lång
kaftan som sitter bland molnen och dinglar med benen.
Jag tror dock på "nån" slags starkare kraft än min egen
när den som nu är obefintlig till och från.
Jag MÅSTE tro på att det går åt rätt håll,jag MÅSTE
vara fokuserad och positiv i mina tankar och hålla
huvudet kallt.
Men jag känner mej så liten och hjälplös,klumpen i
magen gör ont.
Och om min klump gör ont,hur smärtar då inte den
drabbades,hur liten,rädd och extremt tröttsamt och
smärtande är det inte för h*n???
Det kan jag ju aldrig förstå till fullo,men jag kan tänka
Det kan jag ju aldrig förstå till fullo,men jag kan tänka
mej känslan till en viss del,och när jag gör det blir allt
svart runtomkring mej.
Nu ber jag igen till MIN "makt",jag ber och skriker det
högsta jag kan inombords:
LÅT DET GÅ BRA,LÅT ALLT ORDNA SEJ SÅ VI SLIPPER
DET HÄR,OCH FRÄMST AV ALLT:LÅT DENNA PERSON
FÅ LEVA SITT LIV UTAN CANCER OCH MEDFÖLJANDE
JÄVLIGHETER I FORM AV BEHANDLINGAR OCH ELÄNDE!
Jag tror på mirakel och kommer ALDRIG sluta hoppas,
det finns lyckliga slut och det SKA bli ett sånt!
Tack för ordet & ha en skön lördag,och snälla ni,
låt inte denna dag svischa förbi utan att ni talar
om för nära och kära vad dom betyder för er.
Glöm INTE att visa uppskattning,för egen del OCH
för andras.
Gårdagen är historia,morgondagen ett mysterium,
men dagen IDAG är en GÅVA!
Kram ♥
Gott och lite ont
Att vakna med en stickande känsla på
överläppen och inse att den jävla Herr
Pes (herpes) är tillbaka,det är fan INTE
kul i nåt stadie.
(och dricka kaffet med sugrör)
(och dricka kaffet med sugrör)
Men att vakna och se tillbaka på gårdagen
gör det mycket lättare att handskas med
fanskapet som man inte vet HUR länge
han behagar stanna denna gång.
Pest,det är PEST med munsår och jag hatar
det,för hela alltet känns så vidrigt.
Jag vill bara låsa in mej i garderoben och sitta
där tills det gått över.
"Hej asociala skitperiod"!
Men iaf,igår fyllde en fd granne år,så jag hade
förstås fixat en present till henne.
I ivern över att få fira henne glömde jag dock
(mitt pucko),att fota av presenten.
Utsidan blev ju fin,men ni vet ju inte vad som finns i.
Hann eller rättare sagt kom ändå ihåg att fota ett av dom åtta glasen
och publicera på Instagram,så en liten hint får ni iaf.
Tog även med nybakta men inte så värst stiliga cupcakes.
Dom hade jag fyllt med dulche de leche (stavas det så?),och
sen spritsat lite smörkräm smaksatt med smörkolasmak.
Överraskad tror jag iaf att hon blev,och glad
blev hon definitivt.
Jag älskar ju som ni kanske vet att komma med
med just överraskningar.Det känns så jävla bra
inombords att se andras glada miner.
Efter kalasandet for jag hemåt i mörkret,för även
om uret inte va alls mycket i egentlig mening,så
kändes det som om klockan va typ elva på kvällen.
(den va dock bara 18 cirka)
Månen visade dock vägen skapligt bra,men ni får ursäkta
bildkvalitén dock.
Nästan hemma ringer "Lilleman" som ville
ha assistans att fixa lite kvällskäk,så vi möttes
i lokala affären,greppade en korg och inhandlade
diverse saker.
Han va på sitt bästa onsdagshumör,så jag passade på att göra
honom till medhjälpare där i köket.
Det hela resulterade i en smörgåstårta som han själv valt ingredienserna till,det
va nämligen just det han kände sej sugen på igårkväll.
Turligt nog hittade jag en Fanta i kylskåpet som han kunde dricka till,och sen
satt vi till sent och bara umgicks och pratade om allt mellan himmel och jord
sådär som bara en mor & son KAN.
Det var med fjäderlätt hjärta jag la huvudet på
kudden igår,mycket nöjd och belåten över dagen
som varit.
En av sakerna vi diskuterade var just,att ta tillvara
på tiden vi faktiskt har,och låta småsaker och eventuell
skit inte ta över.
Livet för viktigt för att slösa energi på sånt som inte
har nån egentlig betydelse.
Leva här och nu och göra det bästa av det vi har.
Att sen vakna med herpes kanske inte toppade
den föresatsen,men vaddå,lite skit får man ta
ibland,det drabbar ju i det här läget enbart mej s.a.s!
Nya veckan är här och jag med den
Ibland är det faktiskt skönt med måndagar.
Som jag skrev igår,så har det ju varit en hel
del förberedelser inför helgens partaj,och
allt toppades förstås sista dagen (läs:lördag)
då ALLT skull fixas i matväg för min del.
Dom andra hade ju dukat och styrt järnet med
Dom andra hade ju dukat och styrt järnet med
den andra logistiken.
Inte konstigt att man efteråt känner sej lite halvt
urlakad när man väl sätter sej ner och andas
ut igen.
Jag är så glad att allt blev klart i tid,att det blev
lyckat och att alla faktiskt uppskattade både mat
OCH fikabröd.
Känns fint inombords när man rott iland allt från
inköp till uppläggningar typ.
Imorron fyller hon "på pappret",och vi får ju hoppas att hon återhämtat sej
från "the party of the year" tills dess!
Det snålades nämligen inte på nånting i lördags...om man säjer så!
Idag måste jag nog se till att få bilen
lite renare,mycket skit blir det efter
ett tags körande.
Avfettning och gnuggande skulle sitta
mer än fint på "pärlan",så jag måste
nog förbereda mej på en hel del skurjobb.
SÅ.JÄVA.BORING...men skönt när det är
klart!Förvisso går det snabbt utför igen,men
det behöver man ju inte tänka på första dagen.
Joråsatte,det var den början,på vecka 43.
Nästa vecka har alla skolbarn höstlov.
(kul för dom då)
För tio år sen satt jag själv i höstförälderlovssitsen,
men nu,nu är jag BARA vuxen och behöver inte bry
mej eller för den delen engagera mej ett jävla dugg
om såna saker.
Det är SÅ härligt att äntligen va mogen och inte
ligga sömnlös på nätterna med funderingar över
vilka aktiviteter som ska hittas på 24/7.
"HALLELUJA"!!!
Heldag i friska luften
Igår fm styrde prinsen och jag kosan norrut
för att sammanstråla med goda vänner på
svärfars lantställe.
Jag va så inihelvete kaffesugen och prinsen
som sagt att han checkat med sin far sa att
han att han skulle vara på plats,så jag kunde
få tillgång och kunde låna hans bryggare.
Var han där???
NEJ,han jobbade och trodde det var söndag
NEJ,han jobbade och trodde det var söndag
prinsen pratat om.
Han skulle förvisso ut en sväng igår oxå,men
inte förrän på EFTERMIDDA´N!
Den jävla chocken!
Men,eftersom det var TVÅ "Mac Gyvers" med i
sällskapet och en grill som kunde sättas på,så
löste sej den värsta kaffecravingen.
Förvisso inte det godaste kaffe jag druckit,men ändå nåt!
Efter lite blaskigt kaffeintag tog vi bryggan i besittning.Det nappade knappt ett
skit,men vädret var strålande.
Sällskap fick vi oxå i form av Signe slända.
Vid lunchtiden tog vi en promenad och en kort färjetur över till Oaxen.
In i tunneln som leder till det gamla kalkbrottet.
(i bruk till i mitten på 70-talet tror jag)
Bedårande vackert.Som att komma till ett annat land nästan.
Djupt och ack så klart,rent vatten.
Så inbjudande att man ville hoppa i och simma runt.
Så inbjudande att man ville hoppa i och simma runt.
Ungefär som att titta in i ett akvarium.
Fint va!
Vidare in i nästa men mindre och mörkare tunnel,där det kunde finnas
fladdermöss.Såg dock inga,så dom kanske va ute på flygtur.
fladdermöss.Såg dock inga,så dom kanske va ute på flygtur.
Väldigt mörkt var det.
Ljuset i tunneln uppenbarade sej tack och lov ganska fort!
Och strax därefter såg vi havet igen!
Mor och dotter metade lite,och fick till deras förtjusning lite napp.Finally!
Prinsen fick oxå nåra små pyttiga abborrar.
LYCKAN när jag såg denna skylt var obetalbar,men byttes direkt till enorm
besvikelse då jag insåg att det var STÄNGT.
SÅ.JÄVLA.TYPISKT!
besvikelse då jag insåg att det var STÄNGT.
SÅ.JÄVLA.TYPISKT!
Provade ännu en brygga,men ingen fisk som ville fastna på krokarna!
Så vi promenerade vidare på ön tillbaka till färjan.
Vi hade iaf en jävla tur med vädret.
Skyltar är ju alltid kul att fota!
Och lite marina inslag fanns oxå.
När vi kom tillbaka till huset hade svärfar
anlänt,till min STORA lycka.
Kaffet var klart och vi kunde äntligen ha
kafferep med (nästan) sju sorters kakor.
Glada och med skrattmuskler som jobbat
satan under dagen sa vi sen hej då och for
hemåt åt varsina håll.
En helt perfekt lördag i början på oktober i bästa sällskapet var till ända,men vi
konsterade att det tyvärr blir alltför sällan vi ses.
DET måste vi ändra på sa jag och bestämde att det MÅSTE bokas in MINST två-tre
träffar varje år.
konsterade att det tyvärr blir alltför sällan vi ses.
DET måste vi ändra på sa jag och bestämde att det MÅSTE bokas in MINST två-tre
träffar varje år.
Tack & hej för mej ♥
Värmen från september 2014
Sitter och drömmer mej tillbaka till
förra året exakt denna dag.
Då den 22:e september spenderade jag
och Eva vår sista dag i Turkiet.
Vi hade haft en helt underbar vecka med
massor av skratt,salta bad och väldigt sena
nätter då vi satt på vår balkong och tjattrade.
Att vi överhuvudtaget orkade ta oss upp för
att käka frulle varje morgon,och tidigt med för
den delen,det är för mej en gåta.
Å andra sidan finns det inget som ger mej så
mycket energi som just sol och värme.
Lika mycket som jag faktiskt ville stanna kvar
i ytterligare ett par veckor,lika mycket längtade
jag ju hem till prinsen,kidsen och inte minst
min lilla Wille ♥
Den "välkommen-hem-pussen" var en av dom allra bästa ♥
För att inte tala om glädjen då jag klev in i köket och såg detta.
Plus ett paket med hjärtlig text på rim ♥
Och en hjärtbeströdd bukett ♥
Strax före midnatt då det fortfarande var
den 22:e,gick så Prinsen ner på knä.
Just den kvällen friade han och det kunde
inte ha varit härligare att få komma hem till
sitt eget och all kärlek ♥
Att jag sen som ni vet har 2 som lyckonummer
kanske inte är så överraskande.
En dubbeltvåa OCH frieri...amazing.
På söndag (27/9) är det tre månader sen vi sa
JA på en av de finare dagarna i sommar.
JA på en av de finare dagarna i sommar.
Tre månader som fru och jag är SÅ tacksam.
Nästa år vid den här tiden kanske jag samlat
ihop tillräckligt många pantburkar och eventuellt
oxå håvat in lite bidrag utifrån.
Då banne mej ska jag se till att det blir en (försenad)
bröllopsresa att minnas.
Och vem vet,det kanske blir avresedag den 22:e!!!
Man vet att hösten är här,men vill inte riktigt acceptera
Varje morgon som har sol med sej
är en bra morgon för mej.
Då vaknar jag på riktigt och känner att
det ändå är okej trots att det närmar sej
tidigt mörka eftermiddagar och burrigt
dova kvällar.
Visst kan jag tycka att det är fint med tända
ljus och så,men jag känner mej inte speciellt
uppåt och sprittigt glad av det.
Det känns mer som om kroppen ställer in sej
på sparlåga redan aptidigt om kvällarna,och
då infinner sej varken motivation eller inspiration.
Jag vill försöka vara helt och rakt igenom positiv,
men det är fan inte lätt att kisa med ögona och i
förväg se framåt på dom där satans mörka,grå
och alldeles förskräckligt urtrista vintermånaderna.
Månader med kyla som gör att benmärgen nästan
förtvinar,månader med dova ointressanta uttryck
när man i stort sett bara hinner kliva upp och se
det ljusna och sen blir det mörkt IGEN!
Jag skulle verkligen behöva en platsbytarmaskin,
installera den i garderoben och gå in där.
Trycka på valfri knapp och vips,så befinner jag mej
i t.ex Grekland eller Spanien typ.
Det hade ju räckt med att få vara borta ett par timmar
per dag och tanka energi och ljus.
Jag kräver lixom inte SÅ mycket mer.
Men,det är fullt i garderoben och nåra såna upp-
finningar ligger nog i framtiden,eller kanske rentav
i fantasin!
Tillsvidare och iaf idag,är jag fortfarande uppåt.
Solen sken över grannens staket imorse,och tittar
jag riktigt jävla länge på dom gula löven,så kan
jag faktiskt inbilla mej att dom symboliserar sommar.
Jag har iaf min extremt livliga fantasi kvar,och den
behövs MER än allt annat nu!
