Spontanitet deluxe
Pang bom och sen blev det som det blev.
En tur till bästa Ullisen och hennes Stefan
en helt vanlig onsdag,faktiskt den allra
första i augusti 2016.
Här är det INTE mannen som sköter grillen,då blir det tydligen oätbart.
Näerå,ska det bli bra så fixar Ullis den biten!
MED BRAVUR ska tilläggas!
Och SOM den människan styr och fixar HELA tiden.Allt för att man ska känna
sej väkommen,omhändertagen och bortskämd MEGA!
Wille t.ex,han fick specialplats och serverat in i minsta detalj!
Man behöver på intet sätt vara orolig över att inte bli mätt där som synes,och då
har jag ändå inte fått med allt på bild.
Lewi fick oxå han sin dos av onsdagsmyset.
OCH Akilles som här blir specialmatad av prinsen!
Världens snällaste rottis.
Till dessert bjöds det på maränger och glass vilket passade Wille utmärkt!
Bästisen och favorit-Stefan fanns förstås hela tiden inom räckhåll ♥
Ibland kan man dock ta lite föör stora tuggor och då blir det kallt värre i munnen.
Mätt och belåten med pyjamas kan man sen skönt slappa lite i Ullis säng och
kolla på youtubeklipp.
För att till sist avsluta med nåra grillade marshmallows från grillens eftervärme.
MUMS!
Just det,glömde ju att jag innan dess
blev sådär jävla äckligt varm när vi
satt i köket och umgicks.
Men,som den suveräna värdinna hon är allas vår Ullis,så hämtade hon fläkten
och problemet var löst på ett kick.
Det var den onsda´n som sagt.
Underbara,rara och alldeles för
generösa människor:
TACK för allt och ha nu ett par
riktigt härliga dagar på ER lilla
minisemester.
Njut av att INTE behöva laga maten
eller serva 24/7,det är ni SÅ värda!
PUSS ♥
Klicka på bilderna för något större modell!
Barnbarn är underbara,helst ens egna!
Det finns inte mycket som är så
tacksamt (och roligt) att fota som barn.
Helst så små som möjligt eftersom dom
inte är medvetna om vad som händer.
Jag har iaf aldrig hört nån säja att:
"när jag var bebis fotades det som fan,
och satan så trött man blev på allt knäppande"!
Att det naturligtvis känns allra bäst att fota
sin egen avkomma i rakt nedstigande led
är kanske inte heller så märkligt.
Dom flesta tycker väl mest om det som ligger
dom varmast om hjärtat...eller?
Nåväl,det finns kanske undantag där oxå,
vad vet jag!
Den minen...underbar ♥
Härliga dagar i goda vänners sällskap
Trött,nöjd,glad,mätt och väldigt
belåten efter ett par dagar ute i
vår vackra skärgård.
Solen har gjort sitt och nu äntligen
kom det välbehövliga regnet.
Jag ska packa upp väskan och ta mej
en mugg hemmakaffe,och sen vetitusan
om jag inte slappar en stund i soffan!
Sol,vind och vatten...och lite lunch därtill
Igår fick prinsen ett infall framåt middagstid.
"Skaru med och fiska sa han"!
Javisst svarade jag,men jag kanske inte
använder mej av nåt spö,bara njuter av
lugnet och doften av hav.
Snabbt som fan bryggde jag kaffe och
slängde ner lite sallad i varsin burk.
Sen drog vi!
Även om det inte gjorde nåt med lite moln,så är det ändå härligt att se att det
"lättar" utåt kusten!
Cindy sprang runt på klipporna och kände sej sommarlovsfri.
Och så låg hon kungligt på sin nya filt i en ryggsäck emellanåt oxå.
Kunde inte hålla mej så värst lång stund innan lunchen intogs.
Det är nåt speciellt med att äta ute på sommarn,iaf när man har
den här utsikten och det här lugnet.
Prinsen gjorde ett kast eller kanske hundra och så drack vi kaffe oxå...förstås!
Lite blommor har aldrig känts fel att fota,så icke igår heller.
Efter ett par timmar traskade vi tillbaka till bilen,och jag passade på att...
...plocka lite blandade bär.
Sommar alltså,jag skulle kunna ge
vad somhelst för att ha det året om.
Men,snart är det dax att börja fundera
på julklappar igen,så det gäller att njuta
som bara fan av allt och verkligen leva
i NUET precis varje minut!
Puss på er ♥
Sommarhäng med grannen i loungen
Alltså,jag älskar spontana inbjudningar,
och igårkväll helt out of the blue kom en
sån i form av mess från lilla grannen
aka "Hurtbullen".
Jag har ju inte firat dej än skrev hon,så
jag tänkte om du ville komma över på
ett glas rosé i loungen och sen bjuder
jag dej på restaurangen härborta.
Ameh hallå svarade jag,det räcker SÅ bra
med bara ett glas rosé,huvudsaken är väl
iaf att vi får ses och umgås en stund.
Jorå,efter ett tag spatserade jag bort till henne
och för att "bara" bli bjuden på ett litet glas,så
måste jag nog säja att det blev SÅ mycket mer
där i sommarkvällen.
Goa fina grannen,hon som faktiskt är hela NIO dagar äldre än jag.
Det kan man ju iof inte tro,snarare att jag vore nio ÅR äldre än HON!
"Lite" plock...det är vad hon kallar detta!
Antar att mängdlära INTE var hennes bästa ämne i skolan.
Sjukt mycket däremot och väldigt fint OCH smarrigt.
Och så fick jag paket.
Det är verkligen INGET kul ursäktade hon sej och brast ut i nåt slags nervöst
skratt som jag inte förstod mej på.VERKLIGEN inte kul alls sa hon igen!
NÄHE,och vad kallar man detta?
Ingenting eller!?
Ingenting eller!?
Jag blev så sjukt glad över presenterna,kunde inte varit bättre.
Underbar tårtbok med fantastiska bilder och inspiration och till
detta tårtpennor i härliga färger. ♥
Där satt vi sen,i loungen...två 50-åringar och babblade på om PRECIS allt möjligt.
Det blir gärna så när man inte gjort det på ett bra tag.
Halv åtta (19.30) kom jag dit,då stod solen fortfarande precis i sitthöjd och jag
tänkte att vi hade många timmar på oss tills det blir mörkt.
Hoppsansa,efter att ha kollat på uret då det visade
21,20 och fram till jag tittade igen(efter vad som kändes som 15 min),
så var klockan hör och häpna strax efter 2.
TVÅ på natten ch det var fortfarande ledljus.
Vi konstaterade bägge två att det verkade helt
sjukt,hur fan kunde tiden ha gått SÅ snabbt!?
Men,den gör visst det i trevligt och härligt sällskap.
Så vi hjälptes åt att bära in dynor,kuddar och porslin,
sen kramades vi hej då och god natt.
Och jag gick dom futtiga stegen hem till mej och gjorde
(kvälls)nattoalett och tog av mej kläderna.
Vilken underbar avslutning på veckan,och vilka fina
presenter jag fick i det goda sällskapet.
LYCKA är ordet,lycka och tacksamhet över att ha så
genuint vackra människor i min närhet.
Sent men ändå tidigt lixom!
Onsdagsfunderingar på djupet men ändå stadigt förankrade!
Det slår mej ibland (läs:ganska ofta),hur
personer man inte inte haft daglig kontakt
med,men som man känner väl sen länge,
i vissa fall ALDRIG ändrar sej!
Och hur känslan då man träffar dom,HELT
och hållet är totalt annorlunda mot när man
hade mer stadig kontakt.
Det man förr typ retade ihjäl sej på och bara
ville kräkas över,nu har förbytts (ändrats) till
en insikt av att personen ifråga egentligen
alltid varit en liten ynklig varelse som varken
har eget logiskt tänkande eller ens är speciellt
taktfull och förstående på nåt plan!
(Även om man egentligen visste det,kände det
(Även om man egentligen visste det,kände det
och fick det bekräftat!)
DEN känslan får mej att växa flera decimeter,och
jag ser allt i helt annat ljus.
Ni vet den där nyansen som speglar osäkerhet
och att du själv både kan och förstår så mycket
mer än du nånsin trott själv.
Inte heller velat erkänna för sej själv förrän man
tillryggalagt ett antal år vid sidan av och själv
jobbat med att ändra tankemönster hos sin egen
tillit,känsla och självinsikt.
Att sen vara där MITT i kläderna,rakryggad och
säker på vad man säjer och står för,inte vackla
och inte för en sekund låta den andre förminska
ens egen person...DEN känslan är bara så extremt
jävla skön och gottgörande för hela själen och ens
existensiella väsen.
EN "Aha-upplevelse" och ett "Hallelujafuckinmoment"
om att man nog aldrig haft fel feeling egentligen,bara
inte fått den bekräftad och låtit komma upp till ytan
helt och fullt mer än i sin egen ensamhet av funderingar
och egen rannsakan!
Det är ett lugn i mej nu som jag äntligen har hittat.
En känsla som kan försätta berg och ett jävlaranamma
som INGEN nånsin ska sätta sej på när jag VET att
jag faktiskt har rätt i både intuition och tänkande.
SÅ!
Det här inlägget kanske kan verka flummigt,allrahelst
för den som inte själv varit i min sits eller för den som
kanske inte ens vill sätta sej in i det och försöka förstå.
Det kan jag inte göra nåt åt,det enda JAG kan göra är
att lita på mej själv men samtidigt vara lyhörd och
empatisk mot andra.
Och att ALDRIG,ALDRIG nånsin igen låta nån annan
trampa så mycket som ett uns på MIN integritet och
min person.
PUNKT och frid vare med er!
Idag är det onsdag,bästa skönaste dagen i veckan!
Kram och tro på dej själv! ♥
Bild från gårdagens tur till vägs ände!
Med glasstopp i fint väder och...
....och trevligt sällskap av Cindy ♥
Fräsch mun på bröllopsdagen
Finemang sa jag och tackade min
söta,rara och mycket varsamma
tandhygienist när hon rensat bort
tandsten på mej igår.
Sen fick hon sitt graverade glas och
höl på att falla i gråt så glad blev hon.
Jag höll förresten på att komma försent,
men lyckades med nåra minuter innan
utsatt tid halvspringa in på mottagningen.
Då hade jag ändå med god tidsmarginal
startat min resa hemifrån ca 50 minuter
innan.
(brukar ta ca 25-30 min)
(brukar ta ca 25-30 min)
Beläggningsarbeten och sjukt långa köer som tog tid att vänta i.
När jag kom hem igen smaskade jag på några solmogna jordgubbar.
Men stördes ganska omgående av grävarbeten precis utanför.
Dessa jävla fibergrävningar.Varenda trottoar ser ut som fan,om dom ens
finns kvar vill säja.Och överjävlaallt är det grusiga gupp och hål i gatorna!
Jag vägrade dock låta mej nedslås,utan
slog istället in två symboliska paket till
prinsen,samt skrev ett kort.
Helt otroligt att vi redan varit gifta i ett år och att jag gått omkring med dubbla
ringar på mitt vänstra ringfinger.
Nu har vi förvisso varit ihop i snart 14 år,
men titeln fru är ju ändå ganska ny.
Frågan är om jag nånsin vänjer mej vid den!
Har man som vi 1-årig bröllopsdag kallas det "Bomullsbröllop",så jag tänkte
att man kunde skojsa till det lite på kortet.
Vad gör man inte för att behålla humorn
i sitt förhållande =)
Och om ni undrar vad han fick så kan jag
berätta att det INTE var manchettknappar
i guld.Han använder nämligen sällan skjorta.
Däremot fick han en chokladbit med mintsmak,
vilken han får äta upp alldeles själv.Jag hatar
nämligen mint i ALLA former.
(även i tandkräm...ryser vid tanken!)
OCH,så fick han en köttkvarn.
Nu var den ganska liten och behändig tack & lov.
Och inte har han psykopatiska besvär heller,det
hade ju varit dumt annars menar jag,att ge en
sån present om han haft tendenser att vilja mörda
mej och mala ner kroppsdelarna.
Näerå,men han har pratat om att vilja mala eget
kött till grillade hamburgare och annat gott,så
därför fick det bli en "nyttosak" istället för som
brukligt när man ger karlar presenter,nåt personligt!
Det är tanken som räknas,och är man lite smart,så
ger man nåt som även jag kan ha nytta av.
Lite har man ju lärt sej efter att själv ofta ha fått
typ stekpannor,grytor eller varför inte ett våffeljärn
som ju fler än jag kan dra fördel av.
Man har ju oxå nått en viss mognad såhär vid
femtio fyllda,så inget tragiskt som inte har fört
NÅT gott med sej.
Tisdag och fortfarande har jag INTE köpt cigg!
Kan man påstå annat än att jag VERKLIGEN
mognat på sista veckan?
Skullevältrodetva!
Skullevältrodetva!
(ha,ha,ha!)
Högt och lågt
Fan vad jag är ofokuserad.
Måste skärpa till mej och försöka
koncentrera mej en smula nu.
Sista dagarna,ja veckorna faktiskt,har
varit väldigt konstiga och annorlunda.
I fredags fyllde grannen aka "Hurtbullen"
50 år,så jag traskade bort till henne på
kvällskvisten med en liten present.
(även "Vattenflickan fyllde år,dock inte jämnt)
Vad ger man till nån som har allt och som själv köper det hon vill ha!?
Svårt att gissa att just jag gav en handgraverad lykta va!
Vi får väl se om den står tänd nånstans
nästa gång jag besöker henne!
Småprinsarna har jag oxå hunnit träffa
lite nu och då förstås,och den minsta
av dom flinade upp sej mot "Mellan"
sist vi sågs.
Man blir ju lika glad själv när det händer vetja!
"Okejrå,jag kan väl halvsmajla oxå"!
OCH så kan jag Lewi vara allvarlig!
Wille drog oxå på smilbanden,om än något tillgjort.
Han har även andra uttryck på repertoaren!
Igår blev det en något ruggig eftermiddagspromenad med Cindy.
Såg en liten skatunge som hoppade omkring i buskarna.
Och gick även förbi blommor lite här & där.
Det blommar både i trädgårdar och vilt såhär års.
Avslutar med en figur från nåt barnprogram
som tydligen heter "Majsan".
Passande namn för övrigt :)
Idag väntar en skön,slapp söndag med
flera fotbollsmatcher på Tv´n.
Glöm att jag missar sånt nu när det äntligen
är EM-fest!
ALDRIG i livet lixom!
Vi kämpar på!
Det måste få ta tid att sörja.
Det kommer för alltid finnas stunder
då man blir påmind och sakna kommer
jag alltid göra.
Hur skulle jag ens kunna göra nåt annat?
Det finns så mycket som förknippas med
vår lilla Kelly,ljud,uppförande och för att
inte tala om hennes små egenheter då vi
var ute.
Jag minns dom med glädje och kommer
på mej själv med att le.
Jag pratar "med" henne nu oxå,för jag vet
innerst inne att hon kan höra mej och sen
får andra tycka precis vad dom vill.
Kärlek utan förbehåll,en trohet att aldrig vika
från min sida...jag kan inte förklara på annat
sätt eftersom hon ALLTID fanns nära mej,ALLTID
kom och välkomnade mej med sitt "slick" på
mina bara ben och små "hoppsaskutt" av
glädje även då jag bara lämnat lägenheten
en kort stund.
DEN kärleken,för alltid så nära och påtaglig.
Något jag stoppat in i ett speciellt rum i hjärtat ♥
Hon har det bra nu,och vi älskar henne lika
mycket nu som då ♥
Livet går vidare,om än med en alldeles speciell
Livet går vidare,om än med en alldeles speciell
personlighet fattigare!
Saknaden är stor men i våra inre hon bor ♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Det blir aldrig som förr men minnena är ljusa ♥
Finns det nåt värre än att skiljas från
en kär vän?
Skiljas och veta att det är sista gången
Skiljas och veta att det är sista gången
man ses och att det ALDRIG blir detsamma
igen!
Sorgen är bedövande,gråten sitter i halsen
och tårarna bränner bakom ögonlocken.
Igår fick Kelly somna in.
Nu skuttar hon som hon gjorde då hon
var liten valp,på gröna ängar och solen
värmer hennes lilla kropp.
Hon som ALLTID lade sej i solen,trots att
det var 25 grader varmt och hennes mörka
päls blev genomvarm.
Hon var speciell och unik den lilla snörpan,
och hon kommer alltid ha en egen väl bevarad
plats i våra hjärtan.
Mina dagar här hemma kommer aldrig vara
som de varit nu när hon inte längre ligger i
sin korg på behörigt avstånd.
Men,hon har det bra nu och det är huvudsaken.
Tids nog blir saknaden förhoppningsvis lättare att bära.
Och jag vet att HON kände hur mycket jag alltid
brydde mej och att jag alltid ville hennes bästa.
♥Älskade Kelly,vi säjer inte förevigt farväl,vi säjer:vi ses♥
Så älskad och alltid i våra minnen ♥♥♥
Finfint fredagsförmiddagsbesök
Igår när jag på morgonen satt i godan ro
med min andra mugg kaffe,plingade det till
i datorn.
Rättare sagt så blev jag uppringd av Wille
vid sitt frukostbord.
Han ville komma en stund och hälsa på.
En liten stund senare satt han i mitt kök.
Lillebror satt kvar i hallen en stund eftersom han sov.
Lite jordgubbar i nya jordgubbsskålen smakade bra tyckte Wille!
När mamman gick på snabb ensampromenad tog jag upp Lewi som fortsatte sova.
Omtänksamma storebror lekte tyst på golvet,allt för att inte störa.
(undebara unge ♥)
Kunde förstås inte låta bli att fota lite,jag fullkomligen älskar dom små miniatyr-
kroppsdelarna på nya små varelser.
Hur gulligt är det inte med små fötter i ministrumpor t.ex!
Man vill lixom bara gosa in sej överallt och lukta,klämma och känna!
Lewi fick fortsätta sova på filten så jag kunde leka med Wille ostört en stund förstås.
När sen mamman kommit tillbaka och han fått lite mat,då slumrade han till en
stund igen.Inte så värst länge,men tillräckligt för att jag skulle få en närbild.
stund igen.Inte så värst länge,men tillräckligt för att jag skulle få en närbild.
Sen följde jag med ner och sa hej då,för Wille skulle hem och sova en stund innan
det var dax att åka på kalas eller nåt sånt.
Lycka är:
att ha barnbarnen så pass nära
att man kan ses ofta ♥♥♥
Har ni facebook,läser ni mycket bloggar och bläddrar i tidningar?
Varför jag frågar det är för att jag på sistone
uppmärksammat flera,och jag säjer FLERA
därför att det på/i många olika sociala medier
tydligen blivit jäkligt poppis att som tjej/kvinna
lägga ut en bild på sej själv där man endast
står iförd typ trosor och behå.
Visst,det behöver verkligen belysas att vi är
fina som vi är,att vi ska vara stolta över våra
kroppar trots diverse "gäddhäng",extravalkar,
bristningar på magen etc.
Själv kan jag tycka att just lite bristningar,eller
strier som det oxå heter,just i magområdet kan
va riktigt vackert,
Det kan och har ju ofta en förklaring till varför
dom befinner sej där.Mycket troligt är att den
magen burit ett eller flera barn som av den
anledningen framkallat dessa "livsränder"!
Jag beundrar dessa modiga tjejer/kvinnor som på
ett så naturligt och oretuscherat sätt ställer sej
rakt upp och ner och exponerar sej.
Vi har väl alla våra egna demoner och tankar om
HUR vi ser ut,hur vi kanske skulle vilja se ut,men
vi tänker inte jämt på att vi faktiskt har vitt skilda
förutsättningar.
Jag har ju t.ex fött tre barn,har lite bristningar både
här och där,även om dom nu efter alla dessa år
bleknat en hel del.
Ska jag skämmas för det?
Aldrig i livet!
Ska jag fettsuga mina innerlår bara för att dom är
lite saggiga,när typ resten av släktens kvinnor har
haft och har liknande kroppsbyggnad?
ICKE!
För även o jag absolut inte är överviktig,så finns
det saggiga där,och skulle jag bli lyckligare OM
jag sög ut det?
Tror inte det faktiskt,det är ju "jag" och det finns
Tror inte det faktiskt,det är ju "jag" och det finns
absolut viktigare saker att fokusera på.
Som tandsten t.ex!
DET är för mej äckligare än lite bristningar och
oformbar hud lite varstans.
M.a.o måste jag inom en snar framtid boka en date
med min underbara tandhygienist.
Att sitta med pegel och själv försöka skrapa/putsa
bort skiten trots att jag har s.k tandläkarutrustning
i det lilla formatet,det känns INTE optimalt och dessutom
är det jävligt meckigt oxå när man inte har nån såndär
salivsug tillhands.
Det droppar och rinner ganska okontrollerat ur munnen
då kan jag upplysa om,och DET kära vänner,det är fan
så mycket värre än daller på mage och armar!
Så,mina fredagsord till er blir:
Var stolt över den du är,hur du ser ut och framför allt,
behandla din omgivning med respekt och varför inte
ge nån en kram idag ♥
Klyschiga ord kanske,men ändå så viktigt,för vem vore
Klyschiga ord kanske,men ändå så viktigt,för vem vore
jag (vi) om vi inte vore?
Liten och ganska ny,och definitivt UTAN tandsten!
Sluta tramsa dej för fan!
Jag kan inte påstå att jag är överdrivet
vidskeplig,även om vissa saker MÅSTE
göras på rätt sätt.
Som att INTE lägga nycklar på bord,inte
mäta händer inom familjen,inte gå på
A-brunnar och heller inte ställa nya skor
på bordet.
Hoppsansa,det blev visst en hel del där
ser jag nu!
Och när jag tänker efter så kan jag få andra
infall oxå ibland,som bara MÅSTE följas för
annars,annars....ja vaddå,vad händer?
Det vet man iof inte så därför gör man som
man säjer åt sej själv att göra.
Igårkväll t.ex,då fick jag BARA gå på insidan av såna här brunnslock!
Jag skötte mej förstås exemplariskt och hamnade efter nåra minuter här.
Där mötte jag upp "styrelsen" och sen traskade vi in till lokala krögaren
där bord reserverats till 18.00!
Hela da´n hade jag "sparat" mej inför denna räkmacka.Det enda som låg i magen
var lite frukostkvarg men iof desto mer kaffe.
Jävla dumt förfarande,jag vet,men ibland får jag som sagt infall och dom tar sej
som ni hör en hel del olika uttryck.
Är det inte brunnslock och annat trams,så är det "hålla-igen-och-spara-sej-larvet"!
När jag sen traskade hem,mätt,belåten och glad efter en trevlig kväll stod solen
ganska lågt borta i väst.Dofter av försommar spred sej upp i näsan och in i
medvetandet och jag fick såna där flashbacks från barndomen när man bara
hade nåra veckor kvar i skolan innan sommarlovet och allt bara låg orört framför
en med sol,bad och inte en dag med regn eller blåst.
Återvände dock jävligt snabbt till "verkligheten" när jag såg denna skylt.
Märkligt,den påminner om nåt bekant...eh!??
Visst fan,jag närmar mej ju den magiska mittenåldern.
(ofattbart eller hur)
Nästa siffra att uppenbara sej blev denna,vilket fick mej att tänka på fredagen den
trettonde...som ju är idag faktiskt.
Vad det anbelangar är jag inte ett skit vidskeplig,fredag som fredag lixom,det känns
lika gött vilket datum det än är.
MEN,för att kompensera ett udda nummer,för såna
hör egentligen inte till mina favoriter (bortsett från 19 då),
så dök påpassligt den finaste siffran av alla upp strax efter.
Nämligen:
Det kändes MER än bra inombords,att promenaden hem slutade lyckligt
OCH tursamt.Nummer 2 är som ni säkert redan vet min allra finaste och
bästa sifferkompis ♥
A-brunnen på gården hötte jag enkelt finger åt och trippade med lätta steg förbi.
Det hade ju varit ren KATASTROF att råka kliva på den sådär avslutningsvis,vem
vet,då hade jag med all säkerhet varit tvungen att gå baklänges upp i trappan för
att inte riskera nåt läskigt jävla trams.
Jag vidskeplig???
NÄE,inte överdrivet iaf!!!
♥Gullungar på besök♥
Igår på eftermidda´n knackade det på dörren.
"Hallå,det är jag som kommer.Jag har fått en lillebror".
Wille hade i all uppståndelse och allt nytt,tydligen glömt
att jag redan träffat hans bror!
Jag la sötnosen på ett lakan på soffan.
Lägenheten var varm och då kan det vara skönt med svalt under.
Viss del av hettan hade säkerligen brödbaket jag just stod med bidragit till.
Alla åldrar har ju sin charm,men det här är nåt alldeles bedårande ♥
Finaste storebror Wille var nära och beskyddande.
SÅ omtänksam och gullig mot lilla darlingen ♥
Man kan bli lite nappsugen även om man är storebror.
"En liiten stund bara" ♥
Och på tal om ålder,så är Wille i sin allra mest härliga just nu.
Så klok och rolig och alldeles fantastisk ♥
Man kan inte låta bli att älska,titta och bli fullkomligt euforisk ♥
Att sen få sitta och njuta med en sovande Lewi ♥ på bröstet som snusar och
andas sådär fridfullt...det är LYCKA ♥♥♥
Älskade barnbarn,ni är mormors allt ♥
I väntan på "lillebror" ♥
En solig torsdag i början av maj fick
jag som bekant rycka ut och hämta
upp Wille early birdy.
Mamman i huset hade fått "känningar"
och väskan till BB stod packad i hallen
då jag anlände strax före 6 på morgonen.
Wille och jag packade in hans grejer samt
cykel och hjälm i bilen,och sen for vi raka
vägen hem hit för att vänta och vänta och
vänta lite till på det glada beskedet om att
"lillebror" äntligen anlänt.
Vi startade dagen med att baka bullar.
(klockan 07.10)
Sen fixade vi pannkakor så lunchen skulle vara klar.
(klockan 08.02 ca)
(klockan 08.02 ca)
Tog en tur till affären för att köpa mjölk och lite torsdagsgott.
Fortsatte cykla lite på gården innan det var dax att äta mat.
Efter att pannkakorna ätits upp blev det päron till efterrätt ute.
Willes riktiga morfar som numera kamperar ihop med min granne
som bor under,befann sej här oxå och var förstås nyfiken på hur
allt förlöpte under dagen.
(kan det vara uppgjort tro,att han valde grannen för att ha nära till mej) :D
När prinsen aka "legomorfar" och bästa J kom hem,fixade grabbarna till plasten
som hänger på grinden.Det finns lixom en rymningsbenägen fyrbenting här,som
mer än gärna kryper under den och ut till förbipasserande.
När grinden fixats gick vi in och gjorde mackor med en himmelsk
köttfärsröra,lök,bacon och ost.
Willes morbror Rasmus kom påpassligt och fick oxå smaka.
Han hade med sej ett strykjärn som skulle kalkas ur med ättikssprit,
vilket i sin tur gjorde att dimman OCH doften låg tät i hela lyan.
Korsdrag och vädring i flera timmar efteråt krävdes,och Wille fick
undertiden bada samt uppehålla sej på behörigt avstånd.
Efter noggrann luftsanering och diverse neutraliserande sprayning,
var ordningen så återställd igen.
Sen kom som sagt beskedet att "lillebror" äntligen landat.
Klockan 17.14 den 5:e maj såg han dagens ljus för första gången.
Mamman och pappan fick sova kvar på BB
och Wille somnade gott här hos mormor.
Och igår när vi ätit frulle och lekt ett tag,kom moster aka "Mellan" ut till oss.
Båda barnen beställde pannkakslunch,så mormorn/mamman fick återigen ställa
sej vid spisen med ny pannkakssmet.
Det smakar aldrig så gott som ute,och det gäller att passa på när solen skiner.
Sen ÄNTLIGEN igår eftermiddag fick så Wille träffa sin bror för första gången.
Lite pirrigt var det allt,men moster höll ställningarna och satt lugnt bredvid.
Även jag fick en "pratstund" med det nya underverket,och tamme
tusan om han inte kände igen min röst,för han tittade på mej och
såg sådär lugnt nöjd ut.
Jag verkar ha en ganska bra inverkan på små liv tycks det ;)
Man glömmer hur små dom verkligen är,och hur fantastiskt det
känns att få hålla i dom för första gången ♥
Fina storebror ♥
Vi sa hej då och "lillebror" fick en puss av Wille innan det var dax att åka.
Vi sa hej då och "lillebror" fick en puss av Wille innan det var dax att åka.
Som sagt,livet och lyckan i underbar kombination.
♥♥♥
♥♥♥
När man stänger av datorn och går ut
Inte fasen kan man sitta inne nu när
det ÄNTLIGEN blivit lite högre temperatur
ute och solen skiner med full kraft.
Nej för tusan,då gäller det att passa på att
få i sej så mycket D-vitamin som möjligt.
Man njuter till fullo och lever BARA i stunden.
Hundarna måste förstås oxå få sin dos,och njuter oxå verkar det som.
Kelly vände såklart bort huvudet när jag skulle fota.Lite taskigt tycker jag!
Lunch ute smakar alltid gott,och Cindy var MER än spekulant på en bit kyckling.
Man ska inte tigga,så det blev inget...DÅ!
Vårens sockerfria dagar samt bättre kosthållning har gjort shortsen lite stora!
Men det betyder i sin tur att även resten krympt lite,så nu
kommer jag i nya bikinin som inhandlades för ett tag sen!
kommer jag i nya bikinin som inhandlades för ett tag sen!
Näe ni,nu ska jag ta en sväng ut på balkongen
och fortsätta jaga solen en stund på eftermidda´n
och fortsätta jaga solen en stund på eftermidda´n
oxå.Man passar som sagt på till fullo såna här dagar!
Utflykt och annat umgänge
Igår hade vi fullt upp kan man säja.
Wille som sovit här sen i fredags bara
väntade på att utflykten som jag lovat
honom skulle bli av.
När så "Mellan" dykt upp och ryggan var
packad,åkte vi mot hemligt mål.
Och hamnade som synes på strutsfarmen en bit härifrån.
Så stora dom är sa Wille,men upptäckte
sen nåt mycket roligare.(i hans värld iaf)
Nämligen en sandlåda fylld med för honom nya grejer!
Själv försökte jag febrilt få dom rackarna att stå stilla med huvudena så man
kunde fota lite.Lättare sagt än gjort faktiskt!
Ganska snart drog det i kaffetarmen,så matsäcken packades upp vid lilla stugan.
Grabbarna uppehöll sej i sandlådan och hade fullt sjå med nån lastbil.
Sen gick vi in i gårdsbutiken och inhandlade både kött och korvar.
Och så hittade jag bl.a ett av mina alster där i översta hyllan.
Wille som haft mest bekymmer om alla leksaker fick sen i sej lite mer att äta.
Pannkakor och färska jordgubbar intogs i mosters knä.
Jag tog en tur runt igen för att prata lite med dom tvåbenta,den här såg lite
lätt sammanbiten ut men svarade inte på frågan:VARFÖR!
Emuer finns där oxå,liksom lamor en bit bort i andra hagen.Fascinerande djur
allihopa måste jag säja,så man behöver inte åka till djurparken för att se dom iaf.
För Willes del avslutades utflykten på samma ställe som den började nämligen
i den superroliga sandlådan.
Ropade hej då till nåra av dom ca 130 strutsarna och styrde hemåt för att
förbereda oss inför kvällens Valborgsträff hos "Stora" & "Lill-Nisse" som
jag tror längtade en hel del efter sin lilla kille Wille!
När vi kom dit doftade det ljuvligt av grillat kött,nämligen dovhjort.
Bordet var vårigt och vackert dukat förstås.
"Lilleman" var på extra gott humör och visade att man minsann kan knäcka en
öl redan vid 17 tiden.Pappsen i bakgrunden fick hålla sej till mindre starka drycker.
Han hade liksom jag chaufförsrollen igår.
(själv har jag ju iof inte nyttjat alkoholhaltiga drycker sen nyår,men iaf)
"Mellan" körde nån fejkgrej,för hon drack verkligen inte öl.
Perfekt grillat kött stod där på bänken redo att huggas in på.
Likaså potatis,sallad och goda röror!
Till kaffet serverade "Stora" sin succétårta som hon uttryckte det.
Vacker så man nästan inte ville skära i den,och fylld med vit chokladmousse
och hallonmousse.
Wille som vid det laget fått på sej pyjamas,hade fullt sjå med att "packa in"
gammelmorfar i filtar så han oxå kunde få kvällsro.
DOM killarna alltså! ♥♥♥
oss och åka hem till hundarna.
Mätta,glada och mycket nöjda över dagen
som varit och allt som vi gjort.
Idag...första maj,nu kan det väl iaf bli vår
på riktigt va!
Ta´t lugnt och demonstrera med måtta.
Torsdag med mina tjejer ♥
Var ju som bekant på lunchdate med
mina döttrar igår.
Hade en härlig OCH god stund med
en salig blandning av käk.
Buffé för att vara exakt,och satan vad
gott det kan va ibland.
Om man bortser från blandningen som
sen trängs i magsäcken måste man ju
iaf säja att det är ett ett roligt upplägg.
Lyxade till det med både friterat och sallad,
det känns lixom bättre på nåt sätt,att samtidigt
va lite nyttig.
Motsägelsefullt och lite busigt faktiskt!
Än har som synes inte "lillebror" hittat ut i stora världen,så det är aningen
dåligt med plats för mat i "Storas" mage,men lite fick hon iaf i sej.
Vilken röra va!
Dom friterade räkorna lades dock åt sidan direkt,skalrester som knastrade
Dom friterade räkorna lades dock åt sidan direkt,skalrester som knastrade
skitäckligt i munnen och dessutom var hela bajskanalen kvar och lös som
en hel motorvägen genom friteringen.YACK!!!!
Sallad med gröna ärtor,me liked a lot!
Och på tal om salladsingredienser,så har
min egen lilla hemmasådd redan givit sej
tillkänna.
Mosskrusig persilja stod det på fröpåsen,och jag är mäkta stolt och glad över
att den redan efter drygt en vecka tittat upp.
Man kan iof inte beskylla den för att "gå på anabola",men har jag tur och pratar
snällt med dom små uppstickarna så "kanske" jag kan få till lite salladstopping.
Idag blir det dock fisksoppa till kvällsmat,och
i den krävs det dill istället.Kom turligt nog ihåg
att inhandla lite igår,för nån sån har jag inte i kruka.
Lite senare kommer oxå Wille på övernattning,och
om vädret tillåter imorron har mormor bestämt sej
för att ta med honom på en utflykt innan Valborgs-
firandet går av stapeln hos "Stora" & "Lill-Nisse"!
Tills dess:fredagskram & var rädda om er ♥♥♥
Kvalitetstid med två av mina hjärtan ♥♥
Idag ska jag dejta "Stora" & "Mellan".
Äntligen har vi fått till en samlad dejt
och ska luncha ihop.
Det ska verkligen bli härligt,så nu har jag
egentligen inte tid att sitta här alltför länge.
En annan grej som dök upp igår btw,fick
ett mejl med förfrågan om jag kunde tillverka
ett smyckeshjärta med graverad text.
OJ var det första jag tänkte,kommer ju knappt
ihåg hur jag gjorde back then.
Rättare sagt så kommer jag väl ihåg det mesta,
men fan vad jag känner mej ringrostig.
Fila,klippa,såga och mäta.
Vara supernoggrann och INTE slinta en millimeter
med gravyrstiftet när jag mallat upp texten.
Nu blir jag nervös faktiskt.
För när man pillat som en liten råtta med allt förarbete
och sen ska göra slutfinishen d.v.s gravyren,då jävlar
gäller det att andas rätt och ha tungan stilla i munnen.
Helst ska man inte andas alls,det underlättar mer än
man kan tro att va helt still och gör att fokus blir rätt.
Joråsatte,när jag nu kommer hem från lunchdejten
hoppas jag verkligen att alla "måbradepåer" är fyllda
till max och att jag känner mej redo.
Varför dra ut på uppdraget lixom?!
Torsdagskram och ha det!
"Goa,glada gubbar" ♥♥♥
Tid för eftertanke
Tänk så lite vi vet om livet.
Vi MÅSTE vara rädda om varann
och det/dom vi håller av och bryr
oss om.
Vi måste sluta slösa energi på sånt
som förgör oss,och vända andra
kinden till när vi känner oss illa
till mods över sånt vi inte kan göra
något åt som vi inte har del i.
Varför skriver jag nu detta det första
jag gör en måndag när hela veckan
ligger framför mej nästan helt orörd??
Jo,jag fick höra att en vän sedan yngre
Jo,jag fick höra att en vän sedan yngre
år precis förlorat sin sambo och livskamrat.
Helt utan förvarning,som en blixt från klarbå
himmel inträffade det oförutsägbara och helt
meningslösa.Ingen olycka,bara sådär.
Jag gråter inombords och kan känna hennes
sorg och maktlöshet i den totala meningslösheten.
Kan inte för mitt liv föreställa mej känslan av
stå där bredvid och se livet rinna ut.
Vad gör man?
Hur får man kraft att fungera rationellt i ett sånt
Hur får man kraft att fungera rationellt i ett sånt
orationellt ögonblick?
Hur tar man sej samman och andas samtidigt
Hur tar man sej samman och andas samtidigt
som man försöker rädda sin älskade?
Och sist men inte minst,hur överlever man
synen på näthinnan som för evigt måste etsa
sej fast?
Jag känner mej tom.
Jag känner en sån otrolig medkänsla och ledsamhet.
Jag önskar henne SÅ att hon tar sej igenom allt
det svåra,jobbiga,tragiskt sorgliga och helt overkliga
som just nu ligger framför henne! ♥
Så,ta hand om varandra.
Så,ta hand om varandra.
Säj till era nära och kära hur mycket dom
betyder för er.
VISA med ord och handling att ni BRYR er.
Och lev NU,lev,njut och var glad för det du
har omkring dej.
För även om det kan verka för jävligt,och
säkert oxå är det bitvis,så är det dom "små"
vardagliga sakerna som faktiskt betyder mest!
All kärlek till er,och en extra stor kram till
min vän i hennes svåra stund.
♥♥♥
