Sju som i 7 veckor

Ibland har jag verkligen ingen lust alls
att bry mej om vissa saker,som det här
med bra mat och att äta kontinuerligt.
 
Om det beror på brist av karaktär eller
om det är en blandning av det och att
jag mår som jag gör med värk 24/7 etc,
det vet jag ärligt talat inte.
 
MEN,som skjuten ur en kanon,KAN herr
karaktär plötsligt stå på hallmattan och
skrika:NU JÄVLAR KÖR VI!
 
Och det gjorde han en dag i början av
januari,närmare bestämt på dagen för 
sju veckor sen.
 
Jag hade redan en vecka innan startat mitt
"ge fan i onödigt socker i 100 dagar",så med
tanke på att jag sen oxå började äta på mer 
bestämda tider OCH dessutom varje dag,gjorde
det att sockersuget inte alls satte in som jag så
hårt hade befarat.
 
Inte nog med att jag äter bättre och verkligen
tänker mej för,så har vissa fula extrakilon som 
jag pluffsat på mej både här och där börjat sina
och blivit färre.
 
Imorse funkade dessutom vågen,jag har iof inte
brytt mej så jävla mycket om kilona rent siffer-
mässigt.Jag har istället resonerat som så att det
kommer väl kännas på kläderna framöver.
Dom som suttit som ett ålskinn typ.
 
Jag blev SÅ glatt överraskad förut,för även om
man inte ska stirra sej blind på just siffror
(säjer hon som närmar sej 50....OMG),så visst
gör det nåt i hjärnan när man verkligen får sin
bekräftelse rent digitalt i golvnivå.
 
Sakta men säkert,drygt FEM kilo som flugit 
sin kos,vilket märks på bl.a behån.
Tuttarna är ju annars dom som sist behagar
minska i utfyllnad.
 
Nu är jag ännu mer peppad att fortsätta på rätt
spår,och jag både vill och kan.
 
Det är ju fan bara,att karaktären ska ta sån jävla
tid på sej ibland för att hitta tbk.
 
"Bättre sent än inte alls",så säjer jag idag och
avslutar med en STOR jävla puss rakt ut i cyber´n!
 
Morgonstund hade verkligen guld i "må-bra-korgen"!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0