Majsomittilivet

Man kan inte glädja alla,men man kan alltid glädja nån!

Som vanligt hade kaffet nästan tagit slut

igår,så jag sladdade ner till affären och

köpte lite nytt.

 

När jag precis betalat,så träffade jag på en

bekant och vi började prata lite.

 

Hon har det überjobbigt och jag såg på henne

att gråten var nära.

Usch,jag vet exakt hur det är och samtidigt kan

jag inte göra mer än lyssna,peppa och kanske

ge lite goda råd.

 

Förvisso kan ju det "lilla" vara nog så bra,vilket

jag av egen erfarenhet kan intyga,men man känner

sej ändå så maktlös där man står.

 

Jag hade velat sätta mej och ta henne i famnen,

säja att allt kommer bli bra,men just det där med

"bli bra",det går inte att garantera tyvärr.

Däremot kan det bli bättre,och jag talade om,att

"du kan ringa när somhelst",för lyssna är jag bra

på och ibland behöver man ventilera.

 

Vi sa "hej då" och jag for hem till mej.

Men,jag kunde inte släppa tanken på

hur hela hennes uppenbarelse tett sej

och uttrycket satt kvar på min näthinna.

 

Nånting,NÅNTING kan jag väl iaf göra för

att visa omtanke och medmänsklighet tänkte

jag då,så fram plockades diverse bakattiraljer

och nåra cupcakes blev ett faktum.

 

När dom sen dekorerats och överösts med

extra mycket kärlek direkt från hjärtat,då

tog jag fatet i handen och begav mej hem

till henne med det.

 

Hon blev glad,det såg jag,och tänk att en

så till synes liten gest ändå kan skänka

så mycket känsla.

Iaf om jag pratar från min sida,för finns det

nåt som gör MEJ varm inombords,så är det

glädjen i att få ge till andra.

 

"I det lilla bor faktiskt det stora"!

För även om man inte kan hjälpa alla,så kan

man åtminstone göra NÅT positivt för NÅGON.
(varje dag)

 

Empati tror jag att det kallas ♥