Själv är bäste dräng
Är inte det där ett ganska utnött och
egentligen tristklingande uttryck?
Även om det faktiskt kan va så i väldigt
många situationer.
Jag ska inte sticka under vardagsrumssoffan
med att jag själv använt det jävligt ofta dom
senaste 25 åren,och faktiskt till & från nu oxå.
Man kan ju lixom se det från olika håll,antingen
för att man är just ensam,eller rentav för att det
blir bäst när man gör saker själv.
För egen del handlar det nog om en blandning.
Jag börjar å andra sidan bli bättre på att dels
be om hjälp,och dessutom har jag äntligen
börjat släppa på mina egna vaneföreställningar
om att jag MÅSTE fixa det mesta själv,och det
känns jävligt bra faktiskt.
Kontrollstressen och bryderierna kring allt som
man tycker är ens skyldighet,eller för den delen
rädslan i att just tappa kontrollen bara för att
man är van och alltid fixat med det ena och för
den delen det hundrade oxå.....
Det brukar ju ordna sej,och bara för att det
kanske inte görs på mitt sätt,så blir det både
morgon och kväll utan undergång!
Man kanske inte KAN sköta ett helt jordbruk
alldeles ensam i evigheter,för även om det
skulle funka och gå runt,så är det ändå skönt
att bara vara och ibland faktiskt tänka lite
ego och sätta sej själv främst UTAN att det
dåliga samvetet gnager i fickan.
DET är förvisso en annan historia i sej,och
den kan vi fördjupa oss i en annan gång.
Nu ska jag dock va den bästa självdrängen,
för när det kommer till min gravering,vill
jag varken ha avbytare eller pigor i närheten!
På tal om nåt helt annat,så bakade jag nåra fula men goda wienerbröd igår.
Ska det va ska det va chokla´!
Tror fan jag hade platsat i "Hela byn bakar" ändå,åtminstone igår och
iaf när man ser det frasiga innandömet!
Kommentarer
Trackback
