För gammal för mitt eget bästa...eller nåt!

Att man (vi) blir äldre är ju ingen
vetenskap och kräver lixom ingen
magisterexamen,det är ren fakta
och märks om inte annat.
 
Vad jag blir irriterad över nu är dock
att det går alldeles för fort.
Ibland vill man iof att det ska rappa på,
åtminstone när det är vinter och kallt.
 
I övrigt hade jag faktiskt önskat att året
var försett med två maj och två juni och
och två juli.Hade således kunnat stryka
både november,december,januari och
februari.(gärna oktober och mars oxå)
 
Men iaf,vad jag skulle komma till var,att om
det när jag var ung hade funnits lika många
möjligheter vad media beträffar,då hade jag
fanimej kunnat bli värsta bästa och mest
exeptionella influencern EVER!
(Läs:jag HADE varit)
 
Världen hade behövt en sån som jag om bara
det digitala och datoriserade hade funnits i
samma utsträckning som nu.
 
Jag hade lätt kunnat sitta här som ägare till
minst tre hus på varmare breddgrader.
Jag hade säkert haft privatchaufför,egen PT
och...ja listan kan göras lång förstås.
 
Nu föddes jag ur den aspekten i helt fel tids-
ålder,för det vet ju vem somhelst,att vi som
såg dagens ljus och som i mitt fall på 60-talet,i
stort sett ses som fossiler nu.
(undantag finns kanske,men dom är fan lätträknade)
 
Nej då,jag är inte ett dugg bitter.
Jag är ju som vanligt sjukt positiv och
tacksam för att det ändå är NÅNTING
när jag kunde suttit här med INGENTING.
 
Min uppväxt i lantmyllan vill jag för inget
i Sverige vara utan,men jag hade inte tackat
nej till ett guldkort anslutet till ett aldrig 
sinande bankkonto nuförtiden.
 
Ja,ja...hur man än vrider och vänder så finns
det fördelar och nackdelar med det mesta.
 
Och ska jag klaga lite extra,så blir det även
idag gällande vädersituationen för SOM det
har vräkt ner hela jävla da´n!
 
Och tydligen ska det komma ännu mer.
Varför,vad är vitsen när skiten ändå ska bort?
 
Jag tänker och fungerar så dåligt under såna
omständigheter,för ska jag på nåt sätt kunna
bli "the oldest influencer of nothing important
what so ever",då krävs det för det första bättre
årstider och iof för det andra,en tidsmaskin så jag
kan lära mej grunderna och dom tekniska
detaljer som krävs.
 
Mission impossible med andra ord!
 
Vid tangenterna:
Er fossila röst i natten!
 
Snart en permafrostfossil från en svunnen tid! 
 

Det är fan inte rättvist!!

Hur kommer det sej egentligen att vissa
är vackra redan när dom vaknar?
 
Själv måste jag gå upp klockan fem (helst tidigare)
för att överhuvudtaget inte skrämma ihjäl nån om
dom skulle se mej före halv elva!
 
Är det generna det beror på eller vafan äre?
 
Tröttsamt känns det iaf och herre jävlar som jag
blivit extrovert på grund av hela mitt jags förfall
senaste åren.
 
Visst då,jag har ju klarat mej över 50 strecket,och
det var ju inte för så många hundra år sen folk kolade
vippen innan dom hann dit.
Men ändå lixom.
 
Det blir ju så förbannat många extra timmar i vaket
tillstånd enbart för att komma till en någorlunda nivå.
Och inte ens då känner jag mej halvt okej.
 
Jag tänker att dom som möter mej/ser mej tänker:
"men för helvete människa,go home,gå in,gå bort.
Hur fan kan du ens visa dej bland folk"?!
 
Jag känner mej nämligen totalt alienaktig.
Svårt att förklara,men jag känner mej naken.
Som att du/ni skulle gå ut utan kläder på under-
kroppen.Så upplever jag känslan fast nakennaken
från axlarna och upp!
Äsch,jag kan ju fan inte ens förklara utan att
det blir "naket" och konstig stämning.
 
Men iaf,förfallet ja!
Det är ju inte så att jag INTE vet eller inte fattar
att man åldras.Jag vet ju hur gammal jag är,men
att det ska gå så inihelvete fort utför (iaf för mej),
det har jag jävligt svårt att acceptera även om det
inte finns nåt alternativ.
 
Eller iof det gör det ju.
Alternativ som i operationer och botox och gud
(eller Jesus) vet allt.
 
Nu har jag förvisso varken råd eller lust att göra
nåt sånt,man måste ju dessutom underhålla´t sen
oxå och orka det lixom!
 
Acceptera var det.
Och visst,man gör väl det även om det tar emot.
Men jag blir förbannad,det blir jag,för det ÄR fan
inte rättvist nånstans.
 
Vad som däremot är rättvist just nu,är att jag
börjat lyssna på min mage.
En mage som älskar bröd i dom flesta former
men som absolut inte mår så bra av det.
Den blir så uppkäftig direkt jag käkat en macka
och antar formen av en högdräktig katt typ.
 
Så nu har jag dragit ner på brödet,faktiskt helt
och hållet.Inte så att det är skrivet i sten att jag
aldrig mer får eller ska äta en macka eller sju,
för det kanske jag gör NÅN gång.Men just nu
och som det känns idag så lär det dröja,för 
satan sicken skillnad det blivit på bara två veckor.
 
Jag behöver inte ha korsett på mej för att komma
i jeansen och inte känns det som om det ligger
trettifem kattungar i magen heller.
(det där med korsetten kanske va lite överdrivet iof)
 
Allt är inte pest och pina som ni kan läsa,men jag
hade ju inte varit ledsen om det va en aning mer
okej på det stora hela!
 
Nu får jag försöka acceptera det jag inte
kan acceptera,och det är nog så kämpigt
när jag kämpar med allt annat.
 
Fast skam den som ger sej,jag lever ju åtminstone!
Och jag får väl ta på mej rollen som "den fule".
Nån ska ju ha den oxå.
Jag är iaf snäll och så har jag börjat använda
tygkasse när jag handlar!
 
Det är vackert ibland när man går
upp före tuppen för att hinna ikapp
sej själv innan klockan blir lunch!!

Varm,varm,varm..the meaning of hettma!

Tja!
Snabb tanke såhär mitt i fredagsnatten typ.
 
ENDA fördelen med att få sin beskärda
och alldeles egna del av klimakteriehettan,
det MÅSTE väl iaf vara att:

"OM man ska kremeras,så är man ju åtminstone
  redan innan van vid värme utöver det extremt vanliga".
 
OBSERVERA att jag trots detta tycker
att det räcker nu och att jag ICKE behöver
förhärdas mer.
 
GAHHHHH!!!
 
Hade jag vetat här vad jag skulle känna av idag,
då hade jag nog fan lagt in om könsbyte redan då!!! 

Vem spolade fram till fredag?

Nu börjar jag bli mörkrädd på riktigt.
 
Det var ju typ fredag i förrgår känns
det som,och nu när jag kollar i alma-
nackan står det fredag IGEN.
 
Vafan händer lixom?
Snurrar jorden fortare och fortare?
 
Jag som knappt sover nåt borde väl
i allsindar inte känna att det går så
jävla snabbt som det gör.
Eller?
 
I över en vecka har jag iaf jobbat,eller
pillat om man så vill,med en tavla.
 
En tavla som jag för mitt inre sett precis
hur den skulle se ut.
 
Den började ju såhär om ni minns.
Men,det kändes inte alls bra och blev
verkligen inte som jag föreställt mej.
 
Så jag smetade på mera färg,jag skrapade
och penslade på krackeleringslack.Hade på
mer färg i olika lager och skrapade hit och
gnodde dit.
 
Sen blev jag förbannad och irriterad,ville
hoppa sönder skiten men behärskade mej
i sista stund.Rev istället fram fogsprutan
och formade bokstäver till en text.
 
Modellerade fram ett hjärta oxå.
Dom där hjärtana förföljer mej på
nåt märkligt sätt,för även om jag
inte alls haft för avsikt att ha med
nåt eller nåra,så smyger dom sej
in iaf.
 
Hm,det blev visst ett gästspel av en
ängel oxå,och det var verkligen inte
alls menat att bli så.
Vissa grejer styr jag faktiskt inte själv
över.
 
Nu ska det iof lackas och sprayas och
kanske om det känns så,överföras nåt
mer eller dras bort innan jag överhuvudtaget
känner mej det minsta halvnöjd.
 
Man kan ju knappast påstå att det blev som
jag hade velat,och man kan ju heller inte
ärligt påstå att den är ens i närheten av hur
den såg ut på första bilden.
 
Jag som varken hade tänkt mej text eller
ängel eller hjärta.SÅ typiskt mej.Det blir
sällan som jag nånsin tror eller vill att
nåt ska bli.
Ibland blir det total pannkaka,men det kan
ju oxå va trevligt,om man är på det humöret
vill säja!
Fast pannkaka på en fredag,är det verkligen
det ultimata om jag får fråga!?
 
 
 
 

Det kanske inte alls är klimakteriet.....

Som ni vet,så har jag ju knappt sovit
mer än nåra blundar per natt senaste
28-30 åren,och förvisso beror det ju
helt förklarligt på den satans värken,
men på senare år har jag ju skyllt på
nedre övergångsåldern.Det förbannat
jobbiga klimakteriet alltså!
 
MEN,så sent som i eftermiddags fick jag
en såndär typ smäll rakt i bakhuve´t,och
då slog det mej...jag kanske fan ÄR medial
och sover (förlåt:försöker sova) i en s.k
portal.Ni vet en såndär märklig tunnel till
en annan dimension där det hela jävla
tiden är ett satans spring på folk som inte
vet vart fan dom är eller vart dom ska...typ!
 
Jag kanske rentav drar till mej "andra sidan"
utan att fatta det själv!
SCARY!
 
Jag har ju alltid trott och inbillat mej att jag
är så stängd det bara går,att jag har alldeles
för mycket "däruppe" för att kunna friställa
mej och öppna upp,om man säjer så.
 
Tänk om det är precis TVÅRTJÄVLAOM!??
Man kanske inte behöver SE eller KÄNNA AV
saker rent fysiskt eller så.Det kanske bara finns
där hos en iaf typ.
 
Jag tror fan det.
Jag kanske skulle kunna hålla seanser och göra
mej en stor fet hacka bakom sovrumsgardinen
med tända ljus,rökelser och lite hysch,hysch.
 
Fy för helvete vad najs om det är så.
Jag MÅSTE ta mej tid att "gå in" i mej själv
och VERKLIGEN fokusera hardcore.
Det här kan ju öppna mer än portaler lixom.
Det kan ju öppna upp för framtida lyxleverne
och hela faderittan.
 
Ska "bara" se till att andningen och resten känns
helt tip top först.SEN,sen jävlar serrni,då blir det
helt andra bullar.
 
Astrobullar med stjärnglans i en portal av döingar.
Dom lär ju iaf INTE käka upp bullarna,det kommer
jag göra själv.Nån ordning får det allt vara!
 
Ni kan kalla mej "Majso den andre" snart,det är jag
nästan helt säker på...nästan iaf,man vet ju aldrig
hundra med nåt nuförtiden!!!
 
Bild lånad från Google.(jag har ju långt hår)
 
 

Kan inte sova!

Det kommer bli lite dumt imorrn känner jag.
Eller för att vara exakt:idag,eftersom det
redan är lördag.
 
Idag ska vi nämligen hämta två små busfrön
som ska sova över här.
Mamman och pappan ska ha "sommarfest"
hemma hos sej,och då är det förstås en fördel
om det inte behöver passas på små barn.
 
Det är väl iof inte passande i vilket fall somhelst
att ha barn där,för är det sommar och fest så kan
det såklart förekomma vissa delar promillehaltiga
drycker och för den delen kanske oxå musik i högre
tongångar och med detta höjs säkerligen rösterna.
 
Med andra ord har dom mindre liven det bättre hos
hos halvpensiosar och kan sova i lugn och ro.
 
Det hade ju alltså varit jäkligt bra om jag kunde va
aningen utvilad,det finns lixom ingen knapp så man
kan dra ner tempot på små prinsar.
Det är full fart eller inget som gäller,och inget infaller
oftast inte förrän John Blund gör entré!
 
Ja,ja,det får väl bli som det blir,man kan inte tvinga
fram sin egen trötthet.
Och att jag råkade blunda 10 minuter i soffan förut
är förstås ingen hit även om man kan tycka att 10
minuter inte skulle göra nån större skillnad.
Då känner man tyvärr inte mej,för sånt kan bli rent
förödande framåt nattkröken.
 
Hoppar väl in i sängen och glor på tv ett par timmar
iaf då,och sen får det bli kaffe till förbannelse så jag
inte somnar mitt i buset.
 
 
 

Here we sit again

Jaha,då sitter jag här i köket igen.
Tisdag har blivit jättetidig onsdag
och att sova är inget jag funderar
speciellt mycket på.
 
Det blir lätt så när kroppsklockan
inte snurrar som den riktiga.
 
Jag borde fan lämna in mej själv
på nån slags verkstad för "uppdatering".
 
Alla appar och även datorn uppdaterar ju
automatiskt,så vafan kan inte JAG oxå
göra det för.
 
Tänk så smidigt och så mycket bättre
allt varit om det funkat så.
 
Men näerå,den biologiska jävla skitklockan
ska då hålla på larva sej hela tiden.
 
Jag lovar,att om den hade ett ansikte så skulle
den se ut som dåtidens JÄTTEtuffa digitalklockor.
NOOOT!
 
Såhär typ.Anskrämlig och totalt vidrig.
Jag ville inte ens DÅ,se dom på bild men
jag vet att flera jag kände bah:
"Shit va coolt,en sån SKA jag ha"!
Stackars satar,som dom måste ha
ha fått traumatiska (pip) minnen som
sitter i än!
 
Men iaf,uppdateringar var det ja.
Vad tror vi om att skapa en mänsklig
uppdateringsapp.Kan det funka,eller
ska man helt enkelt bara fortsätta "simma in"
i klimakteriedimmans dunkel både nu och då?
 
Det verkar fan inte bättre än att skiten ska
värka ut av sej själv för egen del.
 
Ett av dom tråkiga biverkningarna är ju oxå,som
jag berättat förut om,att jag blivit så inihelvete
asocial,glömsk,tankspridd och allmänt off.
On top av tröttman som alltid infinner sej vid helt
fel tidpunkt alltså.
 
Jag håller fan på att bli folkskygg PÅ RIKTIGT,och
för en översocial typ som jag är det helt galet och
extremt olustigt på samma gång.
 
Idag när jag cyklade till affären kom jag på mej själv
med att planera rutten i förväg,INNE I HUVET.
Ifall jag möjligtvis skulle råka träffa på eller se nån
som jag vet bor/rör sej på speciella gator,så valde jag
alltså helt ANNAN färdväg.
 
Hur sjukt är inte det lixom?
Och när jag väl är i affären smyger jag nästan utmed
väggarna låtsasupptagen och inne i mina tankar,ofta
med blicken sänkt.Som om inte DET är MER uppseende-
väckande än att gå normalt och bestämt,morsa lite random
åt höger & vänster,betala och gå ut.
 
Ameh ni fattar,hur jävla sorgligt tragisk har jag inte blivit!
 
Funderar t.o.m på att jobba ensam som volontär i nån

ensligt belägen afrikansk by med max tre invånare.MAX!

 
Ärligt talat skulle jag kunna fortsätta berätta en hel
jäkla massa mer,men nu känner jag mej om inte trött,
så iaf jäkligt värkig i kroppen.
Och då är det hög tid att hoppa ner från stolen,logga ut
och släcka ner.
 
Förhoppningsvis finns det nåt skitprogram att glo på
tills det är dax för morgonkaffet.
 
Tills vi hörs igen:
Tänk på att dom ni möter KAN ha samma problem/dilemman
som "Majsomittilivet",Döm då inte för snabbt,nicka,le lite och
ge personen en klapp på axeln alternativt en spark i röven och
var GLAD att (om) du slipper den skiten!
 
Over and out!
 
Toxic mood!
 

Olustigt men sant

Har ni känt eller för den delen känner,
att vissa närstående människor får er
att känna er illa till mods?
Att ni lixom mår fysiskt illa inombords
när ni träffar,ser eller bara hör namnet
på dom?
 
Jag har och gör faktiskt det.
Känslor styr man ju inte över,och hur
hur gärna jag än vill slå bort den här
känslan så går det inte.Jag mår nästan
mer illa ju mer tiden går.
 
Nu finns det iof "vissa" förklaringar till
VARFÖR jag känner,tycker och mår som
jag gör bara jag hör namnet/namnen,men
ändå,jag skulle vilja radera allt runtomkring
detta ur medvetandet.Bara vara helt neutral
och låtsas som om jag inte vet NÅT.
 
Det går dessvärre inte,det enda jag KAN göra
är att andas djupt och visualisera roligare och
skönare saker NÄR det dyker upp.
Illamåendet alltså!
 
Ja,det var väl det jag hade för nu.
I övrigt regnar det här utanför mitt
lilla fönster,ja utanför alla mina fönster
iof,jag har ju ett antal.
 
Lakan har jag tvättat och hängt,dock inte
ute i regnet.Kan förvisso inte ens hänga
ute om det så är sol,för värden har tagit bort
torkvindan som jag hade ett helt jävla företag 
att överhuvudtaget få hit och på plats när det
begav sej.
 
Så enkelt och lättvindigt (lite ordvitseri här med)
kan vissa förstöra andras delvisa välmående.
Borde fan va straffbart tycker jag.
 
Min kaffebryggare ger h*n iaf blanka den i,ger h*n
sej på den,då LOVAR jag att det kommer höras
vida kring.
 
Det räcker med att h*n oxå avlägsnat trädet utanför
mitt köksfönster.Så sent som igår drogs det upp och
sågades i bitar för att dumpas på nån ödslig plats.
Skändat och övergivet!
 
Visserligen var det ganska visset och ledset,men
det fyllde sin funktion till vinterkvällarnas upplysning,
då lamporna i trädet iaf gav lite tröst i den mörka och
trista tillvaron.Nu har jag inte ens det att vila ögonen på.
 
FAN OXÅ,nu vill jag kanske inte bo kvar här när
kvällsmörka perioden kommer.
Det är jobbigt nu,på fler än ett sätt!!!
 
 

Ingen innesittardag alls!

SOM JAG NJUTER!
 
Det är ljuvligt väder,sköna lätta
vindpustar och solen skiner från
en nästintill klarblå och alldeles
underbar sommarhimmel.
 
Det är den här tiden på året,när
vädret är perfekt och ljuset lixom
borrar sej in i själen som jag faktiskt
lever på riktigt.
(trots värmeslag inifrån)
 
Det är såna här dagar jag kan låtsas
att jag är okej och det är såna här
dagar jag försöker tänka att jag inte
bryr mej om att jag är som jag är och
ser ut som jag gör!
 
Dom kommer inte jätteofta dessa dagar,
så jag gör allt jag kan för att verkligen
leva lite rent psykiskt och själsligt!
 
IDAG,just IDAG får detta symbolisera min känsla!
 
Kram på er & njut till fullo ♥ 
 
 

Det blev kväll idag oxå

Den här förbannade kvällssegheten
i soffan tar fan kål på mej snart.
 
Jag VET egentligen varje gång det
börjar dra sej mot kväll,att om jag 
så bara halvlutar mej bakåt i soffan,
då dröjer det INTE många minuter
förrän jag dras in i dimman.
 
Så ock ikväll.
Jag ser fragment av tv-program som 
fladdrar förbi,men nån helhet blir det
typ aldrig av det!
 
SÅ.JÄVLA.IRRO.PÅ:MEJ.SJÄLV!
 
Nu har jag iaf gjort mej redo för sängen
även om jag med säkerhet både vet och
förstår att den absolut inte är ett dugg
intresserad av att få mej som gäst!
 
Men,men...det är smällar man får ta i 
denna otroligt trevliga period av sitt liv.
NOT!!
 
En liten men hjärtlig sak kan jag ändå
bjussa på såhär minutrarna innan söndag!
Min senaste tavla.
 
Gonatt!
 
 
 
 

Man ska aldrig "ta skit" som är obefogad

Man ska inte hänga ut folk,så för
att "prata" allmänt kan jag ju iaf
säja,att det finns många som har
väldiga problem med sej själva men
låter det gå ut över andra.
 
Dom vet bara inte om själva ATT dom
har problem,och i sin iver över att då
få må bra en stund,så kör dom likt ång-
vältar över det mesta som kommer i
deras väg,åtminstone kör dom över såna
som dom "tror" ska ta åt sej och som
kanske verkar göra det bara för att dom
inte opponerar sej eller käftar tbk.
 
Sorgligt säjer jag,så jävla sorgligt att vissa
inte har högre självkännedom eller ens en
liten gnutta empati innanför bröstbenet.
 
Nu är det ju dock som så,att alla som drabbas
kanske inte pallar att stå emot,inte kan skaka
av sej allt ofördelaktigt och till största delen
oxå totalt irrelevanta som den "osäkre" häver
ur sej allt som oftast.
 
Dom tycker jag såå jävla synd om,för själv har
jag kommit så långt i både tanke,handling och
utveckling,att jag låter elakingarna hållas.
 
Låt dom snacka sitt dravel,låt dom gå på och
härja bäst fan dom vill för jag tänker varken
ta åt mej eller lägga energi på sånt.
 
Jag kan ju för det första INTE ändra någon annans
beteende och än mindre tydligen få dom att förstå
att dom tids nog antagligen kommer stå där påkomna,
ensamma och genomskådade.
 
Jag har nog med mej själv och mitt och är alldeles
för värdefull för att låta någon annan trampa på mej.
 
Passar jag inte in eller duger som jag är,ja då är
jag inte rätt person för den andre,då säjer jag tack
men NEJ tack,jag besparar mej dumheter och annan
helt ovidkommande skit.
 
Man ska tycker jag,kunna vara sej själv i alla situationer
och bland vilka det än må vara.Varför förställa sej och
utge sej för att vara något/någon man inte kan stå för
när det väl kommer till kritan???
Jag förstår inte grejen!
 
Nä och som sagt,var dej själv och var stolt över den
du är,sålänge du är empatisk och inte gör andra illa
då kan du bära fanan högt.
Och råkar du inte passa in i alla sammanhang-fine,man
behöver inte göra det.
Låt det bara inte gå så långt att du blir någon du inte
kan stå för och var inte rädd för att ha DINA åsikter.
 
Ta INTE obefogad skit i onödan,vänd hellre på klacken
och gå därifrån med ett leende.
 
För ibland måste man helt enkelt acceptera det
man faktiskt inte KAN acceptera!
 
"DU" är unik...glöm ALDRIG det.
 
 

Man skall icke gnälla,men jag måste...liiite!

Alltså,inte nog med att höstbacillerna
har tagit ett stadigt grepp om mej,nu
börjar diverse småbesvär sen i somras
göra sej påminda oxå.
 
Jag är ibland en riktig hypokondriker,men
lik förbannat har jag ingen lust att springa
till vårdcentralen stup i kvarten.
 
Kanske har att göra med att det är så jävla
nära dit,vafan vet jag.
 
Men iaf,i somras var det.
Då fick jag typ lite små irriterande besvär
i "Söderköpingstrakten",ja ni kanske hajjar.
Iaf ni som är av samma kön som jag.
 
Nåväl,nu ska man ju helst inte Googla på
egentligen nåt,det kan lätt va så att man
s.a.s "slirar" iväg och helt plötsligt har
nån extremt konstig och i vissa fall oxå
typ obotlig åkomma.
SÅ.JAG.SKET.I.ATT.GOOGLA!
 
Bra så?
Näe,inte riktigt faktiskt.
 
Väntade in i det sista med att besöka just
vårdcentralen och provade istället diverse
små kurer och receptfria medikament som
väninnor så vänligt givit mej förslag på.
 
När jag sen efter många om och MEN iaf
lämnat ett urinprov och det visade sej
vara HELT OKEJ,då tänkte jag att vafan,
det är väl inbillning och psykiskt rent av.
 
Och sen typ försvann det mesta av symptomen.
Botad eller ej,jag är ju fan inte läkare!
 
Fast,jag har ändå fått för mej att "nåt" inte
stämmer,men är ståndaktig och VÄGRAR
fortfarande Googla.
Så jag ringde vårdcentralen på fm och fick
prata med nån slags "syster".(dock ej biologisk)
 
Jag berättade lite om hur det varit och vice versa,
varpå människan (förlåt systern) säjer helt ut i det blå:
"Jaaa,det kan ju kanske vara framfall,och det är ju
inte så bra kanske"!!!
 
FRAMFALL....INTE SÅ BRA!
Näe,det ska gudarna veta,och varför och hur i
hela helvete har DET gått till lixom??
Har inte det med dålig bäckenbottenmuskulatur
att göra,och om man slarvat med kniiiipandet????
 
VA VA VA!!!???
Ja,jag kanske har slarvat,men SÅ jävla förslappad
trodde jag inte att jag gått och blivit bara sisådär.

Gynekologen brukar ju säja att jag inte behöver
knipa av fingret på´na!
Fast det kanske inte har med det att göra,jag kanske
har nån tung äcklig tumör som trycker på!
(satan så rädd jag blev nurå,sitta och skrämma upp mej själv)
 
Och där blev jag fan hypokondriker och allvarligt
sjuk på tre millisekunder!!
Jaha,nu kommer hela skiten trilla ner i trosorna
och jag får ha en liten kärra att lägga livmoder
och äggstockar på,sen får jag dra den efter mej
och när det blir kallt ute måste jag packa in hela
alltet i en varm fleecefilt och......
 
Böööl,jag pallar inte det här,kommer jag klara
av detta,ska jag aldrig kunna ha fredagsmys mer,
kommer jag bli inkontinent och bajsa på mej oxå,
och HUR FAN SKA DET SLUTA egentligen????
 
FAST,det var inga problem att vänta med en läkartid
tills den 11e oktober sa "syster",för det hade Dr Olofsson 
sagt när hon rådgjorde med honom!
(hoppas han har fina gummihandskar om han ska "in" bah)
 
Nähe,och om jag råkat "falla fram" rejält tills dess då,
och inte hunnit skaffa nån kärra,och om det är frost
på morgonen då jag ska dit!
Hur FAN GÖR VI DÅ lixom???
 
"Jaa,det såklart sa "syster" sen,OM du mot förmodan
skulle kissa blod och det blir MYCKET värre,då måste
du naturligtvis ringa så du får komma tidigare"!
 
NÄHE,det menar du inte sa jag,good to know!
 
Så...nu är det lite extra synd om mej.
Inte nog med feber,halsont och hosta,jag kanske
har "FRAMFALL" oxå.....även om jag mer känner
mej baktung ska väl erkännas.
 
Håll tummarna för tant nu va,håll ALLA tummar
JÄVLIGT hårt,och så hoppas iaf JAG att det
INTE är nåt allvarligt,helst isf bara nån liten
svampodling som irrat sej fel och som kan
skördas på direkten!
 
Jävla åldersbesvär,jag har för helvete inte tid
med sån här skit,jag ska ju fixa en tårta vetja!
 
Tårtan fylld...med hallonmousse.(hemgjord naturligtjävlavis)
 
Guldpenslad choklad som ska ligga PÅ tårtan!
 
Syns ju inte så värst mycket,men det ÄR guldigt jag lovar!
 
Och sen får vi väl se,om det blir nåt av mitt chokladförsök som just nu vilar svalt!
 
Framtung tårta får det FAN INTE bli iaf!
 
 
 
 
 
 

När man intalar sej att man ska vara duktig

Finns det nåt jag har lärt mej med
åren,så är det att INTE bestämma
och planera så förbannat mycket
och långt i förväg.
 
Det blir lixom jävligt sällan som
man tänkt sej,iaf inte för mej.
 
Visst kan man ponera och prelboka
grejer,och visst,då kan man ju åtminstone
ta ut "lite" glädje i förskott.
Fast fan så trist det är sen när eller om
det ändå inte blir som man trott och tänkt.
 
Näevars,bättre att ta saker efterhand,lite
pö om pö och i den mån det går vara
sådär charmigt spontan.
 
Okej att allt inte funkar spontant,men 
ni hajjar vad jag menar.
 
Och sen är det ju så med mej,att OM jag
får för mej att planera långt i förväg,då
kan man ge sej den på att lusten,orken
och energin inte infinner sej när den
skulle ha behövt göra det.
 
Flexibel är oxå ett bra ord,säj det många
gånger tyst för dej själv och hör inombords
vilket extremt vackert ord det är.
 
F L E X I B E L!
 
Man kan faktiskt "flexa" lite hur somhelst,
och lite var somhelst oxå för den delen.
 
Så,vad jag med detta vill säja är,att jag inte
heller idag (ännu iaf),haft styrkan att "styra upp"
mej själv som jag borde ha gjort.
 
Förvisso promenerar ju inte tvättkorgen ut av
sej själv och går upp i rök,och förvisso har jag
nåra dagar på mej att fixa dom där glasen som
ligger och skaver innanför benmärgen på mej.
 
Det går lixom BARA INTE att göra nåt under
tvång,vilket jag rimligtvis skulle ha insett nu,
å andra sidan kan man ju alltid va lite wild´n
crazy och dra det till sin spets,alltså vänta in
i sista timmen.
 
Det verkar som om det blir så denna gång.
Och vem vet,det kanske är sista gången jag
får ett uppdrag.
 
Men,man ska som sagt inte ta ut ledsamheter
i förskott,man ska le vara glad och tänka:
"det ordnar sej"...det ordnar sej ju för det mesta.
 
Och skulle det inte göra det,borsta av sej,bit ihop
och tugga vidare.
 
Just det!
 
Tror jag tonar håret undertiden!
Det ser verkligen ut att behövas,VERKLIGEN! 

Lugna gatan vare här

Det är söndag.
Det är september,men det känns mer
som en julidag faktiskt.Iaf om vi ska
snacka värmemässigt.
 
Älska att kunna ha shorts och t-shirt
fortfarande utan att frysa.
Älska att kunna hänga tvätten ute i
SOLSKENET och den torkar direkt.
 
Ja,nu har ju inte jag personligen
tvättat idag,men jag hjälpte prinsen
att få upp hans kläder på torkställningen.
 
Han fixar SIN tvätt och jag fixar MIN,så
jävla enkelt är det,och funkar superbra.
 
Har man som jag haft familj sen typ
Dackefejden och numera är singel
(iaf till boendet),och inte heller har
nåra barn som bott hemma på låt
säja nästan evigheter,då är det faktiskt
inte mer än min kvinnliga rättighet
att få bestämma över mitt eget liv och
mina göromål.
 
Man måste inte va så förbannat traditionell
och göra som många andra,d.v.s att bara
för att man har en "man",så innebär det
inte nödvändigtvis att han ska curlas på
alla typiska "kvinnofronter".
 
För vår del funkar det som sagt hur jävla
bra somhelst.Inget tjat om vems tur det
är att tvätta,inget tjat om vem som lagade
mat sist och vice versa.
 
Sen att jag KAN laga mat till oss båda
(om & när jag vill),DET är ju en helt annan
femma i den räkningen.
 
Jag planerar mitt,han planerar sitt,vi planerar 
VÅRT och så kommer vi överens om hur det
ska se ut på allra bästa sätt.
 
Vi har ju lixom olika intressen och hobbies,
då måste man oxå ge varann den friheten det
innebär,som att var och gör sitt på sin kant
om man säjer så.
 
Nu blev det visst en satans lång utläggning om
en hängd tvätt,men jag kunde inte låta bli.
Av den enkla anledningen att jag tycker vi har
det så förbannat bra ordnat och uppdelat.
 
Just det,vi har delad ekonomi oxå.
Vilket funkar ypperligt.
 
Jag har haft delad ekonomi med andra karlar,
och man kan ju lätt tro,att det skulle funka som
det borde när man har familj.Att den som tjänar
mest bidrar med lite mer,men ack som jag bedrog
mej själv under flera omgångar.
 
Aldrig mer sa jag sen till mej själv,om jag så
bara har en hundring kvar när räkningar mm
är betalda,let it be...det är åtminstone MINA
100 kr och dom gör jag precis vafan jag vill med.
 
Så ligger det till och så får det förbli.
Inte för att jag drar prinsen över den
kammen,men vi har ju för det första
ingen avkommefamilj ihop i den eningen,
och för det andra:varför ändra ett efter eget
tycke väldigt smärtfritt koncept.
 
PUNKT!
 
Men iaf,en härlig,slapp och lugn dag,
DET är vad jag har.
Iof tänkte jag va snäll och vika samt
ta in prinsens tvätt oxå,men det gör
jag så gärna nu när han sitter i sin
lya och som bäst är mitt uppe i sin
skapandeprocess i sin ena hobby.
 
Ge och ta lixom.
Fast jag ska villigt erkänna att jag
har en tendens att ge ganska ofta,
för att inte säja VÄLDIGT ofta.
 
Och jag gillar´t,när det är på MINA
premisser och utan tvång.
 
Sån är jag,älskar att ge ♥
 
Puss på prinsen,min kära lilla man ♥ 

Stå upp för sej själv och sitt

Det är inte lätt alla gånger att vara
ståndaktig och stå för det man själv
tycker och känner i alla lägen.
 
Man känner att:
"jag svarar såhär istället",eller:
"näe,jag säjer det en annan gång"!
 
Man är helt enkelt för snäll för sitt
eget bästa.Så pass snäll att man
faktiskt är dum mot sej själv bara
för att man "tror" att motparten ska
ta illa upp eller bli jävligt sur.
 
Tänk så FEL det är att tänka så många
gånger.Jag menar som så,att sålänge
jag inte säjer det elakt,nedvärderande,
kränkande eller ironiskt,då är det ju 
inte MITT fel om det uppfattas fel.
 
Fattar ni vad jag menar?
 
Jag menar att man ska stå UPP för sej
själv,sina åsikter och synpunkter.
Men på ett vuxet och så normalt sätt
som möjligt.
 
Jag försöker verkligen göra det så gott
jag kan och förmår,i dom flesta situationerna.
 
Man lär sej oxå ganska snabbt,hur andra
funkar,mottar det och reagerar.
 
Kan JAG ta kritik?
Jaa,jag tror faktiskt att jag är duktig på det,
såtillvida att den är konstruktiv och framlagd
på rätt sätt.
 
Kan JAG diskutera?
Ja,jag själv uppfattar att jag kan det,kanske
inte i precis alla lägen,men åtminstone i
väldigt HÖG grad.
 
Jag känner att jag inte alltid måste fortsätta
diskutera om det börjar "spåra ur" s.a.s.
Jag behöver inte få sista ordet,och framförallt,
jag har blivit riktigt jävla duktig på att rannsaka
mej själv,vända och vrida på saker och verkligen
försöka sätta mej in i andras situationer och "tänk".
 
Men,det betyder inte att jag ska lägga band på
mej jämt och bara "släta över",kruxet med det
är nämligen att jag blir förbannad och jävligt
besviken på mej själv i efterhand.
 
Man kan faktiskt inte va kompis,bästis,bundis
och SÅÅ go´ med ALLA bara för att,man måste
värna om sitt eget oxå.
 
SÅ,dagens tips eller kanske snarare råd är:
"offra ALDRIG mer än du har råd att förlora".
 
Och vad självaktning anbelangar,så är det
av allra högsta vikt.
 
Var rädda om er därute,rädda om ER och
om andra.Men glöm inte att DU och DIN
åsikt är precis lika viktig som någon annans.
Det gäller bara att ha "känsla".
Känsla och empati...det kommer man långt med!
Andras eventuella problem kan du inte lösa jämt.
 
KRAM ♥
 
 
 
 

Spring fort och skratta så ser ingen hur ful du är

Ovanstående titel och text är som gjord
för mej,man skulle kunna tro att jag myntat
uttrycket själv faktiskt.
 
Efter att i dagar,veckor,månader och år levt
med mej själv och den psykiska börda det
innebär att va ful,så kan jag nu tala om att
det tar på krafterna.
 
Det "tar" lixom åt alla möjliga jävla håll.
Som i att umgås med folk t.ex.
 
Man blir tillbakadragen och asocial,för att
inte säja helt jävla INDRAGEN i sej själv.
 
Man vill knäppa med fingrarna och bara gå
upp i rök,försvinna helt enkelt.
 
Man är så förbannat uppe i varv att man tror
det brinner innanför hårfästet,och det vet ju
dom flesta hur bränt hår luktar....
...inte speciellt gott-NEJ!
 
MEN,om man springer fort och skrattar,då 
ser ingen hur ful man är.Problemet är bara
att jag inte har ork att springa,så det är typ
ännu mer kört om man säjer så!
 
Nåväl,nu ska jag om inte springa men iaf
hasa mej fram till bryggar´n och göra lite
mer kaffe.
Jag behöver faktiskt inte springa eller ens 
försöka göra det nu.Jag är ju ensam.
 
DET är fördelen med att bo själv,man kan
se ut hur fan somhelst utan kondition för
att orka dagliga marathonlopp.
 
Tröstar mej dock ibland med uttrycket:
"Ful FÅR man vara,bara man inte är dum i huve´t oxå",
och riktigt så jävla illa är det inte än tack & lov.
(tror jag iaf inte,men allt är ju relativt å andra sidan)
 
OVER AND OUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 
 

Den härliga doften bedövar illaluktande orättvisa

Dessa blommor,och framförallt dom
vita liljorna i buketten från prinsen.
 
Maj gad,doften som slår emot mej
i köket är amazing.
 
Att det kan lukta så starkt.
Går förbi flera gånger i timmen och
sniffar som en modell mindre Ferdinand.
 
 
 
 
 
Själv känner jag mej som en ros...lika taggig och jävlig (har jag framställts)!
 
Nu berättar jag ju inte allt här,inte p.g.a att
jag inte vill,snarare av respekt till andra.
Men så mycket kan jag väl säja,när "folk"
behandlar mej orättvist,skyller ifrån sej
och inte rannsakar sej själva...då vänder
jag på klacken och vägrar låta det ta min
egen energi.
 
Kan man inte erkänna sina egna fel och brister,
kan man aldrig säja förlåt eller ens tänka längre
än näshåren växer,då finns det ingen anledning
för mej att vara trevlig,förstående och tillmötesgående.
 
Vissa MÅSTE tyvärr skuldbelägga andra för att döva
sitt eget dåliga samvete och sopa sin egen "litenhet"
långt åt helvete.
 
Jag "köper" att det finns situationer och omständigheter
som ibland kan ställa till det och allt blir galet.
Men jag "köper" INTE det faktum när andra på intet sätt
kan se sin egen del i det som hänt och händer.
 
Jag ber gärna om ursäkt ifall jag uppfattats som orättvis
eller betett mej tokigt.
Jag är inte långsint och orkar heller inte tjafsa in absurdum,
speciellt inte när motparten "låst" alla dörrar för egen
vinnings skull.
 
Då ler jag hellre och går därifrån,med rak rygg fast medveten
om att JAG iaf försökte och att JAG gjorde MITT bästa.
 
Jag orkar inte slösa energi på såna som inte kan förändras,
jag utsätter mej inte för att dräneras på glädje längre.
 
Jag VET var JAG står,och står för min åsikt.
Att jag sen kan sätta mej in i andras tänkande
behöver inte nödvändigtvis betyda att jag håller med.
Däremot respekterar jag,och ibland får man även
acceptera det man INTE accepterar.
 
Mycket skit kan jag ta,men även mitt tålamod
och min goda vilja har begränsningar!
 
Ha en bra dag därute,och behandla andra
som ni själva vill bli det. ♥
 
Istället för skit...en tårta fylld med mums ;) 

Allt är inte rosa moln och tomtebolycka

Jag är inte mycket för det här med att låtsas.
 
Låtsas att allt är så jävla bra och gulligt
och superputtinuttigt.
 
Livet är ju inte så,och att som faktiskt många
gör,"låtsas" att allt ALLTID är så fantastiskt,
näe,näe,NÄE...det kan det inte vara,det ÄR 
inte så.
 
Det man gör är att måla in sej själv i ett hörn.

Vem somhelst med lite pannben VET,att livet
har sina upp och nergångar,det är struligt ibland
och man MÅSTE inte jämt må bra och vara på topp.
 
Själv har jag inte stått på toppen på länge.
Men,det är skillnad på att ljuga för sej själv
eller att välja att förtränga lite för stunden.
 
Om jag sen väljer att inte alltid gnälla eller
för den delen låta det gå helt överstyr åt
andra hållet,DET är upp till mej sålänge
jag inte förnekar allt in i minsta detalj!
 
Men iaf,det här är i sej en extrem vecka.
Jag kommer naturligtvis gå igenom den
OCH komma ut på andra sidan,men det
kommer krävas både gråt och pina.
 
Det handlar inte om mej i det här fallet
vilket iof är skönt på ett sätt,d-v-s JAG
kan fokusera på nåt annat än mitt eget
pissmående.
 
Å andra sidan gör det inte saken så värst
mycket lättare och definitivt INTE roligare
på nåt endaste sätt.
 
Varken kan eller vill förklara just nu,det
är för känsligt och jag skulle bara bli än
mer ledsen.
 
Kontentan av det hela är väl från min sida
sett just nu,att om jag försöker så gott jag
kan att ha kontakt med insidan,lyssnar på
mina känslor och accepterar även det jag
inte kan acceptera...då borde det gå något
bättre och framförallt kan jag kanske komma
tbk något snabbare oxå.
 
Kryptiskt!??
Javars,jag förstår att ni tycker det,så ursäkta
mitt svamlande för tillfället.
 
Tillsvidare:var rädda om er och kom ihåg,att
alla moln är inte rosa med glitter & glamour.
Det finns gråsvarta moln oxå,men tids nog
skingras dom förhoppningsvis så pass mycket
att solen lyser igenom.
 
Och DÅ känns det mycket bättre!
 
 
 
 

Har ni facebook,läser ni mycket bloggar och bläddrar i tidningar?

Varför jag frågar det är för att jag på sistone
uppmärksammat flera,och jag säjer FLERA
därför att det på/i många olika sociala medier
tydligen blivit jäkligt poppis att som tjej/kvinna
lägga ut en bild på sej själv där man endast 
står iförd typ trosor och behå.
 
Visst,det behöver verkligen belysas att vi är
fina som vi är,att vi ska vara stolta över våra
kroppar trots diverse "gäddhäng",extravalkar,
bristningar på magen etc.
 
Själv kan jag tycka att just lite bristningar,eller
strier som det oxå heter,just i magområdet kan
va riktigt vackert,
Det kan och har ju ofta en förklaring till varför
dom befinner sej där.Mycket troligt är att den
magen burit ett eller flera barn som av den
anledningen framkallat dessa "livsränder"!
 
Jag beundrar dessa modiga tjejer/kvinnor som på
ett så naturligt och oretuscherat sätt ställer sej
rakt upp och ner och exponerar sej.
 
Vi har väl alla våra egna demoner och tankar om
HUR vi ser ut,hur vi kanske skulle vilja se ut,men
vi tänker inte jämt på att vi faktiskt har vitt skilda
förutsättningar.
 
Jag har ju t.ex fött tre barn,har lite bristningar både
här och där,även om dom nu efter alla dessa år
bleknat en hel del.
 
Ska jag skämmas för det?
Aldrig i livet!
 
Ska jag fettsuga mina innerlår bara för att dom är
lite saggiga,när typ resten av släktens kvinnor har
haft och har liknande kroppsbyggnad?
 
ICKE!
 
För även o jag absolut inte är överviktig,så finns
det saggiga där,och skulle jag bli lyckligare OM
jag sög ut det?
Tror inte det faktiskt,det är ju "jag" och det finns
absolut viktigare saker att fokusera på.
 
Som tandsten t.ex!
DET är för mej äckligare än lite bristningar och
oformbar hud lite varstans.
 
M.a.o måste jag inom en snar framtid boka en date
med min underbara tandhygienist.
Att sitta med pegel och själv försöka skrapa/putsa
bort skiten trots att jag har s.k tandläkarutrustning
i det lilla formatet,det känns INTE optimalt och dessutom
är det jävligt meckigt oxå när man inte har nån såndär
salivsug tillhands.
 
Det droppar och rinner ganska okontrollerat ur munnen
då kan jag upplysa om,och DET kära vänner,det är fan
så mycket värre än daller på mage och armar!
 
Så,mina fredagsord till er blir:
Var stolt över den du är,hur du ser ut och framför allt,
behandla din omgivning med respekt och varför inte
ge nån en kram idag ♥

Klyschiga ord kanske,men ändå så viktigt,för vem vore
jag (vi) om vi inte vore?
 
Liten och ganska ny,och definitivt UTAN tandsten! 

Det är vår i luften men mörkt inuti!

Som över en natt (eller två) känns det
helt annorlunda ute.
 
Fåglarna kvittrar lixom gladare och själva
konsistensen på luften känns sådär vårigt
förväntansfull och proppad med hopp om
nåt härligt och spirande.
(hur poetiskt lät inte det där då!)
 
Men iaf,trots detta är jag nere i en total svacka
där det inte känns ett dugg krispigt och hopp-
ingivande.Tvärtom,det känns bara mörkt,trist
och eländigt jordigt.
Sådär urlakat så ingenting kan växa och frodas.
 
Varför gör jag det?
Alltså JAG vet ju anledningen,men det skulle ta
alldeles för lång tid att skriva om här.Det skulle
kunna bli en roman om jag började.och det har
ju varken ni lust att läsa eller jag tid att älta just
för tillfället.
 
Att riva i såren ännu mer nu skulle vara förödande.
 
Nejvars,nu gäller det att ta en dag i taget.Eller rättare
sagt EN timme i taget.Andas och försöka fokusera på
bra grejer istället för det som äter upp mej inifrån.
 
Så,igår när jag var som mest down,då tog jag fram en 
tavla som legat påbörjad men inte fått nåt sista slut.
Jag har inte ens vetat eller kunnat tänka mej HUR den
möjligtvis skulle utformas helt & hållet.
 
Jag bara drog på,kollade inte ens i backspegeln.Tänkte
att det får bli som det blir för då är väl just DET meningen.
 
Och såhär blev den!
Ca 40x60 cm mellan tumme och axel.
 
Ett litet hjärta fick vara med förstås.Det är dessutom flyttbart
OM man nu hellre vill ha tavlan på andra ledden,eller om man
helt enkelt bara vill variera lite ibland!
 
Så var det med den saken.
Nu ska frun försöka "trampa lite vatten" och
hålla näsan mot skyn även denna dag.
 
Och vad passar välan bättre än att fortsätta med
en mugg kaffe.Kan jag dricka det och samtidigt
plaska runt,då BORDE det ju finnas hopp om nån
slags bättring iaf!
 
KRAM ♥ 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0