Det är vår i luften men mörkt inuti!
Som över en natt (eller två) känns det
helt annorlunda ute.
Fåglarna kvittrar lixom gladare och själva
konsistensen på luften känns sådär vårigt
förväntansfull och proppad med hopp om
nåt härligt och spirande.
(hur poetiskt lät inte det där då!)
Men iaf,trots detta är jag nere i en total svacka
där det inte känns ett dugg krispigt och hopp-
ingivande.Tvärtom,det känns bara mörkt,trist
och eländigt jordigt.
Sådär urlakat så ingenting kan växa och frodas.
Varför gör jag det?
Alltså JAG vet ju anledningen,men det skulle ta
alldeles för lång tid att skriva om här.Det skulle
kunna bli en roman om jag började.och det har
ju varken ni lust att läsa eller jag tid att älta just
för tillfället.
Att riva i såren ännu mer nu skulle vara förödande.
Nejvars,nu gäller det att ta en dag i taget.Eller rättare
sagt EN timme i taget.Andas och försöka fokusera på
bra grejer istället för det som äter upp mej inifrån.
Så,igår när jag var som mest down,då tog jag fram en
tavla som legat påbörjad men inte fått nåt sista slut.
Jag har inte ens vetat eller kunnat tänka mej HUR den
möjligtvis skulle utformas helt & hållet.
Jag bara drog på,kollade inte ens i backspegeln.Tänkte
att det får bli som det blir för då är väl just DET meningen.
Och såhär blev den!
Ca 40x60 cm mellan tumme och axel.
Ett litet hjärta fick vara med förstås.Det är dessutom flyttbart
OM man nu hellre vill ha tavlan på andra ledden,eller om man
helt enkelt bara vill variera lite ibland!
Så var det med den saken.
Nu ska frun försöka "trampa lite vatten" och
Nu ska frun försöka "trampa lite vatten" och
hålla näsan mot skyn även denna dag.
Och vad passar välan bättre än att fortsätta med
en mugg kaffe.Kan jag dricka det och samtidigt
plaska runt,då BORDE det ju finnas hopp om nån
slags bättring iaf!
KRAM ♥
Trackback
