Undercover
Hallå där,I´m back in business,
eller åtminstone inne här för
att säja hejsan!
Som vanligt är det inte sådär
extremt mycket som händer
på fronterna,och således inte
på min front heller.
Man kan väl säja att livet nu
mest består i en massa olika
bestämmelser OCH ickebeslut
i den never ending Covidfarsen.
För fars tycker jag det liknar faktiskt.
Iaf om man ska se till hur det verkar
funka på Sverigefronten.(eller inte funka)
Fan då,man blir ju helt snurrig i bollen
över alla konstiga uttalanden!
Jag försöker hänga med i svängarna,men
det är ju fan helt omöjligt och inte ett dugg
berikande på nåt sätt alls.
Så vad har jag gjort då.Ja,jag och närmsta
lilla syskonskaran har iaf firat våra pärons
60 åriga bröllopsdag.Diamantbröllop alltså.
Året var 1961 den 4e mars.
Då stod dom här ungdomarna framför
Då stod dom här ungdomarna framför
prällen och sa JA till varann.
Papi skulle fylla 19 år och mami som
då var höggravid med andra barnet skulle
bli 18 drygt två månader senare.
Vilken tur (för dom),att kungen gav sitt med-
givande till giftermålet,annars hade vi inte
firat dom den där lördagen i mars som vi gjorde.
(om dom skiljt sej hade vi iof inte heller firat dom)
Sen dröjde det typ 5 år,till 1966-då kom
ÄNTLIGEN familjens lilla raring,d.v.s jag
inflaxande i familjen.
(eller familjens lilla svarta som man oxå kan säja)
Och efter mej ytterligare ett par eftersläntrare
till småglin.
Nåväl,det här var det mest upplyftande som
hänt sen sist,eller kanske rentav sen Corona
bröt ut om man ska va extra negativ och inte
se till att man faktiskt upplevt en massa sköna
fredagar sen januari 2020 oxå.(det får väl räknas)
Stay positive och sluta gnälla så förbannat lixom!
Och så har jag bakat lite sen sist oxå,senast igår
förmiddag faktiskt.Då kom nämligen "Lilleman"
OCH senare oxå mami på provsmak.
Idag (läs:torsdag) ska jag ta på mej munskyddet
för att åka till grannkommunen och handla.
Tro nu inte att jag ska shoppa rent allmänt,nej
för tusan,men mat måste man ju ha och dessutom
är jästen slut IFALL jag får för mej att baka i helgen.
Så vare med det.
Ha det finemang därute,så får vi väl hoppas
att jag kanske slinker in här innan det vankas
sill och midsommarstång.
♥Tack för allt♥
Jag är FAKTISKT trött...men
KAN inte sova!
Det var en sorgens måndag igår.
Käraste lilla Cindy fick då avsluta
sitt mer än fartfyllda liv♥
Så mycket kravlös kärlek.
Så mycket glädje.
Så otroligt mycket av allt.
Men är man gammal och blir svag
kanske t.o.m har ont fastän det varken
gnälls eller klagas för att man är så lojal,
då MÅSTE man få hjälp att fortsätta sin
resa där varken dålig syn,hörsel eller
tumörer ens existerar.
Då MÅSTE man få ro och vila från
visiten i detta universum.
Så nu sitter jag här (för andra gången på 4 år)
med gråt som sipprar fram med jämna mellanrum.
Jag är psykiskt trött och så väldigt tom,men jag
KAN inte sova.
Klumpen av saknad i magen gör mej illamående
och tårarna bildar vita saltrännilar utmed kinderna.
Jag tycker mej höra det välbekanta trippande av
små lurviga tassar och blicken drar sej omedvetet
mot platsen som var hennes favoritställe i köket,men
det kommer ingen och påkallar uppmärksamhet och
det är alldeles tomt på favoritplatsen.
Jag vet,sorgen är färsk och så extremt påtaglig,
och jag vet att det kommer bli lättare att minnas
och sakna utan att brista ut i gråt hela tiden.
Ändå känns det som mitt hjärta vill brista.
Jag vill bara skrika:
"KOM TILLBAKA,kom tillbaka NU"!
Det är så ledsamt men ändå lika tröstande
att minnas allt💓.
Och fastän hjärta och hjärna inte går hand
i hand så vet jag ju att du nu är trygg.
Älskade Cindy,vi tar vid sen där vi slutade.
Med bacon och pussar....Vi ses♥
💛♥♥♥💛
Vilken härlig dag
Äntligen säjer jag....ÄNTLIGEN kunde
jag och bästa Ullisen synka ihop oss
och ses på en fikadejt.
Vi passade på att sätta oss på
Smultronstället i Söderköping
där vi beställde in kaffe och lite
gott att smaska på undertiden
som viktiga men oxå allmänna
diskussioner tog vid.
Det är fan inte lätt att välja
bland alla godsaker som
finns i pärmen.
Ullis val föll på belgisk våffla
med glass.Det får bli en kombinerad
frulle OCH fika sa hon.
Bra val visade det sej!
Själv beställde jag en liten mjukglass
med kolasås för satan som jag längtat
efter just mjukglass.
Funderar faktiskt på att önska mej en
mjukglassmaskin i födelsedagspresent.
Fatta hur jävla fränt OCH gott det hade
varit med en sån hemma.
(finns det förresten små och BRA såna maskiner?)
Innan vi tog en promenad i dom
vackra omgivningarna passade
jag på att ge henne lite presenter.
Förbaskat sent omsider eftersom
hon fyllde i slutet på februari,men
under rådande omständigheter så
har jag iaf haft det som liten ursäkt
för förseningen.
Och naturligtvis bjussade jag på fikat,
hade bara fattats annat när hon fått
vänta SÅ länge på firande OCH träff!
Tack Ullisen ♥ för en alldeles ljuvlig
junidejt med ALLT vad den innehöll,
toppad med sol,skratt och livslust.
Love you dear♥
Hett hett but I like it♥
Finally kom den...hettan och den
ljuvliga stämningen som lägger sej
som en skön filt att minnas när vinden
blir kall och själen frusen.
Fredagen spenderades på Vättern sen
klockan halv fem på morgonen,innan
dess ett par timmars bilfärd såklart.
Knappt en vindpust och tyvärr dåligt
med fisk oxå vilket Prinsen förstås
tyckte var lite trist.
Iof hade han ett par på kroken,men dom
ville inte följa med upp i båten för vägning
så dom räknas ju naturligtvis inte.
HÄRLIGT hade vi det iaf och nu är jag som
vanligt inne i andra andningen och inte ett
dugg trött fastän jag inte slutit ögona sen typ
jag vet inte när.
Ville iaf slänga in nåra bilder och säja godnatt
vad det lider.
Njut folket,njut ni som vill och kan och känner
att:fan vad det är gött att leva när sommaren
visar sej från sin sköna,varma och underbara sida♥
Ljuvliga timmar,nöjd Majso!
En dag eller en vecka,månad,år,livet ut!?BAJSLIV!
Det snurrar bara snabbare och snabbare.
Jag tycker att veckogränserna är suddiga
och dagarna flyter ihop.
Minne,vafan är det?
Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde
igår,knappt jag minns vad jag gjorde
för nåra timmar sen.
Och varför känns det som jag har hål
i hjärtat och varför känns det som jag
inte får nåt stadigt grepp om nånting?
Att förklara en känsla är ju fan helt omöjligt,
och jag funderar på om det kan va nån sorts
deppighet.
Det käns lixom tomt och nån lust,näe!
Jag har egentligen ingen lust med nånting.
Det är som att startmotorn inte funkar alls
och om den mot förmodan skulle snurra lite
lätt,så tar bränslet ändå slut efter en väldigt
kort stund.
Jag kanske borde kolla upp om det fattas
nåt i systemet.
Krom,seratonin,bla bla bla och you name it!
Kanske borde kolla upp VAR jag befinner mej
i det här tillståndet som kallas "kärringåldern".
(vill fan inte ens skriva klimakteriet,blir lägre
(vill fan inte ens skriva klimakteriet,blir lägre
än det lägsta talet som finns inom matte då!)
Jag känner inte igen mej själv.
Är vimsig,ofokuserad,blir tårögd för
minsta lilla,trött,ful,äcklig,svullen,
tråkig,osexig,avtändande,VARM,kall
mellan varven,glömsk,trotsig,ledsen,
jätteuppåt för att sen dala ner i Bermudatriangeln
på tre sekunder,hungrig,ohungrig........
OCH asocial!
OCH asocial!
Fast,jag är ju ändå en bra,rolig,underbar och
härligt skön kompis iaf....NOT SÅ JÄVLA MUCH VA!!!!
Jag vill krypa in under en stor sten och
bara sitta där och glo,inte behöva bry mej
om vare sej mjölk till kaffet eller om toa-
pappret snart är slut!
Jag ÄR en jävligt sorglig,tråkig och allmänt
jävla skitvidrig person numera helt enkelt!
MEN,jag vägrar:
1: stoppa i mej "gladpiller" och
2: börja tillföra kroppen hormoner!
ÖVER MIN DÖDA KROPP!
JAG KOMMER ALDRIG GÖRA DET!
Skyll dej själv dårå kanske ni tycker,och då
svarar jag:absolut,tyck vad ni vill.
Jag ville bara lätta lite på trycket och NÅN
gång går det väl över,eller blir åtminstone
NÅGOT bättre.(förhoppningsvis)
Men tills dess....VAD!?!?!?
Men tills dess....VAD!?!?!?
Trodde aldrig jag skulle säja det här,men
jag SAKNAR min Niagarafallsmens så in
I HELVETE!
Jag skulle kunna göra vad somhelst för att
få den tillbaka (nästan iaf).
När *hen* fanns i mitt liv VISSTE jag iaf HUR
jag mådde och VARFÖR jag mådde som jag
gjorde,och inte FAN mådde jag som en STOR
påse skit 24/7.
*OVER AND OUT*
(scream & shout)
(scream & shout)
Kram & var rädda om er!♥
Det var då.
DÅ när allt kändes MYCKET
bättre i både kropp OCH själ!!
Fredag med flerbesök och fläng
Först va,så startade iaf fredagen
bättre än torsdagen.
I torsdags vaknade jag nämligen
till strömlöst och kunde inte få mitt
morronkaffe förrän klockan 11!!!!!
Men som sagt fredagsmorgonen bjöd
Men som sagt fredagsmorgonen bjöd
på inte mindre än TVÅ muggar kaffe
och sen var det dax för helginköpen.
Väl hemma igen hann jag precis ladda
bryggaren och sen kom "Stora" och små-
folket på eftermiddagsfika och lite mellis.
Och är det fredag,ja då får man mer
än gärna glass i strut hos mormor♥
Mormorn/mamman själv fick dessutom
en förtidig Morsdagspresent av sin "Stora".
En sprillans ny bokhylla som hon kan ställa
in ÄNNU MERA av sina grejer och pryttlar i♥
(snällt som tusan)
(snällt som tusan)
När vi sagt hej då,puss & kram dök Prinsen upp.
Han fick sitt kaffe och sen gick vi till grannen
aka "Hurtbullen" som snart säjer "Tack & goodbye"
till gamla hooden för att flytta till sin nya kärlek.
(jävla svikers asså!) 😢
Vi gick iof inte bara dit för att säja tack för dessa
20 år och lycka till på nya plejset,nej då,jag skulle
ju hämta en för mej ny säng där eftersom min gamla
trotjänare förhoppningsvis själv ska få komma till nya
jaktmarker.
Jag tycker nämligen så fruktansvärt synd om hen,
sängen alltså,för är man säng så SKA man väl
för tusan bli lite mer utnyttjad än...än...här!!
Och sen behöver vi inte gå in i detalj på hur,jag
Och sen behöver vi inte gå in i detalj på hur,jag
säjer bara: "förbannade övergångsåldersjävlaskitmående"
och sen kan säkert alla vare sej dom har fil kand i sex och
samlevnad eller ej dra rätt slutsats.(d.v.s slutsats=finns inte!)
Sug på den vetja! 😉
Men iaf,påpassligt nog lagom till sängflytten kom
oxå "Mellan" och "Lilleman" och agerade bärhjälp
vilket var GULD värt för en gammal sliten och rygg-
trasig morsa.♥
Och Buddha förbjude,jag missade att dra fram kameran
när dom var här,så dom får jag fota nästa gång och
slänga in nåt annat inlägg!
Sorry kidsen,förlåt er lilla mor va😇
Trötta efter allt kånkande satte vi oss till slut vid
bordet och intog lite kvällsmat med efterföljande
kaffetår,youtubeklipp,prat och skratt vilket kändes
som en välförtjänt bonus♥
Och nu,ja nu sitter jag åter här igen,mittinatten
Och nu,ja nu sitter jag åter här igen,mittinatten
lite mittövermittilivet och summerar gårdagen
som synes!
Det här blev ju ingen snabbvisit precis,och har
ni orkat läsa hela rubbet fastän jag missade bilder
till det sista så ska jag va sådär hygglig som bara
jag kan.
Jag slänger nämligen in ännu fler bilder på småfolket
som bonus vare sej ni vill eller ej.För härinne är det
som vanligt JAG som bestämmer och då får det bli så!
Trevlig helg dårå! 🙃
I väntan på nästa sommar
Det finns anledning att verkligen hoppas på
att sommaren 2019 oxå blir alldeles strålande.
Jomenvisst då,för nu har prinsen äntligen
hittat en ny båt att traila i vattnet när fiske-
tarmen suger på´n!
Nu är det här en lite mindre och aningen
vekare båt än den han hade förut,men lik
förbaskat funkar den som sagt att lägga
i sjön och därför önskar jag mer än nåt
annat att det ska bli båtväder nästa sommar.
Jag antar dock att det varken blir
dop med champagne eller att den
kommer dekoreras med "Majso 2",
men här på bloggen gör jag vafan
jag vill med både namn och annat.
På tal om champage så är jag ju inte
ens speciellt förtjust i det,kaffe däremot
lär det bli mycket av i termosarna när vi
ska ut och cruisa.
För UT på böljan det SKA jag,om jag så
behöver sitta i långkalsonger och låtsas
att det är sommarväder om det vill sej
illa på den fronten.
Tack prinsen,tack för att vi har NÅT att
hoppas på och se fram emot,jag har längtat
länge nu,inte minst efter denna heta sommar
då avsaknaden av fikastunder i en guppande
båt varit större än nånsin!
Söndagsutfykt
Nog är det väl typiskt,att när man väl
kommer iväg med sin andra hälft,då
ska det börja regna och hagla!!
Vi hade sett framför oss en trevlig liten
utflykt i eftermiddagssolen,och nog sken
den oxå men inte på oss.Den hade lixom
stannat kvar hemma och istället parkerade
sej ett stort svart regnmoln precis där vi
stannade med bilen.
Bara att sitta kvar i en kvart eller så och höra
hur regnet smattrade mot taket för att sen av-
lösas av en hagelskur oxå.
Nästan så jag tror att mitt klimakterietillstånd
även drar till sej lokala väderavvikelser.
Vi fick iaf knappa tjugo minuter med skapligt
uppehåll och kunde gå ur bilen en stund.
Rent bildmässigt kan man ju lura
både sej själv och er till viss del
genom att bara fota det som ser
riktigt angenämt ut.
Sålänge solen delvis tittar fram går
det väl an,men fy fasen som jag inte
gillar grå och äckligt nedstämda moln.
En liten fjäder på flykt symboliserar
ganska bra både vädrets och humörets
förgänglighet och varierande tillstånd.
På hemväg åkte vi rakt mot nästa skur
och borta i norr sågs delar av regnbågen.
Som vanligt går det inte att återge på
bild dom skarpa färgerna och dess
dallrande spektrum,men å andra sidan
har väl dom flesta av er upplevt och sett
en regnbåge IRL ett flertal gånger.
Imorron (läs:idag eftersom det bivit måndag)
väntar en sprillans ny vecka.Redan vecka 39
och jag vägrar att ens tänka på hur kort tid
det är kvar tills den där gubben med vitt skägg
som hoar dyker upp.
Jag vill ha sommaren tillbaka,för det krävs så
förbannat mycket viljestyrka och extraenergi
för mej att rida igenom höst och vinter.
Jag ser årstiderna i bilder och när jag tänker på
november,december,januari,februari och ibland
oxå mars,då är det inga uppiggande motiv och
känslor som fortplantar sej i kropp och knopp.
Som jag sagt så MÅNGA gånger förr:
Jag är fan inte menad att bo i norr!
Det måste ha blivit nåt fel,alternativt
att jag är adopterad men inte vet om det!
Ett sista "hej då"!
Igår var det många känslor som
tumlade runt i många av mina
närstående på mammas sida.
Vemod och eftertanke blandades
med fina,ljusa minnen men oxå
med en sorts tragik över hur vissa
människors liv utvecklar sej och blir.
Närmsta släkten till min morbror samlades
nämligen igår till minnesgudtjänst.
Hösten visade sej från en stundom vacker
och färgsprakande sida,samtidigt som en
viss kyla från kyrkan nästan bet sej fast i
både kropp och själ.
För hur det än kommer sej,så tror jag aldrig
att jag vänjer mej vid såna här avsked.
Allt blir så påtagligt och man slås av livets
skörhet och förgänglighet.
När gudstjänsten avslutats möttes vi sen
upp till en betydligt lättare stämning där
välsmakande förtäring samt kaffe intogs.
Ute sken solen,och fastän vinden stundom
kändes aningen höstkylig,så var vår gemenskap
därinne desto varmare.
Som det så ofta ser ut vid såna här tillfällen,
var klädseln mörk,dock inget krav på helsvart
även om jag för enkelhetens skull till största
del bar just helsvart.Mest för att jag faktiskt
inte äger mörkblå kläder.
Visst,det är ju enligt tradition att visa
vördnad genom att bära svart vid någons
bortgång,men för egen del när jag själv
viker av från min livsstig,då har jag bestämt
att klädseln ska vara glad och färgsprakande.
Gärna neonrosa eller knallorangea kreationer.
Det räcker väl med att själva tillställningen är
tung i sej,inte fasen ska det toppas med dämpad,
trist och murrig klädsel.
Och så ska det spelas klatschig och livsbejakande
musik oxå,inga psalmer i moll som sänker sej som
en stor mörk och äcklig filt över allt och alla!
Och den som INTE lyder den uppmaningen,den ska
jag hemsöka resten av dess jordeliv.Hur,var eller när
tänker jag inte tala om.Bara ATT jag kommer göra det.
Grillat och rosévin tycker jag låter bra som käk
efteråt och sen kaffe i mängder med en massa
olika sorters chokladkakor och annat mumsigt.
(himla dumt bara att man missar just det!!)
Och just det,min urna ja...den ska kidsen få ha
delad vårdnad om i rullande treveckorsschema.
Jag MÅSTE ju kunna "hålla ett öga" på dom
även då lixom.
AMEN!
En helt ordinär och högst slapp tisdag
SOM jag inte har gjort ett dugg
vettigt idag,nästan iaf om man
inte räknar in lite hushållsbestyr
och lite rensning i ett par garderobs-
lådor.
Det senare (med rensningen) fick jag
hjälp av "Stora" med,hon kom nämligen
på spontanvisit framåt kvällen.
Inte ofta vi två spenderar ensamtid
numera sen det kom ett par små
prinsar med i sammanhanget.
Efter lite kvällsmat och fika blev
jag beordrad att följa med till ett
av mina överfulla klädskåp.
Nu kom vi ju som sagt inte mer än
till en tiondel av rensningen,och tilläggas
ska väl att jag är en samlare av rang.
Jamen vafan,det är ju skitdumt att kasta
sånt som det inte är nåt fel på.
ÄVEN om jag högst troligt ALDRIG kommer
kunna ha 90% av kläderna igen.
Såtillvida jag inte minskar min BMI med 90%
vill säja.
Helt omöjligt m.a.o!
Men iaf,nu har jag åtminstone lagt ner typ
sju t-shirts i en påse som ska ges till bättre
behövande.Fatta hur extremt duktig jag är
som kommit så långt utan att behöva gå
i terapi och gråta separationsgråten.
Hur det blir framöver låter jag vara osagt,
men det vore nog fan en VÄLDIGT bra idé
att "dödsstäda" REJÄLT snart,åtminstone
börja i mindre skala för att sen trappa upp.
Det kan lixom inte va schysst att som "Payback"
ge kidsen månader och åter månader av jobb
att rensa ut och kasta iväg efter mej sen.
För jag antar att dom INTE vill ha ett endaste
dugg av allt pyssel och annat "skräp" (utan intresse för dom)
som jag av nån märklig anledning samlat på mej.
Eller iof,för MEJ är ju ALLT värdefullt och i
allra högsta grad användbart.
Men det är som sagt för mej det!!
Mera barn och lite grönt
Som om det inte vore nog med
övernattningar i Majsohemmet,
så fick jag även "Mellan" som
nattgäst i helgen.OCH de två
små gossarna återigen.
Man skulle kuna säja att det inte
var lugnt och tyst speciellt många
timmar faktiskt.
Först bjöds det på grillat hos
Wille och Lewi i fredags dit
som sagt oxå "Mellan" kommit.
Och så lånade vi bilbarnsstolsbilen
hem hit för bästa trafiksäkerhet när
det även skulle fraktas mindre människor
hem till mej.
Efter att dagisdamm och svarta
barfotafötter duschats av,fick man
och här i synnerhet prinsarna ta
på sej pyjamas för lite fredagsmys
i mormorns soffa.Timmen hade redan
blivit ganska sen i småfolkssynpunkt,
så toabesök och tandborstning kom
ganska rakt därefter.
Wille och moster la sej tillrätta
i mormorns bästa soffhörn,och
det tog inte många minuter innan
stora lilla gullungen slöt ögonen.
Lördagen startade för den den här
pigga mörten redan 5.30.Vi drog oss
dock ett tag innan han och brorsan
fick sin frukost,och strax därefter
hjälpte Lewi mej med en smet till
plättar vilket Wille önskat sej som
mellis.Man hinner äta många gånger
om man kliver upp i ottan.
Ju fler kockar desto mera smet.
Och nya spisen klarade faktiskt
av att leverera "småpannkakor"
i ganska rask takt.
(tack Cylinda)
"Lewi" kaj (Lewi KAN),är ett
flitigt använt uttryck nowadays,
så hur snällt Wille än bad att få
hjälpa till blev svaret hela tiden:
"NEJ,Lewi kaj"!
Hos mormor FÅR man även doppa
plättarna i lite Nutella,åtminstone
när det är lördag och humöret stiger
ikapp med härliga och glada konversationer.
Får man dessutom en klick på fingret,
så slickar man helt enkelt bara upp den
och njuter varje sekund.
Vad Lewi funderar på är dock en väl
bevarad hemlighet!
Som av en händelse,eller mera troligt
den välkända Majsointuitionen,hade
det inhandlats jordgubbar dagen innan.
För det vet väl dom flesta,att Nutelladoppade
såna är extra gott att smaska i sej,helst till
mellis och med "småpannkakor" bredvid.
Med plätt och jordgubbsfulla
små magar traskade vi sen till
lekparken och spenderade en
hel del tid innan färden styrdes
mot affären och glassätning.
Är det typ sommar så är det!
Wille hittade en kvarglömd spade
och grävde ett hål för småkryp.
Och så lyckades jag med konststycket
att zooma in OCH knäppa en bild på Wille
innan han som vanligt som en virvelvind
försvann ur synhåll.
Det är iof inte så lätt att få den
här duracellkaninen heller att
hamna inom ramarna!
Sen packade vi in alla grejer i
bilen och återlämnade dom två
små prinsarna,och så återvände
jag och "Mellan" till en tyst lya
för lördagskvällshäng.
För att återvända igår söndag då
vi blev inbjudna på hamburgerlunch
i det sköna majvädret.Här äts det
förvisso inte än,men ni hajjar va!
Wille passade på att fixa Lewis
2-årspresent,den s.k bläckfisk-
spridaren som sprutar vatten.
Och så kan man ju alltid försöka
hälla iskallt vatten på en gammal
mormors fötter om man är snabb.
(och kallt var det kan jag lova)
Burr.
Lewi var som så ofta annars törstig,
och tog till flaskan vid bordet.
Jorå,det var den helgen.Och strax
därefter körde jag hem "Mellan" till sej
för att med Cindy återvända till mitt
eget krypin som välkomnade mej med
en ekande tysthet och ett lugn som
inte varit på flera dagar.
Jag tog mej en tur i köket innan jag
faktiskt hamnade i min Brassestol
i eftermiddagssolen med en podd
i lurarna.
Jag uppmärksammade dock nåt litet
grönt på köksbordet och var förstås
tvungen att dra fram kameran.
För tänka sej,min skrangliga paprika-
planta hade levererat en liten men
mycket gullig frukt.
Skam den som ger sej när hon med
extremt ljusgröna fingrar petar ner
ett liten paprikapluttfrö i jorden och
faktiskt långt senare FÅR utdelning.
Grönt är skönt (ibland),för även om
den högst troligt INTE gör sej i min
sallad,så har jag iaf fått bevis för ATT
jag klarar av "lite" växtbaserat.
Senast jag lyckades med detta konst-
stycke,tror jag var i undre tonåren.
Man behöver ju inte överdriva lixom!
Det var den gångna helgen som synes,
nu välkomnar vi vecka 20...REDAN!
Idag blir det...nåt helt annat,vad har jag
faktiskt inte bestämt.Fast det löser sej
nog det oxå.Alltid hittar jag väl på nåt!
Kram på er,och glöm INTE solskydd! ♥ 😎
2018 nu kommer jag och bloggen!
Nyårslöften är som bekant inte
alls min grej.Jag är alldeles för
ombytlig för sånt tjafs.
Det jag möjligen lovar mej själv i
ett svagt och mycket ogenomtänkt
ögonblick ena dagen,verkar sen totalt
jävla befängt redan nästkommande dag.
Och det vet vi väl alla lite till mans(och kvinns),
att man helst inte SKA lova saker man INTE
kan hålla,det blir lätt jäkla dålig stämning
inombords då.
Ett par saker jag däremot med lätthet och
glädje ska lova mej själv är,att vara snällare
mot mitt jag,att inte låta andras elakheter få
fäste i min person,att rensa bort eller säja
tack men NEJ tack till såna som definitivt
bara tillför negativ stämning och framförallt
ska jag kasta det satans dåliga samvetet långt
åt helvete och så jag fokuserar mera på det JAG
mår bra av och sånt som gör mej skön inombords.
(då blir ju oxå jag skönare mot andra)
Just det,jag ska försöka sluta upp att vara så
förbannat sträng och jävlig mot själv oxå!
Har man som jag kommit över halva livsstrecket
så finns det ingen anledning att slösa energi på
sånt som inte ger nåt positivt tillbaka.
Jag har hur konstigt det än kan låta,hittat nåt
slags inre lugn (oftast iaf),och jag hetsar inte
upp mej över saker som förr gjorde att jag
vände upp och ner på allt och fick mej att
gå bananas så till den milda grad att jag kände
mej helt jävla dränerad från topp till tå efteråt.
Jag har äntligen fått mej själv att förstå,att det
jag säjer,påstår och menar INTE blir sant förrän
mottagaren på riktigt FÖRSTÅR vad jag säjer
och faktiskt menar.
Jag känner oxå att varför ska JAG ge mer av mej
själv till andra som uppenbarligen inte uppskattar
det på riktigt mer än då dom kan dra nytta av det,
för jag har absolut ingen lust att bara passa när
det passar andra.Har man inte respekt eller empati
för mej så TACK & HEJ,då behöver jag inte dej!
Då är vi inte bra för varandra.
Mitt jag är värt mer än så och då får "du" lösa dina
inre problem och slåss med dina demoner utan
min hjälp.Jag har faktiskt oxå känslor och tar illa
vid mej när jag känner att jag blir behandlad som luft.
Att låtsas vara en s.k vän enbart när det är till gagn
för dej eller när ingen annan vare sej orkar höra eller
finns till hands,det går numera fetbort.
Vill du ha min åsikt och min syn på saken,då får
du vara beredd på att höra den.Jag ger dej den
även om det kanske inte passar,men jag säjer den
på ett vänligt sätt och förklarar.
Jag smeker dej inte medhårs bara för att,jag tycker
att man ska vara rak och står för det jag säjer för
det menar jag.
Jag hjälper ju inte dej i längden genom att svara
det du vill höra,fråga mej inte om du inte vill ha
min åsikt.
Falskhet och utnyttjande går därför bort helt.
Umgås inte med mej om du bara gillar min hjälp
när det kniper och ingen annan finns tillhands.
Och kom ihåg,att ett förfluget ord,eller för den delen
flera förflugna ord upprepade efter varandra,går INTE
att ta tillbaka och få osagda.
Jag förlåter gärna för det är högsta hämnd,men jag
glömmer sällan eller aldrig och du förlorar därmed
min respekt från det ögonblicket.
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var
Du förlorar mej som den vän jag trodde att jag var
för just dej,och som du inbillat mej att jag verkligen
var och varit.
Förhoppningsvis går det inte så långt,men när eller om
det gör det,så tänker jag dels,att:
"det var ju hemskt tråkigt (och onödigt) att jag investerat
både tid och känslor i nåt som troligtvis varit delvis oäkta".
"trist att jag inte lyssnat mer inåt och förstått tidigare".
"du har större problem än jag,men det har du inte
förstått,vill inte inse eller förstår helt enkelt inte
ATT du har".
Kan man inte säja det lilla ordet "förlåt" och verkligen
mena det,då har man issues att jobba med och då är
antagligen inte jag den rätta att hjälpa när det gått
överstyr.
Avslutningsvis blir min gåva till mej själv,ett
snällare JAG,ett än mer empatiskt sätt och
ett "ta inte åt mej av andras elakheter som
riktas mot mej men som egentligen är egenriktade"!
GOTT NYTT 2018!
Var rädda om er och era medresenärer
på denna årsresa ♥
Kram från mamman,frun,svärmor´n och i detta fall
mormor´n med EN av sina medresnärer,den minsta
lilla darlingen ♥
Fredag med killbesök
Det blev verkligen chilligt och en
riktigt najs fredagskväll i hemmets
lugna vrå.
Många skratt och gott att äta.
Direkt från jobbet kom han,"Lilleman".
Hungrig som en utsvulten prärievarg
öste han in av mammans goda pasta.
Nåt kaffe ville han dock inte ha efter
avslutad måltid,han ska upp idag lördag
och jobba och sover även utan kvällsfika
nästan sämre än jag,fast av andra
orsaker dock.
Och kolla...den här fina orkidéen fick
jag av honom när han kom.Mammahjärtat
gjorde ett glädjeskutt.Så gulligt ♥
Glad,glad,glad!
Idag SKA jag sätta mej vid symaskinen
har jag bestämt.
Fast först slutföra fredagkvällens små
extrapraliner som gottar till sej i kylen!
Och så hann det bli torsdag
Det är ju fan inte sant alltså.
Så fort jag tänker sätta mej
och skriva så kommer det
nåt annat emellan.
Ikväll var det soffan som på
sitt märkliga sätt höll mej kvar
och lätt vaggade mej in i en
stunds slummer.
Helt jävla slut överallt var jag.
Och som vanligt skyller jag på
min obefintliga nattsöm och det
helt fruktansvärda klimakteriet.
(var det nödvändigt att införa sån skit?)
Faktum är att jag på eftermiddagen
slösade hej vilt på dom krafter som
fanns i systemet för att låta den
årliga "julmysfikan" med "Vattenflickan"
bli av,vilket jag förstås INTE ångrar.
Vi hade det som vanligt
jättetrevligt även om just
fikabrödet var helt åt helvete
vidrigt och typ mer än två
dagar gammalt.(fy attan)
Kaffet var iof inte heller
speciellt gott,men det
kunde jag ha överseende
med eftersom sällskapet
var desto härligare.
När marathonpratet var avklarat
drog vi en repa i city,men fy satan
vad jag kände mej obekväm och rent
vidrigt stissig i hela systemet.(läs:kroppen)
Vimsig och obehagligt konstig,en känsla
jag har svårt att sätta rätta orden på.
Som att stå utanför sin egen kropp och
inte ha nån kontroll alls.
Knappt så jag trodde att huve´t satt
på axlarna,jag lixom svävade i en
annan galax i nån slags vakuumbubbla.
Återigen skyller jag åtminstone till 98%
på klimakteriet och dess biverkingar.
Tragiskt jävla jobbigt OCH jävligt enerverande
är det iaf.Skulle helst vilja krypa in under den
där mossbeklädda stenen och bli ett med träd-
rötterna faktiskt.
(har väl sett för mycket på "Jordskott") He,he!
(har väl sett för mycket på "Jordskott") He,he!
Jag hör vad folk i min omgivning säjer,jag
lyssnar frenetiskt och deltar i diskussioner,
men det går lixom bara rakt förbi och direkt
efteråt har jag glömt vad som sagts och i
bästa fall finns bara fragment av allt kvar.
Då utan nån somhelst logik.
Jag glömmer förstås oxå själv typ ALLT
precis hela tiden,och jag blir på riktigt
jävligt mörkrädd över hur det är och har
varit senaste två åren.
Gudarna ska veta att jag försöker allt jag
bara kan för att fungera någorlunda normalt,
men det är fan inte lätt.
(kanske är Indiska gudar som inte kan svenska iof)
Men iaf,jag börjar bli trött på att befinna mej
i det här turbulenta måendet utan nån slags
ljus i tunneln.En tunnel där det dessutom
till och från är lika hett som i en masugn.
Hade nån kollat min aura hade det rykt om
hela mej och varit rött all over med eldkvastar
runtom...SÅ jävla vidrigt är det!
Men,nog om detta.
Jag lyckades iaf på tal om gårdagens
"dammsugare" (dom ätbara),komma ihåg
att införskaffa arraksessens idag,så vid
halv elva igårkväll (då det ju nu är tidig torsdag)
satte jag fart och rullade till mästerverken.
satte jag fart och rullade till mästerverken.
Eller INTE!
Där fick jag som satt och skrev att deltagarna
i "Hela Sverige bakar" gjorde fula"dammsugare"
och att jag minsann kunde få till snyggare.
Nu kan jag ju alltid skylla det oxå på klimakteriet,
och därför kommer mina sen när dom är helt klara
trots allt ändå bli mycket stiligare än deras.(säjer jag)
Det är inte mycket som blir bra numera och därför
känner jag att det behövs lite "vita lögner" (för mej själv)
ibland emellanåt.Bara för att palla med och orka vara
JAG överhuvudtaget.
Nu finns det ju ALLTID dom som har det
mycket värre,jag brukar tänka så när det
tenderar att braka käpprätt psykiskt ner i
helvetets svarta gap.Och då,då känns det
faktiskt aningen bättre,iaf för stunden.
Tack för att du (ni) kanske orkade läsa
en tragisk,vimsig och tråkig kvinnas inlägg.
Det vetifan om jag inte är lite patetisk oxå
just nu.Och det tänker jag banne mej vara
en stund i min ensamhet,jag lovar att
det inte ska bli nån vana...OKEJ! =)
MittinattenMajso
Jaha,här sitter jag mittinatten och
kan som vanligt inte sova.
Är inte det minsta grusig i ögona,än
mindre får jag fram ens en halvgäspning.
Prinsen är i huvudstaden (sover kanske!)
på klassträff med hans och övriga niors
avgångsklasser.
Han är ju min lilla halvlammkotlett och slutade
inte nian förrän 1987.Då var ju en annan redan
vuxen och hade jobbat ett bra tag,men nu har vi
typ kommit ikapp rent allmänt.
Visst då,jag kommer ju alltid vara äldre och faktiskt
oxå lite smartare (*blink*),men hellre det än att ha en
gammal trist "gubbe" vid min sida.
Har ju lixom erfarenhet av di äldre oxå.(gubevars)
Jag ser mej ju inte eller ens känner mej äldre
än han,det är ju bara siffror på pappret,och
jag skulle inte byta honom mot nån annan i
hela världen.Tycker det verkar ömsesidigt oxå
om jag ska va ärlig.
Men iaf,här sitter jag och längtar.
Och på tal om längtan,så kan jag ju berätta
hur jävla mycket jag längtade efter honom
när jag befann mej på Kreta.
Inte för att jag hade det dåligt på nåt sätt,men
han fattades mej lik förbannat.
Många meddelanden och gulliga längtord ♥
blev det,och än mer önskade jag att jag kunnat
knäppa med fingrarna för att komma hem en
stund eller två bara för att få krama honom
och snusa lite på honom.
Så,apropå Kreta avslutar jag väl lite passande
med nåra pics därifrån.
God natt & god tidig söndag morgon!
OBS!
Jag dricker INTE öl.Har aldrig gjort,
Jag dricker INTE öl.Har aldrig gjort,
kommer ALDRIG göra.
Jag dricker en kall kaffedrink.
Jag dricker en kall kaffedrink.
SÅ smidig är jag...alltså inte alls!!!
Solnedgång och motljus i Platanias.
Och så jag och en av alla katter som valde MITT knä.
Märkligt att dom tydligen känner på sej att jag INTE
Märkligt att dom tydligen känner på sej att jag INTE
är en s.k "kattmänniska" och just därför hela tiden
ska va så "PÅ"!
Antagligen känner dom väl mest av att jag har ett
extremt gott och varmt hjärta,att jag är så jävla
omtänksam,snäll och alldeles underbar. =)
Man behöver ju lixom inte ha nån utläggning eller
fylla i nåt formulär i förväg,dom bara "vet" sånt.
Okomplicerat och naturligt.Även om jag ju förstås
föredrar hundar.
Ganska kort men naggande gott/mysigt eftermiddagsbesök
Jag fixar och styr lite här hemma.
I min egen takt förstås,för att göra
nåt i turbofart tenderar ofta att sluta
mindre bra.
Men iaf,när regnet slutat strila utanför
fönstret och solen med mycket möda
försökte tränga sej genom molnen,då
stod dom i hallen mina små prinsar,med
mamman tätt bakom.
Kaffet sattes på strax därefter,för först
kilade mamman och Wille till bibblan för
att låna böcker,kanske oxå för att åter-
lämna ett gäng.Jag har inte hundra koll
på HUR det gick till just idag faktiskt.
När kaffet för oss vuxna och lite mellis för
småfolket intagits,då var det hög tid för dom
att åka till affären.Det skulle införskaffas
diverse matvaror för att sen åkas hem och
lagas mat,göras klara för kvällen och sen
vartefter oxå sovas.
Imorron vankas åter dagis x 2.
Wille har lämnat sin plats på förra avdelningen
till lillebror som nu skolas in,själv har han
som sej bör i den åldern stigit i graderna och
är numera ingen liten klutt.Han blir ju för fasiken
FEM år i vår.
VA...har jag varit mormor i snart fem år,galet
vad tiden går fort alltså.
♥♥♥ GULLUNGAR ♥♥♥
Bröderna 100%
Det har som bekant varit två små
prinsar här på övernattning sen igår.
Att säja att det varit full fart är nästan
en underdrift,jag fattar inte var dom får
all energi ifrån.Särskilt den minsta,han
är banne mej inte stilla många sekunder.
Vi har hunnit med en hel del faktiskt,så
jag lämnar er med bilder från besöket för
sen ska den här mormorn sätta fart med
nästa projekt.Jag ska nämligen titta ganska
djupt i glasen.Dock utan att hälla något i dom,
men väl pilla på dom.Ja ni hajjar!
Just dä!
Minnenas allé...fem år sen sist
Inatt har jag haft två övernattare hos mej.
"Mellan" & Wille som sovit på samma madrass.
När frukost,lunch och lite annat fix var
avklarat kom "Stora" och Lewi hit,så
vi packade in oss,Cindy och lite fika i
bilen och for på en liten utflykt i solskenet.
Som i ett trollslag stod jag där igen och alla minnen tog mej i besittning.
Mormors gamla hus (ja morfars oxå förstås),ett hus som andas själslig ro
och kärlek ända in i märgen.
Där har jag spenderat många av mitt
livs lyckligaste dagar.
Där har jag skrattat och sprungit barfota
i gräset.Druckit varm choklad med mormor
i köket efter att ha sovit i en utdragssoffa
och hört mormor snarka så gardinerna fladdrade.
Där har jag gjort och upplevt så mycket härligt
att det skulle kunna bli en roman.
Idag var jag (vi) som sagt tillbaka.
Huset är sålt för många år sen,men dom
nya ägarna låter oss så generöst och
frikostigt få "hälsa" på och minnas!
Vi satt i bersån och fikade och jag ville inget hellre än att
mormor skulle komma ut med påtåren.Kokkaffe förstås,hett och ljuvligt doftande.
Men hon kom naturligtvis inte,fastän jag önskade så hårt jag bara kunde.
Mami var oxå där vid SITT barndomshem.
Mami var oxå där vid SITT barndomshem.
Om jag inte vetat att det var lite damm på linsen,skulle jag trott det var mormor
som skickat "solkattsbubblor i bilden till oss.
Förresten,jag tror faktiskt det är det,åtminstone önskar jag det innerligt ♥
Fyra generationer på gräsmattan där jag lekte som barn.
Den senaste generationen hann dock mormor aldrig träffa.
Men hade hon gjort det,så VET jag att mina barnbarn hade älskat henne
lika mycket som jag gjorde och faktiskt ännu gör,för även om hon inte
finns här rent fysiskt,så är hon i allra högsta grad levande inom mej. ♥
Här ÄR hon,finaste mormor Karin med "Stora" bland sommarblommorna
i gräset sommaren 1990.
Efter fikastunden plockade "Stora" & hennes mormor lite fläderblommor,dom
ska visst göra saft säjer dom.
"Mellan" och Lewi valde skuggan i bilen och busade hej vilt.Den ungen är inte
stilla många sekunder i taget.Cykla i bakluckan var dessvärre svårt.
När man nu är på minnesstigen,då MÅSTE man förstås besöka även hemlighuset.
Inte för att uträtta nåt specifikt ärende,bara glutta in lite.Där har man suttit många
gånger,både i sommartider men även på en frigolitbit i svinkalla vintern.
Oftast tandemtoat med mormor och pratat lite "skit" rent allmänt.Lycklig blev man
sen när det äntligen kom en riktig toa i huset,tro mej!
Silvia flyttade väl in nån gång 76 eller 77 kan jag tro.
Inte alla som har en sån "böna" som sällskap på "hemlighuset".
Hon skulle bara veta vilket skitliv hon sluppit i riktiga livet.
Ja kära ni,det var den här dagen.En blomstrande fin och alldeles underbar sådan.
Imorr´n får vi se vad som händer.
Nu ska jag drömma om svunna tider
och i tanken skicka en alldeles speciell
hälsning till mormor.
Änglarna har iaf roligt nu när hon är där,
för det finns ingen som kan göra en så
glad och få en att känna sej så unik som
hon...min alldeles egen och för alltid
högt ÄLSKADE lilla mormor ♥
Midsommarfirande i dagarna två
Hej och gla midsommar på er!
Förvisso hänger regnet i luften här och
nyss hörde jag faktiskt nåra stänk mot
rutan.Jag vill egentligen inte erkänna
för mej själv,att just midsommaraftnarna
senaste åren mestadels innehållit regn
på endera delen av dagen.Fan vad typiskt!
Men iaf,igår hängde jag med till Willes
dagis när han hade sommaravslutning.
Även då kom det ett tusental små droppar,
aldrig får man va riktigt torr om örona minsann.
Nu slutade det emellertid regna,så vi kunde
faktiskt sitta på en filt och fika,men det va
tamme tusan inte mer än så.
Wille och mamman dansade en liten stund oxå.
Lewi var dock inte ett dugg intresserad av sånt,han tog en tvåsekunders nap
på filten istället.
Sen vinglade han iväg som en liten fyllgubbe utan alkohol i kroppen förstås,men
på halvfladdriga ben som den anstår en ettåring som nyss lärt sej gå.
Fikar gör man sen VÄLDIGT fort,att sitta stilla nån längre stund är icke optimalt
när det finns en massa annat kul runtomkring.
När firandet var avklarat stressade vi ner med en promenad och Wille rejsade med
sin fyrhjuling så dammet yrde.
Nu ska jag kladda ihop en liten tårta
tänkte jag.För vad är väl en midsommar
utan en sån?
Snart trillar småkillarna och deras päron in
för fortsatt färd över gatan upp till byns firande.
Och jag tror,att deras morfar hänger på oxå.
Vissa har det bra förspänt med två morfarsgubbar
omkring sej.Förvisso är den av "lego" lite yngre
och ofta mest förekommande men ändå.
Kram på er och ta det lugnt med dans och "sånt"! ♥
