Minnenas allé...fem år sen sist

Inatt har jag haft två övernattare hos mej.
"Mellan" & Wille som sovit på samma madrass.
 
När frukost,lunch och lite annat fix var
avklarat kom "Stora" och Lewi hit,så
vi packade in oss,Cindy och lite fika i 
bilen och for på en liten utflykt i solskenet.
 
Som i ett trollslag stod jag där igen och alla minnen tog mej i besittning.
Mormors gamla hus (ja morfars oxå förstås),ett hus som andas själslig ro
och kärlek ända in i märgen.
 
Där har jag spenderat många av mitt
livs lyckligaste dagar.
Där har jag skrattat och sprungit barfota
i gräset.Druckit varm choklad med mormor
i köket efter att ha sovit i en utdragssoffa
och hört mormor snarka så gardinerna fladdrade.
 
Där har jag gjort och upplevt så mycket härligt
att det skulle kunna bli en roman.
 
Idag var jag (vi) som sagt tillbaka.
Huset är sålt för många år sen,men dom
nya ägarna låter oss så generöst och
frikostigt få "hälsa" på och minnas!
 
Vi satt i bersån och fikade och jag ville inget hellre än att
mormor skulle komma ut med påtåren.Kokkaffe förstås,hett och ljuvligt doftande.
Men hon kom naturligtvis inte,fastän jag önskade så hårt jag bara kunde.
Mami var oxå där vid SITT barndomshem.
 
 
Om jag inte vetat att det var lite damm på linsen,skulle jag trott det var mormor
som skickat "solkattsbubblor i bilden till oss.
Förresten,jag tror faktiskt det är det,åtminstone önskar jag det innerligt ♥
 
Fyra generationer på gräsmattan där jag lekte som barn.
Den senaste generationen hann dock mormor aldrig träffa.
Men hade hon gjort det,så VET jag att mina barnbarn hade älskat henne
lika mycket som jag gjorde och faktiskt ännu gör,för även om hon inte
finns här rent fysiskt,så är hon i allra högsta grad levande inom mej. ♥
 
Här ÄR hon,finaste mormor Karin med "Stora" bland sommarblommorna
i gräset sommaren 1990.
 
Efter fikastunden plockade "Stora" & hennes mormor lite fläderblommor,dom
ska visst göra saft säjer dom.
 
"Mellan" och Lewi valde skuggan i bilen och busade hej vilt.Den ungen är inte
stilla många sekunder i taget.Cykla i bakluckan var dessvärre svårt.
 
När man nu är på minnesstigen,då MÅSTE man förstås besöka även hemlighuset.
Inte för att uträtta nåt specifikt ärende,bara glutta in lite.Där har man suttit många
gånger,både i sommartider men även på en frigolitbit i svinkalla vintern.
Oftast tandemtoat med mormor och pratat lite "skit" rent allmänt.Lycklig blev man
sen när det äntligen kom en riktig toa i huset,tro mej!
 
Silvia flyttade väl in nån gång 76 eller 77 kan jag tro.
Inte alla som har en sån "böna" som sällskap på "hemlighuset".
Hon skulle bara veta vilket skitliv hon sluppit i riktiga livet.
 
Ja kära ni,det var den här dagen.En blomstrande fin och alldeles underbar sådan.
 
Imorr´n får vi se vad som händer.
Nu ska jag drömma om svunna tider
och i tanken skicka en alldeles speciell
hälsning till mormor.
 
Änglarna har iaf roligt nu när hon är där,
för det finns ingen som kan göra en så
glad och få en att känna sej så unik som
hon...min alldeles egen och för alltid
högt ÄLSKADE lilla mormor ♥ 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0