Helt sjukt

Nej då,jag har inte glömt att
jag har en blogg.Jag har bara
inte haft varken lust,ork eller
nåt att skriva om som är värt
att läsa.
 
Dagarna överlappar varann och
det känns som om veckorna bara
består av måndagar och fredagar.
 
Lite pyssel har det dock blivit,men
även en tur till svärfar i helgen som
var.Och VILKEN tur vi hade med höst-
vädret.Kunde inte ha varit skönare.
 
Utsikten från bryggan nedanför
svärfars hus var underbar och
den ljumma vinden smekte håret
sådär mjukt och skönt.
 
Besöket till ära hade jag
snajdat ihop en liten special-
mugg till svärfar.Man vill ju inte
komma helt tomhänt lixom.
 
Lite skojsig och halvt ironisk text
tyckte jag och faktiskt mottagaren oxå.
 
Och den här muggen kanske jag
själv ska använda imorrn.Det känns
säkert mycket bättre att starta en
torsdag så 😀
 
#HEJDÅSÅLÄNGE#LILLÖRDAG

Dessa veckor va!

HALLÅ därute!
HALLÅ!
 
Är det nån som på allvar skämtar med
mej,för jag hänger ju fan ALDRIG med
i svängarna.
 
Det bara rullar på i extremfart och vips
så har det gått ett par veckor utan att
man knappt hunnit reflektera över mer
än typ ett par dagar!
 
KAN NÅN BARA SAKTA NER TIDEN LITE!
Det här funkar ju inte i längden.
 
Jag har sagt det förut och jag säjer det igen:
"Endera da´n vaknar jag helt plötsligt upp och
är 65 år fyllda,sådär helt utan vidare och utan
att jag märkt det".
 
Men iaf,i helgen som var,d.v.s för snart en vecka
sen,så stod jag och var fullt förberedd att fixa lite
doptårtor till söndagen.
 
Jag älskar som bekant sol och värme,men kanske
inte åskluft och 27 grader i september JUST när det
ska till och färdigställas tre tårtor.
 
Helvete som jag slet,både i mitt hår och med dom
arma tårtorna.
Det ena efter det andra gick käpprätt åt skogen gång
på gång och hela tiden fick jag försöka "släcka små
bränder" med diverse trix och knep.
 
Två sekunder innan jag satte dit sista dekorationen
ringde telefonen och då stod upphämtarna utanför.
 
Det va fanimej på det berömda hårstrået.Minst sagt.
 
Sen då?
Ja sen hjälpte jag till att packa in tårtorna och när jag
såg bilen rulla iväg sa jag till mej själv:
Nu Majso har du gjort ditt och behöver inte ta ansvar
för vare sej bilfärd eller vädret.
Vädret kunde iof ingen av styra,men ni hajjar!
 
Ärligt talat så var jag spyfärdig av mental utmattning
när jag kom upp till kaffebryggarn igen.
Trycket över bröstet släppte lååångsamt och jag la mej
på golvet på mina bara knän och BAD högt till översta
makterna att ALLT skulle gå bra med tårtorna och att
dom TROTS vädret skulle sköta sej exemplariskt.
 
Och gissa vad?DOM hade gjort det!
DEN lättnaden asså!
 
Dom fick med beröm godkänt och INGEN kunde pusta
ut mer ljudligt än jag!
 
Case closed lixom!
 
The main cake s.a.s!
 
Och kom ihåg att jag ENDAST är en
glad amatör och helt autodidakt.
 
Tårta nummer två av tre.
 
Och den tredje som sagt.Likadan fast
med vissa avvikelser,vilket ett slipat
öga kan se på t.ex fjärilarnas placering
och sisådär.
 
Det var allt för nu.
Måste skynda mej så det inte
blir oktober innan jag kommer
i säng,för jag har varken ork eller
lust heller för den delen att börja
tänka på julklappar och vinterskor!
 
Hej på er!
 
 
 
 

RSS 2.0