En dag eller en vecka,månad,år,livet ut!?BAJSLIV!
Det snurrar bara snabbare och snabbare.
Jag tycker att veckogränserna är suddiga
och dagarna flyter ihop.
Minne,vafan är det?
Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde
igår,knappt jag minns vad jag gjorde
för nåra timmar sen.
Och varför känns det som jag har hål
i hjärtat och varför känns det som jag
inte får nåt stadigt grepp om nånting?
Att förklara en känsla är ju fan helt omöjligt,
och jag funderar på om det kan va nån sorts
deppighet.
Det käns lixom tomt och nån lust,näe!
Jag har egentligen ingen lust med nånting.
Det är som att startmotorn inte funkar alls
och om den mot förmodan skulle snurra lite
lätt,så tar bränslet ändå slut efter en väldigt
kort stund.
Jag kanske borde kolla upp om det fattas
nåt i systemet.
Krom,seratonin,bla bla bla och you name it!
Kanske borde kolla upp VAR jag befinner mej
i det här tillståndet som kallas "kärringåldern".
(vill fan inte ens skriva klimakteriet,blir lägre
(vill fan inte ens skriva klimakteriet,blir lägre
än det lägsta talet som finns inom matte då!)
Jag känner inte igen mej själv.
Är vimsig,ofokuserad,blir tårögd för
minsta lilla,trött,ful,äcklig,svullen,
tråkig,osexig,avtändande,VARM,kall
mellan varven,glömsk,trotsig,ledsen,
jätteuppåt för att sen dala ner i Bermudatriangeln
på tre sekunder,hungrig,ohungrig........
OCH asocial!
OCH asocial!
Fast,jag är ju ändå en bra,rolig,underbar och
härligt skön kompis iaf....NOT SÅ JÄVLA MUCH VA!!!!
Jag vill krypa in under en stor sten och
bara sitta där och glo,inte behöva bry mej
om vare sej mjölk till kaffet eller om toa-
pappret snart är slut!
Jag ÄR en jävligt sorglig,tråkig och allmänt
jävla skitvidrig person numera helt enkelt!
MEN,jag vägrar:
1: stoppa i mej "gladpiller" och
2: börja tillföra kroppen hormoner!
ÖVER MIN DÖDA KROPP!
JAG KOMMER ALDRIG GÖRA DET!
Skyll dej själv dårå kanske ni tycker,och då
svarar jag:absolut,tyck vad ni vill.
Jag ville bara lätta lite på trycket och NÅN
gång går det väl över,eller blir åtminstone
NÅGOT bättre.(förhoppningsvis)
Men tills dess....VAD!?!?!?
Men tills dess....VAD!?!?!?
Trodde aldrig jag skulle säja det här,men
jag SAKNAR min Niagarafallsmens så in
I HELVETE!
Jag skulle kunna göra vad somhelst för att
få den tillbaka (nästan iaf).
När *hen* fanns i mitt liv VISSTE jag iaf HUR
jag mådde och VARFÖR jag mådde som jag
gjorde,och inte FAN mådde jag som en STOR
påse skit 24/7.
*OVER AND OUT*
(scream & shout)
(scream & shout)
Kram & var rädda om er!♥
Det var då.
DÅ när allt kändes MYCKET
bättre i både kropp OCH själ!!
Kommentarer
Trackback
