Spring fort och skratta så ser ingen hur ful du är
Ovanstående titel och text är som gjord
för mej,man skulle kunna tro att jag myntat
uttrycket själv faktiskt.
Efter att i dagar,veckor,månader och år levt
med mej själv och den psykiska börda det
innebär att va ful,så kan jag nu tala om att
det tar på krafterna.
Det "tar" lixom åt alla möjliga jävla håll.
Som i att umgås med folk t.ex.
Man blir tillbakadragen och asocial,för att
inte säja helt jävla INDRAGEN i sej själv.
Man vill knäppa med fingrarna och bara gå
upp i rök,försvinna helt enkelt.
Man är så förbannat uppe i varv att man tror
det brinner innanför hårfästet,och det vet ju
dom flesta hur bränt hår luktar....
...inte speciellt gott-NEJ!
MEN,om man springer fort och skrattar,då
ser ingen hur ful man är.Problemet är bara
att jag inte har ork att springa,så det är typ
ännu mer kört om man säjer så!
Nåväl,nu ska jag om inte springa men iaf
hasa mej fram till bryggar´n och göra lite
mer kaffe.
Jag behöver faktiskt inte springa eller ens
försöka göra det nu.Jag är ju ensam.
DET är fördelen med att bo själv,man kan
se ut hur fan somhelst utan kondition för
att orka dagliga marathonlopp.
Tröstar mej dock ibland med uttrycket:
"Ful FÅR man vara,bara man inte är dum i huve´t oxå",
och riktigt så jävla illa är det inte än tack & lov.
(tror jag iaf inte,men allt är ju relativt å andra sidan)
OVER AND OUT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Trackback
