Det är fan inte rättvist!!

Hur kommer det sej egentligen att vissa
är vackra redan när dom vaknar?
 
Själv måste jag gå upp klockan fem (helst tidigare)
för att överhuvudtaget inte skrämma ihjäl nån om
dom skulle se mej före halv elva!
 
Är det generna det beror på eller vafan äre?
 
Tröttsamt känns det iaf och herre jävlar som jag
blivit extrovert på grund av hela mitt jags förfall
senaste åren.
 
Visst då,jag har ju klarat mej över 50 strecket,och
det var ju inte för så många hundra år sen folk kolade
vippen innan dom hann dit.
Men ändå lixom.
 
Det blir ju så förbannat många extra timmar i vaket
tillstånd enbart för att komma till en någorlunda nivå.
Och inte ens då känner jag mej halvt okej.
 
Jag tänker att dom som möter mej/ser mej tänker:
"men för helvete människa,go home,gå in,gå bort.
Hur fan kan du ens visa dej bland folk"?!
 
Jag känner mej nämligen totalt alienaktig.
Svårt att förklara,men jag känner mej naken.
Som att du/ni skulle gå ut utan kläder på under-
kroppen.Så upplever jag känslan fast nakennaken
från axlarna och upp!
Äsch,jag kan ju fan inte ens förklara utan att
det blir "naket" och konstig stämning.
 
Men iaf,förfallet ja!
Det är ju inte så att jag INTE vet eller inte fattar
att man åldras.Jag vet ju hur gammal jag är,men
att det ska gå så inihelvete fort utför (iaf för mej),
det har jag jävligt svårt att acceptera även om det
inte finns nåt alternativ.
 
Eller iof det gör det ju.
Alternativ som i operationer och botox och gud
(eller Jesus) vet allt.
 
Nu har jag förvisso varken råd eller lust att göra
nåt sånt,man måste ju dessutom underhålla´t sen
oxå och orka det lixom!
 
Acceptera var det.
Och visst,man gör väl det även om det tar emot.
Men jag blir förbannad,det blir jag,för det ÄR fan
inte rättvist nånstans.
 
Vad som däremot är rättvist just nu,är att jag
börjat lyssna på min mage.
En mage som älskar bröd i dom flesta former
men som absolut inte mår så bra av det.
Den blir så uppkäftig direkt jag käkat en macka
och antar formen av en högdräktig katt typ.
 
Så nu har jag dragit ner på brödet,faktiskt helt
och hållet.Inte så att det är skrivet i sten att jag
aldrig mer får eller ska äta en macka eller sju,
för det kanske jag gör NÅN gång.Men just nu
och som det känns idag så lär det dröja,för 
satan sicken skillnad det blivit på bara två veckor.
 
Jag behöver inte ha korsett på mej för att komma
i jeansen och inte känns det som om det ligger
trettifem kattungar i magen heller.
(det där med korsetten kanske va lite överdrivet iof)
 
Allt är inte pest och pina som ni kan läsa,men jag
hade ju inte varit ledsen om det va en aning mer
okej på det stora hela!
 
Nu får jag försöka acceptera det jag inte
kan acceptera,och det är nog så kämpigt
när jag kämpar med allt annat.
 
Fast skam den som ger sej,jag lever ju åtminstone!
Och jag får väl ta på mej rollen som "den fule".
Nån ska ju ha den oxå.
Jag är iaf snäll och så har jag börjat använda
tygkasse när jag handlar!
 
Det är vackert ibland när man går
upp före tuppen för att hinna ikapp
sej själv innan klockan blir lunch!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0