Hoppsan!

Kära nån vad dagarna har gått fort
sen i lördags!
 
Då firade vi nämligen "Lilleman" här
lite i efterskott och när gratulanterna
sagt hej då stannade Wille & Lewi kvar
för sleepover.
 
Så för att inte göra "vissa" alltför besvikna
på mej,kastar jag såhär en vecka efteråt
in nåra bilder från FÖRRA helgen.
 
Nästan så jag skulle behöva bygga
ut köket så alla får plats.Själv stod
jag beredd att serva med mera kaffe
och kanske lite kex till småfolket!
 
15 bilder senare hade vi fortfarande
inte fått till nån anständig pic!
 
Vi försökte som bara den,men ingenting lyckades!
 
SÅ,vi gav upp!
Födelsedagsbarnet ser som synes
HELT blasé ut!
(och jag förstår honom)
 
När jag och småfolket sen blev ensamma
satte jag först Wille i pyssel med porslins-
målning.Lewi ville bada först och det var
ju skönt för Wille att kunna koncentrera sej
ostört utan brorsan som bekant har brallan
full med myror.
 
Man MÅSTE vara fokuserad,annars blir
det lätt lite hackigt.
 
Lewi fick en hjälpande hand av Prinsen
och det var nog tur eftersom man INTE
ska vidröra ytan med fingrarna,för då
fäster ju inte färgen.
 
I nästan en hel minut satt han däroch
ritade och ingen kunde ha varit lyckligare
än hans mormor!
 
Sen dröjde det inte lång tid förrän
minstingen slöt ögonen i soffan.
Wille däremot hade lite lördags-
snack med mej.Oss äldre emellan
alltså.
 
På söndagsmorgonen hann vi med att
leka lite på skolgården innan det var
dax att säja hej då.
Det var inte det lättaste dock,att filma
och fota samtidigt som jag skulle hålla
balansen och sparka med fötterna i marken
för att snurra oss runt runt på slänggungan.
Men kul hade vi och ont i sittbenen fick jag!
 
Sen avslutade vi med glass på
balkongen innan pappan kom
och hämtade killarna.
 
Strössel ärdessutom ett måste när
man äter strutglass hos mormor.
 
Sådärja,nu väntar lite nattpyssel
i form av tårtförberedelser.
På söndag ska jag nämligen försöka
stå klar med tre doptårtor strax före
lunchtid.
 
Hur det går vet man aldrig,men den som
vill får MER än gärna hålla en tumme eller
två.Skulle kännas fint tycker jag.
 
Ha det sålänge och var rädda om er.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0