Nattliga funderingar & önskningar

Om ni bara visste hur ofta jag sitter
och filosoferar,tänker och fnular på
nätterna när jag i lugn och ro kan
låta alla tankar och funderingar få
fritt spelrum.
 
Det är ju en sak att öppet basunera
ut sina åsikter,vare sej man har belägg
för dom eller inte.
 
Numera väljer jag att för mej själv
behålla sånt som kan misstolkas 
och uppfattas på fel sätt av andra.
 
Eller åtminstone bara delge det till
dom jag litar helt och fullt på.
 
Jag tycker att folk överlag är så förbannat
lättkränkta och att dom förvränger så
mycket onödigt som dom inte alls hade
behövt göra.
 
Visst,det kanske inte är så lätt att tänka
stort om man inte känner sej själv och
inte har empati eller medkänsla,men
ärligt talat,hur jävla svårt kan det vara
att låta någon annan ha SIN åsikt utan att
det nödvändigtvis måste ratas bara för 
att man själv inte tycker så??
 
Jag menar,att om NN säjer Q till mej så
får jag ju acceptera att NN tycker/känner/
anser att det är Q och inte W.
 
Om jag sen har en helt annan syn på
saken,släpp det då för fan.
Jag önskar ju att andra lite oftare kunde
ha förmågan att se med "andras ögon"
och inte enbart med sina egna,som allt för
ofta har en grumlig ogenomtränglig hinna
av egenuppfattningar och total blockering.
 
Försöka vara lite mer "öppna" och inte
så fort det inte blir eller är eller känns
som man vill totalt förkasta andras åsikter.
 
Nej för helvete!
DOM SKA bara ha rätt och så är det!
 
Ärligt talat,jag tycker fan riktigt jävla
synd om såna typer.
Jag lider lite med dom eftersom deras
små,små inre framkallar STORA,STORA
egon som till alla pris slåss med näbbar
och klor för att göra sin röst till den mest
trovärdiga där ingen annan har rätt än
dom själva.
 
Tänk ändå så trevligt och så mycket enklare
det skulle vara om vi alla lyssnade lite oftare
och med mer öppna sinnen utan att döma
och bestämma innan vad vi anser är rätt
eller fel.
 
Tänk om vi lyssnade på innebörden i vad
andra försöker förmedla,om vi faktiskt
kunde erkänna för oss själva,att det NN
säjer och tycker är NN´s känsla och NN´s
sanning.
Den sanningen kan ju faktiskt många ggr
vara helt rätt överlag.Men om man som
mothörare inte alls lyssnar på orden och
innebörden i dom,då är det SÅ ofta det
är helt lönlöst att ens öppna munnen!
 
Jag vill slå ett HÅRT slag för ett av dom
vackraste ord jag vet,och det stavas:
ÖDMJUKHET.
 
Ödmjukhet i kombination med att erkänna
för sej själv att man har fel ibland.Att kunna
säja förlåt och vara vidsynt och inkännande,
det skulle bespara oss så jäkla mycket obehag
och schismer som är helt onödiga.
 
Jag försöker iaf tänka stort och tänka/känna
ur andras perspektiv innan jag dömer.
Sen är det inte alltid jag fattar varför eller hur
andra beter sej som dom gör.Då finns det bara
en sak som underlättar,att "acceptera det jag
inte kan acceptera" och så går man vidare.
Varför slösa energi på det redan utdömda lixom!
 
Till syvende och sist:
En god självkännedom är INTE detsamma
som ett gott självförtroende.
Och så måste (bör) man lära sej att skilja
på "sak" och "person".
 
Jag har många fel och brister,men jag
försöker så mycket det bara går att 
jobba med det som jobbas bör.
Och att i slutänden stå där med högburet
huvud och veta att man inte sårat eller
varit jävlig mot nån annan...DET ger iaf
mej sinnesro och tillräckligt lugn i hjärtat.
 
För att vara lite extra klyschig tillägger jag:
 
"Behandla andra som du själv vill bli behandlad"!
 
Nu har långfredagen startat,så jag fortsätter
väl filosofera mera i min ensamhet.
 
Kram på er ♥
(du/ni som orkat läsa vill säja)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0