Nä nu blommar det!

Man kan inte precis kalla mej en sån
som har speciellt gröna fingrar,såvida
jag inte kladdat med färg vill säja.
 
Vad blommor och "sånt" grönt beträffar
tycker jag nog att det förvisso kan vara
kul att experimentera snarare än att jag
har anlag eller begåvning för det.
 
Jag brukar då och försöka mej på att sätta
lite kärnor för att se om det kommer upp
nåt,och visst sticker det upp lite grönt både
nu och då.Kruxet är väl bara att jag är sjukt
dålig på att underhålla dom små liven,eller
om jag helt enkelt PRATAR ihjäl dom!
 
Förra året drev jag upp både paprikafrön och
ett par mangokärnor,men oturligt nog drabbades
paprikaplantorna av småkryp i miljarder som trots
att jag sprayade dom med såpvatten i flera omgångar
till slut och av ren utmattning (min egen alltså) fick
sin sista vila i soppåsen.
 
Mangoplantorna överlevde lite längre,men ville
till slut inte heller hänga med mej,dom vissnade
pang bom och dog.Man kan väl säja att dom gav
upp utan strid.Så jävla fegt kan jag väl tycka.
 
MEN,en liten paprikaplanta har jag lyckats dalta
med och har skämt bort med värme och sol i den 
mån den visats sej här i västerfönstret.
Samt faktiskt oxå en nektarinplanta,uppdriven ur
den lilla skrumpna kärnan.(kors i alla tak lixom)
 
Döm om min förvåning,när jag idag fick syn på en
vit liten blomma på paprikaplantan.
Fan då,min glädje visste inga gränser.Jag blev så 
jävla glad att jag kände,att dör den (jäveln) knall
och fall redan imorr´n,så har jag åtminstone lyckats
med den lilla bedriften.
 
Nu väntar jag bara på att nektarinerna ska komma,
i affären alltså.Visst ska man sikta mot stjärnorna,
men om man inte ens klarar av att böja huvet för att
se på trädtopparna så ska man nog fan inte tro på
SÅNA underverk!
 
Over and out,mina plantor vill att jag
sjunger en trudelutt för dom nu!
 
Vackert så jag blir tårögd.
Men så kom jag ihåg att jag på
80-talet i min ungdom faktiskt
nåra ggr även lyckades få små
paprikor på dom frön jag drev
upp till plantor då.
 
Om det kanske beror på att jag
var strängare i tonen eller inte,
det får jag nog aldrig reda på
dessvärre!(eller turligt nog kanske)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0