Kära fransyskan,vår söndag
Vissa söndagar är mycket bättre än
andra och igår var det just en såndär
toppendag.
Jag,prinsen och Cindy styrde kosan
mot fransyskans sommarbo,och på
slingriga vägar susade vi fram i lugn
mak runt middagstid.
Man ska ta god tid på sej och njuta
av omgivningarna,så vi hade med en
liten fikakorg och gjorde ett stopp
på vägen.
Älskar små söta sjöar som
uppebarar sej lite här och var.
Den här hade även näckrosor
så glädjen blev ännu större!
Så kom vi äntligen fram och där stod hon och välkomnade oss.
Kaffet var klart och saften kall.
Sonen hade växt och blivit lång
och ståtlig.Finingar alltså!
Utsikten är magnifik och mycket
rogivande.Sjön Risten ligger helt
perfekt därnere.
Prinsen löste fiskekort (såklart),och
traskade backen ner mot vattnet.
Jag hade med ingredienser till käket,
så det smakade väldigt gott med mat
i magen efter intensivt försnack.
Sen plockade Mimi fram vattenspridaren
för att ge gräset lite näring.
Allt i slangar och kranar kommer från sjön.
Helt perfekt och extra bra såhär den super-
torra sommaren som varit och är.
Värmde upp med lite facegympa
inför obligatoriska fotograferingen
med kära fransyskan.
Cindy bah:
"Vad håller du på med"?
"Vad håller du på med"?
(såg ut att skämmas över mej!)
Ursäkta mej,den där tungan var
ju inte riktigt meningen att visa!
Mimi ser som vanligt proffsigt
sval och ordentlig ut.
En annan är ju inte speciellt normal.
Skärpte dock till mej en aning
och "försökte" se lite redig ut.
Där satt den,första av ett gäng små
kindpussar som jag ju skrev om sistens.
Se så fint jag håller hennes lilla
ansikte i min hand.
Merci...sa hon inte,men jag vet
(och kände) hur glad hon blev 😄
Kunde inte låta bli att fota sommarstolen.
Nostalgi lixom.
Såna stolar satt man i som barn minsann.
Då förstår ni att jag ÄR gammal.
Men ung i sinnet och med barnslighet som
troligtvis och förhoppningsvis ALDRIG tar
slut sålänge jag andas och lever.
Vi avslutade med två sorters chokladkakor,
grädde och rårörda hallon som jag hade
bakat och tagit med,men eftersom vi ville
hinna med så mycket prat som möjligt,
tog jag inte upp kameran och fotade.
Ni får helt enkelt tro på det jag säjer.
Det skymmer fort nu om kvällarna,så strax
före tio (22.00) kramades vi hejdå och skiljdes
motvilligt åt.(snyft och lite fulgråt i tröjan)
Jag hade velat stanna tiden redan då vi kom,för
fy 17 vad fort tiden går när man vill hinna med
att prata om allt.(men bara hinner 1/9)
Men,allt roligt har ett slut,iaf för denna gång.
Tack älskade Mimi för en superhärlig söndag,
nästan exakt två år sen sist.
(sånär som på 4 dagar)
"Vänner är som stjärnor......" ♥
Kommentarer
Trackback
