Insikt är A & O
Man kan inte förändra nåt man inte
ens kan erkänna.
Och vad menar jag med det?
Jo,om man vill ha en förändring i vad
det än må handla om,så MÅSTE man
först och främst erkänna för sej själv
att man har nåt som borde/bör/ska
förändras.
Sålänge jag inte erkänner för mej själv
att det finns vissa saker jag borde ta itu
med kan jag ju heller inte förändra mej.
Och att neka till att saker och ting
är vad dom uppenbarligen är,gör förstås
att det blir moment 22 precis HELA tiden.
Visst då,jag kan ju skylla på att alla andra
har fel och att jag verkligen gör allt rätt själv.
Men det behöver man ju inte ha en magister-
examen för att fatta att det inte funkar så.
Det är bara enklast,mest bekvämt och inte
minst tryggast att fortsätta inbilla sej själv
att man själv inte har nån del i det som
faktiskt inte funkar.
För förändringar kan vara jävligt skrämmande
och egna erkännanden nog så jobbiga att
deala med.Åtminstone om man inte har vare
sej "verktyg" till det eller ens självinsikt att
se att man både blundat och förnekat sånt
som kräver egenarbete i form nytänk och
omstrukturering.
Men,när man väl gjort sej av med det som
hållit en tillbaka för att man kanske dels varit
för stolt för att erkänna för sej själv,eller när
man kommer till insikt efter år av att samma
"felkoder" visar sej i diverse sammanhang...
...DÅ kan allt bara utvecklas till det bättre,både
i ens eget mående och varande men oxå och
i väldigt stor del i kontakten och samspelet
med andra.
Helt plötsligt öppnar sej "normala" kommunikationer
där man inte skyller på alla andra för att saker och ting
inte funkar.Man ser med ens med nya KLARA ögon.
Och det finns fan ingen skönare känsla än den
när pusselbitarna faller på plats och man "pratar
samma språk".
Fattar ni?
Fattar ni?
Ja,ja,det var den här nattens filosoferande och
funderande i min ensamhet.
Sen är det ju med sånt här som med mycket
annat,det beror en hel del på mognad och
självkännedom.
Själv har jag ju kommit så långt i arbetet med
mej själv att jag oftast iaf inte har så jäkla svårt
att vara lyhörd inför och med andra.Och så tycker
jag nog att jag skapligt bra på att be om ursäkt
när jag gjort fel eller betett mej illa,även om jag
inte själv menade nåt,det kan ju som sagt uppfattas
olika beroende på hur mottagaren upplever situationen.
Nåväl,nu ska jag "kanske" tänka på refrängen
för inatt.Jag vet förvisso inte ens vilken melodi
jag sjunger så det lär ju bli svårt,men nåt litet
trallallala ska jag väl kunna åstadkomma vartefter.
Tills vi hörs igen: om vi vidgar våra synfält
och inte är så inskränkta som vi ibland kan
tendera att vara,så vet iaf jag att det i mångt
och mycket flyter på bättre.
För det är aldrig för sent att byta till
bekväma skor så man slipper skavsår!
Puss på er ♥
Bild lånad från Google
Kommentarer
Trackback
