Jomenvisst
Att ha en krasslig fyrbenting som
dessutom inte tål ena medicinen
är icke kul.Allra minst för henne.
Själv kan jag ju gärna torka spyor
och sånt,bara jag VET att hon blir
bättre vad det lider.
Tänk va,att man kan bli så jävla glad
över att nån dricker vatten och behöver
ut och pinka flera gånger i timmen.
Det är som att ha en bebis i huset,fast
lite jobbigare ändå nu när hon inte är
helt sitt vanliga jag.
Efter överläggning med veterinären ska
vi visst sluta med medicinen som tydligen
kan framkalla illamående,och imorrn är det
jag som måste ner till apoteket för att inför-
skaffa Losec och ge henne.
Högre makt (om du finns),låt nu detta få
ett gott slut när veckan närmar sej fredag.
Men iaf,efter ett par timmars besök av
två mindre tvåfotingar höjdes iaf humöret
ett par snäpp,jag kunde s.a.s tänka på
lite annat än bara tråkigheter och slutade
va ledsen över fyrfotingens tillstånd ett tag.
Bestämde mej för att nu jävlar är det
BARA positivt tänkande och inget annat
som gäller.
För varje dag som går tycker jag mej se
ett visst mått av bättring.Problemet är
nog till största delen att jag lägger FÖR
mycket tryck i att analysera precis ALLT!
Wille ville som vanligt pyssla och rita,här håller han som bäst på att rita av
oss alla.Plus att det tillkom ett par dörrar på slutet oxå.
När han ritat klart tog vi med asfaltskritorna och ritade på gården en stund.
"Vilket härligt väder vi har" sa han och så njöt vi i solskenet ☼
Lewi däremot hade fullt sjå att få av sej strumporna.
Jorå,för annars är det svårt att ta fart när man precis
håller på att lära sej krypa förstår ni.
Snart,snart är det slut på friden vad gäller att få
ha sina grejer ifred,då måste nog även mormor
återigen plocka bort sånt som är i "dra ner höjd"!
Nu ska jag välja ut en fin mango och sätta mej
tillrätta i soffhörnet.
Nu har det förvisso BARA gått 2 dagar på det nya
och förhoppningsvis bättre året,men:
so far so good som man brukar säja!
Kommentarer
Trackback
