Om man skulle ta och va lite allvarlig dårå
Vissa dagar är absolut inte roliga.
Dessvärre kan det även bli så att dagar
utvecklas till veckor och veckorna rullar
sen på och helt plötsligt har det gått många
månader,ja nästen år faktiskt.
Just nu är jag inne i flera månader,ja typ
ett årslångt helvete vad måendet beträffar.
Man vill lixom kasta in handduken och
springa jävligt fort därifrån.
En handduk som går att vrida ur så våt
är den av både hetta och tårar.
Jag känner mej så tom och eländig inombords.
Och dom finfina stunderna är förbannat lätträknade.
Jag vill slå mej hårt i ansiktet och skrika:
"Skärp till dej för helvete människa",men jag
vet ju att det inte förändrar nåt.
Det här är ett mående som baseras på ålder men
oxå på andra faktorer.Och skulle jag redovisa ALLT
här,då skulle ni tröttna efter tre rader så det ska jag
allt bespara er.
Vart jag vill komma är,att man får ta tillvara på dom
få.korta men ack så välkomna stunder när det väl
känns skapligt okej,om det som sagt bara varar
i en halvtimme eller så.
Jag vill ju inte kasta i mej hormoner i onödan när
jag inte gjort det förut,jag får helt enkelt bara försöka
bita ihop och HOPPAS för glatta livet att det pang bom
bara upphör med dom problemen.Resten får jag ta vartefter.
Jävla helvete att va kvinna ibland.
Ibland förresten,det är fanimej ganska jobbigt
överlag periodvis.
Är det inte mens så är det men...opaus eller
vatusan dom kallar´t.
För mej är det skällsord båda delarna faktiskt.
Näevars,om man skulle ta sina gamla besvär
och sätta på en kanna kaffe kanske.
Då VET man att åtminstone en kvart får lite
guldkant och "må-bättre" över sej.
Man kan ju inte böla 24/7,även om det skulle
funka OCH säkerligen behövas oxå!
Tjarrå!
Räven traskar över diket!
Kommentarer
Trackback
