Läkartisdag
Idag hade jag verkligen velat
och faktiskt haft lust att ligga
kvar under det sköna täcket,men
istället hasade jag mej upp redan
före fem.Varför då?
Jo,för då var Cindy SÅ nödig och
skulle prompt ut.
Och sen va det ju knappast nån idé
att lägga sej igen,så jag tryckte på
bryggar´n och satte på datorn istället.
När klockan drog sej mot halv nio,tog
jag min lila burk med morronpink och
begav mej till doktorn.
"Hej jag heter John sa han och visade
mej in på sitt rum"!
Sen fick jag berätta om mina tankar och
funderingar och vilka besvär jag haft.
Maj gad vilken trevlig pojke,jag menar doktor
det var.Hade jag varit 25 år yngre (minst),då
hade jag nog fan bjudit ut honom.
Fatta vilket kap,en doktor som fästman som
kan va där 24/7 och ställa diagnos UTAN att
man behöver hypokondra ihjäl sej själv!
Men iaf,vi snackade han och jag,och även
om han tycktes bli lite generad över min
frispråkighet ang.kvinnosjukdomar mm,så
lyssnade han iaf väldigt noga och rådfrågade
även som han sa:en äldre kollega!
Det slutade iaf med att han klämde på min
tantmage och där hittade han inget konstigt
alls känslomässigt.(ja ni hajjar)
Han hade gärna fått klämma lite till,så lätt
på handen var han! =)
När sen kisseriprovet var helt UTAN anmärkning,
sa vi hej då till varann,och jag stegade bort till
apoteket väldigt lättad och uppåt.
Hade det däremot visat spår av blod i urinen,då
jävlar hade det inte varit lika uppåt!
Ev.TUMÖRVARNING typ!!!!
Nu tackar jag min lyckliga stjärna (och mormor i himlen)
för att det såg bra ut,och så håller jag varenda sena och
nerv för att det INTE ska komma nåt surt efteråt eller så.
Som tacksam för att det blev en plusdag,grabbade jag tag
i första bästa "rosabandetgrej" jag såg och betalade den.
Varje liten krona till cancerforskningen räknas ju,och
alla kan vi bidra med "nåt".Nu funderar jag på att in-
förskaffa en vattenflaska i den här serien oxå.
"Alla bäckar små" som det så vackert heter!
Kommentarer
Trackback
