Tomt och tyst
Efter att ha campat med Wille sen
i tisdags och haft full rulle här hemma
med både lek och prat och bad och jag
vet inte allt,så blir det väldigt tyst och
tomt när han åker hem!
Jag har ju förvisso haft mina barnår själv
back then,men fasen så fort man glömmer
hur det var.
Jag menar,att man orkade det tempot med
tre barn i olika åldrar och faser i livet då
det var som mest aktivt och tempofyllt.
Tänk om man fått barnbarnen först,då hade
man verkligen fattat tjusningen och levt ännu
mer i nuet än man gjorde förr.
Då när man var helt uppe i allt runtomkring
och typ bara roddade (mestadels själv) allt
som skulle funka och gå ihop praktiskt.
Här har vi spenderat en hel del tid.
Wille tyckte nämligen att roddmaskinen
kunde agera snowracer,och med en hink
på huvudet som hjälm blev det ju strålande
som synes.
Och så har vi hunnit med att bjuda "prinsen" på cupcakes
eftersom han som ni vet fyllde år då Wille var här.
Nu är det dax för mormorn att skriva lite nota
och bege sej till lokala affärn.
I em kommer det nämligen nytt besök,då i form
av en något mognare kvinna,och har man inte
mjölk till kaffet då blir det lätt trist!
Snart fredag,då vankas det fisk här minsann!
Kommentarer
Trackback
