Utan gränser
Nu kanske ni tror att jag ska beskriva
och prata om flyktingströmmarna och
den tragiska och ack så kaotiska situation
som just nu råder.
Det ska jag INTE,det här handlar om nåt
mycket,mycket värre nämligen mitt nu
rådande humör.
Helt jävla oannonserat får jag värsta utbrotten,
iof mest inombords så jag kan lugna ner mej
en aningen INNAN det kommer idioti och rent
galna saker ur strupen på mej.
(men ändå!)
(men ändå!)
Det lixom blixtrar till i skallen och jag känner
frustrationen och hettan som i en rasande vulkan.
Det vill bara ut och jag kan inte förklara varför.
Jag tolkar saker rent åt helvete men det kan oxå
va så att om "nån" säjer nåt som inte riktigt når
fram eller som verkligen ÄR galet....OMG jag
förstår verkligen såna som inte kan behärska sej.
Lika snabbt kan det övergå i ren sorg och gråtmildhet.
Jag mår helt enkelt inte vidare okej just nu.
Det går ju över,men fan så enerverande och
energiutmattande det är.
Tänk er ett helt lager med nyårsraketer som utan
förvarning antänder och bara smattrar runt åt alla
möjliga håll,och du vet inte VAR eller i vilken ände
du ska börja ta itu med dom.
M.a.o är det bara att rida ut eldstormen,skaka lite
på sej och fortsätta där du var innan det bröt ut!
Låg,jag känner mej låg och jävligt dränerad på ork,
lust och inspiration.
Grå och trist och enkelspårig.
Och sån ÄR ju inte jag normalt.
Det lugnar sej väl...vartefter,och det enda jag kan komma
på är boven i dramaserien som utspelar sej är den förbannat
och överjävliga s.k "mittilivetfasen",och jag VILL INTE
vara med där alls!
Igårkväll när hundarna skulle åter hem hit från sin
deladevårdnadshelg,då fick jag åtminstone en stunds
Willegos och kunde tänka på helt andra saker.
Men,nu är det måndag igen och jag vet inte ett satans
någe om hur denna vecka utvecklar sej.
Berg & dalbana,jovars det kan man säja!
Lilla finnkampen,tre meter hinder!
Personbästa och världsrekord...the winner was....WILLE ♥
Kommentarer
Trackback
