Man vet att hösten är här,men vill inte riktigt acceptera

Varje morgon som har sol med sej
är en bra morgon för mej.
 
Då vaknar jag på riktigt och känner att
det ändå är okej trots att det närmar sej
tidigt mörka eftermiddagar och burrigt
dova kvällar.
 
Visst kan jag tycka att det är fint med tända
ljus och så,men jag känner mej inte speciellt
uppåt och sprittigt glad av det.
 
Det känns mer som om kroppen ställer in sej
på sparlåga redan aptidigt om kvällarna,och
då infinner sej varken motivation eller inspiration.
 
Jag vill försöka vara helt och rakt igenom positiv,
men det är fan inte lätt att kisa med ögona och i
förväg se framåt på dom där satans mörka,grå
och alldeles förskräckligt urtrista vintermånaderna.
 
Månader med kyla som gör att benmärgen nästan
förtvinar,månader med dova ointressanta uttryck
när man i stort sett bara hinner kliva upp och se
det ljusna och sen blir det mörkt IGEN!
 
Jag skulle verkligen behöva en platsbytarmaskin,
installera den i garderoben och gå in där.
Trycka på valfri knapp och vips,så befinner jag mej
i t.ex Grekland eller Spanien typ.
 
Det hade ju räckt med att få vara borta ett par timmar
per dag och tanka energi och ljus.
Jag kräver lixom inte SÅ mycket mer.
 
Men,det är fullt i garderoben och nåra såna upp-
finningar ligger nog i framtiden,eller kanske rentav
i fantasin!
 
Tillsvidare och iaf idag,är jag fortfarande uppåt.
Solen sken över grannens staket imorse,och tittar
jag riktigt jävla länge på dom gula löven,så kan
jag faktiskt inbilla mej att dom symboliserar sommar.
 
Jag har iaf min extremt livliga fantasi kvar,och den
behövs MER än allt annat nu!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0