Nattugglan rycker ut
Fredagen gick i lugnets tecken,jag förberedde
och fyllde ett par smörgåstårtor som idag ska
garneras och levereras till "Mellan" som vi på
eftermiddagen ska fira.
Sen graverade jag lite och såsade runt med
ömsom magvärk men mest trilskades förstås
ryggen precis som det brukar.
Prinsen hade stannat kvar i stan efter jobbet,för
"konstklubben" eller vad dom kallar´t skulle ha
årsavslutning med käk och förstås lite drickbart.
La mej och glodde lite på tv och sen vid 01.20
tiden får jag ett mess som lyder:
"Tar bussen hem nu,puss"!
Svarade "okej,jag hoppar strax i säng",för även om
vi inte delar sovrum (är ju kär/närbos),så vill man ju
ändå veta att han kommer hem som han ska.
Runt 02.05 tyckte jag att bussen kom utanför,och
väntade nån minut.
Men ingen kom och inte hörde jag bussen som
brukar vända och åka tbk fara förbi heller!
Märkligt,men jag har ju varit med om förr att han
slumrat till och då gått hem från sista hållplatsen
och det tar nåra minuter extra.
När klockan visade 02.21 och inget slammer hörts
i porten,skickade jag ett nytt mess:
"Är inte bussen framme än"?
"Är inte bussen framme än"?
Det kunde ju faktiskt va så att jag inte hört bussen,
det kunde varit nåt annat och den kunde ha varit försenad,
vilket iof inte är alltför konstigt.(vi bor ju på vischan s.a.s)
Nåra minuter senare ringer min mobil och jag hör direkt
att vinden viner i luren.Då förstår jag att han faktiskt
somnat på bussen och inte alls befinner sej i närheten.
"Var är du frågade jag,för jag antar att du somnat"?
-Det kan man säja svarar han och tillägger att han
vaknat till och frågat chauffören om dom åkt förbi
där han skulle av!
För länge sen hade chauffören svarat och stannat
utmed den mörka landsvägen där Prinsen klev av.
(drygt 1 mil hemifrån,typ)
Så där gick han för honom just då ute i ingenstans
och gav mej namnet på nån vägskylt.
UNGAR,jag menar karlar va!
Säjer till prinsen att fortsätta gå och att jag kommer
med bilen för att plocka upp honom.
När jag kört i dryga 5 minuter ringer han igen och då
hör jag motorljud istället för vindsus i luren.
Den übersnälle,omtänksamma och mycket empatiska
busschauffören hade vänt,åkt tillbaka och plockat upp
prinsen där han traskade i kolmörkret.
"Jag fick så dåligt samvete hade han sagt,kunde inte
låta dej gå HELA vägen tillbaka för man vet aldrig vad
som kan hända"!
Ärligt,vem gör så?Vänder en stor buss på slingriga vägar,
åker tillbaka för att skjutsa hem en vuxen men väldigt
trött man mitt i natten!?
Jo,en människa med stort hjärta och mycket empati.
(och han hade inte svenskt påbrå kan jag understryka)
Vi möttes iaf ca 7 kilometer härifrån och jag vinkade
tack till chauffören som återigen vände bussen för att
åka "rätt" rutt till sta´n igen.
Prinsen hoppade över till min bil efter att oxå ha tackat
busschaffisen SÅ mycket.
Runt tretiden landade vi så där prinsen skulle landat
redan strax efter 2,och sen skickade jag prinsen raka
vägen ner i SIN säng!
Tur för honom att "nattugglan" INTE hoppade i sin säng
då hon sa att hon skulle,å andra sidan hade han då
fått sin månatliga,kanske årliga motion inatt.
Nästa gång får han banne mej sätta alarmet när han
kliver på bussen,då kanske han inte behöver gå av
mitt ute i ingenstans utan bara åker nån hållplats extra!
Som sagt:"KARLAR"!
Nu ska nattaxiugglan dekorera tårtor!
Prinsen & ja´,fast en helt annan da´!!!
Kommentarer
Trackback
