Folk & fä,"andra" människor!

Jag skrev igår om att tänka på sina
medmänniskor,och det är för mej jävligt
viktigt.
 
Det spelar ingen roll om du är svart eller
orangerosa,prickig,halt eller lytt.
Alla har vi väl fel och brister,goda och ofta
oxå 
mindre goda sidor.
 
När det kommer till kritan antar jag iaf att vi
ALLA har samma färg på våra hjärtan.
 
Just i hjärtat kan man må bra av att göra nån
annan/andra glada,kanske ge en bit av det man
själv har över,eller rentav ge ändå till nån annan
helt föbehållslöst.
 
Som vi alla säkert sett och upplevt,finns det typ
överallt människor som sitter med sina muggar
och ber oss antingen med ord eller på skrivna 
lappar,att skänka en slant.
Det finns även många som inget säjer,inte har 
nåra lappar bredvid sej,men som med halvt ned-
slagen blick utan ord ber oss att om inte kasta 
ner en peng i burken,så åtminstone se "dom",
utan förutfattade meningar och med avsky i sinnet.
 
Åtskilliga spaltmetrar har skrivits om dessa "tiggare",
och dessa jävla "ligor" som ligger bakom etc etc.
 
För inte fan har ju dom som verkligen behöver,
råd att komma hit till "oss" vanligt folk,det säjer
ju sej självt om man tänker efter.
Eller...hur fan va det/är det EGENTLIGEN!??

Jag måste medge att jag tycker det är ganska
jobbigt med alla dessa "sittande",både här
och där.
Jag har MIN uppfattning,men å andra sidan kan 
jag inte va helt jävla hundra på hur allt egentligen
ligger till.
Åtminstone inte i varje specifikt fall.
 
Det "jobbiga" jag upplever i detta är av den sorten
att jag faktiskt lider med varje enskild stackars sate.
 
Att jag sen inte kan eller vill ge en peng till varenda
en av dom,det är nog ganska förståeligt och uppenbart
om man tänker efter där oxå.
 
Men,det vissa man "fastnar" lite extra för.
"Såna" som varje gång ler och säjer "hej",som
aldrig bönar,tjatar eller ber om nåt.
Dom bara sitter där,dag ut & dag in!
I regn,i kyla,i snö och i blåst.(ibland sol)
 
Det gör fanimej ont i hjärtat på riktigt.
Jag får fanimej en klump i magen när 
jag tänker på hur jävla bra jag ändå har det.
 
Jag KAN äta mej mätt,jag KAN köpa nya skor
och jag HAR tak över huvudet och ännu mer
därtill.
 
Så,just därför har jag valt att ibland ge en slant
eller två,eller fyra till "vissa" och i synnerhet en
av dom som JAG på nåt sätt placerat innanför min
varma jacka närmast hjärtat.
 
Jag stannar t.o.m och pratar lite,för även om det
sker på nåt konstigt teckenspråk,så kommunicerar
vi hjälpligt.Och framförallt så visar jag att jag SER 
hen sitta där.....dag ut & dag in!
 
Ärligt talat så skiter jag i om det i det här fallet rör
sej om en "liga" eller om hen måste ge sina (i bästa fall) 
surt ihopskramlade pengar till nån jävla idiot som
systematiskt utnyttjar hens position.
(el.rättare sagt avsaknad av position i hierarkin)
 
För mej är det viktigaste att iaf försöka göra gott,
att kanske på nåt sätt förhoppningsvis bidra till
nåt bättre,men oxå för att jag själv får en
bättre och skönare känsla inombords.
 
Jag skiter i hur andra gör,vad andra tycker och
om dom väljer att ignorera när dom går förbi.
Jag står mej själv närmast,och hursom,så mår
iaf JAG bättre av att göra "nåt" än att inte bry
ett endaste jävla dugg.
 
Så nu vet ni dä...folk & fä!
 
Over and out.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0