Majsomittilivet

Kärlek börjar med bråk...eller!?

Igår efter att jag (vi) varit och handlat

lite inför helgens "familjeträff",så stannade

vi till och pratade med Wille en stund.

Vädret var t.o.m så fint att vi kunde sitta

ute och ta en snabbfika.

HALLELUJA lixom!

 

Wille hade,trots att det inte var lördag,en tablettask som han höll fullt fokus på.

 

Tre fina killar pår rad i solskenet,och man kunde inte annat än
bli glad av åsynen.

 

Sen berättar Wille att det minsann INTE
varit kul på dagis tidigare,och så visar

han mej ena armen.

 

Ett stort rött "huggmärke"!
Jävla Wilma....och stackars mormors lilla Wille!

 

Kärlek KAN börja med bråk,men i det här fallet ser

det verkligen inte ljust ut,för det hade resulterat i

och slutat med en rabiat svärmorsmor,alla kategorier.

 

Jävla Wilma!

 

Man gör inte så mot min Wille,man gör inte så
mot nån annan!

 

Tur för den lilla skitungen att hon inte bet hål

i armen på min älskling,då hade jag genast

åkt och givit HENNE ett bett i nacken som 

heter duga.
Eller åtminstone ringt hennes föräldrar och yrkat

på skadestånd för känslomässigt mormorslidande.

 

Turligt nog verkade min kämpe inte ha fått så fruktansvärt stora men av den
händelsen,men,man vet aldrig om det visar sej i form av mardrömmar och

ett eget kommande bitbeteende.

 

Som sagt,tur att inte (jävla) Wilma bet hål

i skinnet på´n,nuförtiden vet man ju alls

inte vilka som är vampyrer eller "vanliga".

 

Satan vilken tur när jag tänker efter!

 

Och kom ihåg Wille:
Pussa ALDRIG på den flickan,det

tolererar INTE mormor!