Majsomittilivet

Hur många blåbär finns det i skogen?

Det märks att man "snöar in" på vissa

grejjer lite då & då,rättare sagt är jag sån.

 

Ibland är det mycket av en sak,för att sen

bli jävligt mycket av en annan.

 

Jag gillar iof att va lite flexibel oxå,men som

nu när det finns både svamp och blåbär i

mängder nästan varsom helst,då kan man

fan inte låta bli att va extrem.

 

Igår fick vi ytterligare ett litet ryck jag & Prinsen,

tänkte att det finns ju fler skogar än nånsin att

utforska.

 

Jag hade fan inte gått ensam till en ny,jag med

mitt obefintliga lokalsinne hade aldrig kommit

hem igen då.

 

Det blev lite av teamwork kan man säja,för Prinsen

fick bära svampkorgen och jag höll i blåbärshinkarna.

 

Helvete så stora dom är på vissa ställen,det räcker

nästan med fyra drag från ena näven så är hinken

fylld på botten.

 

Eftersom jag har en rygg som ogillar osköna ställningar

kunde jag bara ta lite här och var i korta svep.

Vila,plocka,vila plocka,gå,sträcka på ryggen,plocka,VILA!

 

Att samtidigt hålla koll på vart svampmannen gick så jag inte blev lämnad kvar
gjorde det hela lite nervigt faktiskt.
Inte för att jag tror att han skulle lämnat sin fru att ev.dö regndöden därute,men

det fins ju djur som kanske hade sett fram emot en saftig M-bonesteak!

 

Men iaf,när jag så hade börjat plocka ville

jag lixom få ihop så pass mycket att jag

dels kunde slänga ihop en paj OCH göra

den så efterlängtade blåbärssaften.

 

Första kvällsuppdraget fick bli paj,jag hittade nämligen lite
vildhallon oxå och det är ju en smakkombo som inte alls

är dum....blåbär & hallon,yummi!

 

Visst är det gott även med frysta bär,men färska finns inget som slår smakmässigt.

 

TADA!
Den satt finfint till sena kvällsfikat med lite vaniljglass igår.
För att inte tala om hur glada "badringarna" runt magen blev.

 

Nu återstår bara saften och den ska göras
på eftermidda´n hade jag tänkt.

Om ett par dagar får vi även avnjuta ett glas

hemgjord OCH ekologisk sådan.

 

Nu kanske man kan tro att jag älskar blåbär,

det gör jag faktiskt inte riktigt.

Däremot tänkte jag att OM man återföds som

polack och är en jävel på bärplockning,då kan

jag ju om jag minns mitt förra liv alltid återvända

till dom svenska skogarna och åtminstone ha viss

lokalkännedom och kanske slippa sitta utanför ett

skjul i Gdansk och virka strumpor ett par månader

varje år!

 

Man vet aldrig som sagt!