Augusti kan man lita på
Första da´n i augusti och den blev
alldeles perfekt,både i utförande och
vädermässigt.
Prinsen och jag passade på att bege
oss mot vattnet,han ville testa fiske-
lyckan lite och förvisso hade jag kanske
kunnat bada,men vassen var för gles
att gömma sej i,så jag fick sätta mej
i blåbärsriset istället.
Inte alls så illa pinkat av en som blev tvungen att SITTA I RISET för att plocka.
Stackars ryggen hade iof blivit preparerad med meducin och byxorna blev
fulla med fläckar,men det va det fan värt!
Stackars ryggen hade iof blivit preparerad med meducin och byxorna blev
fulla med fläckar,men det va det fan värt!
Den här lilla firren var först ut att haka på kroken,inte mycket till middag precis.
Förvisso tar Prinsen sällan eller mest troligt aldrig upp nån,men iaf!
Förvisso tar Prinsen sällan eller mest troligt aldrig upp nån,men iaf!
Men,den här var det lite storlek på.
Drygt 1.200 gram och 47.5 cm lång.
Prinsen blev förstås väldans glad!
Drygt 1.200 gram och 47.5 cm lång.
Prinsen blev förstås väldans glad!
Faktiskt SÅ glad att han för en stund glömde att han halkat i vattnet strax innan...
....med MOBBEN kvar I byxfickan!!!
....med MOBBEN kvar I byxfickan!!!
Kunde som vanligt inte låta bli att fota lite "naturligt"!
Ganska vackert va?
Sen efter många timmars frisk luft och med
Prinsens byxor som nästan torkat,åkte vi hem.
Prinsens byxor som nästan torkat,åkte vi hem.
Då tog vi itu med fredagens svamp,och jag
hällde upp den färdiga blåbärssaften på
flaskor samt satte etikett på syltburken och
slängde ihop en sen matbit i form av paj.
(bacon & kantarell)
(bacon & kantarell)
Sådärja,nu återstår bara att ta itu med blåbären från igår.
Har inte bestämt riktigt VAD jag ska göra med dom.
Kanske att jag gör en liten paj och överraskar
Har inte bestämt riktigt VAD jag ska göra med dom.
Kanske att jag gör en liten paj och överraskar
"de äldre" neråt gatan med,dom kan ju oxå få
lite smak på naturen vetja!
Det är nämligen "Karin" idag,det fick jag efter
älskade mormorn min.
älskade mormorn min.
Hon sitter nog uppe bland molnen och firar
själv kan jag tro,ska höja kaffemuggen och
ropa grattis till henne sen.
Hon saknas mej nåt otroligt,för fortfarande efter
dryga 19 år sen vi fikade sist,kan jag inte annat
än bli lessen i båda ögona när jag tänker på hur
orättvist det var att hon redan då svävade bort
från mej och övriga familjen.
Mormor...du bor iaf i mitt hjärta....FÖR ALLTID & EVIGT! ♥♥♥
Kommentarer
Trackback
