Majsomittilivet

Dagen efter helgen som varit

Ny vecka och en skapligt tyst morgon.

 

Ingen liten älskling som ropar "kom" och

inte en massa lego eller bilar på golvet.

 

Man märker skillnaden markant faktiskt.

 

Hur som,så är det ju ändå snart 20 år sen

jag levde med det dagligen,och var sak

har som bekant SIN tid.

 

Wille hade egentligen ingen lust alls att

åka hem igårkväll,och det förstår man ju

iof med tanke på vilket tempo vi kört i

från lördagsmorse.

 

När hans mor och far kom för att hämta,bjöd

vi på lite mat samt cup cakes som vi dekorerat.

 

Grönt är vårigt tänkte vi så det fick bli den varianten.

 

Gott sa Wille och slickade bort marängsmörkrämen först!

 

Sen gick vi ut och Wille kastade boll till Cindy.

 

Det blev många rop och befallningar med "losch" (loss),extrabetoning i slutet
på ordet för att markera rejält.

 

Efter lite lirkande kom han iaf in i bilen
och kunde följa med hem till sej,och 

med tanke på hur vi haft fullt upp,så tror

jag nog att han somnade ovaggad.

 

Själv ställde jag mej med disken och det

enda som lät var bryggarn som puttrade

bredvid,inga "KOM" eller "mommo leka

golvet"!
Man märker skillnaden minsann.

 

Nu är det hög tid att låta gravyrpennan

"komma" till mommo,den har ju ändå

fått vila ett antal timmar nu!