12-timmars pass i prat!
Jag fick ju som bekant besök igår,och som
det besöktes här.
Efter tolv timmar hade vi inte hunnit med
hälften av vad som ville säjas,detta trots
att vi pratade i rasande fart och fyllde i
varandras meningar.
Vissa människor klickar man med på ett
annat plan,och "DET" bara finns där.
För även om man egentligen inte känner
personen sen evigheter tillbaka,så finns
det nåt underliggande av igenkännande
och man är sådär bekväm i dennes sällskap.
Det flyter lixom på helt naturligt och utan
nåra krusiduller alls.
Eva som hon heter,kom med det mest söta
paket jag sett på länge,och jag hann knappast
öppna asken innan det satt knäppt runt halsen.
En silverängel med "sprattel" i benen och fötter av hjärtan ♥
Alldeles underbar och SÅ jag!
Alldeles underbar och SÅ jag!
Jag bjöd på mackor och dom här,sen drack vi flera liter
kaffe & te i omgångar.
Solen gick ner och natten kom.
Det hindrade iof inte oss från att fortsätta
tjattra vid tända ljus i köket,fast vi viskade
lite mer än pratade högt.
Klockan 02.15 damp morgontidningen ner
på hallmattan och strax därefter tog Eva på
sej jackan för att fara hemåt.
Att vi blev stående ytterligare en kvart för att
få ur oss ännu mer ord,det kändes helt naturligt!
Jag la mej med extra energi och ett stort flin
i fejset,för det fanns lixom inget annat att göra.
Sen tog jag av mej armbandet och la på nattygsbordet.
Jovisst,jag fick ett sånt oxå ♥
Kommentarer
Trackback
