Som en guppande fisk på rygg i Atlanten

Det händer att man känner sej lost i sin
egen värld ibland,att allt som brukar
vara välbekant känns helt främmande.
 
Så kan det bli för mej när saker runtomkring
ställs på sin spets och det man trodde var
helt omöjligt händer,när känslorna man haft
och som endast varit goda,totalt vänds ut & in.
 
Ungefär som när man vänder en handske
och ser att fodret gått sönder inuti.
 
Eller,om man haft ett längre förhållande med
nån av motsatta könet och helt plötsligt vet
man inte vem fan det är,för han visar sidor
man absolut inte trodde fanns.
 
Ni kanske fattar,och gör ni inte det så är det
inte hela världen heller,men igår var jag iaf
en fisk som guppade på rygg i Atlanten och
det enda jag såg var horisonten och dit kan
man säja att jag aldrig orkat simma.
 
MITT i den känslan sveptes jag in mot en liten
fiskebåt och nästa känsla tog vid,känslan av
behövande och stöttande som medmänniska.
 
Jag satt plötsligt och oplanerat med för mej två helt
obekanta men genom namn kända personer.
 
Jag lugnade och tröstade,peppade och lyssnade
i flera timmar,och så bjöd jag på kaffe förstås,det
måste man när man får oväntat besök.
 
När vi så skildes åt fick jag kramar och tack,
vänliga ord och bekräftelse på att jag faktiskt
är en varm,omtänksam och generös person.
 
Och på nåt märkligt sätt blev det ändå en
balans i känslor och upplevelser,nästan så
att det mesta föll på plats,men inte riktigt.
 
JAG kan ju lixom inte förändra människor
hur gärna jag än skulle vilja,men jag kan
genom möten och erfarenheter lära mej
själv att bli bättre och tänka olika vid speciella
tillfällen och i situationer man inte trodde
skulle inträffa.
 
Idag guppar jag inte omkring i Atlanten,idag
är jag i min egen välkända insjö igen,den jag
känner varje vasstrå i och där jag kan hoppa
iland på nån välbekant sten.
 
Av erfarenheter blir man lite mer lyhörd
och får ibland insikt,det jag lärt mej av
gårdagen är nog,att hur gärna jag än vill
och försöker vara rakare än en linjal,så
funkar det kanske inte.
Ibland måste linjalen brytas och förhoppningsvis
lagas med exempelvis silvertejp.
 
För det vet vi ju,att silvertejp KAN fixa det mesta,
och skulle det inte fungera,ja då är det väl inte
meningen heller.
 
Ha nu en fab.tisdag kära ni,jag ska plaska vidare
i min lilla pöl och njuta av dagen iaf!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0