Har man nära till gråten kan man lika gärna skratta
Nu har jag bestämt mej!
Varje måndag SKA jag börja med att le
mot mej själv när jag sveper förbi spegeln
i hallen.
Jag ska stanna upp ett par sekunder och
säja till mej själv på vassaste skarpen,att
idag och resten av veckan gör du fanimej
det bästa av det mesta,och inte som jag
brukar,bara kasta en snabb blick och göra
fulaste grimasen.
Det borde man ju fattat för evigheter sen,att
såna olater definitivt INTE grundar för speciellt
bra veckoutgångar.
Sen att man får låtsas att man är en sjujävla
pangpingla,det hör inte dit ett skit,tvärtom,
man KAN faktiskt lura sej själv till oanade höjder.
Det viktiga är bara att man låter det stanna inombords
och inte beter sej som om man va snyggast i Universum
och bäst på allt,typ!
Rättare sagt,"HÄR HEMMA" kan jag ju gå efter den
devisen,men ALDRIG låta den sippra ut bland annat
löst eller för den delen fast folk.
Det finns ju så mycket att va tacksam för och glad åt,
så vad spelar det egentligen för roll om man är ful.
Och vad är ful?
Det ligger väl iaf i betraktarens öga att avgöra va?!
Å andra sidan,är man charmig,snäll,har en gnutta
humor,empati och ödmjukhet i kroppen,ja då blir
man med ens MYCKET vackrare och ibland faktiskt
helt oemotståndlig.
Låter nästan som om jag pratar om mej själv,he,he!
Så,kontentan av det hela fast i enklare form:
Nu är vi snälla mot oss själva,mot varann och andra.
Och glöm inte att ni är bäst,för det finns alltid nåt som
ingen annan slår er på fingrarna i eller med.
Skulle dom mot förmodan försöka,vänd bara
högra skinkan till,klatscha lite lätt på den och
le,LE ert största smajl och säj:
"I don´t care,because I know",och sen tar ni
en mugg kaffe.
Det ska iaf jag göra,men först en rejäl blick till
i spegeln,för här härskar jag.
Glöm ALDRIG det!
Kommentarer
Trackback
