Så jävla typiskt
Igår efter att ha sovit som en påse nötter
i en salig blandning med och utan skal,
så tog jag iaf fram gravyrpennan och skulle
färdigställa en liten lykta.
Hann väl gravera ungefär tre minuter,så
lägger den av!
Ameh fy fan va.
Skruvade bort alla miniskruvar och kunde
konstatera att en minilödning lossnat.
Så.jävla.bra.då!
Eller inte!
Jag har fan ingen lödutrustning,även om man
kan tro att det mesta finns här.
Nähe tänkte jag efter att ha deppat en stund,det
är väl bara att beställa en ny och fortsätta med
nåt helt annat sålänge.
Nåt helt annat i det fallet blev bakning.
Så förbannat otippat att t.o.m en död
hummer hade kunnat lista ut det.
Jag gjorde 9 större muffins,som sen gröptes ur en aning.
Klickade sen i en ljuvligt len smörkräm....
Pudrade florsocker över och...
...och dekorerade med smält choklad och sugarpasteblommor.
Det var väl lite lagom lyxigt va!
Jag som typ legat vaken och tänkt på muffins med smörkräm hela natten.
Jag som typ legat vaken och tänkt på muffins med smörkräm hela natten.
Inte SÅ illa pinkat av en tröttmössa som jag igår.
Framåt kvällen smög sej frukostbrödsbakandet på oxå,så jag testade den nyaste
formen.Den gjorde iof ingen större nytta just den gången,men det visste jag å andra
sidan inte innan.
Hade jag inte haft den kan man ju ge sej fan på att den behövts!
Hade jag inte haft den kan man ju ge sej fan på att den behövts!
Idag ska jag dra fram den öronbedövande Dremeln
och se om jag klarar av att fingravera med den.
Det va ju ett tag sen sist,och finkänsligheten i den
mackapären är knappast tip top om man säjer så!
Kommentarer
Trackback
