Majsomittilivet

Söndag,solsken & skapligt kylig luft

Varenda höst när kalla luften börja dala

ner och dagarna blir kortare,så ramlar

också den förbannade tristesskoftan

ner över mej som en grå oformlig massa.

 

Och det finns väl inget värre än klämkäcka

puckon,som uttalar sej om hur OOTROLIGT

härligt det är att få krypa upp i soffhörnet

med en kopp thé efter att dom tänt på en

hel drös med ljus som fladdrar överallt.

 

Jävla bullshit.

Det finns fanimej INGET glädjande i att

dagarna slutar snabbare än dom börjar typ.

 

Och dessutom är thé näst efter leverstuvning

det äckligaste som finns.(nästan iaf)

 

Hur i helvete kan man tycka det är härligt att

bli introvert och vinterasocial?!

 

Enda lilla positiva men ack så ovidkommande

grejen med höst och vintermörker är väl,att

man slipper se hur jävligt skitiga fönstren är.

 

Och så mycket kan jag väl säja,har jag inte

tvättat dom på sommar´n,så inte fan ställer

jag mej i kylan och förfryser fingrarna precis.

 

Näevars,hösten & vintern kan dra åt helvete,

för jag kommer aldrig i hela livet tycka att

det är ett dugg mysigt....nånsin!